Det gick illa, när Europa och världen senast visade gemensamt ansvar!

Den senaste tiden har jag ett antal gånger blivit påmind om den internationella konferensen i juli 1938 i Èvian. Syftet med konferensen var att diskutera frågan om hur judarna i Tyskland skulle internationellt behandlas. I en artikel i Sydsvenskan skriver Patrik Svensson om konferensens innehåll och resultat. Frågan gällde Tysklands och Österikes 600 000 judar. Antalet känns inte skrämmande stort, men det gemensamma ansvaret blev att inget land behövde känna något moraliskt ansvar för judarna. De fick ingen hjälp, med känt resultat. Läs artikeln. Den är en bra historisk påminnelse, som vi kanske kunde dra lärdom av. I artikeln finns två nyckelmeningar, som det går att stanna upp inför och ta sig en eftertänksam fundering över. Patrik Svensson skriver: För de europeiska judarna innebar det först och främst en sak: problemet var inte att de inte kunde komma ut, problemet var att de inte hade någonstans att fly.” För det var ju så det var. Tyskland var mer än villiga att släppa ut alla judar, men bl a Sverige överlät åt Tyskland att efter eget kynne lösa ”judefrågan.” Som sagt vi vet resultatet av den lösningen.

Idag hittade jag ett citat av Hitler, med anledning av konferensen i Évian, i bloggen Motargument:

”Jag kan bara hoppas och förvänta mig att den andra världen, vilken har sån djup sympati för dessa brottslingar (judarna), åtminstone är generösa nog att realisera denna sympati till praktisk hjälp. Vi är iallafall redo att skicka alla dessa kriminella till dessa länder, även om vi så måste skicka dem på lyxfartyg.”

När konferensens resultat blev känt, kunde tyskarna höra nyheten från myndigheterna: ”Ingen vill ha dem!” För det var ju så det var!

Den andra nyckelmeningen i Patrik Svenssons artikel, på frågan om hur de andra EU-länderna reagerat på den svenska åtstramningspolitiken: ”Med ”respekt och förståelse”, enligt Löfven.” Jag är helt övertygad om, att både Löfven och Romson var fullt medvetna om att det svenska beslutet inte skulle innebära, att andra länder i EU skulle ompröva sin politik i en mer generös riktning. Om alla lägger sig på ”miniminivå” då behöver ingen skämmas om man inte sticker ut. Konferensdeltagarna i Évian visade rörande respekt för varandras ansvarsfulla beslut. Det samma kommer att ske också nu. Frågan, som borde störa lite, är väl ändå: Vad händer med alla de flyktingar som just nu finns i Europa och utanför Europa, när alla lägger sig på miniminivå? Jag tror risken är större, att miniminivån kommer att sänkas än att den höjs!

Jag håller på att bli en cynisk gammal gubbe. Här har jag ända sen grabb jag var, fått höra ”att det aldrig får hända igen” eller som på senare år ”om detta må ni berätta!” Nu när vi är där igen, då får jag och andra höra, när vi minns och berättar, att vi är naiva och ansvarslösa!

Jag vill också påminna, till den verkan det hava kan, att mellan åren 1914 och 1954 var det totalt inreseförbud för romer till Sverige. (Även här bemöttes det svenska beslutet av respekt från grannarna. De hade liknande inreseförbud!) Inreseförbuden innebar, att romerna var totalt innestängda, när förföljelsen startade. Även här med känt resultat! Nu när alla de stolta parollerna om ”fri rörlighet” är på utgående, är det väl inte helt orimligt att tänka sig, att vi får se en presskonferens, där statsministern och vice statsministern informerar om inreseförbud för romer. Det torde inte vara några svårigheter att komma överens om en sådan miniminivå inom EU.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

9 Responses to Det gick illa, när Europa och världen senast visade gemensamt ansvar!

  1. Peter T skriver:

    Det är ju lite så man undrar varför München 1938 är mer vanligt förekommande i historieböckerna än Evian 1938.
    Troligen för att vi är mer benägna att peka ut en enskild syndabock än en kollektiv.

    Europa lyckades ju inte särskilt bra 1992 – 1998 heller, även om flyktingströmmarna togs emot med lite öppnare famnar än på 30-talet.

  2. Leopold Holtter skriver:

    När jag tänker efter, så verkar det som om det är svårare att ”lära av historien”, när de egna moraliska tillkortakommanden skall analyseras.

  3. Alma-Lena skriver:

    Ja, suck! Verkar omöjligt att lära av historien.

  4. Klaus skriver:

    Omöjligt är det inte, att lära av historien, men det tar längre tid än man skulle vilja. Tyskland i allmänhet och Berlin i synnerhet tycker jag är ett par snäpp mer kloka och mogna än resten av Europa pga sin historia.

  5. Leopold Holtter skriver:

    Du har rätt vad gäller Tyskland, där har de verkligen försökt att berätta och förstå vad som hände.
    Jag kan inte påminna mig att jag någonsin fick lära mig i skolan om att Sverige effektivt stoppade judarnas möjligheter att komma till Sverige. Först i vuxen ålder fick jag kunskap om att Sverige haft inreseförbud för romer sen tidigt 1900-tal och att det förbudet upphävdes först på 50-talet. Det är klart att den historiska förståelsen blir något bristfällig, när ondskan alltid placeras någon annanstans än här.
    Efter kriget hade vi inte ens haft några nazister i Sverige, knepigt nog försvann de flesta efter Stalingrad!
    Det historiska samtalet blir av naturliga skäl torftigt mot den bakgrunden.
    Det tas som en förolämpning mot Per-Albin Hansson och socialdemokratin om någon vågar hävda Sveriges politik kännetecknades av aktiv antisemitism och antiziganism. Med starka inslag av fientlighet mot samer.

  6. Klaus skriver:

    Detta borde det göras en dokumentärfilm om.

  7. Leopold Holtter skriver:

    Håller helt med. Nu skulle den kanske inte kännas så hotfull, de flesta aktiva från den tiden är ju döda.
    Möjligen skulle Greider och andra hävda, att det var andra tider då.

  8. Leopold Holtter skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:

    Jag har som vanligt den 27 januari läst Eric Silvers bok ”Hjältar i det tysta – En bok om medmänsklighet under Hitlertiden” 2014 skrev jag ett inlägg med anledning av boken, ett inlägg som jag anser står sig fortfarande.
    https://holtter.wordpress.com/2014/01/28/tystnaden-ar-oronbedovande-stor-risk-att-jag-drabbas-horselskador/
    Jag anser också att en minnesdag kring förintelsen också måste innehålla en självkritisk betraktelse om Sveriges roll till att förintelsen blev möjlig. I annat fall blir det bara vackra ord, utan större betydelse. Därför fick det bli ett rebloggat inlägg om skammens konferensen i Evian.
    Jag känner inte att vi lär av historien, utan mycket tyder på att vi är på väg att upprepa historien

  9. Alma-Lena skriver:

    Ja, det är verkligen sant, vi har ett upprepningstvång vad gäller fientlighet mot flyktingar och utsatta människor. Romer och judar är åter legitim måltavla. T ex skriver Negar Yusefi om det här: http://www.dagen.se/kultur/minnet-%C3%A4r-alltf%C3%B6r-kort-1.679553

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: