Nu är jag där igen och hackar på Morgan Johansson!

I morse läste jag som vanligt Dag Sandahls och fick en intellektuell kick av hans pigga och käcka blogg BloggarDag! I dag bör ni gå in och ta del av inlägget ”Rätten att ha fel.” Den rätten förnekas mezzosopranen Susanne Resmark. Istället har hon blivit, hastigt och lustigt, en folkets fiende, som t o m Svenska kyrkan måste ta avstånd från. Dag Sandahl skriver om att det är märkligt att SvK, men också samhället blivit så likt DDR. Jag låter Sandahl beskriva Susanne Resmarks oerhörda brott (läs hela inlägget!):

”Mezzosopranen Susanne Resmark är alltså etablerad islamofob numera.
Jag kunde inte annat än förstå att hon var upprörd över dåd med kopplingar till islamism. Hon skrev det inte riktigt så, men Facebook är ingen litterär verkstad. Hon kanske hade dåden i Paris i minne eller hade sett något inslag om hur IS skär halsen av folk? Hon kanske funderade över Boko Haram och kidnappningen av gymnasieflickorna? Hon hade inte för avsikt att reda ut en komplikation, den hur islam blir islamism. Hon gick inte heller igenom islams erövring av Nordafrika eller Balkan, historiska exempel på hur islam utbreds med svärd. Hon kunde dock inte se att islam tillför vår kultur något. Det skrev hon. Hon menade islamister eller jihadister, sa hon senare. Men pröva tanken att någon skrivit att ”kristendomen har absolut INGENTING att tillföra vår kultur” – vad hade hänt då? Några av oss hade skrattat och sagt att det var dumt. Men många hade också med passivt gillande noterat kommentaren. Vad har Kyrkan att tillföra vår kultur? Fråga kulturarbetarna på Söder i Stockholm!”

Jag har förståelse för hur Resmark resonerar. Visst är det fel att dra generella slutsatser om en religion på grund av brott från enskilda utövare. Ungefär här i mina funderingar kring Dag Sandahls inlägg slog mig ett minne. Har inte teflonpolitikern Morgan Johansson uttryckt exakt samma tanke som Susanne Resmark? Så är det! Ibland händer det att minnet inte sviker! Den 14 april 2007 skrev Morgan Johansson, i en polemik mot Bitte Assarmo, en artikel i SvD, ”Farligt att blanda ihop religion och politik”. I artikeln  drar Morgan Johansson den generella slutsatsen, efter att ha pekat på enskilda, enligt honom, felaktigheter hos enskilda kristna och olika kyrkor:

”Jag har bara dragit en slutsats: religion och politik ska hållas isär. Ett samhälle som baserar sin lagstiftning på religiösa föreställningar kommer snart att skapa oerhörda konflikter och hamna ofantligt fel i en rad etiska dilemman.”

Den enda skillnaden mellan Morgan Johansson och Susanne Resmark är att där Resmark nämner Islam, där nämner Morgan Johansson inte bara kristendomen, utan alla religioner. Ingen religion har något att tillföra samhället, åtminstone inte något som rör politiken! Att det är Morgan Johanssons fasta övertygelse visade han, när han hårt kritiserade KG Hammar för att Svenska kyrkan deltog i en namninsamling om en generös flyktingpolitik, som den socialdemokratiska regeringen inte stödde. Morgan Johansson var, vid det tillfället, hårt engagerad i att försvara utvisningen av apatiska barn. Johansson inställning var att kyrkan ska hålla sig inom kyrkportarna och inte försöka påverka politiken i samhället. Uppmaningen var inte riktad enbart mot SvK, utan alla kyrkor och samfund som är medlemmar i Sveriges kristna råd. Fick det här generella uttalandet några som helst konsekvenser för Morgan Johansson? Inga konsekvenser alls, förutom möjligen ett blogginlägg jag skrev i maj 2007. ”Kristna socialdemokrater – ni är en fara i samhället.” Jag tror att Morgan Johansson är välkommen, att läsa dikter i kyrkan i Ängelholm, om jag får uttrycka mig så illvilligt? Jag misslyckades då, som jag gjort ett antal gånger senare, att skapa ett drev mot Morgan Johansson. Han är numer landets justitieminster! Jag vill ändå försöka visa hur orättvist fördömanden drabbar människor. En del går, som Morgan Johansson, helt fria, trots flertal övertramp. Andra får inte snubbla på orden en enda gång innan bannbullan drabbar henne!

Jag avslutar inlägget med en gliring mot förbundet Humanisterna ur mitt inlägg som jag länkar till:

”Ni vill ju så förtvivlat gärna bli betraktade som ett trossamfund. Om staten skulle gå er vilja till mötes – kommer ni då att anse att humanismen är en privat angelägenhet, som inte bör påverka politiken?”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

6 Responses to Nu är jag där igen och hackar på Morgan Johansson!

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Visst ska man vara mera generös mot personer som Susanne Resmark när de får en tillfällig släng av verbal inkontinens. En gång är ingen gång. Samtidigt måste man vara medveten om att nätet är obarmhärtigt, har man tryckt på ”enter” så har man och jag förvånas ibland över bristen på självbevarelsedrift på nätet i allmänhet och på (a)sociala medier i synnerhet.
    Och om ”samfundet” humanisterna kan man ju säga:
    ”Det finns ingen Gud och Christer Sturmark är hans profet”.

  2. Leopold Holtter skriver:

    Det finns många sätt att säga att en person har fel. Det är inte alltid lätt för någon som kanske inte har vanan att analysera. Då är ofta en vänlig tillrättavisning tillräcklig.

  3. Peter T skriver:

    Nog finns det väl en viss skillnaden mellan påverkan på lagstiftning (Johansson) och kultur (Resmark).
    Den förres historielöshet är dock skrämmande.
    Seden att sätta ut spädbarn i skogen försvann med kristendomens frammarch i landet, något som även återspeglades i lagstiftning som vi fortfarande ser spår av.
    Låt vara att lagstiftningen tog ett steg i andra riktningen i mitten av sjuttiotalet i samband politikens alienering av kristendomen.

    Politiker som är historielösa och slänger sig med värderingar som inte grundar sig på sakargument, har svårt att vli några personliga favoriter hos mig.

  4. Leopold Holtter skriver:

    Thorsten, håller helt med. En mycket bra krönika!

  5. Leopold Holtter skriver:

    Peter T, visst kan det finnas en nyansskillnad, men jag bortsåg medvetet från den nyansskillnaden. Det är inte en politruks eller en kulturarbetare, som har rätten att avgöra vad eller vilka som får påverka samhället i stort. I ett längre samtal kanske jag inte skulle uttrycka mig så kategoriskt, för det kan finnas, som alltid, undantag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: