I dag är det Sankt Maximilian Kolbes födelsedag!

I dag har jag i stillhet firat minnet av min extra vän i himlen, Maximilian Kolbes födelsedag. Här på bloggen minns jag med att kopiera ett något redigerat inlägg från 11 juni 2015. Då var det ganska nyligt jag sökt att bli antagen i Katolska kyrkans gemenskap, vilket märks i det kopierade inlägget. Jag lovar, att sen jag skrev inlägget, det inte går många dagar utan att jag samtidigt, som jag ber Jesusbönen också riktar en bön till Sankt Maximilian Kolbe, att han skall be för mig. Det har blivit en daglig rutin.

Nu det redigerade inlägget från 11 juni 2015:

”Jag minns inte riktigt när jag första gången läste eller hörde talas om Maximilian Kolbe. Troligtvis sent 80-tal. Jag minns att jag blev mycket imponerad över berättelsen, men som det ofta är, så försvinner sådana minnen in i glömskan. För några månader sedan blev jag påmind om Maximilian Kolbes existens. I en predikan i Norrbo kyrka berättade Bengt Wiklund mycket levande om Maximilian Kolbes levnadsöde. Jag kan inte säga, för det vet jag inte, att intet öga var torrt under predikan, men jag kan med säkerhet säga att på fjärde bänk till vänster (sett från kyrkporten) satt en som grät!

När jag för några veckor sedan lämnade Svenska kyrkan och ansökte om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, var det inte konstigt att jag började tänka på helgonet Maximilian Kolbe. Tankarna om att jag hade en speciell relation med Sankt Maximilian stärktes när jag läste i en sida, 25 frågor och svar om katolsk tro, där helgonen beskrevs som våra extra vänner i himlen. Den extra vännen är för min del, Maximilian Kolbe! (Jag rekommenderar sidan jag länkat till. Svaren är på en nivå som vi som inte är alltför skolade i teologi kan ta till oss. Trots sin enkelhet är inte svaren förenklade.) Nå, vem var då denne Maximilian Kolbe? Jag citerar Wikipedia:

”Maximilian Kolbe hade blivit internerad i nazisternas koncentrationsläger Auschwitz 1941, bland annat för att ha gömt judar. Han hade fångnummer 16670.[1] Under sommaren hade en fånge lyckats fly, och kommendanten beordrade då att tio interner skulle dösvältdöden som straff. En av de tio utvalda, Franciszek Gajowniczek, skrek i högan sky: ”Hur skall det gå för min fru och mina barn? Nu får jag aldrig se dem mer”. Kolbe erbjöd sig då att ta Gajowniczeks plats, vilket han också fick.

De tio dödsdömda fångarna placerades i en källare med jordgolv. Kolbe sjöng psalmer för de andra, uppmuntrade dem och badtillsammans med dem. Efter två veckor var bara Kolbe och tre medfångar kvar i livet; de dödades då med en giftinjektion.[2][3]

Franciszek Gajowniczek (1901–1995) överlevde Auschwitz och gjorde därefter till sin livsuppgift att sprida information om Kolbes offer och verksamhet i lägret. När Maximilian Kolbe helgonförklarades av påven Johannes Paulus IIPetersplatsen den 10 oktober1982, var Franciszek Gajowniczek närvarande.”

Det känns betryggande att ha en vän som Sankt Maximilian Kolbe, som ber för mig i himlen!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: