Bibeln, läroämbetet, ofelbarheten i Svenska kyrkan, Pingströrelsen och frikyrkan

8 januari, 2016

I dag är det inte läge att skriva något eget blogginlägg. Jag rebloggar istället ett tänkvärt inlägg av Bengt Malmgren.

Bengts Blogg

Just nu samlas landets pingstpastorer till konferens. Första två dagarna ägnas åt grundläggande trosfrågor. Rubrikerna är ”Bibeln – inspirationen, ofelbarheten, auktoriteten” och ”Bibeln och frälsningen – försoningen, omvändelsen, helgelsen”. Carl-Henric Jaktlund kommenterar på ledarplats i Dagen. Han säger att det är viktigt att grunden läggs genom att själva fundamenten i kristen tro genomlyses: ”Finns grunden lagd kan andra viktiga frågor hanteras och lösas där ovanpå, annars blir det lätt ostadiga och svajiga byggen. Därför är det klokt att återigen, för en ny tidsperiod och en ny generation, samlas kring avgörande ämnen som Bibeln och frälsningen. Det är att markera och seriöst tydliggöra att man är ett kristet sammanhang som kopplar upp gentemot hela den världsvida kyrkan där samma frågor står i centrum.”

Exakt samma motivation kunde anföras för nödvändigheten av Andra Vatikankonciliet. Man kan se pingstpastorernas konferens som ett minikoncilium som diskuterade samma frågor som i VCII´s…

Visa originalinlägg 881 fler ord


I dag är det Sankt Maximilian Kolbes födelsedag!

7 januari, 2016

I dag har jag i stillhet firat minnet av min extra vän i himlen, Maximilian Kolbes födelsedag. Här på bloggen minns jag med att kopiera ett något redigerat inlägg från 11 juni 2015. Då var det ganska nyligt jag sökt att bli antagen i Katolska kyrkans gemenskap, vilket märks i det kopierade inlägget. Jag lovar, att sen jag skrev inlägget, det inte går många dagar utan att jag samtidigt, som jag ber Jesusbönen också riktar en bön till Sankt Maximilian Kolbe, att han skall be för mig. Det har blivit en daglig rutin.

Nu det redigerade inlägget från 11 juni 2015:

”Jag minns inte riktigt när jag första gången läste eller hörde talas om Maximilian Kolbe. Troligtvis sent 80-tal. Jag minns att jag blev mycket imponerad över berättelsen, men som det ofta är, så försvinner sådana minnen in i glömskan. För några månader sedan blev jag påmind om Maximilian Kolbes existens. I en predikan i Norrbo kyrka berättade Bengt Wiklund mycket levande om Maximilian Kolbes levnadsöde. Jag kan inte säga, för det vet jag inte, att intet öga var torrt under predikan, men jag kan med säkerhet säga att på fjärde bänk till vänster (sett från kyrkporten) satt en som grät!

När jag för några veckor sedan lämnade Svenska kyrkan och ansökte om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, var det inte konstigt att jag började tänka på helgonet Maximilian Kolbe. Tankarna om att jag hade en speciell relation med Sankt Maximilian stärktes när jag läste i en sida, 25 frågor och svar om katolsk tro, där helgonen beskrevs som våra extra vänner i himlen. Den extra vännen är för min del, Maximilian Kolbe! (Jag rekommenderar sidan jag länkat till. Svaren är på en nivå som vi som inte är alltför skolade i teologi kan ta till oss. Trots sin enkelhet är inte svaren förenklade.) Nå, vem var då denne Maximilian Kolbe? Jag citerar Wikipedia:

”Maximilian Kolbe hade blivit internerad i nazisternas koncentrationsläger Auschwitz 1941, bland annat för att ha gömt judar. Han hade fångnummer 16670.[1] Under sommaren hade en fånge lyckats fly, och kommendanten beordrade då att tio interner skulle dösvältdöden som straff. En av de tio utvalda, Franciszek Gajowniczek, skrek i högan sky: ”Hur skall det gå för min fru och mina barn? Nu får jag aldrig se dem mer”. Kolbe erbjöd sig då att ta Gajowniczeks plats, vilket han också fick.

De tio dödsdömda fångarna placerades i en källare med jordgolv. Kolbe sjöng psalmer för de andra, uppmuntrade dem och badtillsammans med dem. Efter två veckor var bara Kolbe och tre medfångar kvar i livet; de dödades då med en giftinjektion.[2][3]

Franciszek Gajowniczek (1901–1995) överlevde Auschwitz och gjorde därefter till sin livsuppgift att sprida information om Kolbes offer och verksamhet i lägret. När Maximilian Kolbe helgonförklarades av påven Johannes Paulus IIPetersplatsen den 10 oktober1982, var Franciszek Gajowniczek närvarande.”

Det känns betryggande att ha en vän som Sankt Maximilian Kolbe, som ber för mig i himlen!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En fundering vi, lite till mans, borde ta till oss

6 januari, 2016

Den hemlösa människan

Haren har husrum i skogen
och igeln har bo på en sten
och musen har våning på logen
och fågeln som känt på en gren.

Men husvill blir Svensson rätt snarligt.
Ja, Svensson har mindre tur.
Och detta är mycket förklarligt,
ty Svensson är inte ett djur.

Fåglarna kvittrar i bona
och ekorren gnor i sin topp
och ingen betalar en krona
för att ha ly för sin kropp.

I lä för stormar och fara
var svärdfisk får vila sitt svärd.
Hemlös är människan bara
i människans konstiga värld

Stig Dagerman: Dagsedel 11 oktober 1950

När vintern och kylan slår till, då är det inte ovanligt att tidningar skriver om eller intervjuar någon som är uteliggare. Jag kritiserar inte artiklarna, men ställer mig undrande till, att artiklarna ofta inte går djupare. För visst är det väl märkligt, som Stig Dagerman skriver i sin Dagsedel från senhösten 1950: ”Hemlös är människan bara i människans konstiga värld.”

Under tiden som vi funderar över detta märkliga samhällsproblem, kan vi försöka att aktivt stödja Hudiksvalls Natthärbärge. (Sök upp motsvarigheter i era egna kommuner) De aktiva i föreningen har kanske inte svaret på frågan, men de gör något för att visa på problemet. Det finns hemlösa, även i Hudiksvall, som inte har något eget hem att gå till. Det känns skönt att det finns människor som vågar se de hemlösas situation och också gör något.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Nu är vi där igen. En myndighet avgör vad kristen tro innebär!

5 januari, 2016

Alldeles nyss läste jag en artikel i Dagen skriven av Elisabeth Sandlund om hur konvertiter riskerar att bli offer för en skärpt flykting- och asylpolitik. Ett kort citat ur artikeln:

”De senaste veckorna har Dagen berättat om två av alla aktuella fall. Abdulwahid Sadiqi i Junsele var kristen redan när han kom till Sverige – men Migrationsverket tror inte på hans dopintyg från Afghanistan.
Hans landsman Kazem Rezane i Föllinge mötte Jesus under asylprocessen – men Migrationsverket tror inte att han är kristen ”på riktigt”. Ortens kyrkoherde görs till lögnare när hennes intyg om att Kazem inte bluffar avvisas.”

Det är inte lite en flykting ska tänka på. Inte bara, att ha sett till att ha giltiga ID-handlingar, vilket enligt regeringen inte kan vara någon svårighet att skaffa sig. Om viljan finns! Nu kan också myndigheten avgöra om dopbevis från Afghanistan är trovärdiga eller om människors möte med Jesus under asylprocessen är trovärdig. Vilken kompetens har Migrationsverket att avgöra hur vägen till kristen tro kan vara?

När jag för drygt 20 år sedan, efter att ha varit ateist i ca 30 år, över en natt blev troende kristen, var jag i den lyckliga situationen, att jag slapp förklara för en myndighet, hur trovärdig min omvändelse var. Jag skulle nog haft stora svårigheter att beskriva hur min nyfunna kristna var beskaffad. Jag slapp förklara för en misstroende myndighetsperson, utan jag mötte enbart nyblivna kristna syskon, som inte ifrågasatte, utan bara gladde sig. Säkert finns det människor som efter långa studier inser att de är kristna, men det plötsliga mötet med Jesus är inte något unikt, utan jag har mött många som upplevt något liknande som jag.

Det kan inte vara rimligt, att människor utan erfarenheter eller kunskaper om hur omvändelseprocesser kan se ut, ska ha rätten att avgöra halten i människors tro.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Påven om världsläget i sitt tal på Juldagen

4 januari, 2016

Jag har sen jul tänkt skriva något kring påve Fransiskus jultal. Jag får inte till det, men anser innehållet vara så viktigt, att jag vill ge spridning.

Bengts Blogg

urbietorbi2015

I sitt traditionella tal på Juldagen (Urbi et Orbi) nämnde påven de värsta oroshärdarna och krigen i världen just nu och ställde det i relation till Jesus, fredsfursten vars födelse vi firar och som vill stämma våra hjärtan till fred och försoning för alla världens folk.

Let us open our hearts to receive the grace of this day, which is Christ himself. Jesus is the radiant “day” which has dawned on the horizon of humanity. A day of mercy, in which God our Father has revealed his great tenderness to the entire world. A day of light, which dispels the darkness of fear and anxiety. A day of peace, which makes for encounter, dialogue and, above all, reconciliation. A day of joy: a “great joy” for the poor, the lowly and for all the people (cf. Lk 2:10).

Han uppmanade världssamfundet att inte spara några krafter för att få slut…

Visa originalinlägg 495 fler ord


I morgon inskränks asylrätten!

3 januari, 2016

Enligt riksdagsbeslutet den 17 december träder den omoraliska riksdagsbeslutet i kraft. Enligt S, MP och SD kan inte en person utan ID-handlingar vara flykting eller en person med godkända asylskäl. Det blir en skammens dag!

En sidoeffekt är att i ett slag raderas den fria rörligheten för nordiska invånare. För det är väl så, att alla resande måste visa ID-handlingar?

En ytterligare effekt av beslutet blir väl också, att alla resande registreras, för att polisen ska kunna fastställa att allas ID-handlingar blivit kontrollerade. Kontrollen lär bli mycket kostsam och rimligtvis oerhört arbetskrävande. Först ska resebolagen kontrollera handlingar, sen ska polisen kontrollera att företagen verkligen kontrollerat alla.

Jag får erkänna, att det här hade jag inte trott att jag skulle få uppleva. Att Sverige i sin iver att signalera till omvärlden, att ingen ska tro att Sverige är ett vänligt och välkomnande land. Det får ske till priset, att även nordbor ska känna sig ovälkomna! Och framförallt få sina resor kartlagda.

Oavsett vad, så kommer jag ha svårt att somna i natt!

Läs också blogginlägget ”I denna natt blir världen ny” skrivet av Sofija Pedersen Videke.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Hur fundamentalistisk är jag numera, på en skala?

2 januari, 2016

När jag i dag deltog i mässan i Jesu Hjärtas kapell i Sörforsa, slog en tanke mig, när vi läste den Nicenska trosbekännelsen, att det var länge sen jag känt ett behov att försvara mig mot påstådd fundamentalism. Kan det vara så, att det är sammanhanget som avgör graden av fundamentalism? När jag fram till april tillhörde Svenska kyrkan, då var det lätt att stämplas som fundamentalist, när jag bokstavligt trodde på trosbekännelsen. Det var inte, som man kunde tro, människor utanför Svenska kyrkan som kallade mig fundamentalist, utan det vanliga var att det var präster och biskopar i SvK som drämde till med anklagelsen. Självfallet riktade sig anklagelsen inte direkt till mig personligen, den betydelsen har inte min blogg. Det var mer fråga om att den riktning jag tillhörde fick påpekanden om fundamentalism eller att vara trospoliser.

Jag ska inte förlänga inlägget i onödan. Jag har i det stora hela samma åsikter i dag, när jag lämnat Svenska kyrkan (f o m igår betalar jag inte längre någon medlemsavgift), då tillhörde jag tydligen de konservativa fundamentalistiska skarorna inom Svenska kyrkan. Nu till min undran: Räknas jag, som tillhörig Katolska kyrkan, de fundamentalistiska skarorna inom den globala kristenheten?

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg, det sista i ämnet vad jag kan minnas: ”Jag undrar om biskop Arborelius skulle kalla mig för fundamentalistisk extremist.”

Ta inlägget som ett av mina minnen från 2015! (Det kommer kanske några till.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En känslomässigt lämplig dikt på årets första dag?

1 januari, 2016

Flygblad

Det tysta raseriet klottrar på väggen inåt.
Fruktträd i blom, göken ropar.
Det är vårens narkos. Men det tysta raseriet
målar sina slagord baklänges i garagen.

Vi ser allt och ingenting, men raka som periskop
hanterade av underjordens skygga besättning.
Det är minuternas krig. Den gassande solen
står över lasarettet, lidandets parkering.

Vi levande spikar nedhamrade i samhället.
En dag ska vi lossna från allt.
Vi ska känna dödens luft under vingarna
och bli mildare och vildare än här.

Tranströmer ur diktsamlingen ”För levande och döda” 1989