Hur fri får jag vara i Katolska kyrkan?

Den 26 januari skrev jag ett blogginlägg: ”Hur går det med det där katolska VI?” I inlägget berättade jag utan några större åthävor att. ”Jag är fast förvissad om, att Katolska kyrkan har helt rätt i sin undervisning om jungfru Maria!”  Från det jag meddelade, att jag ansökt om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, har jag mött argument att jag gjort ett fel val, vilket jag har full respekt för. Om någon anser att jag har fel, då är det alltid fritt fram att säga att jag har fel. Det är inte det som förundrar mig, utan den märkliga glidningen från att först berömma mig för att vara orädd och kritisk, till att nu böja mig för Katolska kyrkans lära enbart för att jag måste. Senast i dag berättade Alma-Lena i en kommentar till ovanstående blogginlägg:

”Klaus: Som jag förstår Leo i detta inlägg så får man verkligen inte ifrågasätta traditionen och det gör mig ledsen. Leo har förr aldrig varit okritisk och nu måste han säga ja och amen till vad som helst som förekommer i traditionen även traditioner som blivit lära så sent som 1950.”

Jag vill på det bestämdaste hävda att jag inte säger ”ja och amen till vad som helst som förekommer i traditionen.” Kyrkans tradition innehåller mycket som inte är fastslagna lärosatser, men vilka jag ändå kan tro på. Lärosatser kan ha många trådar bakåt i historien och det kan också ta kortare eller längre tid innan Kyrkan antar uppfattningarna som dogmer. Jag har vid något tillfälle hävdat att det kan inte vara antalet år som avgör om en dogm har legitimitet bl a hänvisade jag då till när dogmen om treenigheten slogs fast i Nicea. Det skedde efter strider, diskussioner och studier, under några sekler, men när dogmen slogs fast av den odelade kyrkan, då blev den också en skarp skiljelinje mellan vad som var kristen tro och det som inte passade in. En kristen ”måste” tro på treenigheten.

Det gäller också att i en diskussion berätta vad man utgår ifrån. Varje dogm i Kyrkan har en mycket klar definition. När det gäller Jungfru Marias upptagning till himlen. Enligt Kilian Healy i boken ”Jungfru Marias upptagning till himmelen” säger dogmen, ”att den saliga jungfru Maria med hela sin person, det vill säga med kropp och själ, är i den himmelska härligheten. Ingenting har fastslagits om hur det gick till när hon lämnade denna världen, men det råder allmän enighet om att hon dog, begravdes och uppstod”  Det är den fastslagna dogmen jag tror på! Jag har friheten att tro annorlunda i de delar som finns utanför dogmen. Jag saknar alltför ofta i diskussionen, vad det är människor polemiserar mot.

Till sist, vill jag påminna om det är jag brukar säga, när jag tagit till mig en dogm. Det sker alltid efter att jag redovisat studier i teologiska böcker, men främst Katolska kyrkans katekes. Då är det lite märkligt, att bli omtalad som någon, som okritiskt säger ja och amen till stort vad som helst. Vore det så, skulle jag inte behöva läsa en enda bok, utan då skulle det räcka med att jag frågade fader Damian: ”Vad måste jag tro på?” varje gång vi träffades.” Jag erkänner, inte villigt och glatt, att jag känner stor olust, när det påstås att jag inte tänker själv, utan bara säger ja och amen. Det är nästan lika illa som när jag blivit beskylld, när jag lämnat organisationer, att jag önskade göra karriär eller få ekonomiska fördelar inom någon annan organisation.

Till sist två citat ur Katolska kyrkan katekes, som något lite förklarar mellan vilka poler jag rör mig, när jag utforskar Kyrkans tro:

47. Kyrkan lär att man kan nå säker kunskap om den ende sanne Guden, vår skapare och Herre, genom hans verk tack vare det mänskliga förnuftets naturliga ljus.

85. ”Uppdraget att tolka Guds ord, det skrivna och det traderade har tillerkänts enbart Kyrkans levande läroämbete, och detta utövar sin befogenhet i Jesu Kristi namn. Detta läroämbete innehas av Kyrkans biskopar i gemenskap med Petri efterträdare, biskopen av Rom.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

11 Responses to Hur fri får jag vara i Katolska kyrkan?

  1. Alma-Lena skriver:

    Nu är det ju så att moderna katoliker som vill försvara Marie himmelsfärd (som är en gammal tradition ända sedan 600-talet) hänvisar till Elie himmelsfärd i GT och inte till att hon, som alla andra saligen hädangångna, nu lever i Abrahams sköte fram till Domens dag. Men gör du den kopplingen är det väl inte konstigt att du tror på det. Main stream- kristendom är det att tro att den som dör i levande tro på sin frälsare är i Himmelriket. varför göra en speciellt dogm om Maria då? Ja, jag begriper det inte annat än som ytterligare en byggsten i bygget Maria som himladrottning långt ifrån Bibelns Maria-bild.

    Det är faktiskt din konversion som du så generöst delar här , vilket jag är tacksam för, som gjorde mig uppmärksam på att man måste ta till sig hela läran för att bli katolik. Jag umgås ju vanligtvis med katoliker som varit det länge, ofta är födda in i kyrkan. Jag måste säga att jag tycker det är en konstig ordning att man kräver enhet i läran innan man blir församlingsmedlem. Det strider mot NT som menar att vi ska leva i kärleksfull gemenskap TILLS vi kommer fram till enighet i läran.

  2. Peter T skriver:

    Det tar förvisso ibland inte så lång tid innan teoligi blir norm. När kyromötet i Konstantiopel proklamerade Andens guddom 381 så var det något inte ens varit uppe till samtal i Nicea 325 76 år tidigare.
    Men det var med stöd av skriften och tidiga kristna teologer som man antog dogmen.

    Vissa sentida dogmer som exempelvis Marias himmelsfärd, har inget stöd i skriften och svagt eller inget stöd hos tidiga kristna teologer. Hieronymos är visserligen tidig, men det stöd har ger för Maria eviga jungfrudom är ganska klent. Inte ens en så vanlig och spridd vana att be helgonen föra böner vidare, har särskilt bra stöd i den tidiga kyrkan.

    När frågar sig vilka dogmer som är sanna, så kan man antingen fråga någon auktoritet som RKK, eller söka bland källorna.
    Jag väljer att göra det senare.
    Hittar jag bruk som är gemensamt för katolska, ortodoxa och koptiska kyrkor så kan jag ha som utgångspunkt att de har god grund i traditionen från den tidiga kyrkan.
    Dogmerna som skiljer sig åt dem emellan är jag mer kritisk mot som utgångspunkt.

    Att vara kritisk i sammanhanget är inte bara att gå till källan som talar för en dogm, utan även gå till källorna som talar mot den och själv värdera argumenten.
    Jag hoppas att det är så du gör Leopold, annars får åtminstone jag svårt att kalla det för att granska dogmerna med ett kritiskt öga.

  3. Alma-Lena skriver:

    Kollade upp hur det där med upptagandet till himmelen som kyrklig dogm gick till lite närmare. Trycket kom från fotfolket som inte nöjde sig med att Maria var fri från arvsynd hela livet, teologerna och kurian var emot det eftersom det saknades vittnen i urkyrkan och inget i skriften ens antydde det. Men påven Pius XII gav med sig pga över 8 miljoner namnunderskrifter till förmån för att göra denna legend till dogm. Så man kan säga att kyrkan tolkade tillsammans, men vad tolkade de? Inte skriften och inte traditionen. Det vänder jag mig emot.

    Dessutom var det så här Pius XII uttryckte dogmen då 1950: ”den obefläckade Gudsmodern, den ständiga jungfrun Maria, när hennes jordiska liv var slut, togs upp med kropp och själ till himmelsk ära”. Om de sedan har hyfsat skrivningen är det ju väldigt bra. Men hela processen känns synnerligen tveksam och teologerna borde naturligtvis tala tydligare klarspråk för detta verkar vara vad katoliker på ”golvet” tror är kyrkans enda och sanna lära om Marias icke-död.

    NE skriver så här om dessa sentida dogmer, författare Sven-Erik Brodd: ”Marias obefläckade avlelse (immaculata conceptio) innebär att Maria var syndfri redan vid sin tillblivelse och proklamerades som dogm av påven Pius IX 1854. En annan uppfattning, som omfattades av t.ex. Luther, är att Maria renades från synd när Kristus blev till i henne. Båda avser att lösa frågan hur Kristus kunde födas såsom människa utan del i arvsynden. Också de ortodoxa kyrkorna lär Marias syndfrihet men utan den västkyrkliga diskussionen som förutsätter Augustinus arvsyndslära.

    Marias upptagning i himmelen (assumptio Mariae; med en folklig term ”Marie himmelsfärd”) är en tidig kristen uppfattning i både öst- och västkyrkan, som blev dogm i romersk-katolska kyrkan 1950. De ortodoxa kyrkorna lär att Maria upptagits till himlen, men de avvisar dogmatiseringen. Att Maria skulle vara i himlen var ingen stridsfråga för reformatorerna. Vad gäller själva upptagandet lämnar t.ex. Luther sättet för detta öppet men polemiserar mot tanken på Maria som himladrottning och mot firandet av Marias upptagning; reformatorerna ansåg att denna stödde tanken på att Maria var människors förespråkare inför Gud i kraft av egna förtjänster. Samtidigt accepterades tanken att Maria var förebedjerska inför Kristus.”

    Det kanske är läge att låta Kurian rätta dessa felaktigheter i NE.

  4. Alma-Lena skriver:

    Peter T, precis så menar jag att man prövar en sak.

  5. Leopold Holtter skriver:

    Det är ju märkligt att ingen, jag säger ingen, ställde det kravet på mig när jag kritiserade Svenska kyrkan.

  6. Rebella undrar skriver:

    Mariadogmerna synes då vara ett resultat av… nu försvann den flashiga latinska termen ur mitt medvetande. Jo, sensus fidelium.

  7. petertonnang skriver:

    Leopold, jag anser att du kritiskt granskat hur SvK lever och lär i vissa fall i konflikt med skriften och sina egna dogmer. Eller snarare konflikten mellan bekännelseskrifter och nymodiga dogmer och beteenden.

    RKK har mer stringens mellan leverne och dogmer. Kopplingen till till sanningen behöver inte vara mer rätt för det, även om den blir bra mycket enklare att ta till sig.
    Fortsätt gärna att vara kritiskt granskande i alla sammanhang du möter och bryt frågeställningarna mot varandra som du är van vid.

  8. Alma-Lena skriver:

    Ja, Rebella, så var det-sensus fidelium. Både rart och lite jobbigt för mig som vill ha lite mer kött på benen än att ”alla tycker så”. Jag inbillar mig att majoriteter också kan ha fel och minoriteter rätt ibland, postmodernismen lämnade mig opåverkad därvidlag.

  9. Leopold Holtter skriver:

    Till alla, tack för era kommentarer, till den nytta det hava kan. 😉 Nu ska jag ta del av fredagsmyset och då bör skrivklådan hållas i schack! Jag avslutar för i kväll med en bön som Luther inledde i sin kommentar över Magnificat:

    Må Guds milda Moder själv utverka för mig vishetens ande på ett fruktbart och grundligt sätt, så att jag kan förklara denna hennes sång så att Ers nåd, liksom vi alla, kan hämta upp nyttig kunskap och ett berömvärt levnadssätt, och så få ropa och sjunga detta Magnificat för evigt i himmelen.
    Må Gud hjälpa oss till detta. Amen

    Den ”Ers nåd” som nämns i bönen är prins Johann Friedrich.

  10. Thorsten Schütte skriver:

    Här är ett ypperligt exempel för inomkatolsk diskussion med högt i taket:
    https://bengtmalmgren.wordpress.com/2016/02/06/zika/#comment-5306

  11. Alma-Lena skriver:

    Intressant, käre Leopold, att Luther satte Maria i den helige Andes ställe, precis om många gjort med treenigheten genom historien. Tydligast var väl Muhammed i Koranen. I NT är det ju den Heliga Ande som ska upplysa oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: