Egentligen är det mig själv jag vill påminna om hur det verkligen ligger till!

Ibland förskjuts tyngdpunkten i samhällsdebatten så pass mycket, att ens egen verklighetsbild, lite omärkligt, kanske också börjar förändras. Den senaste tiden ser vi hur statsmakten har ambitionen att, så där i förbifarten, föra in Sverige i ”försvarsalliansen” NATO. Vi medborgare får inte några analyser att ta ställning till, utan det mesta ska tydligen avgöras i slutna rum och efter riggade opinionsmätningar. Medborgarna sägs bli alltmer positiva till tanken att vi ska ansluta oss. De demokratiska valen skall tydligen bara utse riksdagsledamöter, men inte ta ställning till politiska förslag. Försvarsfrågor är tydligen för svåra för oss okunniga och känslosamma medborgare. Men ändå vore det ändå intressant att få en analys över vad vi ska försvara oss emot. Hotet mor Sverige har tydligen ökat dramatiskt de senaste åren. För att inte tala om de gigantiska hoten mot NATO.
Min bild av den militärpolitiska globala situationen, är ju den helt motsatta, än den regering, riksdag och militärledning sprider. Den 3 mars 2014 skrev jag ett inlägg, där jag hävdade att NATO/USA bedrev en farlig och aggressiv utrikespolitik. Jag har ingen anledning att ändra uppfattning från 2014. Det är fortfarande USA/NATO som är den aggressiva parten i den globala maktkampen. Situationen har dramatiskt förändrats till det sämre. De gigantiska flyktingströmmarna har en orsak och orsaken är USA/NATOS krig i området. Här kommer en kopia av inlägget:

De västliga demokratierna producerar märkliga telningar!

Den senaste årens storpolitiska händelser har ofta försatt mig i stora grubblerier. Jag ser hur USA, EU och Nato (ofta med lilla Sverige svansande efter) med hänvisning till mänskliga rättigheter ingriper på olika sätt i andra länders inre angelägenheter. Vi som är lite äldre minns Chile, där USA genom omfattande destabiliseringsaktiviteter lyckades störta en demokratiskt vald president. Chile var och är inget undantag i Latinamerika. Så gick det till och så går det till även i dag. Demokratiskt valda regeringar skall störtas till förmån för vad som helst, bara de stödjer USA.

Globalt är mönstret likadant. USA beskyllde Irak för att landet på något sätt var medskyldig till 11/9 och att de hade omfattande arsenal av massförstörelsevapen. Vi vet hur det gick. Trots alla vackra ord om demokrati och mänskliga rättigheter, ser vi ett land sönderslitet av motsättningar. Sunni, Shia och Kurder slåss om inflytande i landet. Kristna, som kläms mellan alla motsättningar flyr landet eller hotas av total fysisk utplåning. Det är resultatet av USA:s och andra västliga demokratiers påstådda demokratiska kamp. Saddam Hussein hängd och ett land helt i händerna på extremistiska krafter.

Libyen är ett annat exempel. I spåren på den arabiska våren passade USA med allierade i väst men också Saudiarabien, krossa Libyens möjligheter att organisera ett afrikansk ekonomisk allians. Ingen har påtalat vilken intressant vapenbroder Sverige fick när de anslöt sig, med flygstridskrafter, till angreppet på Libyen. Orsaken till angreppet var att Libyen beskylldes för att vilja bomba sitt eget folk. Därför var USA, Nato och även Sverige tvungna, för att stoppa Libyens bombning av det egna folket, att själva börja bomba. Men Västs bombningar var givetvis humana i motsatts till  Libyska obefintliga bombningarna. Vi vet hur det gick. Vi kunde i TV-inspelningar se hur Hillary Clinton skrattande uttalade de visa orden, värdiga en stor statsman: ”Vi kom. Vi såg. Han dog.” I övrigt ett land sönderslitet av motsättningar mellan allehanda islamistiska extremister.

I Syrien försökte sig USA med allierade, och återigen med stöd av Saudiarabien, med samma destabiliseringsstrategi som i Libyen, med anklagelser om att regimen bombade sitt eget folk och inte ville tillmötesgå folkets krav på demokrati. Märkligt nog började det, som i Libyen, skjutas från demonstranternas sida, som i stor utsträckning bestod av legosoldater beväpnade av Saudiarabien. Strategin var med all säkerhet, att i ett givet ögonblick skulle Natoflyg (med hjälp av svensk spaningsflyg?) börja bomba Syrien sönder och samman och samtidigt beväpna legosoldaterna (bl. a med frivilliga jihadister från Sverige), på marken. De skulle få ta den stora smällen av döda och lemlästade. Planen har inte kunnat sättas i verket för regimen i Syrien var/är stabilare än den i Libyen och Irak. Det vi kan förvänta oss är ett långvarigt söndermalande av landet. Hur det nu än går i Syrien, så ser vi mönstret. Västmakternas allians med muslimska extremistiska grupper.

Vi vet också hur det i sin förlängning kommer att gå. Vi vet av erfarenheterna från Afghanistan. USA stödde formandet av Talibanerna.Ooch kan ni förstå? De vände sig mot USA, Vilken otacksamhet!

I dessa yttersta dagar ser vi ett liknande mönster, men nu med andra aktörer. I Ukraina ser vi hur väst av skilda anledningar önskade få till stånd en varaktig politisk förändring. Det misslyckades ju senaste med den oranga revolutionen. Då kom ju de gamla makthavarna tillbaka till makten i demokratiska val, vilka enligt valobservatörer var ett rent val. Nu sker det märkliga att politiska krafter vill störta den sittande regeringen, vilket i sig inte är märkligt, det vill ju jag också här i Sverige, men på valdagen! I Ukraina är det tydligen omöjligt, maktskiftet ska ske nu, omedelbart! Allt annat är odemokratiskt! EU uttalar sig, Carl Bildt uttalar sig och självfallet också USA. Budskapet är samstämmigt. Det är en uppmaning till regeringen och president att avgå. Att de inte avgår tas av omvärlden som ytterligare ett tecken på regimens odemokratiska sinnelag. Jag behöver inte bli mer långrandig. Alla ser ju för öppen ridå vad som händer. Jag minns vad etablissemanget föraktfull  kallade oss när det begav sig. Gatans parlament! I dag låter det annorlunda. Nu är gatans parlament den högsta formen för demokrati. I Ukraina tvingades parlamentet under hot  från gatans parlament att avsätta president och regering. Vi vet hur den ”demokratiskt” tillsatta regeringen ser ut. Så här skriver Birger Schlaug i dag: ”Svensk media har varit synnerligen ovillig att redovisa Svobodas stora framgångar. Vilka statsrådsposter har då detta parti fått? Jo, följande: vice premiärminister (Oleksandr Sych), försvarsminister (Ihor Tenyukh), jordbruksminister (Ihur Shvayka), miljöminister (Andriy Mokhnyk). Dessutom har man fått posten som  riksåklagare (Oleh Maknitskyy), vilket med tanke på partiets bakgrund och värderingar, måste betraktas som minst sagt oroande.” 

Jag har skrev för några år sedan ett blogginlägg där jag berättade om en militärpolitisk debatt jag deltog i. Debatten skedde i spegelsalen på Sundsvalls stadshus och var välbesökt. Vid något tillfälle i debatten hävdade jag sturskt, att jag förbehåller mig rätten av själv avgöra vilka som är mina fiender. Det valet överlåter jag inte åt staten. Nu är det dags. Den fiende som staten försöker pådyvla mig är inte min. Sen får Carl Bildt peka med hela handen om han vill. Det är ju inte heller säkert att jag kommer att vara närvarande då skuld till kriget ska fördelas, vill jag bara säga till mina barn och barnbarn: Kom ihåg Ukraina 2014. Året då nynazismen blev erkänd av EU, Nato, USA och givetvis också Sverige.

Jag avslutar med orden från amerikanska domstolsfilmer: I rest my case!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

7 kommentarer till Egentligen är det mig själv jag vill påminna om hur det verkligen ligger till!

  1. Klaus skriver:

    Ja, precis så är det ju. Varenda konflikt här i världen handlar om de goda mot de onda; orcher mot alver, djävlar mot änglar.
    Och eftersom det är så, så behöver man inte tänka så mycket, då kan världen bli för krånglig vilket är jobbigt.
    Det räcker med att identifiera den onda sidan så följer med automatik att man kan peka ut den goda sidan!

    Tänk så behändigt.

  2. Jonas Nilsson skriver:

    Tack för utläggningen. Jag vet inte hur mycket som ryms i ett fält men jag undrar om du har någon kommentar till ett konspiratoriskt(?) inlägg av Jan-Ola Gustafsson 30 juni, 2015 at 23:27. Det var en kommentar på Mats Tunehags blogg Tänk att vi överlevde 60-talet på Det goda samhällets site:
    Hans O: De senaste årtiondena har historieämnet urvattnats vilket tydligt märks när man umgås med personer födda ungefär från 70-talet och framåt. Det finns ett talesätt som säger ”Den som inte känner sin historia kan inte förstå sin samtid”. Det stämmer bra på våra nuvarande politiker mot bakgrund av den fleråriga kräftgång som Sverige bedriver, t ex kunskapsmässigt, ekonomiskt, och socialt. Vi som föddes på 1940-talet i enkla miljöer tog del av gymnasieutbildningen som öppnades för barn från låginkomstfamiljer och tog med flit och framtidstro itu med att bli dugliga samhällsmedborgare i strävan att bygga ett gott samhälle.
    Hur detta kraschlandade har jag skrivit artiklar om.

    Betr historieuppfattning så har de flesta svenskar ingen aning om att EU är ett utflöde av den Paneuropeiska rörelsen som tog fart under mellankrigstiden. Bl a var Greve Kalergi-Coudenhove en ledande gestalt inom denna rörelse som efter kriget kanaliserades i Kol- och Stålunionen som sedermera efter flera mellansteg tog formen av Europeiska Unionen.
    Denna i sin tur är en av grundstenarna i den s k Nya Världsordningen som de senaste åren flitigt nämnts av megabankirer och internationella politiska figurer. Iden är utvecklad av den amerikanska frimuraren Albert Pike som står staty i Washington DC och beskriven i hans bok Morals and dogma.

    I mitten av 1990-talet hölls en viktig konferens på Fairmont Hotel i San Francisco då några hundra ledande världspolitiker, megabankirer och råvarumoguler samlades för att dra upp riktlinjerna för utformningen av världen under det kommande seklet. Konferensen är beskriven i boken ”Globaliseringsfällan” av Hans-Peter Martin och Harald Schumann som var närvarande vid detta tillfälle. Man enades om att de traditionella nationalstaterna har spelat ut sin roll och behöver ersättas av en global regering som anses ha bättre förutsättningar att hantera den nya tidens internationella problem. Beskrivningen för tankarna till en global feodal slavstat, styrd av en liten elit som kontrollerar det internationella finansväsendet. Samma kretsar har också angett som mål en kraftig reducering av jordens befolkning. Googla på The Georgia Guidestones och läs de tio målen för hur man vill att framtiden ska se ut.

    Under många år har representanter för olika nationalstater arbetat för att inlemma sina resp länder i detta system, inte minst ledande svenskar. Sök på nätet de tre mest kända organisationer som jobbar med detta. De är Bilderberggruppen,, The Committee of 300 samt The Trilateral Commission. Gå in på deras hemsidor och sök på medlemslistorna för resp organisation. Carl Bildt t ex är flitigt förekommande i dessa kretsar och har så varit i många år.

    Läs också gärna boken ”The Grand Chessboard” av Zbigniew Brzezinski (mångårig amerikansk presidentrådgivare tillsammans med Henry Kissinger och George Soros).
    Boken skrevs på 1990-talet och där beskrivs det som nu sker i Ukraina! som ett led i att inringa Ryssland och och hindra detta land att bli så inflytelserikt att det kan hindra globalisternas planer. I boken står också beskrivet hur man planerade att inlemma de baltiska staterna i NATO, samt att man därefter avser att påverka Sverige och Finland att också gå med! Att Brzezinskis son blev amerikansk ambassadör i Sverige då pratet om Svenskt NATO-medlemskap tog fart indikerar ju att man följer en målmedveten plan för sin dröm om världsherravälde.

    De böcker och andra uppgifterna här ovan är okända för de flesta svenskar, även bildade och utbildade sådana och framför allt sådana som borde vara intresserade av en öppen debatt om sådant som kommer att få stor betydelse för oss alla. Men ofta har ju under hela historien stora förändringar skett utan att plebejerna, massan, undersåtarna, packet, valboskapen har haft en aning om vart de dirigerats. Det finns ett ordspråk för denna brist på viktig kunskap: -”Det finns ingen som är så blind som den som inte VILL se”. Går det att ändra på detta förhållande?

  3. Jonas Nilsson skriver:

    Tack för utläggningen. Troligtvis har jag försökt klistra in något för stort. Jag undrar om du har någon kommentar på Jan-Ola Gustafssons kommentar 30 juni, 2015 at 23:27 till Mats Tunehags blogg Tänk att vi överlevde sextiotalet på Det goda Samhällets site?
    Huvudtankarna löd: ”I mitten av 1990-talet hölls en viktig konferens på Fairmont Hotel i San Francisco då några hundra ledande världspolitiker, megabankirer och råvarumoguler samlades för att dra upp riktlinjerna för utformningen av världen under det kommande seklet. Konferensen är beskriven i boken ”Globaliseringsfällan” av Hans-Peter Martin och Harald Schumann som var närvarande vid detta tillfälle. Man enades om att de traditionella nationalstaterna har spelat ut sin roll och behöver ersättas av en global regering som anses ha bättre förutsättningar att hantera den nya tidens internationella problem. Beskrivningen för tankarna till en global feodal slavstat, styrd av en liten elit som kontrollerar det internationella finansväsendet.”
    Han hänvisade även till att
    ”Sök på nätet de tre mest kända organisationer som jobbar med detta. De är Bilderberggruppen,, The Committee of 300 samt The Trilateral Commission. Gå in på deras hemsidor och sök på medlemslistorna för resp organisation. Carl Bildt t ex är flitigt förekommande i dessa kretsar och har så varit i många år.
    Läs också gärna boken ”The Grand Chessboard” av Zbigniew Brzezinski (mångårig amerikansk presidentrådgivare tillsammans med Henry Kissinger och George Soros).
    Boken skrevs på 1990-talet och där beskrivs det som nu sker i Ukraina! som ett led i att inringa Ryssland och och hindra detta land att bli så inflytelserikt att det kan hindra globalisternas planer. I boken står också beskrivet hur man planerade att inlemma de baltiska” osv

  4. Leopold Holtter skriver:

    Ja, Klaus, tänk så behändigt!

  5. Leopold Holtter skriver:

    Tack Jonas för din intressanta kommentar. Jag ska gå till dina rekommenderade länkar, men inte i dag. Hinner inte!

  6. StaffanW skriver:

    Leopold, du skriver bl a ” Det är fortfarande USA/NATO som är den aggressiva parten i den globala maktkampen. Situationen har dramatiskt förändrats till det sämre. De gigantiska flyktingströmmarna har en orsak och orsaken är USA/NATOS krig i området.”

    Måste medge att min bild av den globala maktkampen och vem som är aggressiv, eller vem som skapar flyktingströmmarna är en helt annan.

    Redan de gamla romarna var klokare än mången svensk idealist.
    ”Si vis pacem, para bellum” (om du vill fred rusta dig för krig).

    Förlitar mig mer på NATO (dvs våra vänligt sinnade grannländer bl a) än på Putin, eller på det svenska försvarets förmåga (finns det f.ö.?).

  7. Leopold Holtter skriver:

    Vad jag kan se, när jag läser om mitt inlägg, är att jag redovisar några av de aggressioner som Nato/USA inklusive Sverige (i ett fall) ägnat sig åt. Angreppen på Irak, Libyen, och stödet till islamister i Syrien skapade situationer där kristna och andra minoriteter förföljdes med behov att fly. Vilka försvarade sig Sverige mot i Libyen? Vilka försvarade sig USA mot med sitt folkrättsvidriga angrepp på Irak? Svaren hittas inte i vilka personer vi gillar eller inte.
    Nu är det väl ändå så, att NATO/USA inte rustar för krig i fredssyfte. De rustar för krig, därför att de krigar. Eller…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: