Den som följer Hudiksvalls tidning, vilket varje samhällsintresserad medborgare borde göra, vet att Region Gävleborg inte har gjort sig känd för sin framsynta personalpolitik. Arbetsgivaren terroriserar sin personal med ständiga omorganisationer, som sägs öka effektiviteten, som aldrig visas i någon praktisk utvärdering. Det senaste är beslutet att förändra ambulanspersonalens arbetstider. Någon, möjligen en städslad konsult, kom på den fantastiska idén att förlänga ambulanspersonalens arbetstider, genom att omvandla delar av arbetstiden till jourtid. Enbart utryckningar skall räknas som arbetstid, vilket innebär att personalen för en avsevärt förlängd obligatorisk arbetsförlagd tid. Åtgärden ska tydligen spara någon ynka miljon.
Personalen har regerat negativt av två skäl, de accepterar inte, rent fackligt försämringen och att förändringen riskerar patientsäkerheten. Som vanligt i alla liknande fall, förbigår arbetsgivaren personalens synpunkter, antingen med tystnad eller som med totalt förnekande av problemet. Ledningen för Region Gävleborg agerar utifrån principen, att personal alltid och i alla lägen är emot varje förändring och att det gäller för ledningen att inte ge efter för kortsiktiga särintressen. Egentligen är det oerhört märkligt, att det alltid skulle vara arbetsgivaren som bäst förstår vad verksamheten kräver, trots att deras enda mantra är, ”vi måste spara x miljoner.” Det nya som just nu sker i Region Gävleborg, är att ambulanspersonalen inte stillatigande knyter näven i byxfickan och småsvärande accepterar förändringen. Nej, den här gången bryter de den förlamande tystnadskultur som råder och många framträder öppet med kritik och ännu fler säger upp sig i protest.
Lilian Sjölund (ni vet hon som utnämndes av enig jury, bestående av mig, till årets ledarskribent 2015) skriver i en ledare från i går den 19 mars, att 26 har redan sagt upp sig. Lilian Sjölund skriver: ”Totalt orädda kritiserar de sin arbetsgivare, dissekerar en skrivbordsprodukt till ambulansjourförslag som varken personal, fack eller politisk opposition ger godkänt.” Jag rekommenderar alla att läsa hela ledartexten, så får ni en hygglig sammanfattning av vad striden gäller. Ledaren visar också mycket tydligt hur ledningen resonerar. De avser att rida ut stormen, om det ska kosta mer än de utlovade besparingarna. Principen om ledningens ofelbarhet i Region Gävleborg, är helig!
När vi nu ser de första resultaten av arbetstidsförsämringen för ambulanspersonalen, 26 uppsägningar, då är det bara att konstatera att här föreligger en arbetsplatskonflikt av klassisk dimension. Vi som läst arbetarrörelsens historia och kanske också varit fackligt aktiv under många år, vet att strider kan vinnas och förloras. Det viktiga är också, att påminna sig om vad som orsakat förlusten. Det är sällan så att det är de anställdas krav som inte varit tillräckliga, utan orsaken har alltid varit att arbetsgivaren lyckats splittra enigheten bland de anställda. Det är den taktiken vi ser just nu hos Region Gävleborg. De försöker vänta ut och under tiden söka lösningar, att dels nyanställa och dels att köpa in inhyrd personal. I det läget bör alla anställda inom Region Gävleborg, men även på andra platser vägra besätta vakant tjänster inom ambulansvården i Gävleborg. Samma solidaritet bör också kunna förväntas av anställda hos olika uthyrningsföretag. Det finns ett gammalt fackligt riktmärke för facklig solidaritet och som är lika aktuell i den nu beskrivna situationen. Riktmärket är det ”Fackliga löftet”:
”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”
Så enkelt kan solidariteten beskrivas, men samtidigt så svår kan solidariteten vara. Det gäller för alla i Region Gävleborg att inte gå in och fylla luckor inom ambulanssjukvården till villkor som den nuvarande personalen förkastat. På den sköra tråden av solidaritet balanserar seger eller nederlag. För kom ihåg, anställda vinner sällan slag mot arbetsgivare med moraliska argument, de argumenten hade ambulanspersonalen, vilka förkastades av arbetsgivaren. Det är enbart enighet, som i nuvarande situation, leder till seger!
Se inlägget också som en hyllning till alla de människor som transporterat mig till sjukhusen i Västerås, Gävle och Hudiksvall, genom åren. Nu senast i fredags till Hudiksvalls sjukhus med hög feber.
Till sist en samvetsfråga till alla de fackligt aktiva i Regionens politiska ledning. Hur känner ni er, när ni måste administrera beslut som förkastas av era anställda? Skäms ni ändå inte lite över ert sidobyte?
Läs även andra bloggares åsikter om Region Gävleborg, Ambulanspersonalen, Fackliga löftet
Publicerat av Leopold Holtter 
