Nu får vi höra det igen. ”Det hade vi ingen aaaaning om!” Ser vi en samhällelig moralisk systemkollaps?

5 april, 2016

Det är intressant, att återigen få uppleva den stora förvåningen och bestörtningen, hos myndigheter och makthavare, när det avslöjas att rika människor och storföretag inte vill vara med och solidariskt dela på våra gemensamma utgifter. Jag vet inte hur många gånger jag, under mina aktiva samhällsengagerade år,  upplevt det som nu sker. Storbanker hjälper till att gömma pengar från beskattning och den enorma förvåning som makten visar upp. Inte ens sällskapet, av kriminella, som gömmer pengar i brevlådeföretag i Panama, avskräcker tydligen. Eller är det överord att säga: Varför skulle sällskapet avskräcka? Alla tillhör ju samma moraliska gäng av skurkar!

Om en såg, då måste andra medvetet ha blundat för att slippa se!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Påskens sanning!

2 april, 2016

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag hade nästan glömt Harry Martinsson. Jag skäms verkligen!

1 april, 2016

Jag kan inte skryta med att jag äger ett stort bibliotek, men ändå kan jag fortfarande göra fynd, när jag lite begrundande letar något att läsa. Jag letar ungefär med samma känsla, som jag ibland gör, när jag öppnar kylskåpsdörren och undrar vad jag egentligen är sugen på. Nått är det, men vad? Jag lärde mig för många år sedan, att det i grunden rörde sig om ett sug efter något salt. Jag tror fler kan ha den känslan ibland.

I dag stod jag vid bokhyllan och insåg plötsligt att det just var Harry Martinsson som var saltet jag led brist på! Jag har under eftermiddagen läst dikter ur diktsamlingen ”Ur de tusen dikternas bok” utgiven på Bra Lyrik 1986. Som vanligt, var det några dikter, som på något sätt talade direkt till mig, bl. a den här:

Att se sitt eget liv som rösen av sten,
som fjäril och moln,
är människans sammansatta styrka.
Inlevelsen är hennes sanna väg.
Insikten hennes fjärran mål.

Träd växer upp och väntar i tusen år.
En fjärils ålder följer sommargräsens liv.
Molnets skönhet färdas fram
på himmelen sin visningsstund.
En timmas vind och det är borta.

Att resa med sin tanke i tid och rum
det är att låna sig en vingbredd,
utspänd över åren.
Inbillningshavets vingslag
över år som annars flyr
förvägrade.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,