Kristi Kropps och Blods procession 2016

30 maj, 2016

Annonser

En biskop som inte tiger och samtycker!

26 maj, 2016

http://blogg.svenskakyrkan.se/biskopragnar/2016/05/26/en-trefaldighetsbon-till-och-for-vem/

Jag hade fel, när jag antog i ett blogginlägg att alla biskopar stödde den märkliga bönen i kollektcirkuläret. Ofta är det faktiskt så, att det är oerhört roligt att ha fel!


Ett något osäkert sätt att hitta i Bibeln

24 maj, 2016

Jag har ofta haft anledning att berätta för min omgivning, att jag sällan vet exakt var något står i Bibeln. Jag brukar få nöja mig med att säga: ”Jag har för mig att det står någonstans i Bibeln att…eller står det inte någonstans i Bibeln att…?” Har jag en kunnig samtalspartner brukar det lösa sig, men lika ofta får vi byta samtalsämne eller söka andra Bibelreferenser. I går var det en sån dag. Jag satt i min ensamhet och kom att tänka på ett Pauluscitat eller det jag trodde var ett Pauluscitat. Jag visste att någonstans bland Paulus brev fanns citatet, men det kändes lite jobbigt att i kvällens sena timme börja läsa alla Paulus brev. Bäst jag satt och funderade, slog det mig! Citatet finns längst upp till höger på en högersida! Det var jag helt övertygad om! Tanken att leta upp citatet blev med ens mer överkomligt. Slog upp Bibeln och började läsa längst upp till höger på högersidorna av Paulus brev. Och se där, jag hittade vad jag sökte exakt där jag mindes att texten stod!

”På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, träd gräs eller halm, och det ska visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.” (Första Korintherbrevet 3:12-15)

För mig som tenderar, trots de bästa ambitioner, att alltför lätt ägna mig åt byggen i halm, kändes Paulus ord, när jag läste dem för många år sedan, på något sätt förhoppningsfulla. Trots mina halmbyggen skulle jag kunna bli räddad, men som ur eld och det må vara så! Texten grep tag, såpass att mitt synminne registrerade, var på sidan jag läst Paulus ord.

Det textavsnitt jag citerar föregås av Paulus förklaring om vad den nödvändiga grunden är, på vilken vi ska bygga vårt livsverk.

”Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus.”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Den moraliska kollapsen är total!

21 maj, 2016

Nu i morse, efter frukosten, läste jag den pigga och käcka bloggen, BloggarDag. Inte alltid, men oftast blir jag oerhört uppiggad av det jag läser. I dag var en sådan dag. Dag Sandahl skriver:

”Det var ett väldigt tryck och flyktingar kom förra året till Sverige i stor mängd. Det talades om ”volymer”, men då fanns det de som blev upprörda och påpekade att det handlade om människor. ”Personer”. Nu har antalet flyktingar minskat dramatiskt. Som världen vet, är jag oduglig i matematik, men jag skulle vilja få rätt svar på frågan var de 800 000 människorna som flytt sina länder men inte kommit till Europa nu befinner sig. Hur har de det? Är det någon som i svensk media ser några reportage om dessa flyktingar? Om 800 000 människor kan det väl skrivas rätt mycket, tänker jag. Rätt svar?”

Frågan är berättigad och den fick mig att minnas rapporterna från en riksdagsdebatt, alldeles nyligen. Debatten handlade om det är folkmord, det som just nu sker i Syrien och Irak? Enligt min mening finns bara ett svar på den frågan. Visst är det folkmord! Riksdagen kunde inte ena sig och det blev inget beslut om att riksdagen anser, att det som sker är folkmord!

Så långt kan säkert ett antal partier slå sig för bröstet och säga: Se hur moraliska vi är, i motsats till andra partier! Vi vill att riksdagen erkänner folkmordet! Väl så! Gå nu till Dag Sandahls fråga. Var finns de 800 000 människorna som flytt sina länder? Vad jag kan minnas av flyktingdebatten de senaste månaderna, så är Allianspartierna med KD, som starka pådrivare, eniga med regeringspartierna om en mycket restriktiv asylpolitik. Rätt ska vara rätt. Centerpartiet var inte enigt med de övriga Allianspartierna. Vad SD anser om flyktinginvandring det vet vi sen många år. Ända sen sin tillblivelse anser SD, att Sverige varit utsatt för en massinvandring!

När riksdagen under stor enighet antog alla de restriktioner mot möjligheter att söka asyl i Sverige, och samtidigt tillsammans med EU betalade Turkiet stora pengar för att de inte skulle låta några flyktingar ta sig till Europa, pågick folkmordet i Irak och Syrien. Det var känt för de flesta av allianspartierna och regeringspartierna var inte heller okunniga om situationen för kristna och andra minoriteter i Irak och Syrien. Ändå togs beslutet att människor som hotades av utplåning inte var välkomna var sig till Sverige eller Europa. De partier, som röstade för att riksdagen skulle uttala, att det rör sig om folkmord, är vad jag kan förstå inte beredda att verka för en ändring av svensk asyl- och flyktingpolitik. Nog upplever jag att omdömet, moralisk kollaps, inte är överord från min sida. Lite av ”vi ser vad som sker och är förfärade, men när ni flyr folkmordet, är ni inte välkomna till oss, utan för nöja er med Turkiet!” Situationen är nästan en blåkopia på Eviánkonferensen 1938.

Regeringspartiernas inställning i asyl- och flyktingpolitiken har jag kritiserat i en mängd blogginlägg. Att inte de röstade för ett uttalande om folkmord förstår jag inte. I sak höll de, vad jag förstår, med om beskrivningarna av skeendet. Möjligen insåg S och MP, att ett erkännande om folkmord, rimligtvis skulle kräva ändringar i de tidigare besluten. Det får vara hur som med det. Regeringspartierna är delar av den moraliska kollapsen!

Till sist. Egentligen är det ju tragiskt att Vänsterpartiet missade ett gyllene taktiskt tillfälle! När de delar uppfattningen att det sker ett folkmord i Irak och Syrien, var det oerhört dumt att rösta nej, med motiveringen att förslaget kom från KD och SD.  Vänsterpartiets riksdagsledamöter kan väl så här i efterhand begrunda hur debatten i riksdagen kunde ha blivit, om V skulle påpekat att ett uttalande om folkmord kräver ändringar i besluten om asyl- och flyktingpolitiken. V kunde ha förvarnat att de skulle vara beredda att ta ansvar för beslutet. Det skulle dimpa ner en motion om sådana ändringar inom kort på riksdagens bord! I det sammanhanget kunde partiets företrädare också frågat SD om hur många mordhotade flyktingar de var beredda att acceptera? För så är det. Hävdas det att befolkningsgrupper är hotade av utplåning, då krävs det också beslut om hur dessa befolkningsgrupper ska skyddas. Då räcker det inte med att hänvisa dem till Turkiets välvilja. Turkiet, som inte är känd för att behandla minoriteter alltför väl. Fråga kurderna eller se till historien!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


I morse riskerade jag inte att få kaffet i vrångstrupen, när jag läste HT:s ledare!

16 maj, 2016

Genom åren har jag stor tillit till HT:s ledarskribenter, när det gäller synen på flyktingar och migration. Tidningens ledare håller hög och jämn kvalité. I i december 2015 utsåg jag Lilian Sjölund till årets ledarskribent. För tillfället är Lilian Sjölund tjänstledig och jag var lite orolig. Hur blir det nu med de kunniga engagerade ledare om flykting- och migrationspolitik? Min oro var obefogad! Lisa Magnusson har på sitt personliga sätt bevarat kontinuiteten i HT:s åsikter om migrationen! Vilket självfallet gläder en gammal man, som inte trivs med några tvära kast.

När jag hällt upp mitt morgonkaffe och slog upp HT möttes jag på ledarsidan av rubriken, ”Är det kanske det här som menas med eurovisionen?” Läs gärna hela ledaren och ni har fått en liten skyddsvaccination mot alltför skönmålande bilder i medierna under några dagar framåt. Jag gör ett längre citat ur ledaren och det får bli mitt bidrag till den samhälleliga diskussionen.

”Mitt i allt detta finns en liten flicka som vi kan kalla Nour.

Nour är snart tre år, och bor för närvarande hos sin farmor och farfar i krigets Syrien. Hon har ingen mamma. Hennes pappa har tagit sig till Sverige, och tillhör de få som passerar det numera pyttelilla nålsögat: Staten låter honom rädda sitt barn hit. Men bara i teorin, visar det sig.

Migrationsverket säger att Nours pappa ska lämna in sin ansökan via Svenska ambassaden i Turkiet, som hänvisar honom tillbaka till Migrationsverket, som hänvisar till sitt eget webbformulär, som inte går att fylla i på grund av ett omfattande tekniskt problem som Migrationsverkets it-support inte vet hur de ska lösa.

Nours pappa provar att istället skicka sin ansökan via mejl. Ingen svarar.

När jag ringer hänvisar Migrationsverket återigen till Svenska ambassaden i Turkiet, som säger att Nour kan ansöka därifrån om hon skaffar fram ett visum på Turkiska ambassaden i Damaskus, Syrien. Det är bara det att Turkiska ambassaden stängde för fyra år sedan, på grund av kriget.

Nour har ingen annan förälder än sin pappa, hon har laglig rätt att återförenas honom. Men för att få komma hit måste denna snart treåriga flicka alltså först få ett visum på en ambassad som inte finns, och sedan ta sig in i ett land som fått betalt för att hålla henne borta.

Djävulen bor som bekant i detaljerna, och för icke-européer som vill leva i Sverige heter han myndigheternas byråkratiska fintar. För vi är inte ett land som säger Välkomna alla. Vi säger Välkomna några få, och sedan gör vi vad vi kan för att stänga även dem ute.

Är det kanske detta som är Eurovisionen?”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Känns inte argumenten märkvärdigt lika över tid?

7 maj, 2016

I går läste jag ett blogginlägg, skriven av Jerlerup, ”Idag muslimen, igår hårdrockaren, katoliken och jazzälskaren.” Jag rekommenderar läsning, för texten väckte, åtminstone hos mig, många funderingar och hågkomster från ett samhällsengagemang sen tidigt 60-tal.

I blogginlägget kan vi bl. a läsa följande:

Förekomsten av politisk katolicism ansågs vara det främsta argumentet mot katolska kloster, av en del debattörer. Katolicismen sågs av flera svenska riksdagspolitiker som en aggressiv antidemokratisk religion med politiska ambitioner.

Man må resonera hur mycket man vill om det religiösa innehållet, men man kommer inte ifrån iakttagelsen, att när den katolska kyrkan tar ställning i politiska frågor, går den alltid reaktionens ärende.  – Gunnar Berg (S)

Att tänka sig att man med berått mot skulle medverka till att underkasta demokratiskt tänkande människor, som vill åtnjuta de fria mänskliga rättigheterna, ett sådant tvång som här avses, är något jag inte kan göra. Därför vill jag inte heller medverka till att det inrättas kloster i detta land.   – Nils Elowsson (S)

Det kan synas märkligt att jag säger detta, eftersom jag inte är engagerad i kyrkan i annat mån än jag är medlem i den. Man bör ändå bemärka, att om demokratin skall kunna fungera i en fri stat, så får man icke genom främmande engagemang förhindra en samhällsutveckling som vi anser gagnelig för land och folk.  – Inge Lundberg (S)

Skall jag vara riktig ärlig, måste jag väl ändå medge, att i reaktionen mot hela denna historia också inmänger sig ganska naturliga nationella känslor. Jag undrar om inte Gustav Adolf ute på torget skulle ramla av hästen om han begrep vad vi här håller på med! – George Branting (S)”

Håll med mig, att argument då, var märkligt lika argument av i dag!

Under läsningen av Jerlerups blogginlägg, dök ett uttalande, pådyvlad Ford, upp. Människor ska ha rätt att välja vilken färg de så önskar på sina bilar, bara de väljer svart! Som sagt, Ford lär aldrig yttrat det sagda, men på något sätt påminner yttrandet, debatten om mångkulturen av i dag. Invandrare, kyrkor och samfund får gärna bjuda på exotiska maträtter, men om de försöker lära sina barn, att de inte bör pippa runt, utan vänta till de gift sig, då skärps tonfallet, de får höra, att de hotar barnens mänskliga rättigheter och vad värre är, de hotar den svenska demokratin.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Tro mig, katoliker får gifta sig av kärlek!

5 maj, 2016

När jag drack mitt morgonkaffe för en stund sedan, läste jag jag gårdagens nummer av Dagen. Det händer, att läsning av tidningar sätter extra krydda på morgonkaffet. Jag råkade hamna i en artikel om bidrag till samfunden och att bidragen ifrågasätts allt mer. Den ingången är inte ny, utan dyker upp med jämna mellanrum. Många anser att staten ska kunna bestraffa religiösa organisationer med, enligt staten, felaktiga åsikter med indragna bidrag. Artikeln informerar att 16 politiker i februari skrivit en artikel i Aftonbladet, där de krävde, att staten inte skulle ge bidrag till religiösa grupper  ”där kvinnor saknar tillgång till religiösa ämbeten, samfund som förbjuder kärlek före äktenskapet samt homosexuell kärlek.” En sådan tänkt ordning skulle tydligen innebära att katolska, ortodoxa och muslimska samfund inte skulle få bidrag. (Av någon anledning nämner artikeln inte vad ett sådant tänkt beslut skulle innebära för Equmeniakyrkan eller Pingströrelsen, som tydligen får mest stöd bland kristna samfund.)

Trots att jag inte kan sägas vara expert på Katolska kyrkans äktenskapslära, jag har varit med för kort tid, så vågar jag påstå, att de 16 politikerna kan ännu mindre än vad jag kan. Trots mina ringa kunskaper, vågar jag hävda, att de 16 politikerna gör en illvillig tolkning av Katolska kyrkans syn på kärlek och äktenskap. Hur jag än läser t ex Katolska kyrkans katekes, kan jag inte hitta annat än att Katolska kyrkan förutsätter kärleken som grund för äktenskapet. Kyrkan utgår från att känslorna uppstår före äktenskapet och inte efter att vigselakten är fullbordad. Kärleken kan uppstå snabbt, som vi blivit påminda om i dessa dagar. ”Det sa bara klick!” I andra fall kan det ta längre tid. Kärleken växer över tid, men oavsett vad, kärleken finns där före äktenskapet. Jag avstår från långa citat för att bevisa min tes, utan säger frankt, att bevisbördan ligger på dem som hävdar att Katolska kyrkan har en annan syn på kärleken, än den jag beskrivit.

Självfallet är det så, att staten har all rätt att ta beslut om vilka organisationer som skall få stöd, men det innebär inte, enligt min mening, någon moralisk rätt, att basera besluten på vilka felaktiga grunder som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,