Tro mig, katoliker får gifta sig av kärlek!

När jag drack mitt morgonkaffe för en stund sedan, läste jag jag gårdagens nummer av Dagen. Det händer, att läsning av tidningar sätter extra krydda på morgonkaffet. Jag råkade hamna i en artikel om bidrag till samfunden och att bidragen ifrågasätts allt mer. Den ingången är inte ny, utan dyker upp med jämna mellanrum. Många anser att staten ska kunna bestraffa religiösa organisationer med, enligt staten, felaktiga åsikter med indragna bidrag. Artikeln informerar att 16 politiker i februari skrivit en artikel i Aftonbladet, där de krävde, att staten inte skulle ge bidrag till religiösa grupper  ”där kvinnor saknar tillgång till religiösa ämbeten, samfund som förbjuder kärlek före äktenskapet samt homosexuell kärlek.” En sådan tänkt ordning skulle tydligen innebära att katolska, ortodoxa och muslimska samfund inte skulle få bidrag. (Av någon anledning nämner artikeln inte vad ett sådant tänkt beslut skulle innebära för Equmeniakyrkan eller Pingströrelsen, som tydligen får mest stöd bland kristna samfund.)

Trots att jag inte kan sägas vara expert på Katolska kyrkans äktenskapslära, jag har varit med för kort tid, så vågar jag påstå, att de 16 politikerna kan ännu mindre än vad jag kan. Trots mina ringa kunskaper, vågar jag hävda, att de 16 politikerna gör en illvillig tolkning av Katolska kyrkans syn på kärlek och äktenskap. Hur jag än läser t ex Katolska kyrkans katekes, kan jag inte hitta annat än att Katolska kyrkan förutsätter kärleken som grund för äktenskapet. Kyrkan utgår från att känslorna uppstår före äktenskapet och inte efter att vigselakten är fullbordad. Kärleken kan uppstå snabbt, som vi blivit påminda om i dessa dagar. ”Det sa bara klick!” I andra fall kan det ta längre tid. Kärleken växer över tid, men oavsett vad, kärleken finns där före äktenskapet. Jag avstår från långa citat för att bevisa min tes, utan säger frankt, att bevisbördan ligger på dem som hävdar att Katolska kyrkan har en annan syn på kärleken, än den jag beskrivit.

Självfallet är det så, att staten har all rätt att ta beslut om vilka organisationer som skall få stöd, men det innebär inte, enligt min mening, någon moralisk rätt, att basera besluten på vilka felaktiga grunder som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

 

3 kommentarer till Tro mig, katoliker får gifta sig av kärlek!

  1. Rebellas andra skriver:

    Hela meningen i Aftonbladet-artikeln lyder

    Att förbjuda kvinnor att inneha religiösa ämbete, att förbjuda kärlek före äktenskap och förbjuda homosexuell kärlek överhuvudtaget med mera är lika med att bryta mot grundläggande demokratiska principer.
    http://www.aftonbladet.se/debatt/article22329814.ab

    Att använda ordet ”kärlek” för att beteckna erotik är en rätt vanlig språklig figur. Du är förstås i din fulla rätt att använda det lätt uppkomna missförståndet för att skriva satir, om det var vad du var ute efter. Annars tror jag att du kanske misstolkat.

  2. Leopold Holtter skriver:

    Använder jag ordet kärlek i en felaktig betydelse?

  3. Rebellas andra skriver:

    Givetvis inte. Varför ställer du en sådan fråga?

    Du använder ordet på ett annat sätt än de 16 riksdagsmännen gjorde. Därmed ger din text en helt osann bild av de 16:s text. Min slutsats är att du förmodligen avsett att skriva satir. Man kan absolut invända mot språkbruket i en politisk debattartikel, det är ganska atypiskt. Isåf funkade det inte på mig, jag blev mest förbryllad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: