Det får bli en dikt av Edit Södergran i dag också!

Jag är tydligen i den sinnesstämningen just nu. Tack Carolina för ditt inspirerande blogginlägg, som kickade mig till bokhyllan och Edit Södergran. Det är en mycket intressant upplevelse att försöka påminna mig vad jag hittade i Södergrans dikter i tonåren. Kan det möjligen vara så att det finns en likhet mellan tonårens oro och ålderns melankoli? Jag vet inte om melankoli är det bästa ordet, men depression känns för stort och deppighet är onödigt förminskande. Det är den där känslan av att summering blivit viktigare än att lägga nya siffror till livsekvationen.

Varför gavs mig livet?

Varför gavs mig livet,
att blixtra förbi allt folk i en triumfvagn
oupphinneligt snabbt som ödet
utan vett och vilja
längtande efter mer?

Varför gavs mig livet,
att med ringprydda händer
fatta den skimrande skålen,
den frambesvurna,
törstande efter mer?

Varför gavs mig livet,
att gå som en magisk bok från hand till hand
brännande genom alla själar,
drivande som en eld över askan,
törstande efter mer?

Ur diktsamlingen, Septemberlyran 1918

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: