Fri abort under hela graviditeten?

I morse fick jag för mig att städa bland gamla tidningar och tidskrifter och hittade Katolskt magasins juninummer, som jag helt glömt bort. Mycket slarvigt av mig! Jag har nu under dagen läst det mesta, så när nästa nummer dyker upp, då kan jag med hyfsat gott samvete lägga undan nr 6 av Magasinet. I en bra tidskrift hittar man alltid bra och intressanta artiklar och så även i dag. I min snabba genomläsning hittade jag en märklig artikel: ”Brittiska barnmorskeförbundet vill tillåta abort under hela graviditeten.” Jag hade stora svårigheter att hitta Katolskt magasin på nätet, för att kunna länka till artikeln, men tidskriftens hemsida är under omarbetning. Jag gav mig inte och till slut fick jag lön för mödan. Katolskt magasin hade tagit artikeln från Respekt – Katolsk rörelse för livet. Läs artikeln, jag avstår från att försöka sammanfatta, vad där står. Min tolkning är att barnmorskeförbundet kräver fri abort under hela graviditeten! Har jag tolkat fel?

Jag förstår inte den dödskultur som sprider sig i världen, ofta dold under någon filt av humanism!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

14 kommentarer till Fri abort under hela graviditeten?

  1. Rebellas andra skriver:

    Respekt har en slaskblaska som källa men man hittar det även i mer respekterade brittiska media, exv. http://www.telegraph.co.uk/news/2016/05/20/abortion-is-part-of-our-calling-says-royal-college-of-midwives-c/

    Det verkar uppenbart att såna här förslag kommer fram i samhällen där kvinnor ser sig föranledda att själva försöka göra abort i åttonde månaden – det var ett sånt fall som gjorde att barnmorskeförbundet gjorde detta ställningstagande. Jag tror, som sagt, att vår ganska avslappnade attityd till abort leder till att även tonåringar får sin abort gjord i någorlunda tid, så att vi slipper sånt. Jag har aldrig hört någon argumentera för att flytta den svenska abort-tidsgränsen i den riktningen, bara tvärtom.

    Fast nu när vi får så många invandrar får hederskulturer av olika slag har vi väl snart desperata tonåringar som försöker med samma sak här. Kanske kommer röster höjas för denna lagändring även här då. Kanske.

    Det alltså kulturer som förtrycker kvinnor som föder oönskade barn, främst via religioner som predikar att sex utanför äktenskap etc, är synd, som är ”dödens kultur” för att du sätta ett vettigare perspektiv på denna JPII-fras än det vanliga.

  2. […] via Fri abort under hela graviditeten? — Tankar i natten […]

  3. Leopold Holtter skriver:

    Jag anser nog, Rebella, att det är lite märkligt att en 24-årig kvinnas självförvållade missfall i 8.e månaden innebär, att det är fullt naturligt, att barnmorskeförbundet kräver fri abort under hela graviditeten.

    Dina funderingar kring invandring från hederskulturer har jag svårt att ta ställning till, eftersom jag inte upplever att jag mött problemet med sena illegala aborter och invandring, oavsett kultur. I sådana kulturer vore det väl naturligare att försöka avbryta graviditeten innan den är synlig för alla och envar.

  4. Rebellas andra skriver:

    ”Fullt naturligt” tycker jag inte. Är också förvånad över brittiska barnmorskeförbundet. Men jag noterar att vi inte har detta problem, med ”behovet” av aborter i sjunde-åttonde månaden som faktiskt är lagliga i exv USA.

    Ju mer skam och skuld, desto fler kommer att råförneka – psykologisk mekanism som slår till – och vägra inse att de är gravida förrän det är för sent för abort. Även i länder som tillåter det rör sig om få fall, med mycket unga kvinnor (läs: tonåringar). Kämpa alltså hårt för att abort ska fortsätta vara relativt okomplicerat, så folk slipper bli så panikslagna att de förnekar.

  5. Rebellas andra skriver:

    Jo, noterar att denna kvinna är 24. Önskar inte att den brittiska slaskpressen ska snoka upp henne så vi får veta varför, men något skäl finns ju till att hon inte ansökte om laglig abort i tid. Din formulering om det naturliga, om omgivningen är dömande, med att försöka avbryta graviditeten innan den är uppenbar för alla och envar – alltså, vad tror du egentligen. Att kvinnor som gör sena aborter bara varit för lata att ordna det tidigare? Alla vill hellre ha en smidig abort i tionde veckan än en på alla sätt mycket mer besvärlig i tjugonde.

    Men rätt respons på det här fallet bör vara bättre stöd till gravida kvinnor i utsatta situationer, inte att tillåta abort under hela graviditeten.

  6. Leopold Holtter skriver:

    Nej, Rebella, jag har inte uttalat mig om kvinnors eventuella lättja, utan jag reagerade på dina funderingar och teorier.
    Låt mig ta erfarenheterna från Sverige. När det fajtades på sin tid om den fria aborten i Sverige, var ett viktigt argument, att tvinga kvinnor att föda barn efter en våldtäkt. Ett argument som de flesta accepterade. Ett annat argument var att barn hade rätten att födas till familjer där de skulle bli älskade, ett argument som många tog till sig.
    När sen beslutet togs med de tidsgränser som vi i dag har, så har vi också nu kunskap om hur många aborter som genomförs varje år. Jag tror inte, att våldtäkter är någon större orsak till antalet aborter. Den dominerande ideologin var att det var den enskilda kvinnan som avgjorde vad som var giltiga orsaker. det var det som var själva grundbulten i kampanjen.

    Jag upplever det inte som orimligt, att om den fria aborten gäller hela graviditeten, så kan det tillkomma händelser som får kvinnor att ändra sig och besluta sig för en sen abort. Jag tänker inte spekulera i vilka händelser som kan få kvinnor att besluta sig för abort oavsett det gäller svenska eller andra förhållanden.

    Ett tungt argument var också att kvinnor måste ha rätten att bestämma över sina egna kroppar och den märkliga slutsatsen av den inställningen att foster, inom den av staten beslutade gränsen för abort, var en del av kvinnans kropp. Jag upplever nog att den inställningen kan bli svår att försvara mot påståendet att kvinnor ska ha rätt att besluta över sina egna kroppar ända fram till födelseögonblicket.

    Sen har vi det juridiska. Om staten begränsat den fria aborten och sagt, att aborter utanför tidsramarna inte är tillåten, då är det väl en rimlig slutsats att det är kriminellt att utföra illegala aborter. Eller?

    Jag är i och för sig övertygad om att staten inte kommer att försvara de nuvarande begränsningarna, men som medborgare behöver jag ju inte acceptera eventuella försämringar. Jag hör redan argumenten i de kommande debatterna.

  7. Rebellas andra skriver:

    Det ska extremt mycket till att göra sig av med barnet efter att det börjat märkbart röra på sig. Givetvis finns människor till exakt allt, men redan aborter efter v. 18 är en mycket liten grupp. Det torde vara ytterligt få kvinnor som är beredda att ansöka om abort av livsdugligt foster efter v. 22. Behovet synes i Sverige vara obefintligt. Att det finns människor som utför desperata handlingar är ett dåligt argument.

    Jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt genom att dra argumenten som användes dåförtiden. De kännetecknas, tycker jag, f.a. av att undvika slampstigmat – för det måste ju kvinnan freda sig mot, DET TYCKER DU BARA FÖR ATT DU ÄR EN SÅN ¤#% SLAMPA. Eller måste iaf då. Därav det ständigt återkommande våldtäktsargumentet. Det är ett sätt att slippa säga ”kvinnan avgör vad som är giltiga skäl”.

    ”Fostret är en del av kvinnans kropp” var ett tidstypiskt och mycket märkligt argument. Vi är många som aldrig köpt det, och jag betvivlar starkt att någon skulle använda den idag. Undras varför den kläcktes. Var syftet att säga ”nej, det tidiga fostret är ingen egen individ”? Det kan jag köpa, däremot. En förenklad version av det argumentet – ja, rimligen var det så den frasen kom till. Det är ungefär som när folk idag säger ”cellklump”, vilket biologiskt är ett helt orimligt sätt att beskriva fostren ens vid de aborter som utförs så tidigt det bara går.

    Idag resonerar vi helt annorlunda. Idag säger vi att moderns och fostrets rättigheter kommer i konflikt, och moderns får företräde. Det är isåf det argument som skulle kunna användas för att stödja abort ända fram till förlossningsdagen. Själv tycker jag inte det håller. Någonstans tar även det omogna livets rätt till liv överhanden.

    Vilka är ”staten” som inte kommer att försvara de nuvarande begränsningarna? Våra folkvalda? Jag tror inte att ett sådant lagförslag kommer att väckas här. Jag hoppas verkligen inte det.

    Våra lagstiftare var duktiga, som gjorde så att vi måste riva upp hela lagen om vi vill börja tillämpa aborter i sjunde månaden. Jag finner de principer som ligger bakom vår lag utomordentliga. En rimlig avvägning i vad som egentligen förstås är ett enda stort gråzonsland där ingen tidsgräns kan ligga ”exakt rätt”. Att inte ha någon tidsgräns utan låta livsduglighet avgöra är så pass optimalt man IMHO kommer.

    Ditt näst sista stycke förstår jag inte. Ja – och?

  8. Helena skriver:

    För min egen del kan jag inte låta bli att fundera över – om man nu gått så långt i graviditeten – varför barnet måste dö för att man själv inte kan ta hand om det. Det finns många familjer som längtar efter barn men som inte kan få några på naturlig väg. En sen abort får man leva med resten av sitt liv. Jag är själv adoptivmamma och känner flera vuxna adopterade, både nationella och internationella adoptioner. Det är klart att det finns utmaningar med att vara adopterad, men säg mig det liv som inte är förenat med utmaningar!
    Vad jag vet görs det nog runt 400 sena aborter i Sverige per år i alla fall, så det blir i genomsnitt en om dagen. Men det finns nog statistik som är mer exakt än denna min uppgift.

  9. Rebellas andra skriver:

    Helena, även ett bortadopterat barn får man leva med. Svårast är både abort och adoption om man på något plan ville ha barnet men bestämmer sig för att det inte går. OBS att ”svårt” inte betyder varken att det är fel eller att man ångrar sig, utan snarare typ livskris. Såvida man inte är religiöst indoktrinerad till att abort är mord är förmodligen vetskapen om det bortadopterade barnet oftast svårare att leva med, eftersom man fött fram det levande och tja, starka känslopaket utlöses.

    I en katolsk FB-grupp såg jag en person som erbjöd sig att adoptera en gravid arbetskamrats barn, sedan den gravida berättat att hon bestämt sig för abort. Så naivt, tycker jag. Såvida man inte adopterar bort till någon man har extremt stort förtroende för, sin egen syster eller så, vill man nog helst inte veta var ett bortadopterat barn finns, slippa se det på dagiset i grannkvarteret etc. (Det mest ovanliga i den berättelsen är säkert att den gravida berättade på jobbet.)

    Som ung tänkte jag ”blir jag oönskat gravid föder jag och lämnar bort”. Idag tycker jag det var naivt. Om jag kan göra en tidig abort, behöver jag inte gå igenom allt det där… men en sen abort är något annat, jag håller med om det.

    De flesta som gör abort efter v 18 utan svår skada på barnet är extremt utsatta kvinnor. Utvecklingsstörda, psykiskt sjuka, utslagna, tonåringar. Normalt stabila kvinnor ser i vårt land där abort är så lättillgängligt till att få det gjort tidigare. Själv har jag svårt att moralisera över dessa kvinnors val.

    Undantagen, som inte upptäcker graviditeten i tid för tidig abort, kan kanske vara kvinnor i min ålder som inte förväntar sig att bli gravida och inte har någon regelbunden mens som kan utebli och berätta om tillståndet. Som vår gränsdragning ligger, bör även en sån som jag upptäcka graviditeten innan det är för sent att få abort om än sen. Jag vet inte vad jag skulle välja om jag plötsligt upptäckte att jag var gravid i fjärde månaden, men är glad att möjligheten finns.

    De flesta av dessa aborter efter 18:e veckan görs pga fosterskada. I vårt land görs abort efter v 22 enbart om fostret är så svårt skadat att det öht inte skulle kunna leva utanför mammans kropp. Det misstänker jag är extremt få fall. Man brukar upptäcka så svåra skador tidigare. En del väljer att fullfölja graviditeten, föda och invänta barnets död. De flesta tycker att månaderna fram till förlossningen är en onödig plåga, och gör abort – en mer eller mindre sen sådan, vilket som alla sena aborter i princip går till så att förlossningen sätts igång.

  10. Andreas Holmberg skriver:

    Det sista fall du nämner, Rebella, är det enda fall där jag accepterar formuleringen att fostret inte är ”livsdugligt”. Övriga fosterfördrivningar görs på livsdugliga foster, d.v.s. de är lika livsdugliga som du och jag: om vi får vara kvar i vår naturliga miljö kan vi överleva hur bra som helst, men om vi slits ut ur den (t.ex. sänks ner i havets djup eller skjuts ut i yttre rymden utan syrgastuber) har vi inte en chans. Med den definition på ”livsduglighet” som tillämpas på väntade barn i mammas mage är jag själv inte livsduglig: tryck ner mej några minuter i ett fullt badkar så får ni se!

    Till ”fosterskador” som är så allvarliga att man får fördriva fostret även efter vecka 18 (då ”normala” foster fridlyses i Sverige) räknas alltså Downs syndrom och – mirabile dictu! – gomspalt. Eftersom Marc Bygdeman inte ville gradera handikapp. Men någon liten skada ska det alltså vara fråga om. Eller också social indikation. I Frankrike (och snart Storbritannien?) är det tillåtet att avliva sitt handikappade barn fram till födelsen, se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6299773

    Det är bara att inse att våra västeuropeiska abortlagar – i all välmening så klart! – öppnat vägen för ren rashygien. Idén att kunna avliva mänskliga individer – för fiskar och hundar är dom i a f inte – när dom är små tar naturligtvis inte stopp vid obehagliga skäl som funkofobi o dyl.

  11. Andreas Holmberg skriver:

    Och nu är Smer (Statens medicinsk-etiska råd) avsevärt mer ”på hugget” och – som det verkar – mer bekymrat än kristdemokraterna i den här frågan: http://www.varldenidag.se/nyheter/forandrar-synen-pa-manniskovardet/Bbbpgg!vjiz9rXRkxhs87Og4SYrdQ/

    Fosterdiagnostik är i sej inte mer problematisk än 4-årskontroller. Det problematiska är idén om att vi har rätten och ”friheten” att avliva vår avkomma – av vilka ”skäl” som helst dessutom. Fadern på vikingatiden och modern i vår tid. Hellre modern, tycker även jag, och hellre före födelsen än efter, men är det rätt för det? Är inte, rent etiskt och motivmässigt sett, parallellerna till utsättning i skogen och änglamakerskor alldeles för stora?

  12. Rebellas andra skriver:

    Suck. Lek inte med ord, Andreas. Vi har olika åsikter, för den skull behöver du inte göra dig löjlig. Du förstår mycket väl att vad som avses är huruvida fostret kan klara sig utanför moderns kropp. När man tror att så är fallet, aborteras inte vare sig pga gomspalt eller Downs. Sen kanske vi borde justera den praxisgränsen, iofs.

    Men det är väl så, att ämnet inte kan tas upp utan att du måste predika – välkommet från bloggarens sida, förmodar jag, så jag ska väl hålla truten och inse att i detta ämne bör jag formulera mig med både livrem och hängslen, så du inte hittar något att hugga på.

  13. Rebellas andra skriver:

    Vi anser inte att vi har rätt att avliva vår avkomma. En gång till: gör dig inte löjlig.

    Du må göra hur du vill, här drar jag streck i debatten för egen del.

  14. Andreas Holmberg skriver:

    Jag leker absolut inte med ord, Rebella, och du behöver inte göra dej löjlig själv eller sucka över meddebattörer. Predikat har du ju i a f själv gjort (och det är väl inget fel med det?).

    Den gängse användningen av livsduglighetsbegreppet är verkligen dum, en lek med ord, en klassisk övertalningsdefinition (alldeles bortsett från att den gör människovärdet teknikberoende, så att flera av mina liberala meddebattörer på gamla Nubbs själva ville komma ifrån den och började påskina att den kommit från KD som ville fasa ut aborterna genom allt bättre kuvöser).

    De flesta som aborteras provocerat är naturligtvis fullt livsdugliga, annars hade de väl vanligen dött av sej själva. T.ex. foster utan hjärna är verkligen inte livsdugliga (d.v.s. klarar sej inte utanför moderns kropp och knappt ens där annat än i rent vegetativ mening), varför man förvisso i fall som dessa kan öppna för fosterfördrivning inte bara legalt utan även etiskt, det tycker även jag.

    Men individer med Downs syndrom kan ofta klara sej utanför moderns kropp i 60 år eller mer, så varför man skulle spåra upp just dem för att slita ut dem ur mammas kropp innan de är förmögna att klara sej utanför den är mer än jag begriper. Livsdugliga är de i alla fall i varje vettig mening av ordet – de lever ju precis som jag vidare om de inte avlivas eller slits ur sin för livsfasen naturliga miljö. Och ja: varje anhängare av nuvarande abortlag (vilket även jag av pragmatiska skäl har varit, liksom jag av såväl principiella som pragmatiska skäl inte längre är det) ANSER verkligen att kvinnor ska ha rätt att låta avliva sin avkomma – av precis vilka skäl som helst! Om än inte upp till vilken ålder som helst.

    Nå, tack för replikerna, Rebella, även om jag väl liksom du tyckt att min meddebattör ömsom predikat, ömsom fånat sej lite i ett mycket allvarligt ämne. Tack Leo för att du låtit oss hållas! Streck i debatten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: