Jag kände till det, men ändå fylldes jag av överraskningens glädje!

De senaste dagarna har jag ägnat en del av morgonens andakt åt Josemaria Escrivás bok Vägen.

I morse kunde jag begrunda följande:

309. Se så innerligt barmhärtig Guds rättvisa är!
I mänskliga domstolar bestraffar man den som
erkänner sin skuld, inför Guds domstol blir han
förlåten.
Välsignad vare botens sakrament!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer till Jag kände till det, men ändå fylldes jag av överraskningens glädje!

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Fint skrivet! Jag gläds med dej och Escrivá över Guds barmhärtighet! Sen är det väl inte ofint att påpeka att det trots allt lär utdömas vissa ”timliga straff” även åt ångrande syndare (även efter döden), straff som dock genom Kristi och helgonens (sic!) förtjänster kan lindras eller förkortas.

    Egentligen tror jag inte att det är obibliskt att vissa ”påföljder” med Guds mer eller mindre aktiva tillstädjelse fortsätter drabba oss trots syndernas förlåtelse. Här i tiden åtminstone. Till fostran eller ”tuktan”. Det är mest det där i KKK om ”Kristi och helgonens förtjänster” som jag finner stötande att ens nämna i samma andetag.

    Men tack för ett fint citat, Leo!

  2. Leopold Holtter skriver:

    Ursäkta en fåkunnig, Andreas, men vad menas med vissa ”timliga straff” även efter döden åt ångrande syndare.Menar du att jag inte kan lita på bikten och botens sakrament?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: