Det är många gånger i livet, jag valt Barabbas!

Jag har under en längre tid planerat en omläsning  av Jesus från Nasaret – Från dopet i Jordan till Kristi förklaring. skriven av Benedikt XVI. I går blev planeringen verklighet. Jag tog boken från bokhyllan och började läsa. Jag har mycket kvar, det går långsamt. Inte så att bokens innehåll skulle vara svårt att ta till sig, men Benedikt XVI tvingar mig att läsa eftertänksamt. Han får mig också att känna att texten berör, inte bara intellektuellt utan också känslomässig. Förra gången jag läste boken kunde jag berätta, att jag nästan fastnade i inledningen. Jag har aldrig i egentlig mening klarat av att recensera, utan jag fastnar i upplevelser eller minnesbilder. I går kom jag till sidan 49 och har först i dag lyckats ta mig vidare.

På sidan 49 för Benedikt ett resonemang, att Jesu rike inte kan vara identisk med något politiskt system. Den kampen måste vi föra under alla århundraden. I går som i dag, efter vad jag förstår. Sen kommer det avsnitt som fick mig att lägga ifrån mig boken och låta minnesbilder skölja över mig. Jag gör ett långt citat, istället för att försöka mångordigt sammanfatta det Benedikt skriver.

”I Herrens lidandes historia framträder alternativet i en gripande gestalt. På processens höjdpunkt låter Pilatus folkhopen välja mellan Jesus och Barabbas. En av dem skall friges. Men vem är Barabbas? Vi har vanligen bara Johannesevangeliets formulering klingande i örat: ”Barabbas var en rövare” (Joh 18:40). Men det grekiska ordet för rövare hade i dåtidens politiska situation i Palestina fått en alldeles särskild innebörd. Det betydde så mycket som ”motståndskämpe”. Barabbas hade deltagit i ett uppror och var dessutom i det sammanhanget anklagad för mord (Luk 23:19, 25). När Matteus säger att Barabbas var ”en känd fånge”, så visar detta att han var en av de mer framträdande motståndskämparna, kanske den egentlige anföraren av detta uppror (Matt 27:16f).
Med andra ord: Barabbas var en messiansk gestalt. Valet mellan Jesus och Barabbas är ingen tillfällighet; två messianska gestalter, två former av messianism står här mot varandra.”

Jag slog ihop boken och la den på bordet bredvid läsfåtöljen! Jag kände igen situationen! Barabbas fick ett ansikte och det var Che Guevaras! Det var en sällsam upplevelse, att uppleva att jag stått ca 2000 år efter det ursprungliga valet och gjort samma val! Inte bara en gång utan flera gånger! Inte så att jag hojtat vare sig högt eller tyst: Korsfäst, korsfäst. Det jag gjorde var att helt enkelt bortse från Jesus. Jag satsade helhjärtat på att människan är fullt kapabel att på egen hand hitta sin frälsning.

Som sagt jag har fortsatt min läsning, men jag skulle inte bli förvånad om jag fastnade i några avsnitt även i min fortsatta läsning, men då får ni en ny rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

8 kommentarer till Det är många gånger i livet, jag valt Barabbas!

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Tro det eller ej, Leo, men jag har också haft glädje av Joseph Ratzinger alias Benedikt (Bengt)! Hans ”Introduction to Christianity” har jag t.o.m. haft på hemlighuset, där bara speciellt utvalda skrifter ligger ;o). Den till Rom konverterade G K Chestertons ”Everlasting Man” är också, liksom den okonverterades ”Ortodoxi”, alldeles lysande, se http://gutenberg.net.au/ebooks01/0100311.txt

    Men för att vara riktigt katolsk/allmänkyrklig menar jag nog att en kristen även bör läsa C S Lewis (som romerske katoliken Peter Kreeft ju varmt rekommenderar och flitigt citerar), Matta el-Meskeen, Kallistos Ware, Dietrich Bonhoeffer (som du ju läst) och, här i Sverige åtminstone, 200-årsjubilerande Carl Olof Rosenius, se http://corosenius.blogspot.se/ (Helgon allihopa tror jag – och jag vet nog ungefär lika mycket alt. lite som påven i det fallet – men av utrymmesskäl utlämnar jag ”S:t” framför namnen).

    Gud välsigne den fortsatta läsningen – av Skriften och goda lärare! (Nej, jag menar inte att man behöver läsa fler än en sådan i taget!).

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Mycket intressant det där med Barabbas som något annat och mer än en smutsig tjuv! Även namnet ”Faderns son” är ju en parallell till Kristus. Bra böcker ska tåla att läsas fler än en gång, påpekade C S Lewis (som flera andra) i ”An experiment in criticism”, vilket Lewis egna böcker verkligen gör. Liksom, alldeles säkert, den du nu läser om. Allt gott!

  3. Leopold Holtter skriver:

    Jomenvisst, jag har många böcker att läsa, men jag har insett, att tiden inte räcker till. Tankarna är inte heller lika rörliga, som de var för 10-15 år sedan. Kallistos Ware kan sägas vara skyldig till att jag insåg att jag fanns på fel plats och tog felaktiga strider.Dietrich Bonhoeffer har följt mig under hela min kristna tid, men som sagt hinner inte ikapp.

  4. Thorsten Schütte skriver:

    Barabbas är för mig hård knyten till körens/folkmassans skrik ”Barrabam” i Bach Matteuspassion. Skär mellan märg och ben!

  5. Alma-Lena skriver:

    Ratzinger är min favorit-påve. Jag gillar hans kunnighet, intellektuella distans, skärpa och integritet.Hans modiga beslut att avgå innan döden förstärker min beundran. På många sätt påminner han om Lewis, utan dennes brittiska humor.

    Jo Barabbas var troligen en av dem som ”försökte rycka till sig Guds rike med våld” och hur många har inte gjort sammalunda. Just nu är det Daesh/IS som gör det. Förr var kristna piggare på det, tack och lov har det ”heliga kriget” mist sin våldsamma retoriska potential i kristenheten i stort. Men det var inte längesedan krig fördes under kristen täckmantel.

    Vi kan rycka till oss riket med våld på olika sätt förstås,framgångsteologin gör det också. Men det som fungerar är korsets väg. Så kommer Guds rike till oss, bara så.

  6. Leopold Holtter skriver:

    Jag har ingen favoritpåve, men Ratzinger har jag sen många år haft höga tankar om.
    Jag håller på och försöker få till en mer personlig betraktelse kring frågan om valet mellan Jesus och Barabbas/Che.

  7. […] några dagar sedan skrev jag blogginlägg: ”Det är många gånger i livet, jag valt Barabbas!” Jag upplevde, när jag skickade iväg inlägget, att min reaktion nog inte fångade det Benedikt […]

  8. […] Messiasgestalt. Jag har skrivit två bloggar om min tolkning av det som Benedikt XVI skrivit, Här och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: