Jag dristar mig till att citera ur Ignatiusbrevet till smyrnéerna

30 augusti, 2016

Citatet är hämtade ur boken ”De apostoliska fäderna” inledning , översättning och förklaring av Olof Andrén. Utgiven på Svenska Kyrkans Diakonistyrelsens Bokförlag 1967.

”Följen alla biskopen, liksom Kristus följer Fadern, och presbyteriet i apostlarnas ställe. Hållen diakonerna i vördnad såsom Guds bud. Ingen må utan biskopen göra något som rör kyrkan. Den eukaristi må anses giltig, som förrättas av biskopen eller den som han ger det i uppdrag åt. Där biskopen visar sig, där skall mängden vara, liksom den allmänneliga kyrkan finnes, där Kristus är. Det är icke tillåtet att utan biskope döpa eller hålla kärleksmåltid. Men det som han finner för gott är också behagligt inför Gud, för att allt vad han gör skall vara fast och säkert.
Det är vidare väl betänkt att nyktra till och att, medan vi ännu hava tid, omvända oss till Gud. Det är riktigt att erkänna Gud och biskopen. Den som ärar biskopen blir ärad av Gud. Den som gör något bakom biskopens rygg tjänar djävulen. Allt må nu rikligt komma eder till del i nåd, ty I ären värda det. I haven vederkvickt mig i allt, och Jesus Kristus eder; I älskaden mig både när jag var borta och närvarande. Gud må vedergälla eder, han för vars skull I utstån allt och skolen nå fram till honom.”

Ignatius dömdes till vilddjuren under Trajanus regering. För att lida sitt straff sändes han till Rom ända från Antiokia, där han var biskop. Under färden skrev han brev, kring  år 110, till olika församlingar.

För mig innebär Ignatius brev en bekräftelse på, att Kyrkan ända från sin begynnelse organiserade församlingarna kring en biskop. Också av den anledningen känner jag mig hemma i Katolska Kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Förnekande av svensk kultur, och beredvillighet att tona ner korset

26 augusti, 2016

Jag rekommenderar alla som är intresserade av diskussioner, debatter, samtal och dialog inom den kristna familjen, att läsa det här inlägget, men också andra inlägg av henne. Kort sagt, placera bloggen ”Rebellas andra” bland era favoriter.
Jag ska ta ett, kanske något långsökt minne, för att visa varför jag gillar bloggförfattarens inlägg. Jag kanske ofta har en helt annan uppfattning, men vadå?

För många år sedan var jag tillsammans med vän och såg en match mellan IFK Västerås och Västerås SK. Jag höll på VSK, men med den där distansen som man ofta har till lag som vi inte växt upp med. Det gick bra för VSK, men vid en frispark, sa jag till kompisen: ”IFK är oerhört giftiga vid fasta situationer!” Till min förvåning vänder sig en man som står framför mig och säger ilsket: ”Håller du på IFK din djävel?”
”Nej” svarade jag, ”men jag älskar fotboll!”
Tolka mitt minne som ni vill, men jag upplever att den har bäring i korsdiskussionen.


Den där märkliga tystnaden, som lägrar sig, när verkligheten inte anpassar sig till propagandalögnerna!

24 augusti, 2016

Den minnesgode medborgaren minns säkert hur uppgifterna spreds i våra medier, med hjälp av militära och politiska experter, att Slobodan Milosevic var en särdeles grym krigsförbrytare. Om jag minns rätt var Carl Bildt en av de mer ettriga kritikerna. Visst fanns det röster som försökte berätta en annan historia, men sådana extremisters åsikter kunde ju inte sansade medier ge spridning åt.

Nu visar det sig att Slobodan Milosevic är frikänd från anklagelserna av Internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien (ICTY). Han är ingen krigsförbrytare! Läs här en utförlig bakgrundsbeskrivning. Jag kan inte påminna mig att jag sett några program i TV eller artiklar i tidningar om den, åtminstone i mina ögon, häpnadsväckande nyheten! Inga experter  som uttalar sig. Kan ju bero sig på, att mediernas experter inte kan gå utanför sitt kompetensområde, att vara megafon åt USA och NATO.

För oss andra bör resultatet visa på nödvändigheten att visa lite tilltro till vår rättstradition. Traditionen som säger att den anklagade är oskyldig tills åklagare kunnat visa på motsatsen. Nu blev Milosevic dömd av en internationell mobb och den mobben ser aktivt till att Milosevic inte får upprättelse.

Inlägget blir inte bättre av att jag gör den onödigt lång. Läs min länkning till 8 dagar och ta lärdom inför framtiden. Att vara lite skeptisk mot maktens propaganda, är alltid sunt och rätt!

En fråga till sist, när ska George W Bush och Tony Blair bli åtalade för krigsförbrytelser?

Det är svårt att inte bli cynisk!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Helgonen vittnar om att Guds väldiga gärningar fortsätter genom historien

23 augusti, 2016

Jag rebloggar Bengt Malmgrens blogginlägg. Jag tänker så här, varför gå över ån efter vatten, när min hink är så liten!

Bengts Blogg

I mitt förra inlägg motiverade jag att den kristna tron tas emot av en gemenskap och att man inte kan se det skrivna Ordet helt isolerat från den gemenskap som tagit emot det och förvaltar det. Trons centrum är framförallt Jesus Kristus, det levande Ordet, inte en bok. Katoliker är dock överens med Anders Gerdmar om att Bibeln i sin helhet är Guds inspirerade ord.

Däremot är allt inte nedskrivet i Bibeln, det kan finnas element i traditionen som inte explicit uttrycks i Bibeln. Kriteriet på en genuin tradition är den inte motsägs av Bibeln, men kan ha visst stöd i bibeltexten och att den bär rik andlig frukt och att den prövad i den helige Andes ljus är helt i Evangeliets anda. Anders Gerdmar tycks avfärda all sådan tradition, men en sådan hållning är inte förenlig med den kristna gemenskapens troserfarenhet genom alla tider. Som jag skrev i förra inlägget så handlar…

View original post 1 594 fler ord


Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till

22 augusti, 2016

Den 14 augusti tog jag bilen och åkte från Bjuråker till Gävle för att delta i ett evangelisationsmöte på Stortorget anordnad av Sankt Pauli katolska församling i Gävle. Jag erbjöd fader Damian att avge ett kort vittnesmål om hur jag, för ett antal år sedan, återfick min kristna tro. Torgmötet var lika lyckad som förra året och till en början flöt mitt vittnesmål riktigt bra, men mitt i talet, dyker en tanke upp, som handlar om Jesus och Barabbas, som jag alldeles nyligen läst om hos Benedikt XVI. Jag vet inte om åhörarna märkte att jag svajade till och mumlade, något obegripligt i några sekunder, innan jag återfick tråden och kunde avsluta mitt vittnesmål.

(Innan jag fortsätter vill jag påpeka att Benedikt XVI inte ser Barabbas i första hand som en rövare, utan som en upprorsman. En alternativ Messiasgestalt. Jag har skrivit två bloggar om min tolkning av det som Benedikt XVI skrivit, Här och här.)

Under hemfärden, insåg jag att jag ofta med stor tacksamhet berättar om hur jag fick kallelsen den där vidunderliga 1 advent 1991. Däremot har jag inte med något större allvar funderat över hur det kom sig att jag, nästan omärkligt, miste min tro, där i början av 60-talet. För i egentligen är det ännu märkligare, att utan någon som helst andlig strid, bara tappa sin tro. Det tar några år innan jag mer medvetet konstaterar, lite förvånat – jag tror inte längre. Förändringen sker samtidigt som jag blir aktiv i SSU. Så här i eftwrhand, får jag nästan känslan av, att Gud tillåter mig att välja Barabbas. Inte som någon våldsam upprorsmakare , utan mer som en lugn reformist, ni vet: ”I höjden räddarn vi ej hälsa/ej gudar, furstar stå oss bi/Nej själva vilja vi oss frälsa/och samfälld skall vår räddning bli.”

Ni ska veta att jag satsade järnet på vår gemensamma befrielse. Mängder av aktiviteter, studiecirklar, projekt, torgmöten och demonstrationer. 1000-tals timmar på möten både politiska och fackliga. En hoper av skilda förtroendeuppdrag. Tränare för ett flicklag i ca 10 år! Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst, men det får jag skriva om någon annan gång. Allteftersom åren gick växte ångesten och känslan – jag gör för lite! I desperation, nya satsningar! Till slut blev den mentala belastningen för stor. (Jag lever fortfarande med kvardröjande effekter av den mentala tröttheten). Jag får ge upp och inse att jag inte med egen kraft kan förändra något i grunden. Alla förebilder visade sig bara vara hägringar och falsk ideologi. Det är i den stunden, när jag lämnat alla förväntningar och drömmar om att med egen kraft, likt Barabbas, kunna bidra till mänsklighetens befrielse, då får jag erbjudandet den där 1 advent 1991!

Den stora insikten under hemfärden från Gävle var, att jag under alla de år jag satsat allt och upplevt mig som förlorare, var jag inte övergiven, utan Gud vandrade vid min sida och bara väntande på att jag skulle komma till insikt och då var han där! Vi är aldrig övergivna! Sen var det bara att börja försöka förstå vad jag upplevt och vad det innebar. Det har tagit lång tid och jag har oerhört mycket kvar att förstå, men nu vet jag att jag i alla fall inte är ensam!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


När samhällsvisionerna saknas, då återstår bara att sopa problemen under mattat och hoppas att ingen uppmärksammar bulan!

21 augusti, 2016

Har har utan större förvåning tagit del av nyheterna, att S verkar vara inne på att förbjuda tiggeri i våra kommuner. Jag är som sagt inte förvånad att socialdemokraterna skickar upp den försöksballongen, som självfallet bottnar i en önskan, att besluta om ett förbud. Förespråkarna hävdar, att tiggeri inte är lösningen för de fattiga, som om någon hävdat en sån absurd tanke. Tanken är alltså rätt, tiggeri löser inte fattigdomsproblemet, men det blir felaktigt när den riktar sig, med ett förmanande finger, till tiggaren. Problemet är ju inte tiggeriet, utan fattigdomen. Det är det regeringen och riksdagen borde hitta lösningar på. När den akuta fattigdomen är borta, då lär också tiggeriet försvinna. Om man nu inte tror, vilket var en allmän uppfattning ända in på 60-talet, att romer önskar tigga och leva i utanförskap. T ex Ivar Lo-Johansson hade funderingar åt det hållet.

Istället för att angripa problemet, verkar en riksdagsmajoritet vara inne på att sopa problemet under mattan med ett tiggeriförbud, med en förarglig bula i mattan som resultat, som makten hoppas att vi medborgare inte ska se. Mattan döljer en bula av fattigdom, diskriminering, rasism, förföljelser och förtryck. Men riksdagsmajoriteten kan dra en suck av lättnad, det finns inga tiggare längre utanför ICA Delsbo, Hälsocentralen i Delsbo eller systemet i Ljusdal, där jag oftast möter tiggare. Men bulan i mattan finns där och den avslöjar, inga problem är lösta! Lika lite som när riksdagen sopade problemet med flyktinginvandringen under mattan i Turkiet. Flyktingströmmarna i världen minskade inte, utan vi får betrakta den förargliga bulan i mattan och inse resultatet av en misslyckad politik!

Jag ska avsluta med ett citat ur Jakobsbrevet 2:14-17, tillägnad alla riksdagsledamöter, ingen nämnd och ingen glömd. (Ja, ja bli nu inte upprörda. Jag vet att jag som kristen inte får försöka påverka representanter för olika ismer, men se, det struntar jag fullständigt i!)

”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ‘Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver. Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.”

För att du, Ardalan Shekarabi lättare skall förstå, så tänk så här: Så är det också med socialismen, i sig själv, utan gärningar, är den död! (Ni som har andra ideologier, som ni tror på, kan med fördel sätta in dem i samma citat.) Se där, hur allmängiltig en Bibeltext kan vara!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Mandatperiodens tema: hårdare tag

18 augusti, 2016

Jag slipper säga det uppenbara.