Hur solidarisk är Ebba Busch Thor med förföljda kristna, egentligen?

Jag förundrar mig ofta över fenomenet, att vi med hjälp av medierna inte förmår se till helheter, utan alltför ofta ser styckevis och delt. Låt mig ta ett exempel. Under flera månader har majoriteten av riksdagspartierna och deras ledamöter, inklusive KD, debatterat och tagit beslut om att på skilda sätt försöka förhindra människor att söka asyl i Sverige. Passkontroller, taggtrådsstängsel och som grädde på moset betalar EU och Sverige Turkiet många pengar, för att de ska hindra människor att ta sig till Europa och att landet också tar emot människor som avvisas från Europa. (Med den märkliga konsekvensen att Europa ska ta emot lika många från flyktingförläggningar i Turkiet. Försök inte förklara logiken, jag kommer ändå inte att förstå.)

Bland alla dessa flyktingar som förhindras att komma till Europa och Sverige finns stora grupper av kristna. Kristna som dels flyr kriget, men också förföljelser i t ex Syrien. Vi vet också, av historiska erfarenheter, att förföljelsen inte bara sker från extrema grupper, utan extremisterna har alltför ofta passivt eller aktivt folkligt stöd. Jag avstår från att dra de historiska erfarenheterna, men om någon så önskar, så kan jag ställa upp i något framtida inlägg. Jag har ofta funderat över hur trygga alla dessa kristna känner sig, som skyfflas till Turkiet, ett land med en allt hårdare islamistisk regim. Jag brukar ofta hänvisa till historiska exempel, men i det här fallet har jag inget exempel att plocka fram ur skjortärmen.

För en tid sedan kunde jg läsa i Dagen, att Ebba Busch Thor gått med i kampanjen ”Mitt kors”, vilket i sig är lovvärt, men hittills har jag inte sett någon som frågat Ebba Busch Thor den självklara frågan: Hur går det här ihop med besluten i riksdagen, som hon varit delaktig i? Ser hon ingen motsättning i att solidarisera sig med förföljda kristna i en korskampanj och att skicka kristna till en otrygg och osäker framtid i ett islamiserat Turkiet? Nå, om ingen annan vill ställa den ofina frågan, så gör jag det. Ebba Busch Thor, ser du inte hur inkonsekvent du agerar?

Kanske någon vän av debattordning upplever, att jag styr på person och inte håller mig till sak. Till alla er vill jag påminna om ett citat av Jan Myrdal ur någon krönika, möjligen i Aftonbladet. Jag minns säkert inte den exakta ordalydelsen, men innehållet är jag helt säker på. Ungefär så här skrev Jan Myrdal: Det kan vara svårt att alltid skilja på sak och person, för ofta sitter det en person på saken. (Förlåt Jan Myrdal om jag något förvanskat det du skrev i min ungdom.) När det gäller brister i solidariteten med förföljda kristna, då sitter personen Ebba Busch Thor stadigt på saken. Det är min fasta övertygelse!

Till sist, ett citat ur Jakobs brev. Jag har använt samma citat alldeles nyligen i ett inlägg.

”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron hjälpa honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ‘Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tro: i sig själv, utan gärningar, är den död.” (Jakobsbrevet 2:14-17

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

17 kommentarer till Hur solidarisk är Ebba Busch Thor med förföljda kristna, egentligen?

  1. Alma-Lena skriver:

    Helt rätt att ställa partiledare mot väggen så här. Ännu värre är det med Margot Wallström som är ytterst ansvarig för alla främlingsfientliga beslut som nu genomförs på alla plan och dessutom förnekar det pågående folkmordet på kristna och andra minoriteter i Mellanöstern.

  2. Leopold Holtter skriver:

    Att jag kritiserar Ebba Busch Thor för tt vara inkonsekvent, innebär inte att jag glömmer andra aktörer. Under annat politiskt klimat, skulle regeringen och Wallström ha mycket att svara för. Nu slipper alldeles för lindrigt undan!

  3. Thorsten Schütte skriver:

    Känner mig kluven, även om jag håller med i stora drag har jag ändå svårt för att inte skilja mellan sak och person eftersom den politiska diskussionen förgiftas av personangrepp. Jag utgår ifrån att de allra flesta handlar rationellt utgående från deras referensramar, sedan kan de ju i våra ögon vara skeva. Så jag har svårt att kasta första stenen. Men kanske just därför är jag inget politikerämne…

  4. Leopold Holtter skriver:

    Ditt resonemang innebär, som jag ser det att jag aldrig bör kritisera en persons agerande.
    Jag anser i det här fallet att Ebba Busch Thor, som person sitter på KD:s politik. I den egenskapen är det helt rätt att kritisera henne för inkonsekvens i hennes agerande. Att vara en del av en politik, som drabbar förföljda kristna och sen offentligt ta på sig ett kors i solidaritet med förföljda kristna. Det upplevde jag som ett hyckleri och publikfrieri.

    Jag har kritiserat Löfven för hans svek, att först stå på torg i Stockholm och välkomna flyktingar och säga: ”I mitt Europa bygger man inte murar.” (Eller hur exakt ordalydelsen nu var).” Tog det ens en månad när han och mängder av andra partier började tala tillfälliga uppehållstillstånd och andra restriktioner riktade mot asylsökande. Efter det kom åtgärder för att rent fysiskt hindra människor att söka asyl i Sverige. Du vet, passkontroller, taggtråd och betalning till Turkiet att de inte skall tillåta flyktingar att sig till Europa.

    För allt detta har jag med namns nämnande kritiserat Löfven. Ingen har ens antydningsvis hävdat att jag ägnat mig åt personangrepp. Personen Löfven sitter som Ebba Busch Thor på saken. Det går inte att kritisera saken utan att nämna personerna, som har ansvar för saken.
    Så tänkte jag, när jag blev personligt kritiserad, när jag hade förtroendeuppdrag som vice ordförande i Äldre- och handikappnämnden i Västerås. Det är för mig den enda rimliga förhållningssättet.

  5. Alma-Lena skriver:

    Ja det är ju lite det ett ledaruppdrag innebär, borde innebära. Ofta är det numera en post som innehas av fegisar som har stora fallskärmar att vänta men meningen är att det i ledningen ska stå en som försvarar politiken och står för den personligen och tar alla konsekvenser därav.

  6. Leopold Holtter skriver:

    Helt rätt Alma-Lena. Ledare som anser att det är personangrepp när de får kritik, borde lämna sina uppdrag. Ingen nämnd och ingen glömd,😉

  7. Thorsten Schütte skriver:

    ”Ditt resonemang innebär, som jag ser det att jag aldrig bör kritisera en persons agerande.”- Nej, riktigt så menar jag inte. Naturligtvis får man kritisera en person, t o m hård, för vad den har gjort eller låtit bli. Detta är inte min tolkning av ordet personangrepp. Jag syftar mera på att man misstänkliggör en person, ifrågasätter hennes bevekelsegrunder, anspelar på hennes bakgrund, personliga förhållande o s v. Man ska kämpa med blanka vapen och inte bli som Trump.

  8. Leopold Holtter skriver:

    Eftersom du kommenterade mitt blogginlägg, Thorsten, kanske jag övertolkade det du skrev. Jag upplevde att du på något sätt tolkat mitt inlägg som ett personangrepp.
    Sen är det väl så, att jag upplever majoriteten av våra partiledare som närstående Trump i sina argumentationer, när det gäller asylsökande och tiggare.

  9. Alma-Lena skriver:

    Tyvärr har du rätt i att Trumps retorik råder i EU och Sverige just nu.

  10. Thorsten Schütte skriver:

    Bra, Leopold, då är vi nog eniga. Om vi vill att folk även i framtiden vågar ställa upp som förtroendevald är det viktigt att man visst förväntas stå för vad man säger och gör, men att man slipper kölhalas i media och liknande. Annars blir det bara teflonmänniskor som vågar ställa upp och det vore inte bra.

  11. Andreas Holmberg skriver:

    Jag upplever nog att du Leo helt i onödan – i all ödmjukhet visserligen – inbjöd (Thorsten och andra) att kritisera dej för att inte skilja på sak och person. Jag tycker ju inte att din kritik styrde på person ö.h.t. (”argumentum ad hominem”), däremot kritiserar du givetvis en person, i detta fall Ebba Busch Thor.

    Hade du börjat prata om att hon är för ung, har ett osympatiskt sätt i största allmänhet eller en tvivelaktig bakgrund i Livets Ord o.s.v., så hade jag tyckt att du styrt på person – men även kritik i sak är ju som du säger i nästan med nödvändighet kritik av en person (eller en organisation).

    Det är f.ö. just därför det vanliga påståendet ”Gud hatar synden men älskar syndaren” inte är riktigt tillfredsställande: Guds vrede riktar sej nämligen inte mot synden in abstractum utan mot just syndaren som ”sitter på synden” för att travestera Myrdal. Sen kanske det är rättare att säga att Gud vredgas på syndaren (som han älskar, jfr barn som betett sej vidrigt) än att han hatar syndaren – men att han älskar syndaren är i varje fall inte hela sanningen.

  12. Leopold Holtter skriver:

    Du har rätt Andreas om att felet är mitt, men jag skrev det medvetet, som en blinkning mot alla de märkliga diskussioner, som jag tar del av, där just kritik ses som personangrepp. Nu senast när ÄB utan att namnge den ”manliga bloggaren” som enligt henne angriper henne för att hon är kvinna. Vi alla som följer bloggen Kyrkliga ting, vet visserligen att bloggaren är man, men alltid håller en saklig, men ibland en kärv ton. ÄB borde tagit en diskussion, istället för att känna sig kränkt.

    Dina sist funderingar är mycket intressanta. De ska jag fundera över, men du har nog rätt. Tack för det Andreas, alltid roligt att få nya uppslag.

  13. Alma-Lena skriver:

    Att Gud älskaren hela syndaren är hela sanningen, att jag inte gillar allt vad mina barn sysslar med gör inte att jag bara älskar dem delvis och Gud är mer fullkomligt kärleksfull än jag, åtminstone säger Jesus det.”Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom?”

  14. Leopold Holtter skriver:

    När jag läser era kommentarer Andreas och Alma-Lena kommer jag att tänka på vad Kallistos Ware skrev i sin bok Den ortodoxa kyrkan. Jag orkar inte leta fram de exakta ordalydelserna. En diskussion inom kyrkan rörde om alla kommer till himlen, ett biskopsmöte slog fast, att det inte går an att ta bort människans fria vilja. En människa kan välja ett liv utanför Gud. Däremot är det helt rätt, enligt att be om att ingen hamnar i helvetet. Så ungefär. En ortodox uppfattning är också, att det stora ”straffet” för alla dem som befinner sig i helvetet är den plötsliga vissheten, att Gud älskar dem.

    En förälders kärlek kan inte rädda barnen från att fara vilse. I trots eller oförstånd. Det gäller tydligen också Gud. Därför har vi kristna en stor uppgift, att föra vilsekomna hem till kärleken.

  15. Alma-Lena skriver:

    så sant, Leopold, i mitt liv blev det konkret sant igår kväll.Dina ord som du skrev samtidigt, men jag läser nu, blev ett bevis på att Gud var med just då.

  16. Leopold Holtter skriver:

    Herrens vägar är outgrundliga!

  17. markku skriver:

    Jag skulle tro att om dom, som är i helvete i detta liv och/eller i den kommande, upplever att om Gud älskar dom , är det lika med frälsningen från helvetet.
    När kärleken vaknar igen eller tom första gången in en människa, är det lika med att Gud har tagit personen i besiktning .
    Helvetet är livet utan kärlek , där det finns kärlek finns inget helvete, även om omständigheter för utomstående verkar vara så.

    I den mån vi orkar älska ,är vi budbärare till dom i helvetet att frälsningen genom kärleken är en möjlighet.

    En sak är säker , när makthavarnas medkänsla dör för dom utsatta, då dömer dom inte bara sina often, utan sig själva till ett kärlekslöshetens helvete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: