En allvarlig uppmaning till mina katolska trossyskon som är medlemmar i Socialdemokraterna, Centerpartiet eller Sverigedemokratrna

Om mindre än ett år är det val i Svenska kyrkan.  Det verkar som om valrörelsen startar tidigt den här gången. Delvis verkar orsaken vara den, att socialdemokraterna har svårt att hitta medlemmar, som vill ställa upp på partiets valsedlar i kyrkovalet. Trots att jag sen länge inte är medlem i något parti och inte heller är medlem i Svenska kyrkan, så kan jag inte förneka att en välkänd känsla gör sig påmind, en känsla av frustration och ilska från de val jag tidigare varit delaktig i. Vid kyrkovalet 2013 skrev jag en hel del inlägg, där jag vädjade till alla inom de partier, som ställde upp i valet, som inte var medlemmar i Svenska kyrkan, att inte delta i partiernas beslut om vilka som skulle placeras på vallistorna och vilket program partiet skulle gå till val på. Jag menade då och menar fortfarande, att det är en osolidarisk handling, att vara med om och påverka en organisation, som man inte är medlem av. I mina inlägg föreslog jag, vilket jag nu uppmanar alla katoliker som är medlemmar i partier, som ställer upp i kyrkovalet, att markera att de inte deltar i hanteringen av frågorna.

Det är mycket enkelt. Vid de möten där kandidater till valsedlarna utses eller program beslutas, då bör alla de, som inte är medlemmar i Svenska kyrkan (vilket katoliker inte kan vara) begära ordet och anmäla till ordföranden, att de vill att det ska föras till protokollet, att de inte deltar vid val av kandidater till vallistor eller i beslut om valprogram. Mer behövs inte. Om någon frågar: varför? Då är det bara att svara, om man vill, (inte alls nödvändigt): ”jag/vi är inte medlemmar i Svenska kyrkan och anser därför, det vara ytterst olämpligt att vara med och försöka påverka Svenska kyrkans inriktning.”

Det skulle ha glatt mig oerhört, om jag vid förra valet, hört talas om någon som svarat positivt på min vädjan och jag är alldeles säker på att ett sådant agerande skulle glädja alla dem som strävar efter att Svenska kyrkan skall stå fri från partipolitisk tvångströja. Det vore en handling av solidaritet!

Den 3 mars 2013 ställde jag, i ett onödigt långt inlägg, den här frågan till medlemmar i andra kristna kyrkor än Svenska kyrkan:

3. De flesta partier består av medlemmar från mängder av kyrkor och därför vore det intressant att ta del av hur ni, som tillhör andra kristna kyrkor än Svenska Kyrkan resonerar, när ni deltar i beslut om program och utser kandidater till förtroendeuppdrag i en annan kyrka än er egen. Skulle ni stillatigande acceptera en motsvarande inblandning i era egna kyrkor?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

21 kommentarer till En allvarlig uppmaning till mina katolska trossyskon som är medlemmar i Socialdemokraterna, Centerpartiet eller Sverigedemokratrna

  1. Rebellas andra skriver:

    Högst relevant, både som konkret uppmaning och som reflektion. Jag har aldrig tänkt på att det är så det går till – att andra partimedlemmar än de som är inblandade i kyrkopolitiken, också har något att säga till om vad gäller vilka som står på listorna. Det är ju bisarrt. Om jag inte visste att du vet en del om hur politik går till hade jag frågat om det verkligen stämde.

  2. Thorsten Schütte skriver:

    När jag efter ett år i Sverige skulle 1983 kyrkobokföras i Uppsala, i Helge Trefaldighets Församling betonade jag att jag som frikyrklig (då baptist) inte ville bli medlem i SvK, just för att jag tog den på allvar som samfund. Detta uppskattades av den (högkyrkliga) prästen. För mig som tysk verkade möjligheten till dubbel medlemskap mycket egendomlig då. Men många frikyrkliga fortsätter medvetet vara medlemmar på båda håll och då ser jag inget fel i att delta i att vaska fram kandidater till kyrkovalet.

  3. Leopold Holtter skriver:

    Jag minns ett repskapsmöte i Västerås arbetarekommun för många år sedan. Mötet diskuterade valprogram till ett kommande kyrkoval. Kommunalrådet Åke Hillman deltog med liv och lust i debatten. Till slut blev gruppledaren för kyrkofullmäktigegruppen (jag har glömt namnet) något irriterad och sa ”Jag förstår inte ditt engagemang i frågan, Du är ju inte ens medlem i kyrkan.” Jag tror att han insåg just som han sagt det, att nu hade han skitit i det blå skåpet. Det mildaste han fick höra var att försökte inskränka en medlems yttrandefrihet!
    I partiets stadga jämställs kyrkogrupperna förhållande till partiet, på alla nivåer med fullmäktigegrupperna inom kommun, landsting och riksdag.

    Thorsten, visst är det så att SvK accepterar, att reformerta har rätt att ansluta sig och också, vilket jag anser märkligt, att t ex baptisterna accepterar dubbelanslutning. När jag sökte När jag ansökte om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, då krävde stiftet, att jag skulle visa upp två dokument från Svenska kyrkan. Dels ett dopintyg och dels ett intyg att jag beviljats utträde ur SvK.

    I grunden anser jag att varje kristen socialdemokrat bör protestera mot otyget att ett sekulärt parti lägger sig i en kyrkas, vilket som helst, val av förtroendevalda. Men det är en annan fråga, än det inlägget tar upp.

  4. Thorsten Schütte skriver:

    Jag försvarar inte dubbelmedlemskapet, men har med åren insett att många engagerade kristna är dubbelanslutna och faktiskt deltar aktiv i båda kyrkors liv. Och ibland, när t ex frikyrkosamfunden aktivt driver frågan att man bör utträda ur SvK och låta kyrkoavgiften i stället gå till det egna samfundet fundera jag att på pin kiv söka medlemskap i SvK också och betala kyrkoavgift även där för all det fina jobbet som görs där. Men det stannar vid tanken för att det kan missförstås.

  5. Leopold Holtter skriver:

    Hur kyrkor och samfund gör, när det gäller dubbelanslutning är helt upp till kyrkorna.
    Däremot är det intressant att medlemmar i Svenska kyrkan låter sig styras av ett sekulära partier, som rent definitionsmässigt inte är kristna.

  6. Rebellas andra skriver:

    Att det varit så vanligt med dubbelmedlemskap beror förmodligen på att man så länge var tvungen att vara medlem i statskyrkan. Sen när vi äntligen fick rimlig grad av religionsfrihet var folk så vana att ha dubbla medlemskap så man fortsatta med det av bara farten.

    Dessutom. Eftersom man inte fick bli lärare eller läkare om man inte var med i statskyrkan, var det väl ett gott skäl. Att behålla medlemskap i statskyrkan var ett sätt att behålla en plats i det normala samhället, liksom. Så förstår jag det. Förmodligen är det därför som katoliker så ofta uttrycker det som att katoliker fick inte bli exv. läkare eller lärare – för de var i realiteten utestängda, eftersom de inte kunde vara dubbelanslutna som frikyrkofolket kunde.

    Idag är många andra indelningar och avgränsningar viktigare än själva samfundsgränserna – åtminstone på den post-reformatoriska sidan. De som idag är dubbelanslutna är det förmodligen på grund av att man känner sig ha band på (minst) två håll.

  7. Leopold Holtter skriver:

    Rebella, din analys är i det stora hela korrekt.
    När det gäller situationen i dag, är det väl bara Dag Sandahl som nämner det växande reformerta inflytandet i Svenska kyrkan.

  8. kyrkis skriver:

    Det reformerta kommer via frikyrkliga som sitter i våra kyrkoråd. Men också via anställda som har sitt hjärta i ett annat samfund. Om jag skulle ta en tjänst i evangeliska frikyrkan eller annat samfund skulle min krage ryka omedelbart. Däremot anställer man gladeligen diakoner och pastorer och ungdomsledare från andra samfund. Begriper inte riktigt hur det håller ihop.

    Det är ganska märkligt det där med nomineringar. När mina barn var tonåringar var de alla med i ett politiskt ungdomsförbund. Inte av politiska skäl utan för att de hade ett jättebra stuk på sin ungdomsrörelse.
    Mig chockerade det att mina omyndiga barn hade större politisk makt än jag. De fick nämligen vara med och nominera till listorna. Och det är ju där det avgörs.

    I övrigt är det bara sorg med socialdemokraternas utspel. Jag växte upp med Broderskapsrörelsen. Min far var mycket aktiv där. Tror det var ett annat språk då. Man hade egen lista. Men även då gled ju frikyrkliga in i kyrkorådet den vägen.
    Men värst var de där sossarna som bara var med för att strypa kyrkans verksamhet. Frikyrkliga eller ateister? De fanns i båda lägren.
    Så när ska kyrkfolket få bestämma?

  9. Leopold Holtter skriver:

    Jag kan bekräfta av egna erfarenheter, att dubbelanslutningen ofta leder till att individer har ledande förtroendeuppdrag två olika samfund.
    Självklart påverkar det svenska kyrkans församlingar. Det är ju också ganska vanligt att pastorer söker sig till SvK och blir präster. Självklart påverkar det också kyrkan.
    Till detta kommer sen den politiska styrningen av SvK, vilket i ännu högre grad påverkar kyrkan.
    Och nu ska denna kyrka fira 500-års jubileum över reformationens födelse och Luthers teser. Av det finns inte mycket kvar i SvK eller som en god vän till mig ofta skriver ”Reclaim the church!”

  10. Alma-Lena skriver:

    Jag är dubbelansluten av egen fri vilja och skulle gå med i alla kristna samfund om jag kunde. Jag ger kollekt i varje kyrka jag deltar där jag deltar i gudstjänstlivet, tillfälligt eller ofta. Gud har bara en kyrka ändå, olika samfund ser jag mer som olika ordnar inom den stora ENDA kyrkan. Man kan faktiskt vara fullt medveten om sina val och jag ser mig inte som ”dubbelansluten” utan manifesterar min teologiska uppfattning (som jag ser som insikt) om Kristi kropps enhet.

    Däremot är det ju fullkomligt befängt att SvK fortfarande styrs av sekulära politiska partier. Men det betyder inte att varje enskild församling i SvK är ”avfallen” och inget kristet samfund.

  11. Leopold Holtter skriver:

    Inlägget handlar inte om dubbelanslutningens för- eller nackdelar, utan om vad t ex katoliker, som medlemmar i partier som deltar i kyrkovalen. Min uppmaning till dem är att markera att de inte deltar i hanteringen av val av kandidater till valen inte heller i beslut om program för SvK. Den uppmaningen riktar sig i princip till alla inom partierna som inte är medlemmar av SvK. Ateister, muslimer, buddhister eller vad det nu kan röra sig om.
    När jag var medlem av Svenska kyrkan ansåg jag nog att de partimedlemmar som var medlemmar i SvK borde, åtminstone vart fjärde år, häva upp sin röst och säga att S, C och SD har inget mandat att vare sig utse förtroendevalda eller program för SvK.

    Partierna uppskattar int dubbelanslutning i sina egna led, ve den revisorssuppleant, som ställer upp till val på t ex POSK.s listor. Uppdraget ryker direkt och uteslutningen ur partiet kommer som ett brev på posten.

  12. Alma-Lena skriver:

    Jo, partier kan inte acceptera det men kyrkan är bara en därför borde multianslutning vara legio bland kristna.

    Partipolitik och kyrka borde inte alls ha något med varandra att göra. Kyrkans befrielse från staten kunde ha skötts på tusen sätt som var bättre än detta. Church of England är fortfarande statskyrka men är ändå absolut inte partipolitiskt styrd. Hur kunde SvK gå denna tokiga väg efter skiljandet från staten?

  13. Ulf Hjertén skriver:

    Naturligtvis vore det bättre att vi som är aktiva i det kyrkliga församlingslivet vid någon slags stämma kunde välja kyrkoråd och fullmäktige Efter en valberedning gjort ett arbete. Men vilka ska räknas som aktiva? Det är en viktig knäckfråga. Vad är kristen tro? Vem ska valberedningen föreslå?

  14. Leopold Holtter skriver:

    Det viktiga är att slå fast att de frågor du ställer inte är något som Socialdemokrater, Centerpartiet eller Sverigedemokrater har någon skyldighet att ta ställning till. Än mindre någon moralisk rätt blanda sig i.
    Alla andra kyrkor och samfund i Sverige klarar uppgiften galant. Helt utan inblandning av politiska partiers valberedningar.

  15. Rebellas andra skriver:

    Ulf, Church of England har ett minimikrav på antal besökta mässor/år för att man ska ha rösträtt. Det finner jag rimligt – även om jag också tycker att gränsen bör ligga relativt lågt. I CoE ligger tydligen listor någonstans vid ingången där man kan skriva under att man varit där, för att samla ihop kyrkobesök inför rösträtt. En del administration blir det, men CoE har gott om volontärer. Sägs det.

  16. Leopold Holtter skriver:

    Visst, kan vi som enskilda ha uppfattningar vilka som helst över organisationers valsystem, men det kan inte vara min rätt, som Hundai-ägare att ha synpunkter på Svenska kyrkan. (Jag har i många år lekt med tanken att organisera en nomineringsgrupp Hundai-ägare i Svenska kyrkan).😉

  17. Alma-Lena skriver:

    Förr fanns kyrkostämman som liknande CoE-systemet mer: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkost%C3%A4mma

  18. Rebellas andra skriver:

    Var det bättre då? Det fanns väl något skäl till att man bytte, tänker jag. Om få röstar, kommer ännu förre på kyrkostämman. Blir det mer representativt?

  19. Leopold Holtter skriver:

    Alma-Lena kan säkert svara bättre än jag, men jag vill bara göra ett påpekande. Det brukar ju sägas en sanning i den allmänna debatten i samhället. ”Följ pengarna!”
    På samma sätt kan man säga i den svenskkyrkliga debatten: ”Vad gagnar partierna?”
    Det nuvarande valsystemet har beslutats av de partier som vid den tidpunkten ställde upp som partier i kyrkovalen. (Numer är det bara tre.)

  20. Alma-Lena skriver:

    Skriver ett svar till dig direkt, Rebella för det blev så långt här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: