Jag vågar tro, att mitt framviskade och lite ängsliga ”Ja” har betydelse!

För många år sedan, kan ha varit 2000, deltog jag i en gudstjänst i Sjöviks gamla missionskapell. Där finns en tavla, som visar hur Jesus står vid en port och knackar på. Någon av församlingens präster påpekade att dörren på tavlan inte hade ett handtag på utsidan. Förklaringen var att Jesus vill komma in till oss, men det är vår uppgift att öppna dörren. Jag tyckte vid det tillfället att det var en fin och mycket tänkvärd förklaring och bilden blev en viktig hörnsten i min dagliga tro.

Ett antal år senare inhandlade jag ”Den ortodoxa kyrkan” av Kallistos Ware, där fick jag klart för mig att tavlan i Sjöviks kapell präglades av Ortodoxa kyrkans lära om den fria viljan. Kallistos Ware skrev:

”Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar, skall jag gå in till honom.” (Upp 3:20) Gud bultar men väntar på att vi skall öppna dörren – han slår inte in den. Guds nåd inbjuder alla, men tvingar ingen. Med Johannes Chrysostomos ord: ”Gud drar aldrig någon till sig med våld. Han vill att alla skall bli frälsta, men tvingar ingen.” ”Det är Gud som skänker sin nåd” sade den helige Kyrillos av Jerusalem ”och det är er sak att ta mot denna nåd och bevara den. Men man får inte tro att en människa som tar emot Guds nåd och bevarar den därigenom gör sig gör sig ”förtjänt” av den. Guds gåvor är alltid fria gåvor, och vi människor kan aldrig ställa några krav på vår skapare. Men samtidigt som som vi inte kan göra oss ”förtjänta” av frälsningen måste vi helt visst arbeta för den, eftersom ”tron utan gärningar är död.” (Jak 2;17)  

Den beskrivningen av Kallistos Ware förstärkte, hos mig, den tro som den naivt målade tavlan i Sjöviks kapell tidigare förmedlat till mig.

Jag avslutar med att länka till ett blogginlägg av Bengt Malmgren. Läs den!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

6 kommentarer till Jag vågar tro, att mitt framviskade och lite ängsliga ”Ja” har betydelse!

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Självklart har det betydelse, Leo! Evighetsavgörande betydelse! Din tro har frälst/rättfärdiggjort dej! Det är ju Jesus, Martin Luther och jag – utan alla jämförelser i övrigt – helt överens med dej om. Det är absolut och helt självklart vår uppgift att lyssna till Guds ord och vända om, att öppna dörren, att ta emot! Som Zacharias Lindmark, predikant i Lappmarken, lite bryskt sa till en ”sökt” gubbe som år efter år sköt upp sin omvändelse i något slags falsk ödmjukhet: ”Är det Gud eller du som ska omvända sej?”

    Budskapet ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst!” eller ”Vänd om och tro evangeliet!” har ju inte precis några 1500-tals reformatorer tvekat att förkunna. Det vore ju en väldigt konstig tolkning av Nåden allena-principen att det enligt den skulle vara betydelselöst att öppna hjärtedörren och låta Jesus komma in med sin nåd och hålla måltid, just det alla kristna har gjort.

    Vad diskussionen gäller filosofiskt och teologiskt är den mycket djupa frågan hur vi som enligt Skriftens ord var ”döda i synder och överträdelser” uppväcks eller pånyttföds till nytt liv och fri vilja. (Svenska kyrkans bekännelse erkänner ju både den fria viljan i det borgerliga samlivet OCH den pånyttfödda människans fria vilja i det andliga). Luther stod i debatten med Erasmus som god augustinermunk på Augustinus´ sida mot både Pelagius och Johannes Cassianus (”Semipelagius”). Att Rom på denna punkt distanserat sej från Augustinus, inte bara Luther, är nog ett faktum. Och vi måste på båda sidor besinna Paulus-orden att vi ska arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning av den till synes märkliga orsaken att ”Gud är den som verkar i er både vilja och gärning”!!! – liksom det han skriver i kapitlet om utkorelsen: ”Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet”!!!

    Visst SPELAR det roll att söka Guds rike och att öppna hjärtats dörr, där är vi inte oense, inte heller om att Gud genom sitt skaparord restaurerar andligt döda människors andliga liv (”Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda!”), SÅ ATT VI av fri vilja kan välja att öppna hjärtedörren (vi kan däremot inte väcka upp oss själva från andlig död). Att vi då också kan välja att INTE öppna eller att sedan avfalla är ju lika gåtfullt som hur syndfria människor som Adam och Eva kunde göra gud emot – det kan nog varken s.k. papister eller s.k. lutheraner utgrunda. (Eller???). ”Det är djupa saker”, som tant Elma i Lule sa. Det bör hålla oss i ödmjukhet, även beträffande vår egen tro och omvändelse, Vi delar ju kritiken mot den kalvinska föreställningen att en sann kristen aldrig kan avfalla – men ändå arbetar även kalvinister på att i bön och arbete ”göra sin utkorelse fast”, de kan ju nämligen annars inte vara alldeles säkra på att de verkligen är utkorade eller att deras omvändelse var den äkta, avfallssäkrade. Om vi genom Guds nåd fötts på nytt och därmed åter fått en fri vilja även i det andliga måste vi vaka över den och bruka nådemedlen, så att vi inte tvinar bort. Där torde både Rom och Wittenberg – och faktiskt även Genéve! – vara alldeles överens.

  2. SigridL skriver:

    Rosenius sa så här:
    När Lasarus ligger i graven är han död. När Jesus ropar Lasarus kom ut! har han möjlighet att välja att komma ut eller ligga kvar.

  3. Leopold Holtter skriver:

    När jag läste din kommentar, Sigrid påminde jag mig om en reflektion jag hade över tanken på, att Maria skulle sagt nej. Av kommentarerna fick jag intrycket att de flesta nog i grunden ansåg att Maria inte hade något val. Jag menar att en sån förklaring verkar vara obiblisk.
    https://holtter.wordpress.com/2015/05/23/ett-ja-med-oerhord-stor-kosmisk-betydelse/

  4. Leopold Holtter skriver:

    Andreas, jag måste börja med att ge dig ett pedagogiskt tips. Du vet, när ett barn frågar om varifrån vi kommer att då svara på barnets fråga och inte börja med långa utläggningar. I annat fall kan det bli som när barnet efter den långa förklaringen säger. Min nya kompis säger att hon kommer från Göteborg. Varifrån kommer vi?😉
    För mig räckte mycket väl med inledningen av dit svar. Den att mitt ”ja” har betydelse. Det i sin tur kanske skulle lett till en följdfråga om jag kan säga ja, kan jag också säga nej? Eller är våra ”ja” och ”nej” bestämda av Gud före all tid?
    Sen kunde jag möjligen ställt frågan. Vad innebär fördjupning av vår tro. Är det att läsa mängder av böcker eller är det hur vi i handling visar vår tro.

    Det är också viktigt att konstatera vad det är som som gör våra svar meningsfulla. Det är den treenige Guden som kallar på oss, för utan Gud skulle vi inte ha behov av att varken säga bu eller bä. Så visst, initiativet kommer från Gud.

    Till sit en anknytning till inledningen. Det är ingen falsk blygsamhet från min sida, när jag ger dig tips om att tänka på barns frågor, när du svarar mig. Tänk alltid efter, innan du svarar, vad frågar Leopold om.

  5. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, tack för ditt pedagogiska tips, Leo! Jag kan sällan säga som Hebreerbrevets författare att jag ju skrivit helt kort (ändå är det 13 långa kapitel i det fallet ;o). Jag skriver alldeles för snabbt (sedan min militärutbildning som kryptör) och hinner inte alltid sätta punkt före rad 30. Att förkorta och bearbeta har jag ofta inte tid till ;o)

    Det kan nog hända att jag snarare besvarade artikeln du länkade till än ditt eget inlägg (som jag väl – felaktigt? – i sammanhanget uppfattade som en aningen polemisk underdrift: ”kanske det ändå betydde något litet att jag sa ja till Jesus” ungefär).

    Bengt Malmgren – och den artikel han i sin tur länkade till – gav ju intryck av att Luther, som onekligen tog i väl hårt mot Erasmus, var en ren och skär determinist (som en del av vår tids naturalister; människan har inget reellt val i något avseende alls). Men en del av den karaktäristiken drabbar i så fall även Augustinus (och Paulus i Rom. 9-11?) som ställvis också driver en ganska stark predestinationstanke. Ingen av dem tvekade dock att uppmana människor till bättring och tro, liksom ingen av dem förnekade omvändelsens oerhörda betydelse.

    Det var egentligen bara det jag ville ha sagt. Ska försöka sluta nu ;o).

  6. Leopold Holtter skriver:

    I sig har jag inte kunskapsmässiga galoscher i allt vad jag skriver, men nog har väl ändå Luther (eller är det den allt starkare reformerta inflytandet i SvK) en skuld till att den påstått Lutherska kyrkan i Sverige predikar billig nåd. Jag har då under alla år inte hört en enda präst, som haft ansvaret som min själasörjare, tala om att vi ständigt står i valsituationer, där valen kan leda till illavarslande konsekvenser.
    Jag började reflektera över frågan när jag läste ”Efterföljelse” av Bonhoeffer. Där tar han upp frågan om billig och dyr nåd och är mycket kritisk till vad kyrkan predikar och lär.
    Vägen till den billiga nåden går bl a över kritik av påstådda gärningsläror, som det sägs att t ex Katolska kyrkan skulle vara förespråkare för

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: