Svenska kyrkans kyrkoherdar kränker landstingspolitiker!

20 oktober, 2016

Denna nyhet hittade jag i dag i en kort notis i Dagen. Eftersom många kanske skulle bli stoppade av en betalvägg citerar jag hela notisen. (Upptäcker att inte jag heller kommer in. Har glömt mitt lösenord. Citatet från papperstidningen får duga!)

Biskopen slår tillbaka mot kränkta politiker

Biskopen i Härnösand, Eva Nordung Byström, försvarar fyra kyrkoherdar som hamnat i onåd hos landstingspolitikerna. I ett brev protesterade prästerna mot nedläggningen av Sollefteå akutsjukhus. Flera av de 34 politikerna som fick brevet reagerade negativt.
-Jag känner mig kränkt av detta brev, menade Ingeborg Wiksten (L), ledamot i landstingsstyrelsen.
I veckan skickade därför fem av åtta partier i landstinget ett brev till biskopen där de bland annat undrar om det  är ”kyrkans uppgift att påverka förtroendevalda inför beslut”. De oroar sig för om det kan komma fler liknande påtryckningar inför framtida beslut. En av dem, Hans Hedlund (C) hotar dessutom i ett eget brev brev till biskopen att lämna kyrkan.
Men Eva Nordung Byström svarar bland annat  att rätten att bidra till debatten i en demokrati tillhör alla, även Svenska kyrkans ledare. ”Att lokala kyrkoherdar i en kommun engagerar sig för det som lokalbefolkningen uttrycker som viktigt  och angeläget för bygdens möjlighet att överleva och utvecklas står därför helt i linje med kyrkans uppdrag, bekännelse och ordning.”
Hasse Boström

När jag läste notisen, så var det ingen slump att minnet gick till valåret 2013. Under stor del av sommaren försökte jag på olika sätt få till en debatt mellan mig, som representant för Frimodig kyrka och Socialdemokraterna i Bjuråker-Norrbo församling. Tema för debatten var frågan om partiernas engagemang i SvK. Till slut drabbade jag och Per Svedberg samman i församlingshemmet i Bjuråker. Debatten går nog inte hävderna som en höjdare, men rolig var den. Det viktigaste argumentet från Per Svedbergs sida, var att jag odemokratiskt ville förhindra socialdemokrater att engagera sig i kyrkan. Hur jag försökte bredda diskussionen, så landade vi hela tiden i frågan om att jag ville förhindra socialdemokrater att vara aktiva i kyrkan.

Lite lustigt blir det, när några kyrkoherdar skriver ett protestbrev till förtroendevalda politiker, då blir politikerna kränkta och undrar om kyrkoherdarna tänker sätta det i system, att försöka påverka politikens innehåll. Man kan ju lite illvilligt undra om politikerna anser att kyrkoherdar inte är medborgare inom landstingets ansvarsområde?

Det är inte alltid lätt att handla logiskt och konsekvent. Partier som inte är medlemmar eller delar av Svenska kyrkan, ska inte bara ha rätten att ha åsikter, utan rent av styra Svenska kyrkan. Däremot ska inte kyrkoherdar, som bevisligen är medborgare, inte ha rätten att ha åsikter om hur politikerna styr sitt fögderi, utan att politikerna ska känna sig kränkta!

Till sist, får jag väl konstatera, att eftersom jag inte lyckades styra debatten, den där höstdagen, till att handla om väsentligheter, så förlorade jag debatten. Men som sagt, roligt hade jag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Det krävs en inbjudan, för att vi ska kunna svara ”ja” eller ”nej.”

19 oktober, 2016

Jag upplever, att jag kanske var otydlig i mitt inlägg i går. Självfallet är det Gud som är den aktiva parten i vår relation. Utan en inbjudan från Gud, är ju en fundering kring den fria viljans möjligheter att säga ”ja” eller ”nej”, meningslös. Förutsättningen är att Gud inbjuder och när vi hör knackningen på dörren, så kan vi välja att öppna dörren eller låta bli. Nu bortser jag från, fullt medvetet, frågan om, hur vet vi, att det är Gud som bultar på dörren? Jag tror inte, att det är så enkelt, att vi intellektuellt kan komma fram till att Gud finns eller inte finns. (Ta det inte som en orubblig insikt.) Det krävs nog att vi drabbas av en insikt eller åtminstone en liten gnagande misstanke. Min personliga erfarenhet är, att jag inte medvetet hörde knackningen, utan jag brukar säga att den helige Ande lite försynt knackade mig på axeln och sa, ”det är dags nu.” T o m det är en efterhandskonstruktion. Jag försökte hitta ord på hur det kunde komma sig att jag vaknade som en icketroende ateist och gick till sängs som troende kristen, beredd att berätta det för alla som ville höra. Så, det är visst och sant, det krävs en aktiv kraft som bjuder in!

Efter den första glädjen kom sen det besvärliga. Det verkar som det inte räcker med att säga det där första jaet, utan det krävs tydligen ett nytt ”ja” varje dag. Det där, som Bonhoeffer lärde mig. Tro kräver lydnad! När Gud kallar kan jag inte hänvisa till att jag tror och därför kan jag välja att säga nej till krav från Gud. Tro utan gärningar är en död tro, som inte frälser. I vart fall bör vi inte chansa på det! Det viktiga är, att vi varje dag ställs inför valet att säga ja eller att säga nej. Det blir nog alltför ofta att åtminstone jag i handling säger nej. Därför är kvällsbönen oftast en bön om förlåtelse över dagens tillkortakommanden.

 


Jag vågar tro, att mitt framviskade och lite ängsliga ”Ja” har betydelse!

18 oktober, 2016

För många år sedan, kan ha varit 2000, deltog jag i en gudstjänst i Sjöviks gamla missionskapell. Där finns en tavla, som visar hur Jesus står vid en port och knackar på. Någon av församlingens präster påpekade att dörren på tavlan inte hade ett handtag på utsidan. Förklaringen var att Jesus vill komma in till oss, men det är vår uppgift att öppna dörren. Jag tyckte vid det tillfället att det var en fin och mycket tänkvärd förklaring och bilden blev en viktig hörnsten i min dagliga tro.

Ett antal år senare inhandlade jag ”Den ortodoxa kyrkan” av Kallistos Ware, där fick jag klart för mig att tavlan i Sjöviks kapell präglades av Ortodoxa kyrkans lära om den fria viljan. Kallistos Ware skrev:

”Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar, skall jag gå in till honom.” (Upp 3:20) Gud bultar men väntar på att vi skall öppna dörren – han slår inte in den. Guds nåd inbjuder alla, men tvingar ingen. Med Johannes Chrysostomos ord: ”Gud drar aldrig någon till sig med våld. Han vill att alla skall bli frälsta, men tvingar ingen.” ”Det är Gud som skänker sin nåd” sade den helige Kyrillos av Jerusalem ”och det är er sak att ta mot denna nåd och bevara den. Men man får inte tro att en människa som tar emot Guds nåd och bevarar den därigenom gör sig gör sig ”förtjänt” av den. Guds gåvor är alltid fria gåvor, och vi människor kan aldrig ställa några krav på vår skapare. Men samtidigt som som vi inte kan göra oss ”förtjänta” av frälsningen måste vi helt visst arbeta för den, eftersom ”tron utan gärningar är död.” (Jak 2;17)  

Den beskrivningen av Kallistos Ware förstärkte, hos mig, den tro som den naivt målade tavlan i Sjöviks kapell tidigare förmedlat till mig.

Jag avslutar med att länka till ett blogginlägg av Bengt Malmgren. Läs den!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Bomber befriar varken städer eller människor!

17 oktober, 2016

Jag är övertygad om att de flesta som följer mig här på bloggen och på Facebook, vet min grundläggande inställning om orsakerna till kriget i Syrien. Orsaken till att det fortfarande pågår krig i Syrien och Irak är att USA, så önskade. Jag tänker inte utveckla den tanken så mycket mer i det här inlägget, utan kommentera den senaste tidens utveckling. Jag är ingen större militärstrateg, en underofficersutbildning på 60-talet är inte en tillräcklig grund för att bli expert i militärstrategiska frågor, inte ens i TV, där kraven inte alltid verkar vara så höga.

Nå till sak. Jag förstår inte vad alla de makter som är engagerade militärt i Syrien tror sig vinna med terrorbombningarna i Aleppo. De när väl inte den fåfänga förhoppningen, att IS/Daesh kommer att krypa ut ur sina gömslen med en händerna i luften och kapitulerar. Det kommer inte att hända. Vill Syrien med stöd av Ryssland befria Allepo då är det bara att gå in med marktrupper och rensa stan. Självfallet innebär även en sådan strategi, att civilbefolkningen drabbas oerhört hårt. Men det skulle ändå innebär att de kan se ett slut på lidandet. Bombningarna drabbar inte IS/Daesh och de har inte heller de känslor för folket, som skulle kunna leda till att de ger upp för folkets skull.

Så, en nattlig vädjan från skogarna i Hälsingland. Sluta bomba, gå in med marktrupper och befria Aleppo!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Birger Norman igen. Ständigt aktuell!

16 oktober, 2016

Främlingen

Det är inte sant att friheten
aldrig kan dö.
Alltför många människor har sett 
friheten dö.
De vet, ty de har gråtit.
Och deras tårar har frusit 
till hagelkorn.

Prata alltså inte idealistiskt skit.
Du som andra kan få följa friheten
till graven.

Efteråt möter du en främling
på vägen
Pröva hans blick.
Se långt in i hans ögon.

Ur diktsamlingen ”Utanför Eden” 1974


Är ekumenik en fråga om att kompromissa?

15 oktober, 2016

I kväll får det bli en kortfattad fundering med en avslutande fråga, utan någon längre brödtext. Jag låter funderingen stå utan kommentarer och jag ger inget svar i kväll på den avslutande frågan.

När jag läser om de ekumeniska strävanden som försiggår mellan olika kyrkor, så har jag ofta fått känslan av att ekumenik är en fråga om diplomatiska förbindelser mellan kyrkor. Där den förment diplomatiska artighetsetiketterna är viktigare än själva samtalet.
Ofta får jag också en känsla av att med ekumenik menas, att kyrkorna bör kompromissa om sina grundläggande trosuppfattningar. Ni ger lite, så ger vi lite tillbaka och sen kan vi glädjas åt att vi uppnått enighet.

När jag sitter och funderar i de här negativa banorna, så slår det mig:

Borde inte ekumenik innebära att kyrkorna gemensamt söker sanningen? Är inte det den enda rimliga vägen att gå för att uppnå enighet?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Primat och ledarskap i världskyrkan

14 oktober, 2016

En sansad genomgång om behovet av ledarskap i den världsvida kyrkan. Bengt Malmgrens blogginlägg får vara ytterligare ett steg i att öka mina kunskaper. Vilket alltid är av nöden.

Bengts Blogg

När man talar om primatet i Kyrkan uppfattar många det som omedelbart negativt: Varför skall någon anse sig som förmer än någon annan? Men primatet handlar inte om det. Tanken bakom primatet, t.ex. när det gäller påveämbetet är inte att se det som en härskarmakt som ges åt en viss person, utan det är en tjänstegåva given åt hela kristenheten. Guds tjänares tjänare är den finaste titeln som påven bär.

Kyrkan är främst en andlig gemenskap med Jesus Kristus som huvud, men den har också en jordisk struktur, och dessa båda aspekter kan inte skiljas åt. Som i alla organisationer och institutioner måste det finnas en ledningsstruktur och någon som för dess talan. T.o.m. det så folkligt demokratiska Miljöpartiet tvingas inse detta, även om de väljer två språkrör istället för en partiledare.

primacypeterJag tänkte utgå från synen på primatet generellt, inte bara specifikt påveämbetet. Och då börjar jag i den…

Visa originalinlägg 2 164 fler ord


Visst är Bob Dylan värd priset! (Självklart finns det en drös med goda författare som också är värda priset!)

13 oktober, 2016

När jag nåddes av nyheten att Bob Dylan tilldelats litteraturpriset, dök ur minnet Ballad of a thin man upp. Jag förstår inte hur det kom sig, för jag har då inte tänkt på den låten på åratal, men så får det bli. Jag hyllar Bobb Dylan med hans egen

Ballad Of A Thin Man.

You walk into the room with your pencil in your hand
You see somebody naked and you say, ”Who is that man?”
You try so hard but you don’t understand
Just what you will say when you get home
Because something is happening here but you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?

You raise up your head and you ask, ”Is this where it is?”
And somebody points to you and says, ”It’s his”
And you say, ”What’s mine?” and somebody else says, ”Well, what is?”
And you say, ”Oh my God, am I here all alone?”
But something is happening and you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?

You hand in your ticket and you go watch the geek
Who immediately walks up to you when he hears you speak
And says, ”How does it feel to be such a freak?”
And you say, ”Impossible!” as he hands you a bone
And something is happening here but you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?

You have many contacts among the lumberjacks
To get you facts when someone attacks your imagination
But nobody has any respect, anyway they already expect you to all give a check
To tax-deductible charity organizations

Ah, you’ve been with the professors and they’ve all liked your looks
With great lawyers you have discussed lepers and crooks
You’ve been through all of F. Scott Fitzgerald’s books
You’re very well-read, it’s well-known
But something is happening here and you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?

Well, the sword swallower, he comes up to you and then he kneels
He crosses himself and then he clicks his high heels
And without further notice, he asks you how it feels
And he says, ”Here is your throat back, thanks for the loan”
And you know something is happening but you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?

Now, you see this one-eyed midget shouting the word ”Now”
And you say, ”For what reason?” and he says, ”How”
And you say, ”What does this mean?” and he screams back, ”You’re a cow!
Give me some milk or else go home”
And you know something’s happening but you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?

Well, you walk into the room like a camel, and then you frown
You put your eyes in your pocket and your nose on the ground
There ought to be a law against you comin’ around
You should be made to wear earphones
‘Cause something is happening and you don’t know what it is
Do you, Mr. Jones?


Är helvetet ett straff eller ett sjävvalt tillstånd?

12 oktober, 2016

Tro det eller ej, men jag letade faktiskt efter den här undervisningsvideon. Mitt minne spelade inget spratt. Jag anser ämnet vara viktigt. Den intressanta frågan är egentligen inte om det är knökfullt i helvetet, utan hur det kommer sig, att vi kan övertalas till att välja helvetet.

 


I kväll får det bli en dikt av Birger Norman

11 oktober, 2016

Tystnaderna

I

Vem har tid att lyssna
till viskningarna mellan orden
Vem har tid för tystnaden
kring det som blev sagt
det som är annorlunda
och tvärt emot  Vem
har tid för det som döljer sig
i det klara ljuset
kring tingens rena konturer
Vem har tid att lyssna
när så många av stadens
befjädrade gudar ska dyrkas

II

Det angelägna är aldrig
påträngande   Har tid att vänta
tills röken drivit bort
När tivolihjulet stannat
och färgerna somnat
kommer den stjärnklara natten
och betraktar dig ansikte
bakom ansikte i en klarhet
utan botten   Floden
drar manteln om axlarna
och går ned till kraftverkets
turbiner

Birger Norman ur diktsamlingen Frånvarons ring 1956 hämtad ur Birger Norman Lyrik 1950-1974 Raben & Sjögrens förlag