Om det nu är så enkelt, varför behövs det så många förklarande ord?

10 oktober, 2016

Nedanstående blogginlägg skrev jag i april 2009. Orsaken till inlägget var i första hand att för mig själv beskriva svårigheterna jag hade med dogmen Sola Scriptura. Jag fick inte till det, hur jag än försökte.
Jag hade också vid den tidpunkten blivit hårt åtgången av kunnigare debattörer än jag, som hävdade att det bara var att slå upp sin bibel och allt skulle bli uppenbarat! Jag var ytterst tveksam till påståendet då och tveksamheten kvarstår.
För att ingen skall känna det nödvändigt att ta upp Maria och påvens ställning, så vill jag påminna om att jag skrev inlägget i april 2009! Då var jag aktiv i ÖKA och hade en lång vandring till den position jag i dag befinner mig i.
Jag hoppas att jag den här gången orkar gå lite djupare i frågan än vad jag gjorde då. Nu vandrar jag ju inte ensam, som jag gjorde då, när jag ropade efter ett borttappat läroämbete!

Tankar i natten

Ända sedan den där dagen 1991 då jag återvände till Kyrkan, har jag förvånats över, att jag så ofta mött det uppfodrande, men också i och för sig uppmuntrande påståendet – läs Bibeln, där finns alla svaren! De senaste veckorna har jag, i spåren av Jonas Gardells bok, mött en störtflod av skilda varianter av påståenden, att det räcker med att läsa Bibeln.

Jag har genom åren, efter fattig förmåga, försökt följa råden och läst Bibeln, men nästan varje gång jag berättar om vad jag funnit i Bibeln dyker det upp någon som säger: ”Du förstår fel! Du tolkar fel! I min Bibel står det minsann inte så! (Ibland får jag känslan av att det inte finns en enda Bibel, utan att varje kristen har sin egen.)

När dessa inledningsfraser är överstökade kommer det en störtflod av förklaringar, som skall visa att jag förstått innehållet fullständigt galet. Förklaringarna är för det mesta mångdubbelt längre än själva texten i Bibeln. Jag har haft förmånen att besöka Uppsala…

Visa originalinlägg 386 fler ord


Biskop Robert Baron ställer inte lika naiva frågor som jag gör!

9 oktober, 2016

 


En, med all säkerhet, ytterst naiv teologisk fundering

8 oktober, 2016

För en tid sedan påminde fader Damian vid en mässa i Sörforsa om slutorden i Johannesevangeliet:

”Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivir ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världens skulle rymma de böcker som då måste skrivas.” Joh 21: 24-25

Jag har funderat över de här verserna, för som vanligt hade jag läst dem tidigare, men inte reflekterat över vad de egentligen betydde. När så fader Damian påminde oss om verserna, så blev det till en helt ny text, med mängder av frågor i släptåg. Jag har sagt och skrivit det många gånger, att jag är trögtänkt, men när jag börjar tänka då kan jag idissla tankarna hur länge som helst.

När Jesus t ex säger till Petrus: ”Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag ska ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16: 18-19, är det väl ganska rimligt att anta, det inte stannade vid det enskilda tillfället, utan det är väl fullt rimligt att tänka sig att Jesus undervisade och förklarade för lärjungarna det han sagt?

Det är så jag jag tänker mig att den episkopala och apostoliska kyrkan växte fram. Det var också det här som var apostlarnas uppdrag, att berätta och vidareföra det Jesus lärt och undervisat om.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En självrannsakande fundering vid bokhyllan

7 oktober, 2016

Nu är utgallringen av onödiga böcker genomförd. (Kan bli ett ryck till de närmsta dagarna.) Under de här senaste dagarna har jag ofta ställt mig frågan, varför i himmelens namn har jag samlat på mig alla dessa böcker? Jag har inte räknat hur många jag gallrat bort, men jag tittade på varje bok och undrade: Vad handlar den här om? Fortfarande finns det många böcker kvar, som jag ställde samma fråga till, men av olika anledningar har de fått stå kvar i bokhyllan. Delvis på grund av att det skulle blivit mycket tomt om jag fullt ut levt upp till minneskravet.

Det jag så här i efterhand inte riktigt kan förstå, varför lånade jag inte ännu fler böcker på biblioteken jag genom åren haft, i min närhet? För mitt i allt köpande av böcker, så lånade jag också stora mängder. Det är oerhört få böcker jag behövt ha i bokhyllan, för att jag läst dem gång på gång. ”Okänd soldat” av Linna är en sådan bok. ”Vredens druvor” av Steinbeck en annan. ”Slutet på världsnyheterna” av Burgess en tredje. Självfallet finns det en hel del andra böcker också. Mina diktsamlingar är i en helt annan division. Dem har jag ofta plockat fram, beroende på sinnesstämningen för stunden. Diktsamlingarna är också de böcker jag hade mest minnen från. Allra helst just sinnesstämningen jag känt, när jag läst dem. Här sticker tre författare ut lite mer än andra. Elmer Diktonius, Edith Södergran och Kristina Lugn. Dem har jag återvänt till gång på gång.

När jag höll på som bäst med utgallringen tog jag ett beslut för framtiden. Det skulle inte köpas några böcker mer. Möjligen någon e-bok då och då. Läsplattan är oerhört behändig att ha med sig på bussen eller tåget. Läsplattan är också behändig att ha med sig på konditorier och liknande. Jag får återgå till vanan att besöka det lokala biblioteket lite oftare, än jag gjort de senaste åren.

Alla löften har undantag, så också det här. Hittar jag ett häfte med bra dikter, då kanske bankkortet plockas fram och dikthäftet blir min egendom!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ur den svenska bönboken för 6 oktober

6 oktober, 2016

Jag fick för snart två år sedan som gåva, av vännen Karl Åkerblom, Den svenska bönboken från 1933. Regelbundet, två gånger om dagen, samlar jag mig till en ensam miniandakt med hjälp av bönboken. Gåvan har varit till välsignelse!

Jag citerar ur kvällens andakt Luther:

”Min allrakäraste Gud, du är ju en Gud för syndare och olyckliga. Du kallar ju till dig alla som i sin ångest ropar efter dig. Herre, jag kommer på din kallelse. Jag ber dig inte om guld eller silver utan om en stark och fast tro. Jag söker inte världslig lust eller glädje utan tröst och styrka av ditt hälsobringande och saliggörande ord. Jag begär inget av det som som världen sätter högt. Därigenom blir jag inte en hårsmån bättre inför dig. Utan jag ber, att din Ande upplyser, styrker och tröstar mig samt bevarar mig intill min sista stund.
Ge mig detta. Amen.”  Luther

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En allvarlig uppmaning till mina katolska trossyskon som är medlemmar i Socialdemokraterna, Centerpartiet eller Sverigedemokratrna

5 oktober, 2016

Om mindre än ett år är det val i Svenska kyrkan.  Det verkar som om valrörelsen startar tidigt den här gången. Delvis verkar orsaken vara den, att socialdemokraterna har svårt att hitta medlemmar, som vill ställa upp på partiets valsedlar i kyrkovalet. Trots att jag sen länge inte är medlem i något parti och inte heller är medlem i Svenska kyrkan, så kan jag inte förneka att en välkänd känsla gör sig påmind, en känsla av frustration och ilska från de val jag tidigare varit delaktig i. Vid kyrkovalet 2013 skrev jag en hel del inlägg, där jag vädjade till alla inom de partier, som ställde upp i valet, som inte var medlemmar i Svenska kyrkan, att inte delta i partiernas beslut om vilka som skulle placeras på vallistorna och vilket program partiet skulle gå till val på. Jag menade då och menar fortfarande, att det är en osolidarisk handling, att vara med om och påverka en organisation, som man inte är medlem av. I mina inlägg föreslog jag, vilket jag nu uppmanar alla katoliker som är medlemmar i partier, som ställer upp i kyrkovalet, att markera att de inte deltar i hanteringen av frågorna.

Det är mycket enkelt. Vid de möten där kandidater till valsedlarna utses eller program beslutas, då bör alla de, som inte är medlemmar i Svenska kyrkan (vilket katoliker inte kan vara) begära ordet och anmäla till ordföranden, att de vill att det ska föras till protokollet, att de inte deltar vid val av kandidater till vallistor eller i beslut om valprogram. Mer behövs inte. Om någon frågar: varför? Då är det bara att svara, om man vill, (inte alls nödvändigt): ”jag/vi är inte medlemmar i Svenska kyrkan och anser därför, det vara ytterst olämpligt att vara med och försöka påverka Svenska kyrkans inriktning.”

Det skulle ha glatt mig oerhört, om jag vid förra valet, hört talas om någon som svarat positivt på min vädjan och jag är alldeles säker på att ett sådant agerande skulle glädja alla dem som strävar efter att Svenska kyrkan skall stå fri från partipolitisk tvångströja. Det vore en handling av solidaritet!

Den 3 mars 2013 ställde jag, i ett onödigt långt inlägg, den här frågan till medlemmar i andra kristna kyrkor än Svenska kyrkan:

3. De flesta partier består av medlemmar från mängder av kyrkor och därför vore det intressant att ta del av hur ni, som tillhör andra kristna kyrkor än Svenska Kyrkan resonerar, när ni deltar i beslut om program och utser kandidater till förtroendeuppdrag i en annan kyrka än er egen. Skulle ni stillatigande acceptera en motsvarande inblandning i era egna kyrkor?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Läsning vid rensning av böcker ur bokhyllorna

4 oktober, 2016

Jag håller på och rensar bokhyllorna från onödiga böcker. Det har blivit en hel del genom åren, men nu kändes det läge, att ge böckerna vidare till andra. Ett urvalskriterium är, att böcker jag inte minns att jag ens har läst, behöver jag nog inte spara Men ni vet hur det är. Ett tu tre upptäcker jag att jag står där och läser i böcker som jag kanske inte läst på 20 år. Jag har också upptäckt mängder av diktsamlingar, som jag skam till sägandes inte tänkt på i åratal. En sån diktsamling är ”Du tror du kuvar mig liv?” Finsk kvinnodikt en antologi samlad av Märta Tikkanen och Tua Forsström.Utgiven av Bra Lyrik 1984.

När jag bläddrade i boken, fastnade blicken för:

Bygg dig inga broar.
Broar brister.
Lita på det levande vattnet
som bär.

Bygg dig inga murar.
Stenar rasar
för en basunstöt
eller några ord.
Nakenheten sedan är förfärlig.

Och du skall inte bära mask.
Det målade ansiktet fräter sig
inåt
genom din egen hud.

Och du skall inte vara rädd.
Det finns sol och fåglar,
rök och vatten.
Begär inte mer.

Bodil Lindfors (född 1951)

Alla diktsamlingar blir kvar. Inget blir utsorterat!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Mariahymn

3 oktober, 2016

Offertoriehymn
(jmf. Joh. 17:19 Rom. 12:1)
mel. enl. Sv. ps. 383 (E. Hovland) Text: M. M. Furumalm 2009

  1. Högst välsignad, du vår dyra moder!
    Salig du som trodde på Guds löften,
    du som gav din Son att bli vår broder,
    du som älskar barnen och din tröst dem ger.
  2. Evigt utvald, Herrens Tabernakel,
    du som bar Guds fullhet i ditt inre,
    du som födde frälsningens mirakel,
    du som var Guds ringa tjänarinna.
  3. Högt benådad, ärad ibland kvinnor,
    full av nåd och renhet skall du prisas.
    Alla folk din lovsång evigt sjunger,
    om det stora under som Gud visar dig
  4. Jungfrumoder, alla släktens längtan,
    du som följde Sonen, bad och trodde,
    bar i kärlek alla dina smärtor,
    svärdet som ditt hjärta genomborrade.
  5. Kyrkans moder, Moder till oss alla!
    Där vid korsets fot, han själv ju sade:
    ”Se din son, din dotter”, ”Se, din moder”,
    och vårt väl i dina händer lade.
  6. Gyllne Hus, det Goda Rådets Moder,
    du som runt dig samlade de trogna,
    tröstade och styrkte Guds apostlar;
    lär oss lyssna, göra enligt Jesu ord!
  7. Davids tron, det nya livets Moder,
    du som var gudomlighetens åker,
    underskön du Konungens klenod är.
    Hem till paradiset för oss åter!
  8. Kvinna klädd i solen som din slöja,
    du som står på månens gyllne skära,
    du som krönts med tolv av himlens stjärnor;
    krossa ormens huvud, krossa drakens här! 

    Hymnen sjöng vi på högmässan med nordens Ortodoxa apostoliska kyrka (Kievpatriarkatet) i S:ta Maria, Iggesund lördagen den 1 oktober.

Läs även andra bloggares åsikter om


En mäktig kyrkhelg med god liturgi och kraftfulla predikningar!

2 oktober, 2016

Jag sitter har vid datorn, hyfsat sent på söndagskvällen och summerar en intensiv kyrkhelg med god liturgi och mycket stark undervisning.

Det började i går i Sörforsa och Jesu Hjärtas kapell. Först undervisning och sen mässa. Den katolska liturgin börjar så sakteligen sätta sig i ryggmärgen. Behöver inte lägga tankekraft på att hänga med i formerna, utan mer koncentrera mig på det jag är där för. Mässan! Som vanligt höll fader Damian en stark predikan. Ett mycket trevligt kyrkkaffe med goda samtal avslutade förmiddagen.

Från Sörforsa tog jag mig till Iggesund och S:ta Maria för att delta i en ortodox liturgi enligt Gregoriansk västlig rit, ledd av fader Matteus Maria Furumalm från Nordens Ortodoxa apostoliska kyrka (Kievpatriarkatet). Pär Stenberg från Enånger/Njutånger församling predikade. Temat för mässan var ”Gudsmoderns beskydd” Liturgin kändes inte helt främmande men det fanns inslag, som inte kändes helt hemtama. Innehållsligt förvaltade liturgin en god kyrklig tradition. Liturgin kändes upplyftande. De himmelska härskarorna var närvarande! Vilket de alltid är, oavsett om jag känner av deras närvaro eller inte.
Pär Stenbergs predikan med Jungfru Maria i centrum, var en stark upplevelse. En läropredikan av bästa märke av en präst som tar sitt läroämbete på allvar. Upplyft och glad tog jag mig hem från Iggesund till Bjuråker.

I dag tog jag mig till högmässa i Njutångers kyrka. Zack Lindahl från Enånger/Njutånger församling ledde Mässan och fader Matteus predikade. Jag vet inte om jag övertolkar, men jag tror mig inte ha upplevt en starkare Högmässa någon annanstans under alla mina år i Svenska kyrkan. Det är bara att gratulera Församlingen i Enånger/Njutånger. Det var också fascinerande att uppleva likheterna i alla de tre traditioner jag upplevde under helgen. Där fanns gemensamma rötter!
Fader Matteus predikan var fylld av humor, men med ett stort allvar. Vi kan inte bara tala om änglarna. Vi måste också tala om dem som änglarna bekämpar. Djävulen och hans anhang av demoner och andra onda andemakter. Djävulen och hans anhang är störtade till jorden från himlen av Mikael och hans änglar. Hit följde Jesus efter och slutförde kampen, när han besegrade döden.

Under det efterföljande knytkalaset ställde jag frågan till fader Matteus och fader Pär: Hur kan det komma sig, att ni som predikar sanningen och vi som hör och tar till oss sanningen, blir beskyllda för att vara konservativa? Kan sanningen verkligen vara konservativ?

Det får bli den kvardröjande frågan efter en intensiv kyrkohelg! Den som vill kan ju försöka svara på frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Umgås inte Sverigedemokraterna med varandra?

1 oktober, 2016

Det har många gånger förvånat mig, att Sverigedemokraternas ledningar på skilda nivåer. alltid verkar bli tagna på sängen när medierna vänder sig till dem och undrar, hur det kan komma sig, att förtroendevalda yttrat den ena rasistiska uppfattningen efter den andra. Jag får ofta känslan att sverigedemokrater inte umgås med varandra, varken på sociala medier eller socialt i vardagen. Partiets medlemmar verkar vara ensamvargar, utan vänner eller ens ytliga bekanta. Ingen vet vad den andre tycker och anser. Undrar ibland om de ens vet om varandras existens.

Senast jag hade anledning att fundera över företeelsen var när jag i HT den 28 september kunde läsa att SD-politikern Michael Andrén hävdar att bidragstagare är parasiter. Han hävdar också att han vill skjuta personer med utländska namn och att alla moskéer bör sprängas omgående. Bland annat.
Andrén hade blivit invald som ersättare i Hudiksvalls kommuns miljö- räddningsnämnd. Alla de här åsikterna har han spridit under sommaren och tidig höst och ändå ansåg SD lokalt att han kunde företräda partiet som politiskt förtroendevald.
Nå, dagen efter den 29 september kunde jag läsa till morgonkaffet, att Andrén hoppar av uppdraget. Under tisdagen meddelade Richard Carlsson, vice ordförande för Sverigedemokraterna i Gävleborg i ett pressmeddelande att partiet inte stod bakom Andréns åsikter och att Andrén självmant lämnat sina uppdrag. Han hann ju inte ens bli kallad till sitt första möte. Det sägs också att Sverigedemokraterna i Hudiksvall stöder Andréns beslut.

Så här långt är det gott och väl. Det är ju så har det går till. En enskild medlem häver ur sig åsikter, som när medierna sprider vad som sagts, då avgår personen och kanske också blir utesluten. Frågan kvarstår. Hur kan det komma sig att t ex SD-avdelningen i Hudiksvall inte kände till Andréns åsikter? Jag tillåter mig att vara tvivlande till alla bortförklaringar. Så stort kan inte SD vara i Hudiksvall, att valberedningen inte känner de personer de nominerar till olika förtroendeuppdrag.

Det som hände i Hudiksvall händer dagligen inom SD lite varstans i Sverige. En enskild förtroendevald ger spridning åt massa rasistisk dynga och partiet väljer dem till förtroendeuppdrag och hoppas tydligen att medierna inte ska luska fram åsikterna. När det ändå sker, då tar partiet avstånd och personen avgår och kanske också blir utesluten. När jag och andra anser sig se ett mönster i händelserna och kräver svar från partiet hur det här kan fortgå år efter år. Då blir vi beskyllda från allehanda håll, ingen nämnd och ingen glömd,  att vi demoniserar Sverigedemokraterna.

Okey då, jag får väl ta anklagelsen, att jag demoniserar SD, men nog anser jag att det är partiet som demoniserar sig självt!

En kort uppdatering: När jag skrev inlägget i natt hade jag inte läst en artikel i HT där distriktsordföranden förklarar att partiet nominerat Andrén. ”Dålig bakgrundskontroll. Förklaringen gör inte att jag måste ändra något i mitt inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,