Är det gammeln, som gör mig aningen melankolisk i kväll?

Livet

Vi springer mot livet
med utsträckta händer,
med glimrande ögon
och gnistrande tänder:
Vi vilja ha livet, det stora och hela!
Vi vilja ej dela!-
Det är ungdom.

Vi kämpa mot livet
med bronshårda händer,
med flammande ögon
och sargande tänder:
Vår del utav livet, den måste vi vinna!
Det gäller att hinna! –
Det är mandom.

Vi bedja till livet
med korsknäppta händer,
med slocknande ögon
och murknande tänder:
En bit utav livet! – man hör våra ord:
en munfull av jord. –
Det är livet.

Elmer Diktonius. Ur diktsamlingen ”Stark men mörk” 1930

En kommentar till Är det gammeln, som gör mig aningen melankolisk i kväll?

  1. Markku skriver:

    Hade jag läst det här i min ungdom , hade jag lärt det utantill och lagt till en passande pose när jag citerade det i ett lämpligt sällskap, helst till en flicka med tindrande ögon.

    Men nu har åren gått och jag är äldre än Diktonius någonsin blev.Nu vet jag, att tanken om en munfull av jord är inte den yttersta visdomen. Hur förförisk den bittra attityden än är.

    Jag har slutat att avundas diktare. De med sin begåvning, som framkallar ord, vilka berör oss vanliga dödliga ,kommer från blödande sår eller skörhet. Jag hoppas att de lyckades att bota sina sår åtminstone någorlunda med sin diktning .
    Jag kommer inte att upp något av det vad dom gjorde. Trösten är stilla flytande vardagslyckan utan förödande lidande och sorg. Men, men om man ändå hade kunnat…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: