Ytterligare en plattform för framtida blogginlägg

Jag har i några återblickar påmint mig själv, och kanske också andra, om mina uppfattningar när det gäller eugenik och selektiva aborter. I den frågan har jag fått en kommentar, att jag som äldre gubbe inte ens får en åsikt i frågan. I sig en märklig synpunkt eftersom tydligen staten får ha både åsikter och makt om kvinnors kroppar.

En liknande uppfattning har Göran Lambetz, när han hävdar att religioner inte ska ha rätt tt delta i debatten om dödshjälp. En märklig inställning av en person som är represntant för svensk rättsvårdande myndighet.

Jag har en avsikt med minna hågkomster. Under 2017 kommer båda dessa frågor bli ofta förekommande bland mina blogginlägg. Jag struntar fullständigt i vad jag har ”rätt” uttala mig i för frågor. Jag tar helt självsvådligt mig rätten att själv avgöra vad jag vill ha åsikter om.

Nu till inlägget jag vill påminna om. Jag skrev den 2008:

En något ilsken julbetraktelse!

Hade jag inte råkat läsa om biskop Antje Jackeléns synpunkter i Dagen om kyrkans roll i dödshjälpsdebatten, hade jag nog missat att justitiekansler Göran Lambertz i en debattartikel i Expressen hävdar åsikten att religionen skall hållas borta från dödshjälpsdebatten. Jag har sen snart 30 år ingen större vana att läsa vare sig Expressen eller Aftonbladet, men den här debattartikeln var det intressant att ta del av.

Det finns all anledning att lyfta på bägge ögonbrynen, när Göran Lambertz hävdar att religionen skall hållas borta från dödshjälpsdebatten. För vad säger karln egentligen? Religioner är inte något fritt svävande företeelser i samhället, utan det är ju människor som är bärare av religiösa föreställningar. Det Göran Lambertz säger i klartext är, att jag som kristen skall hålla käft, när dödshjälpsdebatten är på dagordningen. Med vilken rätt kan Lambertz avgöra att han, men inte jag skall ha rätt att delta i en viktig samhällsdebatt? Vore det inte bättre om Lambertz bemötte åsikter istället för att ha synpunkter på vilken värderingsgrund åsikterna baseras på?

Göran Lambertz hävdar: ”Och det är ju verkligen konstigt att ens dödsögonblick, som är ens mest privata ögonblick, ska få styras av någon annans åsikter.” Nu handlar ju inte dödshjälpsdebatten enbart om mina åsikter, utan frågan berör ju också sjukvårdspersonal, som förväntas stå till tjänst vid mitt ”mest privata ögonblick.” Det är möjligt att jag är överdrivet misstänksam, men jag blir något betänksam, när jag redan i inledningen av artikeln läser: ”I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv.” Jag är övertygad om att Lambertz, som den justitiekansler han är, vet att visst har vi ”rätt” att själv avsluta våra liv. Jag vet också att det finns hinder. Om jag kommer på att en god vän, granne eller vem som helst försöker ta sitt liv har jag rätt att förhindra självmordet och kalla på t ex ambulans. Väl på sjukhuset förväntas det att sjukvården gör allt för att rädda personens liv. Det kan givetvis tolkas som ett ingrepp i en persons ”rätt att själv välja att avsluta sitt liv.” Vad skulle ett beslut i riksdagen om aktiv dödshjälp innebära enligt Lambertz? Om min fru, en annan anhörig, granne eller vem som helst skulle hitta mig hängande i en snara, har de då rätt att försöka rädda mitt liv? Vad gäller för sjukvården? Får de sätta in livräddande behandling?

Hur förväntas sjukvården agera om jag som patient uttrycker önskemål om att dö och vill att sjukvården bistår mig aktivt? Får läkare, sjuksköterskor, psykologer och psykiatriker försöka övertala mig att avstå. Eller kommer det att förväntas att de passivt ”respekterar” mitt beslut? Kommer det att krävas att sjukvårdspersonal måste ställa upp eller kommer det att vara frivilligt? Om det inte blir frivilligt, då är ju min önskan om att dö inte något ”privat”, utan den ingriper i någons annans liv.

Det är också mycket intressant att en artikel som förnekar mig som kristen att delta i debatten om dödshjälp inte med ett ord berör vad t ex handikapporganisationerna anser. Vad jag förstår av det som redovisats i medierna finns det ingen handikapporganisation som aktivt försvarar tanken på aktiv dödshjälp. (Givetvis kan jag ha fel. Har inte läst alla organisationernas ståndpunkter.) Jag minns hur jag i ett samtal i ett pausutrymme på ASEA i början på 80-talet hävdade som en mycket bestämd uppfattning, att för mig skulle livet totalt mista sin mening, om jag i en trafikolycka skulle bli förlamad från nacken. Då skulle döden vara en befrielse!

1988 fick jag anställning på ABF Västmanland med ansvar för fackliga studier och med tiden också ansvar för samarbetet med handikapporganisationerna. Det samarbetet fortsatte när jag fick anställning som lärare på Tärna folkhögskola. Där fick jag ansvar för kontakterna med handikapporganisationerna i främst Västmanland. Det här samarbete gav mig stora och breda kunskaper om vilka frågor som dominerade inom handikapporganisationerna. De kunskaperna fördjupades när jag invaldes till äldre- och handikappnämnden och också fick uppdraget som ordförande i handikapprådet i Västerås. Inte en enda gång under alla dessa år mötte jag krav på aktiv dödshjälp. Mina egna funderingar om när livet förlorade sin mening bara försvann, för att aldrig mer återkomma.  Visst kunde personer med funktionshinder vara deprimerade och frustrerade, men då främst över att det fick kämpa mot ett oförstående samhälle, som förnekade dem likartade villkor med oss andra.

Representanter för handikapporganisationer inser faran av att staten i någon allmän humanistisk välmening förstår att livet kan vara svårt för personer med funktionshinder. Då kan det vara lätt att passivt acceptera individers desperata önskan om att dö. Det blir ju både billigare och lättare för staten. Många handikapporganisationer ser nog hellre att staten erbjuder livshjälp istället för dödshjälp.

Till sist. Jag kan ändå inte riktigt släppa frågan om vilka som får delta i debatten och därmed också påverka det slutgiltiga beslutet.

Av vad jag kan förstå av artikeln är det uteslutet att Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet får delta i diskussionen. Vart fjärde år omvandlar de sig till kristna partier och söker stöd av Svenska Kyrkans medlemmar att få styra SvK. Det innebär ju att de är en del av ”religionen” i Sverige! Inte heller bör majoriteten av svenska folket få delta i samtalet. Det överväldigande flertalet av oss tillhör ju något religiöst samfund. Ett medlemskap som med olika tyngd kan påverka våra ställningstaganden.

Vad återstår då? En liten grupp av ateistiska socialister, kommunister, anarkister, liberaler, moderater, fascister, nazister (de vet mycket om aktiv dödshjälp) och några fundamentalistiska humanister. Och givetvis justitiekanslern Göran Lambertz!

Har någon svårt att förstå, att jag inte känner mig trygg med att den lilla gruppen skulle ha bestämmanderätten i en sån viktig fråga? Jag tänker då inte låta mig tystas och hoppas verkligen att andra kristna och handikapporganisationerna bidrar till att åtminstone problematisera frågan. Hur obekvämt det än kan kännas för förespråkarna av aktiv dödshjälp.

 

3 kommentarer till Ytterligare en plattform för framtida blogginlägg

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Göran Lambertz väckte tidigare mycket respekt, bl a när han öppet medgav att oskyldiga sitter i svenska fängelser. Men sedan hamnade han i Quicksanden och gjorde bort sig. Såklart att alla få ha en åsikt i en kontroversiell fråga och även får yttra den. Fattas bara!
    Seden kolla gärna det här fina debattinlägget om nattvarden i min samfundstidning:
    http://www.sandaren.se/debatt/gjorde-vi-fel-som-firade-katolsk-massa

  2. villacalifornia skriver:

    Tycker visst att du skall ha åsikter om det mesta, fattas bara.
    Däremot anser jag, att jag, du och alla andra bör ha lite kunskap i ämnet, så att debatten blir sund.
    En kommentar som börjar med en svordom och ett nedvärderande ord om mottagaren kan aldrig bli sund.
    Så fortsätt säg det du anser är rärr, inom lagens ramar.
    Jag läser, ibland gillar jag inlägget, inte för innehållet utan mer att du gör din åsikt hörd, vilket inte alltid innebär att jag håller med.
    Till och från kommenterar jag, i de fall jag anser mig ha tillräckliga kunskaper och jag för debatten vidare.

  3. kao skriver:

    Jag har själv fortfarande inte tagit ställning i dödshjälpsdebatten. Det är ju en oerhört känslig fråga.Men passiv dödshjälp har alltid förekommit på akutsjukhusen. När en person är döende i en svår långdragen sjukdom så sätter man inte in livsuppehållande åtgärder annat än smärtlindring och dropp, så personen inte behöver törsta ihjäl. Allt annat vore bara grymt och omänskligt. Eller som att man skulle operera min döende pappa för en just upptäckt prostatacancer…
    ´´´´´´´´´
    Vill passa på att be om ursäkt för en kommentar i ämnet aborter, där jag skrev att ”gubbar inte borde ha åsikter i abortfrågan”. Självklart ska man få ha det, men man ska inte politiskt ta sej rätten att stifta lagar som skickar tillbaks kvinnan till medeltiden.

    Ha en fin advent!
    // Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: