Jag är upptagen i Katolska kyrkans fulla gemenskap! Meddelas endast på detta sätt.

I dag blev jag upptagen i den Katolska kyrkan vid en mässa Sankt Pauli församling i Gävle. Jag är alldeles för trött och omtumlad för att klara av att avge någon längre rapport. Rapporterna får vänta till senare tillfällen.

Jag har nu offentlig bekänt, (högt och ljudligt och utan darr på rösten) att ”Allt som den heliga Katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag.” När jag gjorde det, upplevde jag samtidigt en stor trygghet, för jag kände att löftet var ömsesidigt. Jag behöver inte vara oroad över, att när jag går ut från mässan, att kyrkan inte följer med mig ut på kyrktrappan.

Den tryggheten har jag inte alltid känt under min trosvandring. Jag skrev ett blogginlägg maj 2015: ”Jag vill tillhöra en kyrka som jag kan lita på, när jag kliver ut på kyrktrappan!”

Jag tror eller rättare sagt är övertygad om att nu tillhör jag en Kyrka att lita på!

Jag återkommer i ämnet, det kan ni vara övertygade om. Ni vet, det hjärtat är fullt av, det vill munnen tala om.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

12 Responses to Jag är upptagen i Katolska kyrkans fulla gemenskap! Meddelas endast på detta sätt.

  1. Rebellas andra skriver:

    Grattis och lycka till.

    Jag trodde upptagningarna alltid skedde vid påsk?

  2. Leopold Holtter skriver:

    Det har jag aldrig hört.

  3. Andreas Holmberg skriver:

    En god ny dag önskas dej, Leo! Herrens nåd är var morgon ny, för oss båda lika, fast vi i ett avseende gått skilda vägar!

    Kanske det är bra att en inte kan upptas i romersk-katolska kyrkan utan att ”köpa rubbet”, precis allt. Det gör ju att även jag märkligt nog känner stor frid i min kyrkliga situation, hur knepig den än må vara. Rom vill förstås ha mej och jag vill förstås ha Rom – om kyrkans enhet kunde nås den vägen – och jag önskar mej verkligen ett ofelbart läroämbete (inte bara ett mindre urspårat, den begränsningen kunde ha gjort saken lättare givet somliga episkopat). Men jag har inte som du tyckt mej finna det. Och ingen av oss vill ju använda ljugefingret för att få ”bli ihop”.

    Det är så mycket Gud i våra ögon ”borde” ha gjort – både vad gäller permanent hälsa och fullkomlig helgelse – som han kanske faktiskt aldrig lovat oss i denna tiden. Det är också mycket hans kyrka (och vi) borde vara som uppenbarligen inte är oss givet på den här sidan domedagen. (Annat går förvisso att i Herrens namn göra något åt, därom var både Luther och Loyola i princip överens!). Men han har lovat vara med oss alla dagar till tidens ände och att helvetets portar inte ska bli hans Kyrka övermäktiga (jodå, den är både hörbar och synlig genom hans ord och sakrament). I det löftet får både du, jag, Pär och Matteus Maria (m.fl.) fortfarande vila och ha trons gemenskap, även om nattvardsgemenskapen för tillfället bryts. Mellan just oss, men du får ju en ny, och i a f från min sida sett böjer vi alltid knä, eller står, vid samma rund och enligt bådas vår tro får vi till sist mötas vid samma himmelska nattvardsbord om vi håller ut i tro).

    Som jag väl sagt förut vill jag (här som i hednaland) bestämt skilja på gratulationer till den som funnit eller återfunnit Frälsaren (och därmed funnits av Herden) och den som går från en kristen gemenskap till en annan (vare sej det är till Efs, till Livets Ord eller till Rom). ”Den stora upptäckten” vet jag du också menar är den att upptäcka Herren själv och vad han gjort för oss i sin död och uppståndelse, även om jag förstår att både du och andra sedan upplevt vidgade perspektiv på Kyrkan (och även, vill jag hoppas, på Jesus, hans kärlek och nåd – tillsammans med alla heliga, som Paulus skriver). Och även enligt din (delvis!) nya bekännelse var ju det oansenliga dopet den stora ”upptagningen” i Kristi världsvida kyrka. Men klart jag förstår din glädje, Leo, även om jag inte fullt ut kan dela den och ännu ser vissa delar av ”rubbet” du nu förväntas (och vill) bekänna som farliga (dock sannerligen inte allt)! Desto mer önskar jag dej: Pax et bonum! Och ber dej: Ora pro nobis!

  4. Thorsten Schütte skriver:

    Grattis, Leopold. Men jag trodde det skulle bli Vår Frus församling i Västerås, har Du inte flyttat hit?

  5. Leopold Holtter skriver:

    Jag har ju fått hela min undervisning i Sankt Pauli församling i Gävle, eller för att vara riktigt noggrann i Sörforsa i Hudiksvalls kommun. Det kändes naturligt att bli upptagen i Gävle.
    Självfallet är jag medlem i Vår Frus församling i Västerås eftersom jag bor här.

  6. Stort Grattis och allt Gott på din Väg!

  7. Leopold Holtter skriver:

    Andreas, jag vet inte helt säkert vad du menar med ”hela rubbet” därför ska jag inte polemisera.
    Innan jag avgav löftet, läste jag tillsammans med församlingen den Nicenska trosbekännelsen. Efter några ord av kyrkoherden läste jag upp, ”Allt som den heliga Katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag.”
    Vad jag förstår har löftet en inneboende begränsning. Jag lovar bara tro på det Kyrkan anser vara uppenbarat från Gud. Det som är uppenbarat från Gud enligt Kyrkans tro och lära fick jag lära mig i undervisningen, som tagit nästan två år.

    I Svenska kyrkan finns en motsvarighet i dopgudstjänsten. Där förväntas föräldrarna efter att församlingen läst trosbekännelsen, svara ja på prästens fråga: ”Vill ni ni/du skall döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap.” Ett hyfsat omfattande löfte. De flesta som låter döpa sina barn är också säkert konfirmerade och där har de efter undervisning också fått frågan efter att församlingen läst trosbekännelsen: ”Detta är den tro ni är döpta till. Vill ni med Guds hjälp leva i denna tro och visa den i kärlek till Gud och till era medmänniskor?”

    Det ja:et innebär ett löfte att tro på ”hela rubbet!” Att människor sviktar det är inte förfånandsvärt, men i den svagheten skall kyrkan vara ett stöd. Det är det jag menar att löftet är ömsesidigt. Kyrkan får inte överge sin tro och lära, men ändå fortsätta med löften som döda ceremonier.

  8. Rebellas andra skriver:

    Vuxendop sker väl gärna under påsknatten, efter historisk förebild. Jag trodde man tog in redan döpta vid samma tillfälle men det kanske varierar.

    Ja exakt, den distinktionen. Vad anser man vara uppenbarat av Gud? Finns delar av läran som faller utanför?

  9. Leopold Holtter skriver:

    Den frågan är jag nog inte man att svara på, men jag kan tänka mig att Katolska kyrkans sociallära inte anses vara uppenbarat av Gud, Inte om man ser hur olika Kyrkan hanterar den läran.

  10. Helena skriver:

    Hej!

    Vi är inte bekanta, men jag tittar in här ibland och läser dina inlägg. Ber att få gratulera!

  11. Johan S. skriver:

    Gamle bloggvän, vad roligt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: