Det är skönt när ”innegänget” har inflytandet i en församling

I dag hade jag förmånen att för första gången, efter att jag blivit upptagen i Katolska kyrkans fulla gemenskap,  delta på en församlingsstämma. Stämman hade att godkänna bokslut för 2016 och verksamhetsberättelse, också för 2016. Det var inga märkvärdigheter, utan det kändes som vilket annat föreningsmöte som helst, vilka jag bevistat i parti och minut genom åren.

Det som möjligt kändes lite märkligt, efter de erfarenheter jag haft i Svenska kyrkan, var att de som tog besluten var det farliga ”innegänget”, som många nomineringsgrupper inom SvK varnar för. Efter att ha deltagit i ett antal mässor  i  Vår frus kyrka i Västerås, så kände jag igen de flesta deltagarna, som utgjorde församlingsstämman.

Personligen kände jag en stor lättnad, att få det bekräftat att det inte behövs nomineringsgrupper för att en församling och kyrka ska fungera demokratiskt. Det är Kyrkan självt som tar ansvar för hur Kyrkan ska styras och av vilka. Det är ju så en organisation ska fungera. När jag återkom till Svenska kyrkan i början på 90-talet, upplevde jag det som mycket märkligt, att S-föreningen frågade om jag ville bli invald i kyrkofullmäktige. Jag kände i grunden samma främlingskänsla, när jag nominerades av partipolitiskt oberoende nomineringsgrupper. Jag var van från t ex Metall, att det var organisationens valberedning som frågade om jag ville ställa upp som kandidat till ordförande för Material- och Transportgruppen på ASEA. Det var ASEA-klubbens valberedning som frågade om jag ville bli klubbens jämställdhetsansvarig. Jag svarade ja på bägge valberedningarnas frågor och det var de aktiva medlemmarna i Metall, som valde mig. De kände mig för att jag var en del av de aktiva i klubben. Jag deltog på medlemsmötena och andra klubbaktiviteter. Den känslan kände jag i dag på församlingsstämman. Jag är en stolt medlem av ”innegänget” och kan ni förstå att jag känner stor trygghet, när jag vet att det är församlingens aktiva, som utgör de förtroendevalda i församlingen.

Det är gott att få känna sig hemma i en normal och känd föreningskultur. Och kan ni tänka er, det verkar som att organisationsmodellen fungerar både lokalt här i Sverige och globalt!

Annonser

4 Responses to Det är skönt när ”innegänget” har inflytandet i en församling

  1. Rebellas andra skriver:

    Iofs tror jag inte den organisationsmodellen är så global. Det är nog en liten inkulturation, att man anpassat sig till den svenska föreningsmodellen. Förmodligen är strukturerna för att ge lekmän inflytande i kyrkan väsentligt mycket svagare på många håll ute i världen.

  2. Leopold Holtter skriver:

    Jag ska inte börja försvara det jag skrivit, men jag tror nog att ingen församling eller kyrka klarar sig utan att ge det aktiva lekfolket inflytande. Hur det inflytandet organiseras skiljer sig säkert globalt.
    I den meningen är Svenska kyrkan ett undantag (jag kan för lite att kunna uttala mig om de Lutherska kyrkor i övriga Norden.) Här är det i stort sett vattentäta skott mellan de förtroendevalda och den gudstjänstfirande församlingen.

  3. Rebellas andra skriver:

    Det är en enda mening i din text jag invänder en smula emot. I övrigt håller jag med om att Svenska kyrkans organisation är vrickad.

  4. Leopold Holtter skriver:

    Du har rätt i din invändning. Min entusiasm bar nog för långt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: