Min tro, en privat angelägenhet? Vilken absurd tanke!

Jag har sen jag blev kristen ofta haft anledning att fundera över krav, att min tro skall vara något jag gömmer bakom privatlivets stängda rum. Jag har vid några tillfällen frågat varför tro ska hanteras på annat sätt än mängder av ismer. Varför är socialism, kommunism, liberalism, konservatism, anarkism, syndikalism och nihilism mer legala företeelser, med rätt att påverka samhälle och stat? Jag har inte fått något svar och jag har i egentlig mening inte heller lyckats utveckla tanken om det självklara, att mina grundläggande kristna värderingar också bör ha rätt att höras i den samhälleliga debatten. För en tid sedan läste jag  Johan Ehrenbergs memoarer ”Falska minnen” (en bok jag verkligen kan rekommendera), i memoarerna redovisar Ehrenberg ett samtal med Jonas Gardell, som fick mig att tänka.
Jonas Gardell säger att hans samhällsengagemang inte kommer ur en socialistisk övertygelse. ”Ja, jag är kristen, du kan komma fram till samma sociala patos, genom att läsa evangelierna på allvar.” Johan Ehrenberg svarar: ”Men kristendomen är ju ingen politisk ideologi. Är du kristen för att du är religiös, för att du tror på Gud?” Jonas Gardell svarar: ”I grund och botten handlar tron om att inte vara ensam, att aldrig vara helt och hållet övergiven.” Ehrenberg kommenterar: ”Kollektivet.”

Jonas Gardell fortsätter: ”Och det handlar om att alla räknas. Inte en sparv till jorden utan att Gud det vet. Inte en själ till döden utan hans kärlek. Det innebär att varje person måste räknas, också den som fick leva sitt korta liv och sen tyna bort i aids eller den som den som drunknar i en båt på Medelhavet. Varje liv räknas. Och i Matteus-evangeliet står det att på den dagen ska kungen, alltså Jesus säga till några av oss ska han säga Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var sjuk och jag var i fängelse och ni tog hand om mig och ni klädde mig och ni vårdade mig. Sen ska han vända sig till andra av oss ‘Jag var hungrig och ni gav mig inte att äta, jag var törstig och ni gav mig inte att dricka, jag behövde er och ni hjälpte mig inte.’
Denna räkenskapens dag väntar oss alla, och den person som i texten kallas ”kungen”, kommer att vara en treårig pojke som drunknat i Medelhavet. (Paus) ”Jag börjar alltid att grina när jag pratar om såna här saker.”
”Denna treåring som drunknade i Medelhavet ska titta på oss och säga: Jag drunknade och ni hjälpte mig inte. Och på det påståendet måste vi ha ett svar.”
Ehrenberg: ”Det blir tuffare…”
”Det blir tuffare, ja, mycket tuffare om vi förstår att Gud är en treårig pojke som drunknade för att vi vägrade hjälpa honom. Men det är vad vi står inför, och om man inte hajar det, har man inte hajat någonting av livet. Och oavsett vilken religion, eller vad du tror på i livet, står vi alla inför den treåringen.” 

Samtalet i ”Falska minnen” inspirerade mig att välja en fråga som engagerade många. Det fick bli den tydligen, riktigt stora frågan i samhället av i dag. Tiggarna och om inte tiggeriet skulle förbjudas. Frågan skulle bl a behandlas på Socialdemokraternas kongress, där många uppfattade, att partiledningen var för ett förbud. En stor del av fastan ägnade mig åt att leta bibelställen både i NT och GT, som skulle kunna ge mig en hint om i vilken riktning min tro borde leda mig i frågan. Samtidigt som jag studerade Bibeln gick jag i minnet  genom det jag läst av Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Zedong, Althusser för att bara nämna några få, som jag läst i min ungdom. (och som jag inte förstod så mycket av. Då var Steinbecks ”Vredens druvor” mer givande.) Kan ni förstå, ingen av alla de här författaren hade någon vägledning att ge i tiggarfrågan. När det gäller letandet i Bibeln var svaren många, så pass många att jag enbart valde fyra citat. Citat som gav mig konkret vägledning. Jag tror inte att jag tar till överord om jag säger att evangelierna och stora delar av GT ger den patos för förtryckta och fattiga människor, som politiska teorier ofta misslyckas med.

Självklart kan det vara så att jag valt fel citat och att det finns ännu bättre, men jag tror ni förstår mitt syfte. Om nu Bibeln ger mig vägledning i en aktuell politisk fråga, varför skulle jag då dölja det och sitta i min kammare och i min ensamhet tänka djupa tankar? Självklart ska ingen kunna förmena mig rätten till samhälleliga ställningstaganden, en rätt, som man tillerkänner allsköns politiska ideologier. Nu är det så väl, att jag inte tar till mig allt vad som sägs i den politiska debatten. Men håll med om att det är ett märkligt krav, att just tro inte skulle få vara med och påverka samhällsutvecklingen. Än märkligare blir det när tre sekulära partier anser sig ha den moraliska rätten att styra en kyrka. Citaten jag hänvisar till, hittar ni här, här, här och här.

Nu ska ingen tolka det jag skrivit så, att jag inte vill samarbeta med icketroende människor i samhällsfrågor, tvärtom, jag granskar inte människors tro eller ideologier, den viktiga frågan är, kan vi gå en bit av vägen tillsammans?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

2 Responses to Min tro, en privat angelägenhet? Vilken absurd tanke!

  1. villacalifornia skriver:

    Jag bygger mitt samhällsengageman ur min kristna tro.
    Själv är jag partipolitiskt obunden även om jag mitt parti som jag röstar på…
    Runt halsen har jag SKUT:s droppen som oftast är dold.
    Min tro är privat och jag har inget i pannan som säger att jag är kristen.
    Frågar någon så är jag ärlig, då Gud många gånger har vägleda mig.
    Nu håller jag på med föreläsningsturne för konfirmander och berättar om mitt sociala engagemang som kommer ur min kristna tro, men också hur det jag varit ”utsatt” för har format mig.
    Detta är Guds mening. Men att predika Guds ord det är andra utsedda för.
    Vill folk stämpla mig som socialist, kommunist utifrån mitt ställningstagande, så OK.
    Jag vet själv var jag står…

  2. Leopold Holtter skriver:

    Jag går inte heller omkring, som du säkert sett i mina blogginlägg, och motiverar alla mina samhälleliga åsikter med Bibelcitat. Det här inlägget var mer en markering, att kristen tro är en lika god grund, om inte bättre, än allsköns ismer.
    Självklart får jag också höra att jag tillhör extremvänstern, men det kan jag ta med ro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: