Göran Greider, bejaka din ångest och stanna hemma från Almedalen i år!

I morse läste jag en artikel i Dagens ETC, från förra fredagen, med anledning av Göran Greiders senaste bok. ”I trädgården hörs andra ekon.” En i mångt och mycket intressant artikel, som det gärna blir, när en intressant person har huvudrollen.

I artikeln säger Göran Greider något mycket tankeväckande om sina känslor för det årliga jippot (mitt ordval) i Almedalen. Han säger: ”Jag får alltid ångest varje sommar när jag ska åka till Almedalen, denna förbannelse över politiken, jag är borta i en vecka och det är knappt jag kan sova för att jag tänker på dahliorna där hemma.”

Om nu Almedalen är en förbannelse över politiken, vad är det som gör att Greider och andra åker dit varje sommar? Jag är en hyfsat samhällsintresserad medborgare, men varje år sitter jag med en rynkad panna och undrar: vad är det jag minns av Almedalen från förra året? Kan ni förstå, jag minns inget av värde. Minns inga politiska utspel, minns inga intressanta föreläsningar eller seminarier. (De redovisas sällan i TV). Jag har funderat och lär väl fundera i år också, vilka är det som åker till Almedalen. Vad jag förstår är det inga spontana massor som sitter hemma under vintern och planerar att använda en semestervecka med familjen, för ett besök i Almedalen. Självklart kan det vara en fördomsfull inställning hos mig, när jag är övertygad om att flesta som befinner sig i Almedalen, är där på uppdrag från någon organisation, företag eller statlig institution. Eller av någon annan anledning fått vistelsen betald av någon.

Om jag bortser från eventuella förluster av arvoden, vad skulle Göran Greider missa om han avstod från att åka till Almedalen? Platt intet! Jag har inte sett någon forskning, som visar att Almedalsveckan på något avgörande sätt påverkar samhällsdebatten eller samhällsutvecklingen. (Att jag inte tagit del av sådan forskning behöver självfallet inte innebära att sådan forskning inte skett.) Jag är övertygad om att Göran Greider med gott samvete kunde stanna hemma och sköta sina dahlior och med all säkerhet ha större utbyte av det, både känslomässigt och intellektuellt, än av en vecka i Almedalen. Och med all säkerhet till större glädje för oss andra. Resultatet skulle kunna bli en diktsamling, ”Almedalsveckan”, varje år! Det vore något att glädja sig åt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: