Vad ger mig dåligt samvete varje dag? Är det att jag tror för lite eller gör för lite?

Jag har de senaste dagarna läst en bibelkommentar skriven av Håkan Sunnliden, ”Jakobs brev – en bibelteologisk kommentar” utgiven på Recito Förlag 2017. Nu ska ni inte förvänta er någon teologisk recension, den kunskapen har jag inte. Jag säger ofta till mig själv, att det är en evig tur att jag inte kan och vet så mycket, det innebär att jag fortfarande vi 73 års ålder får glädja mig åt nya och överraskande insikter!

En nyhet för mig var, att Martin Luthers tveksamhet till Jakobs brev berodde på att Luther trodde, att Jakobs brev skrev senare än Paulus brev till Romarna och var en polemik mot Paulus. S:t Jakob skrev sitt brev på 40-talet e Kr. En insikt eller kunskap, som säker är självklar för många, men inte varit för mig, är Håkan Sunnlidens påpekande att:

”Det är viktigt att förstå att Herren fostrar oss inte för att vi ska bli kristna utan för vi är kristna. Hela den kristna etiken utgår från att vi tillhör Jesus Kristus och får vår inspiration och fostran från honom, se Joh 15:2b. Det är därför Jesus i sin undervisning, liksom Jakob i sitt brev, börjar med att påminna oss om att vi är saliga.”

För ett antal år sedan hade jag en mycket ytlig och slagordsmässig uppfattning. Jag såg inte att tro och gärningar är sammankopplade till en helhet och inte motsatser. Var möjligen ett önsketänkande med min politiska bakgrund. Jag fick hjälp av Dietrich Bonhoeffer för några år sedan, när jag läste hur han kopplade ihop tro och lydnad. Bonhoeffer hävdade, med rätta enligt min uppfattning, att när Jesus kallar, då går det inte att hänvisa till sin tro, när vi nekar att lyda och menar att det räcker med att vi tror.

En kristen undervisning behöver sina förmaningar, råd och insikter om vad kristen tro bör leda till för handlingar. I den meningen var S:t Jakobs undervisning giltig då, men också fullt ut i dag. Ofta när jag skall ta ställning till om en undervisning är rimlig, då går jag till egna erfarenheter. Ända sen jag blev kristen 1 advent 1991 har jag aldrig haft samvetskval över att jag tror för lite. Oftast har jag haft samvetskval att jag inte handlat kristet mot mina medmänniskor. Dessa tillkortakommanden eller rent av underlåtelser har krävt många böner om förlåtelse, ibland ångestfyllda, i sena kvällstimmar.

”Den som som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd.” Jakobsbrevet 4:17

Jag inser fuller väl, att jag ofta drar enkla slutsatser, men nu är det som det är. Får ändå tacka Håkan Sunnliden för en mycket lärorik bok. Skriven, så att även jag förstår.

 

 

Annonser

10 Responses to Vad ger mig dåligt samvete varje dag? Är det att jag tror för lite eller gör för lite?

  1. Gunnel skriver:

    Reblogga detta på Gunnels plats i rymden och kommenterade:
    Tack för att jag får reblogga! Ett gammalt löfte visserligen men nu blir det…

  2. Andreas Holmberg skriver:

    För mig är nog både bristande tro och bristande gärningar anledning till självrannsakan och ånger. Redan första budet avslöjar mig (med Luthers och Kyrkans förklaring: ”vi ska frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom”). Jesus förebrår ju sitt folk för bristande tro oftare än för bristande handling (även om även det förekommer): ”Varför har ni så liten tro?” ”Du trossvage, varför tvivlade du?” ”Om ni hade tro som ett senapskorn.” ”För att du har sett mig, tror du? Saliga de som inte ser men ändå tror.” ”Han förebrådde dem deras otro och deras hårda hjärtan.” ”Hjälparen ska överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom, om synd, för de tror inte på mig.” Och i motsatt fall: ”Din tro har frälst dig.”

    F.ö. är det lite synd om Luther att hans fina företal till Jakobsbrevet nästan aldrig citeras (trots att det är nytryckt i ”Detta löfte tillhör alla”), utan bara hans inledande skepsis och halmepistelteori. Som bl.a. Jesper Svartvik påpekat är det inte alls så stor skillnad mellan Jakobsbrevet och de avslutande ”förmaningskapitlen” i många av Paulus´ brev (t.ex. Rom. 12-16), vilket även Luther till slut insåg. Som Rosenius skriver: ”Den av tron rättfärdige Abraham bevisade sig genom gärningar vara en sådan, och det är det Jakob menar med att han blev rättfärdigad av gärningar”. Det är viktigt att lyda Guds bud. Men det är också viktigt var vi har vår förtröstan – ”den som inte håller sig till gärningar utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet”.

  3. Leopold Holtter skriver:

    Andreas, det är så, som jag också avslutar mitt inlägg: ”Jag inser fuller väl, att jag ofta drar enkla slutsatser, men nu är det som det är.”

    Du har säkert rätt, men jag förstår inte hur jag ska göra min tro större än den är. Jag tror fullt ut på t ex den Nicenska trosbekännelsen.
    Mitt problem ligger inte där. Jag inser att jag inte med min tros hjälp kan slänga en grästorva i Dellen. (som jag skrev för många år sedan).
    Värre är, enligt min uppfattning, som jag också skrivit om. Hur ser människor att min tro påverkar mig i vardagliga handlingar och inte bara i vackra och stora ord?

    Visst kan jag förstå om någon skulle säga, att det visar att min tro är svag och att jag drabbas av Jesu påpekande om att vara trossvag. Om det är så, vilket du säkert har rätt i, kan jag ändå inte se hur jag ska göra min tro starkare utan att leva ett kristet liv, som ofta innebär handlingar mot mina medmänniskor.

    I en bibelcirkel Bjuråker för ett antal år sedan fick vi deltagare uppgiften att utifrån lärjungarna situation berätta om när Petrus på Jesu kallelse kliver ur båten för att gå till Jesus på vattnet. Vi berättade med stor förvåning, för vår tänkta omgivning, att Petrus faktiskt gått på vattnet. I den meningen var hans tro stark, men när han påverkades av omgivningen och tappade fokus på Jesus, då sjönk han.

    Där kommer nåden in. Jesus lät inte Petrus drunkna, utan räddade honom. Här hjälpte Håkan Sunnliden mig att förstå helheten i tro och gärningar. Att S.t Jakob vänder sig till redan kristna.

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Jo men jag förstår absolut din poäng, Leo! Jag menade egentligen inte att kritisera dig för att du i din bön om helgelse lägger fokus på gärningarna, så länge du inte gör det till en grej – vilket jag inte tycker att du gör – att tron är mera okomplicerad (att den liksom bara är) eller att vi inte med apostlarna skulle behöva be ”föröka vår tro” likaväl som vi ber om mer kärlek och rikare frukt. Tro utan gärningar är som ett träd utan frukt och gärningar utan tro är som ett träd utan rot, som ärkebiskop Wallin (m.fl.) brukade säga. Tron på Kristus allena rättfärdiggör, men den rättfärdiggörande tron är aldrig allena, för att tala med reformatorerna.

    Sedan brukar det ju göras en skillnad mellan fides quae (tron som det vi tror på, ”låt oss bekänna vår heliga kristna tro”) och fides qua (tron som vi tror med). Den förra kan snart nog, när vi litar på Kristus, Skriften och Kyrkans tro, närma sej ”100%”, medan styrkan i vår personliga tro i prövningens stund kan visa sig mera bristfällig. Det var väl då Einar Billing bad: ”Min tro är en flämtande gnista, / din segrade än i det sista, / o Herre, så tro du för mig.”

  5. Leopold Holtter skriver:

    Jag såg inte din kommentar som en kritik, utan försökte bara beskriva hur jag tänker. Visst kan jag och bör be om en tro, som klarar livskriser, när känslan av övergivenhet blir stark, att ändå vara förvissad att jag buren. Jag tror, att jag med tanke på det skrev ett blogginlägg om just Billings bön. Det kan säkert finnas tillfällen då vi lite till mans måste be den bönen.

    Det kan säkert också vara så att bristande handlingar orsakas av en svag tro, men också, det är min övertygelse, av övermod. ”Jag är redan frälst och då behövs inga gärningar.”

  6. Andreas Holmberg skriver:

    PS. Fast egentligen är ju det sista en paradox. Biskop Billings märkliga bön – hela psalmen 272 är f.ö. som en västgötaklimax – har ju med viss rätt kritiserats för att vända saken upp och ner Tro är ju något som VI uppmanas göra och verkligen får och ska göra. I den meningen kan vi inte be Jesus ”tro i vårt ställe” (för att slippa tro själva, liksom). Tron framställs ju som och ÄR verkligen vår respons på Guds nåd. Det är Rom och Wittenberg faktiskt överens om.

    Men när tron börjar kännas som en prestation mer än en nåd tror jag ändå att biskop Billings paradoxala yttrande kan försvaras – i tro [sic!] ber jag med honom att Jesus också på detta område ska vara min Frälsare, att hans fullkomliga tro och förtröstan ska få räknas mig till godo, också när jag upplever att min tro är svag. Och slutversen säger han ju: ”Din helige Ande du sände / som allt vad oss felar beskär. / Han styrke mig i mitt elände, / han vise mig dig som du är.”

    F.ö. är väl ”fides quae”, betraktad som vad Kyrkan tror på, egentligen alltid 100%. Tänkte kanske grumligt där (inte 100% klart i a f ;o). Gud välsigne oss allesammans – tack, Leo, för dina tänkvärda reflexioner! DS.

  7. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, det har du helt rätt i, Leo. Det kan absolut vara övermod också. Det kan t.o.m. vara en falsk tro rätt upp och ner, en ”muntro” (jfr ”Munkristen” i Bunyans Kristens resa) eller ”stortro” som skarabiskopen Jesper Svedberg bitskt kallade det (och som Jakob går till rätta med i sitt brev som t.o.m. sämre än djävlarnas gudstro – djävlarna bävar ju åtminstone för Herren): ”Går de i kyrkan och vissa tider om året till Herrens nattvard, och därjämte lever i allehanda syndiga köttets gärningar: ingen nöd, sola fides, stortron skall allt görat.” (Svedberg). Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta!

  8. Leopold Holtter skriver:

    Tack själv Andreas, att du vill dela med dig av dina kunskaper. Visst har det hänt att jag blivit irriterad, men inte den här gången. 😉

  9. Markku skriver:

    Det finns psykologi i det här.Skulle tro att tron påverkar och omformar vår pliktkänsla. Förmågan att ha och följa en känslan för plikt är underskattad.

    I kristna sammanhang, kan man ibland få den uppfattningen , att det är endast sådana gärningar som utgår ifrån den spontana kärleken till nästan, som är giltiga trons gärningar.
    Det funkar dåligt. Viljan, som väcks av känslan för rättvisan att göra got, är viktig och när man gör det , även mot sin vilja, välbehaget som kommer från samvetet, bekräftar att detta var rätt. Lika så, dåligt samvete för utebliven handling, ropar på vad man skulle ha gjort.

    Lutherska och reformata protestanter är allergiska för talet för goda gärningar, eftersom det finns ett misstanke att man litar inte på Guds nåd ,utan man försöker vilja frälsa sig själv med goda gärningar. Detta har orsakat många fruktlösa teologiska dispyt och splittring.

    I frågan om goda gärningar , det är samvetets vädjan att göra det som är rätt som skall vara vägledande. Lyssnar man inte på detta, vad lyssnar man på då? Sitt neurotiska inre teologen som klyver hår?Inget bra alternativ. Det gäller att ha det enkelt, annars komplicerar man sitt liv i onödan .

    Det är verkligen värdefullt att ta fasta på självklara insikter som att Jacob skrev för dom som redan var kristna.
    Att det fans sofister redan då som krångla till det för enkelt folk! Dom tycks vara ett segt släkt som lever och mår bra.

  10. Leopold Holtter skriver:

    Tack för återkoppling Markku! Jag borde ha reagerat tidigare, men glömde bort.

    Verkligen tänkvärda synpunkter. Jag minns åren då jag inte hade någon tro, hur ofta jag hade dåligt samvete. Inte över att jag inte trodde, utan för att jag inte gjorde tillräckligt och att jag underlät att reagera på uppenbara orättvisor.
    I den meningen är det ingen skillnad mot i dag. Den stora skillnaden är att jag i dag har någon att vända mig till, när samvetet slår mig. Före 1991 var det bara att söka döva det onda samvetet med ännu mer arbete och aldrig blev samvetet nöjt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: