Låt oss erkänna, det finns problem med rätten att demonstrera.

Det här får bli en mycket personlig reflektion. Det behöver i sig inte betyda, att inlägget saknar allmängiltig betydelse.

Jag har alltid betraktat mig som stor vän av yttrande-, organisations- och frihet att demonstrera. I dagarna läser jag lite varstans, att vi har lagar mot t ex hets mot folkgrupp. Det skulle innebära, vad jag förstår, om inte sådana krav ställs i en demonstration, då bör den vara tillåten. Så långt verkar allt gott och väl.

Nu till mina funderingar.

Om en organisation som NMR i tal och skrift berättar att politiker, kulturarbetare, men även andra som godkänt eller försvarat ”massinvandringen” är folkförrädare. Så långt inga problem, de har rätt att kalla t ex mig för vad som helst, men om samma organisation vitt och brett skrävlar om dödsstraff för folkförrädare då blir det genast mer problematiskt. Ännu mer problematiskt blir det när det talas om folkdomstolar och när organisationen klistrar upp märken på lyktstolpar med texten ”reserverad för folkförrädare!”

Samma organisation organiserar en demonstration. De ropar inte i sina talkörer död åt namngivna partiledare eller fria debattörer, men de skanderar namnen på påstådda folkförrädare. T ex Löfven, Reinfeldt eller Greider. Hur ska det tolkas? Som en åsiktsyttring eller som ett dödshot mot namngivna personer? Jag anser att det är ett reellt dödshot, trots att de inte skanderat ”död åt Löfven…..” Om detta skulle ske i Göteborg i dag, vilket inte är otroligt, då bör polisen stoppa demonstrationen omedelbart och gripa för olaga hot, all dem som skriker och namnger personer som folkförrädare. Jag utgår i min bedömning från hur jag personligen skulle reagera om någon, med NMR-märke på sig, skulle ställa sig utanför mitt fönster och skrika ”folkförrädare!” Vilket inte är en långsökt tanke. Självklart skulle jag se det som ett dödshot och inte bara rycka på axlarna och säga för mig själv. ”Vi har yttrandefrihet i landet. Jag är stolt.” Vira om mig den svenska fanan och sjunga nationalsången!

Än mer problematiskt blir det eller rättare sagt mindre problematiskt blir det när jag tänker på Nordiska Motståndsrörelsens antisemitism. Organisationen hymlar inte med sin antisemitism, den kan inte undgått någon samhällsintresserad medborgare. Delar av organisationen förnekar förintelsen. Andra delar accepterar de historiska dokumenten som sanna, men menar att förintelsen var nödvändig. Om inte allt detta vore nog, så är organisationens symboler hämtade ur nazismens skräpkammare. Symbolerna bärs på kläderna, men de vajar också på organisationens fanor. Allt detta gör att själva demonstrationen, om den så marscherade moltyst på gatorna i Göteborg eller annorstädes, innebär en hets folkgrupp och borde inte fått demonstrationstillstånd.

Min inställning begränsas inte av att demonstrationen äger rum på dagen för den största judiska högtiden Jom kippur, vilket i sig är illa nog. För mig räcker det om det står en enda jude på trottoaren när demonstrationen passerar. Den personen bör genast anmäla demonstrationens organisatörer för hets mot folkgrupp. Jag vill gå så långt, att det behövs bara en person, med vilken bakgrund som helst, som ser demonstrationen. Det är bara att anmäla!

Behöver vi verkligen grotta ned oss i akademiska diskussioner? När en antisemitisk organisation med fladdrande fanor demonstrerar på våra gator, då är det hets mot folkgrupp och bör med stöd av lagen inte tillåtas. Var är problemet?

 

Annonser

Hur porrindustrin kapat vår sexualitet

Av en slump råkade jag slå på TV:n i eftermiddags och hamnade i ett program i Kunskapskanalen. Professor Gail Dines föreläste om porrindustrins inhumana människosyn, där det ingår att göra flickor knullbara och pojkar till empatilösa idioter.

Jag har inte skrivit många inlägg i frågan de senaste åren, vilket är illa. För det finns anledning att gå i svaromål mot allsköns bråte i jämställdhetsdebatten. Bl a de omfattande och föraktfulla angreppen på genusvetenskap och forskning.

När jag satt och såg på programmet påmindes jag om en bok jag läste för många år sedan ”Testiklarnas herravälde” av Hjördis Levin. I boken ställer hon frågan ”Vad är det för fel på den sexuella frigörelsen, efters om den medför så mycket som vi kvinnor är missnöjda med?”

Nu till föreläsningen! Ni kanske tycker den är för lång, men det kräver tid att behandla ett komplext ämne.

http://urplay.se/program/202139-ur-samtiden-porren-elefanten-i-rummet-hur-porrindustrin-kapat-var-sexualitet

Ingen valanalys. Möjligen en påminnelse till de nyvalda i Svenska kyrkan

I morse, när jag samlade mig till min morgonandakt, fick jag en ingivelse att plocka fram ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” sammanställd av Charles Ringma. Ingivelsen känns inte som bortkastad. Håll till godo, alla ni nyvalda!

”Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är Herre, och jag är er tjänare för Jesu skull.” 2 Korinthierbrevet 4:5

 Att förkunna Kristus

”Allt vi säger och gör handlar egentligen bara om att Kristus ska bli ärad bland människor.” Gesammelte Schriften

”När vi förkunna att världen behöver Kristus måste vi försäkra oss om att det verkligen är Kristi budskap som vi förmedlar och lever ut – inte bara vår egen anpassade version av det, för då blir inte Kristus ärad vad vi än säger. Om vi lever ut den sanna kostsamma versionen blir hans namn ärat, även om omvärlden inte förstår och tar emot. Hur Kristus blir ärad beror på hur vi företräder honom.”

Ord att tänka på: De flesta har inga problem med Jesus från Nasaret, men många har svårt för den kyrka som säger sig representera honom här på jorden.

Vägledning inför dagens planerade aktiviteter

Om ca en timme åker jag mot Västerås central för en tur till Stockholm. Jag har länge tänkt att ta mig till Stockholm och delta i sittdemonstrationen på Norra Bantorget, mot utvisningar till Afghanistan. I morse när jag i min morgonandakt läste vad som stod i Katolska kyrkans katekes, upplevde jag att jag fick bekräftelse för mina planer.

1867 Den kateketiska traditionen erinrar också om att det finns ”synder som ropar mot himlen, himmelskriande synder”, Abels blod; sodomiternas synd, ropet från det förtryckta folket i Egypten, främlingens, änkans och den faderlöses klagan, orättvisan mot löntagaren – allt detta ropar mot himlen.

1868 Synden är en personlig handling. Dessutom har man del i ansvaret för andras synder när man medverkar till dem:

• då man direkt och avsiktligt medverkar till dem;
• då man anbefaller dem, råder till dem, berömmer dem eller gillar dem;
• då man inte avslöjar dem eller hindrar dem, när man borde göra det;
• då man skyddar dem som handlar illa.

1869 Så gör synden människorna till varandras medbrottslingar och låter begär, våld och orättvisor råda bland dem. Synderna framkallar sociala förhållanden och sociala inrättningar som strider mot Guds godhet. ”Syndens strukturer” är uttryck för och verkan av personliga synder. De förleder sina offer till att göra det onda i sin tur. I analog mening utgör de ”social synd.”

 

På Island föds nästan inga barn med Downs syndrom. Ska det ses som en framgång för folkhälsoarbetet

Jag läste en artikel i Katolsk magasin. Artikeln var hämtad ur Catholic Herald. I artikeln hävdas det att ” i Island leder nästan 100% av alla graviditeter där det ofödda barnet konstaterats ha Downs syndrom till abort.” Island är inte ensam om sin ambition att eliminera att barn med Downs syndrom elimineras, vilket jag skrivit ett antal blogginlägg om. Island torde vara effektivare i sin ambition. I USA aborteras 67 % av alla barn med Downs syndrom. I Frankrike stiger talet till 77% och i Danmark, som jag i mina tidigare inlägg framhållit som det effektivaste landet, landar på 98%.

Jag har genom åren ofta funderat över varför så många stater är så oerhört bestämda, att så långt det är tekniskt möjligt eliminera det som avviker från det önskvärda. Historiskt har det skett på olika sätt, alltifrån att döda nyfödda till att sterilisera, ur statens synvinkel, icke önskvärda personer, som inte borde få fortplanta sig. Den metoden användes i Sverige fram till 70-talet, med aktivt stöd från Svenska kyrkans biskopar. 1951 ansåg biskoparna att frågan var så viktig att de kollektivt författade ett biskopsbrev till kyrkans präster, att de stödde statens steriliseringsprogram.

Av skilda anledningar har statsmakten ofta haft en vurm för att kontrollera vilka som föds. Fosterdiagnostiken har en sida, som de generella aborterna inte har, den leder till selektiva aborter som sorterar bort icke önskvärda individer. Så är det, oavsett vilka vackra ord som officiellt används om alla människors lika värde och att alla ska med. Någras värde är så litet att de kan bortsorteras. Det är sanningen!

Till sist ska jag citera en sammanfattning av Habermas tankar i boken ”Habermas, påven och tron” av Ulf Jonsson utgiven på Artos och Normas bokförlag. Många av mina vänner skulle slå dövörat till om jag hänvisade till Påven, men kanske de är villiga att lyssna till Habermas.
”Talet slutar därför med ett allvarligt memento: frihet  och demokrati bygger på tanken om alla människors jämlikhet. Denna föreställning har i vår kultur hittills upprätthållits genom tron på att varje mänsklig individ är skapad till Guds avbild. Om framtidens genteknik gör det möjligt för en generation att fritt konstruera den efterföljande generationens individer enligt sina egna preferenser skulle jämlikheten mellan generationerna därmed vara bruten; den efterföljande generationen är då principiellt underordnad den föregående och så att säga skapad till den föregående generationens avbild. Kan vi under sådana omständigheter längre upprätthålla längre upprätthålla det fria, öppna och demokratiska samtalet mellan jämlika medborgare?, frågar sig Habermas tvivlande.”

Är Habermas ute i ogjort väder? Jag anser inte det. Av någon för mig outgrundlig anledning har mänsklighetens tänkare ofta vurmat för att till mänsklighetens bästa, kunna forma det som föds eller får fortleva. Jag är övertygad om att fler både kristna och andra borde lyssna på Habermas.

 

 

 

Varifrån kommer alla dessa självutnämnda etikettexperter åt invandrare från?

Den senaste tiden, när jag läst eller sett på nyheterna om demonstrationen, först på på Mynttorget, sen på Medborgarplatsen och nu på Norra Bantorget, har jag haft anledning att fundera över det jag försökte förmedla på invandrarlinjen på Tärna folkhögskola i Sala eller de afghanska kvotflyktingarna som kom till Ljusdal i början på 00-talet. Jag skrev ett blogginlägg i ämnet 7 mars 2013.
Demonstrationen på Mynttorget, Medborgarplatsen och nu Norra Bantorget känns som ett senkommet svar och bekräftelse av min beskrivning av svensk demokrati. Alla har rätt att organisera sig kring krav de anser vara viktiga. Det finns ingen karenstid för den rätten. I slutet av inlägget påpekar jag att rätten att påverka har en bestämd gräns. Det ska ske fredligt!
I den meningen visar demonstrationen mot utvisning till Afghanistan, att demonstranterna är väl integrerade i det svenska samhället.
Hur integrerade motdemonstranterna är ställer jag mig frågande till. De anser att de afghanska kvotflyktingarna Ljusdal från Afghanistan inte ska få finnas på våra gator. Vidare hoppades motdemonstranterna, högt och ljudligt, att de kvinnor som hjälper de afghanska demonstranterna skulle bli våldtagna.
De har mage att vifta med svenska flaggor!

Tankar i natten

Jag minns fortfarande den förvåning jag ibland kände, när jag i början på 50-talet, som nyinflyttad från Finland råkade säga till skolkamrater på Skönsmons skola, att ”så här gör man inte i Finland” och möttes av, ”Flytta tillbaka då om det var bättre där!” Det tog ett antal år innan jag förstod, att det inte var mina kamraters spontana reaktion på etikettsbrottet, utan de hade lärt sig av sina föräldrar hur en invandrare borde bete sig. Med tiden lärde jag mig att undvika sådana jämförelser. Delvis på grund av att minnesbilden hur det hade varit i Finland, av naturliga skäl, bleknade.

Att jag med tiden slapp höra att jag förbrutit mig mot etikettsreglerna, att inte vilja ta seden dit jag kom, innebar inte att själva företeelsen försvunnit. I nästan varje diskussion eller samtal, dyker dessa självutnämnda etikettsexperter upp med sitt: ”Invandrarna måste inse att de ska ta seden dit de…

View original post 768 fler ord