Finns det någon gräns bakåt i tiden som vi måste gå för att förstå vår historia?

Jag har vid två tillfällen de senate dagarna suttit som klistrad vid TV:n och programmet, I am not your negro.

I programmet visas med inslag med författaren James Baldwin, filmbilder och klipp ur dokumentärer. Baldwin anser, han dog 1987, att det vita Amerika måste gå tillbaka till de första slavarnas ankomst och ställa sig frågor om hur det kunde bli som det blev. USA har inte gjort upp med sin historia och därför har de svårt att hantera sin nutid. Det bibliska uttrycket, fädernas missgärningar vilar tungt över nutiden.
Jag fick många frågor att fundera över, men avstår att referera programmet. Ni kan ju se själva och jag tror att ni kan dra kloka slutsatser som har bäring in på vår tid. Inte bara i USA, utan även här i Sverige. Vi kanske inte har några historiska skulder att grunna över? Eller…?

Programmet tar 1 timme och 29 minuter. Väl använda minuter. Tro mig

https://www.svtplay.se/video/15284793/i-am-not-your-negro/dox-i-am-not-your-negro-i-am-not-your-negro?utm_source=tv.nu

Annonser

9 Responses to Finns det någon gräns bakåt i tiden som vi måste gå för att förstå vår historia?

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Exakt! Amerikanska inbördeskriget – med krigshetsaren Lincoln som alla ”ska” hylla – är också en sådan varböld (det kanske tas upp i programmet förresten). Hur kan ens ett så gott ändamål som slaveriets avskaffande – eller unionens bevarande – legitimera ett så fasansfullt, blodigt krig? (600 000 döda soldater, motsvarande nästan tio gånger så många idag, de civila offren oräknade). Det hör också till de obearbetade frågorna i USA:s historia.

  2. Leopold Holtter skriver:

    Jag ska inte låta mig luras in i en annan diskussion än det mitt inlägg handlar om.
    Du kan ju börja med fundera över om de svarta slavättlingarna har moralisk rätt att vara bittra, som de ofta anklagas för av vita medelklassamerikaner?

  3. Thorsten Schütte skriver:

    Håller med Andreas. Slaveriets avskaffande var bara ett svepskäl för det ofattbart grymma inbördeskriget. Och USA, Finland och Spanien visar hur djupa och långvariga sår ett inbördeskrig ger!

  4. Leopold Holtter skriver:

    Jag säger till dig Thorsten, som jag sa till Andreas. Jag tänker inte luras in i en diskussion som inte handlar om mitt inlägg. Baldwin anser, om jag fatt honom rätt, att det amerikanska traumat har sitt ursprung i det första slavskeppet som kom till Amerika. En möjlig andra startpunkt för det amerikanska traumat är att grundarna av den blivande staten inte bara accepterade slaveriet, utan bejakade det. Vilket innebar att de svarta inte ansågs ha människovärde i rättslig mening. Inget knepigt beslut i sig. Många av grundarna (de flesta?) var ju slavägare, som alla piskat slavar och många av dem producerade nya slavar. Billigt och bra! Frågan är, har dagens svarta amerikaner anledning att vara bittra? Är det inte ett hån mot alla svarta, att ens antydningsvis förebrående fråga: ”Varför är ni så bittra?” Som om de inte hade anledning!
    Allt det här finns i programmet. Däremot nämns inte inbördeskriget, som någon orsak till de svartas situation i USA. Eller som Baldwin säger (fritt ur minnet) Jag ser USA som en helhet. Det enda som skiljer är sättet att kastrera oss.

  5. Thorsten Schütte skriver:

    OK, angående Baldwins och Din analys är jag helt överens med Dig, USA har inte gjort upp med sin historia, inklusive både slaveriet och inbördeskriget.

  6. Andreas Holmberg skriver:

    Jo, absolut. Jag håller förstås med om att slaveriet, men kanske i ännu högre grad den europeiska kolonisationen av Amerika över huvud taget – vi har ju även indianerna att ta hänsyn till! – är en rot till orättvisorna och sociala spänningar i USA (som aposteln skriver är ”penningbegäret” och guldbegäret en rot till allt ont).

    Men jag kan inte se att inbördeskriget skulle vara en annan diskussion än det ditt inlägg handlar om, Leo! Inbördeskriget har ju i amerikansk historieskrivning framställts som just den uppgörelse med sin historia som USA behövde, en uppgörelse med slaveriet, en uppgörelse med unionens synder. (Jfr när USA storstilat skulle krossa Saddam Hussein för att sona sitt tidigare understöd). Och så blev det snarare en orgie i självrättfärdighet och blod, som knappast gjorde de vita sydstatarna människovänligare – varför blev inte ens de svarta republikaner i någon större utsträckning? (Som om inte slaverisamhället var rökt även utan inbördeskrig, så långt håller jag med Marx).

  7. Leopold Holtter skriver:

    Jag gjorde programmet till ”mitt” inlägg och håller mig till den. När Baldwin säger i programmet att han inte talar om syd eller nord utan ser landet som en helhet. ”Det är bara fråga om olika sätt att kastrera oss på.” (tror jag att han säger.) Baldwin dog i slutet av 80-talet.
    då tänkte jag på det som verkar vara en sanning. När svarta barn växer till ungdomar talar föräldrarna till dem, inte om blommor och bin, utan om hur de ska bete sig för att slippa bli slagna eller skjutna när de blir konfronterade av en polis(er).
    Eller när Baldwin i programmet talar om vitas rätt till hämnd och säger ungefär så här: När polacker, Israel eller irländare tar till vapen och säger ”friheten eller döden” då blir det hjältehistorier. Om svarta skulle säga samma sak då anses dom farliga och kriminella. Jag tänkte direkt på Svarta Pantrarna. De fick ingen frihet, men de flesta fick döden.
    Det är det här och mycket mer som programmet handlar om. Du har säkert sett den, men vill tydligen inte diskutera eller samtala om innehållet.
    Ett sista exempel, när en kvinnlig författare i ett möte med Bobb Kennedy föreslår att presidenten eller Bob skulle gå mellan raderna av gapande och spottande vita föräldrar, till stöd för flickan som modigt går där ensam. Om de upprörda föräldrarna skulle spottat på presidenten, då skulle de spottat på USA. Sådana gester var aldrig bröderna Kennedy intresserade av.
    Nå, nu har jag återigen diskuterat innehållet i programmet!

  8. Andreas Holmberg skriver:

    Tack för referatet, Leo! Jag hade tyvärr inte sett programmet (och kunde därför inte diskutera innehållet i detalj), vilket jag trodde framgick av min kommentar, men tack för länken! När jag skrev ”Exakt” i min första kommentar berodde det helt enkelt på att jag höll med om det Baldwin enligt ditt första referat betonar: att ”det vita Amerika måste gå tillbaka till de första slavarnas ankomst ställa sig frågor hur det kunde bli som det blev.” ”USA har inte gjort upp med sin historia och därför har de svårt att hantera sin nutid.” ”Det bibliska uttrycket fädernas missgärning vilar tungt över nutiden.” Med exakt menade jag verkligen ”exakt” – kunde inte hålla med mer. Slaveriet och, vill jag tillägga utan att relativisera, behandlingen av indianerna är en stor skamfläck i USA:s historia (vi bör naturligtvis själva rannsaka oss inför t.ex. filmen Sameblod).

    Skulle ha utvecklat mitt medhåll mer och ff a sett själva programmet. Men inbördeskriget som (iaf from 1863) skulle sätta punkt för slaveriet blev ju oavsett eventuella idealistiska avsikter – utöver att hålla ihop unionen – en våldsorgie (jfr 30-åriga kriget) som fördjupade traumat utan att sticka hål på själva varbölden rasismen. Martin Luther King, Rosa Parks m.fl., inte Lincoln, är de stora amerikanska hjältarna. (Och Rötter är en bättre roman än Onkel Toms stuga).

  9. kao skriver:

    Jag tycker vi kan börja vid korstågen.

    // Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: