Så kan, i diktens form, ett maktskifte i en kyrka också skildras

När det nu firas 500 år, kan jag inte låta bli att reblogga en dikt som jag publicerade ca ett år sedan. Möjligen vill jag lägga till en personlig fråga: Blev något bättre i och med maktskiftet, när vi betraktar situationen av i dag?

Tankar i natten

Hammaren

Kung Gösta står vid sitt ekebord,
han talar manande, fromma ord
om Luther och nya läran.
En bisp hör på med förfäran.
När kungen slutat, klerken tar vid:
”För Luther oss Gud bevare!”
Så prisar han högt den Ofelbare
och curians makt. Det börjar klia
i kungens fingrar, han föga blid
från bordet griper sin fruktade hammare.

Då småler prelaten, bugar mjukt,
begynner på nytt – om jungfru Maria
och helgonskaran, vigda reliker,
om skalle och kota
som mäkta bota
allt ont och sjukt,
ja, aldrig den läkedomen sviker!
Slikt gyckel ej kungen smakar,
hans panna mörknar, hans min blir bister,
hans tålamod brister,
han lyfta hammaren skakar.
Nu blir för bispen det allvarsammare.

Han korsar sig, mumlar latin
och viker ett steg åt sidan.
Han står där i rådvill bidan.
Men kungen sänker sin högra hand –
då löser bispen sin tungas band
och börjar igen sitt fanatiska…

View original post 131 fler ord

Annonser

2 Responses to Så kan, i diktens form, ett maktskifte i en kyrka också skildras

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Som jag ser det var det absolut nödvändigt att påvens makt över samveten och liv bröts, precis som det var absolut nödvändigt att den svenska lutherska enhetskyrkans makt över samveten och liv bröts på 1800-talet. Religionsfrihet infördes ju inte i staterna var och en för sig – enhet i religion förblev ett ideal inom varje stat – men det blev trots allt, åtminstone på kontinenten, möjligt att söka sig till en stat som bättre motsvarade ens egen konfession (något som Luther rekommenderade sina anhängare). Utan furstligt beskydd var ju varje ”kättersk” tro och lära dåförtiden dömd att utplånas i blod och eld.

    Så reformatorerna kan knappast klandras för att de sökte furstligt beskydd mot påvetrogna furstar och kejsare, men naturligtvis innebar det också en risk för den kyrkliga friheten, jfr när Olaus Petri rök ihop med Gustav Vasa eller när Stefan Löfven försöker styra kyrkan (likaväl som striden om investiturerna under medeltiden, när världsliga furstar ville tillsätta biskopar). Samt ökad risk för krig, även om t.ex. hundraårskriget utspelade sej FÖRE reformationen, och även om t.ex. katolska Frankrike under 30-åriga kriget stödde protestantiska Sverige mot tyske kejsaren.

    Tack för dikten hursomhelst – har nu publicerat den även på http://www.diktarna.se då jag såg att Nycander varit död i över 70 år!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: