Drabbad av högmod?

5 maj, 2012

För en tid sedan, den 10 april för att vara exakt, skrev jag ett inlägg: ”En fråga till alla fullmäktigeledamöter och partier i Hudiksvall.” I inlägget resonerade jag utifrån socialstyrelsens riktlinjer om vad som kan tänkas räknas som behov hos den enskilde. Jag skrev bl. a: ”Gudstjänsten/mässan är ett livsviktigt behov hos mig. Kan ni, som har makten, garantera att jag, när jag måste flytta till äldreboendet i Friggesund inte behöver avstå från deltagande i Bjuråker-Norrbo församlings söndagsgudstjänster?”

Jag avslutade inlägget med: ”Kan ni, politiskt förtroendevalda i Hudiksvall, lova mig det? Kommer ni att efterleva regeln, att behoven styr bemanningen eller kommer ni att hålla fast vid nuvarande praxis, att bemanningen styr behovet? De förtroendevalda, som nås av frågan kan kommentera eller skicka ett e-postmeddelande. Jag väntar med mycket stort intresse!”

Det har snart gått en månad och jag får med skammens rodnad på kinderna och med stukad självbild konstatera. Vilket högmod! Trodde jag verkligen, att upptagna fullmäktigeledamöter i Hudiksvall skulle ha tid att läsa mina blogginlägg och dessutom svara? Så oerhört naivt!

För det kan väl inte vara så, att de vackra orden om ”samtal”, ”delaktighet”, ”framtiden bygger vi tillsammans”, bara är imageskapande floskler, utan reellt innehåll?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

En fråga till alla fullmäktigeledamöter och partier i Hudiksvall.

10 april, 2012

Genom Anders Nilssons blogg ”Ner kommer man alltid” blev jag påmind om Socialstyrelsens nya regler för bemanningen för äldre- och demensboenden. Redan i inledningen slås det fast:

Socialstyrelsen har tagit fram bindande regler för bemanningen på äldreboenden där personer med demenssjukdom bor. Behoven – inte bemanningen – ska styra vilken omsorg de äldre får. Därför måste kommunerna ta reda på vad var och en behöver och anpassa personaltätheten efter det.

Anders Nilsson uttrycker förvåning över tystnaden från politikernas sida över Socialstyrelsens nya regler. Jag är nog inte lika förvånad, för jag vet att många politiker tror sig utgå från behoven. De blundar hårt med bägge ögonen, för att slippa se, att det är de själva som ensidigt beslutar om vad behoven är. Inte de boende.

Jag har den senaste tiden tagit del av socialnämndens agerande i Borgholms kommun. Händelserna och besluten av socialnämnden, har beröring med Socialstyrelsens nya regler för bemanningen inom äldre- och demensboenden. Efter många år anser socialnämnden i Borgholm, att behovet av andakter och psalmsång inte längre existerar på Klockargården i Löt, utan verksamheten ansågs enbart gynna en religion. När socialnämndens ordförande Eva Karlström inser, att argumentet inte håller, då hävdar hon att alla skall vara välkomna till verksamheten. Ett ytterst förvånande påstående. Ingen skall inbilla mig, att representanter för Svenska Kyrkan i något sammanhang står i dörren och motar bort någon som vill komma in. Jag kan förstå när Eva Karlström hänvisar till att anhöriga till en eller flera boenden säger att deras anhöriga inte vill gå på andakter eller sjunga psalmer. Det respekterar jag och med all säkerhet också församlingen. Men innebar det, att alla boendes behov av andakt och psalmsång i ett slag upphörde? Låt mig betvivla logiken i påståendet. Vi får inte låta oss luras till att diskutera socialnämndens fikonlöv till förklaringar. Sanningen är ju ändå den, att det är bemanningen, som styrt behoven på Klockargården och inte behoven som styr bemanningen.

Jag har insett efter att ha läst om Klockargården i Löt, att det inte går att lita på att kommunen i all framtid tillåter andakter/gudstjänster/mässor i sina lokaler. Sådana aktiviteter kan på mycket kort varsel och med allehanda förklaringar tas bort. Jag vill nu ställa er, som har makten i Hudiksvalls kommun, oavsett politisk kulör, en fråga.  Jag deltar i stort sett varje söndag i någon gudstjänst eller mässa i Bjuråker eller Norrbo. Jag gör det inte av något förment religiöst hobbyintresse. Gudstjänsten/mässan är ett livsviktigt behov hos mig. Kan ni, som har makten, garantera att jag, när jag måste flytta till äldreboendet i Friggesund inte behöver avstå från deltagande i Bjuråker-Norrbo församlings söndagsgudstjänster? Det kommunen behöver göra är att se till att blöjan är påsatt, följa med i färdtjänstbilen och se till att jag kommer in i Kyrkan. Väl inne kyrkan lär kyrkväktaren, kyrkvärdar, prästen och självfallet Jesus själv ta ansvaret. Efter gudstjänsten är det bara för kommunen att se till att bilen kommer och följa mig hem till Frejagården. Var så säkra, alla ni som har att besluta. Jag kommer inte nöja mig med mindre!

Kan ni, politiskt förtroendevalda Hudiksvall, lova mig det? Kommer ni att efterleva regeln, att behoven styr bemanningen eller kommer ni att hålla fast vid nuvarande praxis, att bemanningen styr behovet? De förtroendevalda, som nås av frågan kan kommentera eller skicka ett e-postmeddelande. Jag väntar med mycket stort intresse!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Jag kanske måste ändra uppfattning, vilket inte vore första gången

26 mars, 2012

Den 21 februari 2008 skrev jag ett inlägg med rubriken: Nej – jag vill inte bo på ett kristet äldreboende!

När jag skrev inlägget var jag tvärsäker (vilket jag alltför ofta är), men efter att ha läst en artikel i Dagen, är jag inte längre lika tvärsäker. Tidningen kan berätta om, det mycket märkliga beslutet, att Borgholms kommun inte tillåter dementa att delta i andakter. Om beslutet är märkligt, så är motivet ögonbrynshöjande: ”Socialnämnden säger sig inte vilja gynna en enskild religion.” När nämnden säger så, då försöker de dölja ett tveksamt beslut bakom ett fikonlöv av logik. Försöket misslyckas gruvligt. För situationen på Klockargården i Löt i norra Öland, lär inte skilja sig från majoriteten av äldreboenden i det här landet. Med all säkerhet är flertalet på Kockargården medlemmar i Svenska Kyrkan eller någon annan kristen församling. Det är ju inte så, som socialnämnden försöker hävda, att den praxis som tidigare rådde, gynnade kristna församlingar på bekostnad av andra religioner. Församlingarna tog sitt ansvar för sina medlemmar på äldreboendet och erbjöd en kristen gemenskap och andakt. Sanningen, utan vackra omskrivningar, är den, att Borgholms kommun förnekar sina äldre att leva i sin tro tillsammans med församlingen.

Om, mot förmodan, socialnämnden upplever mina argument som besvärande, då lär det väl dyka upp någon besserwisser, oftast någon tjänsteman som vill göra rätt för sin lön, som hävdar att dementa inte kan tillgodogöra sig innehållet i en andakt. Till det kan jag bara säga, ”vad vet du om det?” Min övertygelse är, att när jag går in i demensdimman, då försvinner inte förmågan till förnimmelser och minnen. Jag är övertygad om, att jag när jag bor på Frejagården i Friggesund och deltar i gudstjänster/mässor/andakter anordnade av Bjuråker-Norrbo församling och hör musiken och psalmerna, då väcks minnen till liv. Minnen som berikar! Vill också se den politiker i vitögat som förnekar, att rytmen i välsignelsen, som jag så ofta hört under mitt aktiva liv inte skulle ge en känsla av trygghet.

Nu undrar väl vän av ordning om det ändå inte är så, att nämnden har rätt i, att andra religioner ser snett på kristna församlingars andakter/gudstjänster/mässor på våra äldreboenden. Här vågar jag hävda, som en oomkullrunkelig sanning, att inga församlingar av muslimer, judar, buddister, hinduer, sikher eller någon annan trosgemenskap, förmenar kristna kyrkor att ha andakter tillsammans med sina medlemmar på äldreboenden. Tvärtom, de skulle bli ytterst förvånade om den samlade kristenheten stillatigande skulle acceptera så befängda beslut som den i Borgholms kommun.

Så här gick det till när beslutet togs, det är min övertygelse. En räknenisse i nämndens stab önskade utmärka sig. Han räknade ut att andakterna kostade Klockargården ett antal kronor. Det gällde påklädning, eventuella blöjbyten och ett antal händer som hjälpte boende till andakten. När det gäller att spara pengar, har räknenissar alltid tillträde till maktens öron. Nu insåg nämnden, att allmänheten nog inte stillatigande skulle acceptera, att de boende inte skulle få delta i andakterna för att kommunen skulle kunna spara någon sketen krona. Det var då något ljushuvud kläckte idén: ”Vi skyller på religionsfriheten! Om en får måste alla få! Då kommer människorna inte kritisera oss, utan muslimerna!” Efter en tyst minut säger Svinarps, förlåt Borgholms starke man: ”Lysande!” Och så blev det.

Inte vilja gynna en enskild religion? Att de inte skäms!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Försök inte göra er osynliga. Vi ser er!

20 oktober, 2011

Vi har sett det förr, narrspelet, som nu utspelar sig med anledning av utvisningen av Ganna Chyzhevska. Vi medborgare blir upprörda. Vi kritiserar myndigheten för omänsklig lagtolkning. Vi skickar mail, skriver på upprop. Jag e-postade till Reinfeldt och uppmanade honom att ägna sig åt olagligt ministerstyre. Protesterna och upprördheten är sunda reaktioner på omänsklig behandlig av människor. Jag deltar i protesterna efter fattig förmåga här i Bjuråker.

Ändå är det något som känns fel varje gång vi med upprördhet vänder oss mot förnedrande behandling av människor, det kan gälla ett omänskligt sjukförsäkringssystem, en rutten arbetslöshetsförsäkring eller omänskliga massutvisningar av irakier. Och nu en hjärtskärande behandling av en gammal, nästan blind demenssjuk kvinna. Vi ställer oss upprörda frågan, hur kan det bli så här.

I dagarna har det gått människor i det här landet och försökt se ut som om det regnade. Det är alla de riksdagsledamöter, som tryckte på knappen för borttagandet av ”sista länken”-regeln. De tryckte på knappen fullt medvetna om konsekvenserna. De önskade, fullt frivilligt, att gamla människor med sina anhöriga i Sverige och inga i hemlandet, inte skulle få komma till Sverige och belasta den svenska ekonomin.  Syftet med borttagandet av regeln var att Ganna Chyzhevska inte skulle få stanna med sina släktingar i Sverige.

Istället för att komma ut till oss medborgare och ta det personliga ansvaret och berätta varför de tog beslutet, ägnar de sig åt att måla vackra rosenkulisser om alla människors lika värde och hoppas att ingen ska se verklighetens bleka rosor. Jag har nyligen citerat Mumintrollens sång i ett blogginlägg. Nu sitter den som en smäck!

För vi gjorde en måne av silver
och en underbar krona av guld
och ett drama med rytande lejon
och ett tåg för effektens skull.
De’ ä’ mera än låtsas och leka
för du kan vara alldeles viss
om att vanliga rosor är bleka
mot en handmålad rosenkuliss.
(Tove Jansson)

Jag skrev ett blogginlägg om människovärde, som kanske passar i sammanhanget. här

Dagen, DN, SvD,

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,


Nostalgiska tankar, när natten och sinnet är som mörkast!

1 oktober, 2011

Läser i medierna att sjunde AP-fonden förlorat 20 miljarder de senaste två månaderna. Nyheten fick gubben att sitta i många timmar med tom blick i TV-fåtöljen. Under tiden ilade minnet bakåt i tiden. Till 1958. Gubben minns ganska väl ATP-striden. Frågan ventilerades runt verklighetens folks mycket handfasta köksbord. Grannar stannade och pratade om ATP. När beslutet togs hördes en djup suck av glädje och lättnad i bostadsområdet på Östra Radiogatan. Gubben var 14 år. Förstod kanske inte så mycket om finesserna med det nya pensionssystemet, men glädjen hos föräldrarna och den övriga vuxenvärlden, den förstod han!

Några år efteråt anslöts sig gubben till SSU och fick lära sig lite mer om ATP-systemet. Det viktigaste budskapet på alla SSU-kurser var ändå känslan av stolthet. Den, att rörelsen mot den samlade borgerligheten lyckats baxa en så gigantisk rättvisereform till beslut. Det var den sista stora reformen som arbetarrörelsen lyckades driva till seger. Gubben minns också den stillsamma glädjen hos föräldrarna när de fick sina första pensioner. Då kände t o m en kritisk gubbe en viss stolthet över att få varit med om införandet av reformen.

Åren gick och gubben började få en smygande känsla av att det inom rörelsen pratades mindre och mindre om förträffligheten med ATP-systemet. Tvärtom, det verkade nästan som om ledande partiföreträdare skämdes över pensionssystemet de infört mot borgerlighetens vilja, men med överväldigande folkligt stöd. Mycket riktigt, det som det bara viskats om, blev uttalade önskemål. Inte hos folket, men hos våra partier. I stor enighet beslutades det om ett helt nytt pensionssystem. Stolt berättade partierna, även socialdemokraterna, att nu hade de beslutat om ett robust pensionssystem, som inte skulle kunna förändras av valresultat. Ja, inte med mindre än att Vänsterpartiet får majoritet i riksdagen. De står inte som en av garanterna för den, över blockgränserna, beslutade nya systemet.

Majoriteten av riksdagens partier må anse att systemet är robust, men för dagens och morgondagens pensionärer varken trygg eller bättre än det tidigare systemet. Men å andra sidan har gubben med förundran fått uppleva hur socialdemokratiska ledare stolt berättar, att politiker i andra länder är avundsjuka på hur lätt riksdagen i Sverige kunde besluta om försämringar av pensionerna. Gubben vaknar upp från sin tidsresa och känner kall isande kår efter ryggraden, när han jämför dagens stolthet hos det politiska etablissemanget och gårdagens folkliga stolthet, glädje och lättnad när pensionsstriden var vunnen!

Gubben går till sängs och muttrar något om, att det kanske inte var bättre förr, men nog saknar han den ilskna, men glada kamplystnaden från förr. Egentligen är det inte lustfyllt att vara med längre.

(Okey då! Lite roligt är det allt att få fördjupa sig i ortodox mystik. Och framförallt, att kunna vara uppe på nätterna och sova till minst 9 varje morgon. Så lite glädjeämnen finns det trots allt!)

DN, SvD, Motvallsbloggen (här finns en analys! Inte bara gnöl.)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,


Övergrepp skall alltid polisanmälas!

9 juli, 2011

Sent om sider anser de flesta, att när det uppstår misstanke eller när övergrepp mot barn anmäls, då ska det omedelbart polisanmälas. Det gäller kyrkor, idrottsrörelsen eller skolor. Ja var helst misstanken uppstår, då ska inte organisationer eller myndigheter börja göra egna utredningar, vilket de oftast inte har kompetens för. En ytterligare självklarhet är att barnens föräldrar eller vårdnadshavare ska underrättas om misstankarna. Barnen bör också erbjudas hjälp att hantera situationen.

Det som gäller barn, gäller tydligen inte äldre personer inom äldreomsorgen, när anmälan om både fysisk och psykisk misshandel, lämnats till arbetsledning. Gamla som fått spyor upptryckta i munnen, blivit nupna, klämda och på många andra sätt blivit kränkta. Äldreomsorgen i Norrköping ansåg tydligen inte att de behövde polisanmäla händelserna, utan det har en anhörig fått göra. Enligt LO-tidningen, har arbetsgivaren gjort egna bedömningar om vilken påföljd de misstänkta skulle drabbas av. Personalkontoret gjorde tydligen bedömningen att det inte fanns underlag för en uppsägning, utan gav de berörda en skriftlig varning. Jag utgår från att de misstänktas fackliga organisation också har godkänt den skriftliga varningen.

Det är orimligt att göra frågan om övergreppen mot gamla, lika lite som övergrepp mot barn, till disciplinärenden. Självklart bör anhöriga till de kränkta gamla, omedelbart få information om misstankarna. Chefen skall polisanmäla övergreppen/misshandeln. Det är viktigt för både de drabbade och anhöriga, att få skulden rättsligt prövad. Bl a för eventuella skadestånd. Övergreppen kränker ju inte i första hand arbetsgivaren, utan de som uttsats för övergreppen/misshandeln och deras anhöriga. När skuld och eventuell dom fallit, har arbetsgivaren, att göra de bedömningar om disciplinära åtgärder de anser lämpliga. Rättssystemet tar ju inte ställning till den frågan.

Alla kommuner och landsting bör gå ut med mycket bestämda rekommendationer till alla institutioner, som på skilda sätt har med gamla att göra, att polisanmäla alla misstankar om övergrepp/misshandel av gamla. Inte göra egna utredningar och tolkningar om eventuella bevislägen. Behovet av sådana rekommendationer är tydligen stort och akut.

DN, DN2, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Bäst att påpeka det nu. Om några veckor är det för sent.

6 december, 2010

Dagens HT rapporterar, att gamla lämnas utan tillsyn på nätterna i kommunens äldreboenden. I sig inget förvånande. Varför skulle Hudiksvall skilja sig från många andra kommuner, från vilka vi sett mängder av rapporter om i TV?

Trots att behandlingen av äldre i våra äldreboenden nattetid inte nog kan fördömas, är det ändå inte det som jag för ögonblicket tänker på.

Vi har efter valet fått en ny ledning i kommunen och jag vill bara påminna om vilka som är politiskt ansvariga för den urusla tillsynen nattetid av våra äldre. Det politiska minnet är kort. Om några veckor kommer vi att höra socialdemokratiska och vänsterpartistiska företrädare, med bestämdhet hävda, att det är den borgerliga majoritetens människosyn som orsakat missförhållandena inom äldreomsorgen i Hudiksvalls kommun. Underförstått, att den socialdemokratiska och vänsterpartistiska synen på människors lika värde, aldrig skulle tillåta en så urusel behandling av gamla människor, som HT beskriver.

Det är alltid bra, om vi medborgare underhåller det politiska minnet, när debatten blir som intensivast under mandatperioden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,