Ingen valanalys. Möjligen en påminnelse till de nyvalda i Svenska kyrkan

19 september, 2017

I morse, när jag samlade mig till min morgonandakt, fick jag en ingivelse att plocka fram ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” sammanställd av Charles Ringma. Ingivelsen känns inte som bortkastad. Håll till godo, alla ni nyvalda!

”Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är Herre, och jag är er tjänare för Jesu skull.” 2 Korinthierbrevet 4:5

 Att förkunna Kristus

”Allt vi säger och gör handlar egentligen bara om att Kristus ska bli ärad bland människor.” Gesammelte Schriften

”När vi förkunna att världen behöver Kristus måste vi försäkra oss om att det verkligen är Kristi budskap som vi förmedlar och lever ut – inte bara vår egen anpassade version av det, för då blir inte Kristus ärad vad vi än säger. Om vi lever ut den sanna kostsamma versionen blir hans namn ärat, även om omvärlden inte förstår och tar emot. Hur Kristus blir ärad beror på hur vi företräder honom.”

Ord att tänka på: De flesta har inga problem med Jesus från Nasaret, men många har svårt för den kyrka som säger sig representera honom här på jorden.

Annonser

Visst vill vi alltför ofta få belöningar för det vi gjort

11 november, 2016

Jag läser från och till ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer.” Många års daglig vana är svår att bryta. En andakt för den 11 november.

”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.” Matteus 18:4

Belöning

”De rättfärdigas belöning är inte lyckan eller makten eller äran i den här världen. Den är ingenting annat än Kristi kors gemenskap.” (Gesammelte Schriften)

Många kristna utför troget en tjänst (eller flera) som aldrig röner någon uppmärksamhet. De få som som uppmärksammas behöver tränga sig ännu närmare Kristus. Han kan rädda dem från att påverkas av månniskors smicker och från att börja arbeta i egen sak snarare än för Guds rike. Ibland behöver vi bli frälsta från vårt eget tjänande likaväl som från synden.

Ord att tänka på: Mänsklig belöning för andlig tjänst hotar alltid att förvränga denna.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ur den svenska bönboken för 6 oktober

6 oktober, 2016

Jag fick för snart två år sedan som gåva, av vännen Karl Åkerblom, Den svenska bönboken från 1933. Regelbundet, två gånger om dagen, samlar jag mig till en ensam miniandakt med hjälp av bönboken. Gåvan har varit till välsignelse!

Jag citerar ur kvällens andakt Luther:

”Min allrakäraste Gud, du är ju en Gud för syndare och olyckliga. Du kallar ju till dig alla som i sin ångest ropar efter dig. Herre, jag kommer på din kallelse. Jag ber dig inte om guld eller silver utan om en stark och fast tro. Jag söker inte världslig lust eller glädje utan tröst och styrka av ditt hälsobringande och saliggörande ord. Jag begär inget av det som som världen sätter högt. Därigenom blir jag inte en hårsmån bättre inför dig. Utan jag ber, att din Ande upplyser, styrker och tröstar mig samt bevarar mig intill min sista stund.
Ge mig detta. Amen.”  Luther

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag får ofta känslan, att det inte är jag som söker orden, utan det är orden som söker mig!

16 mars, 2016

Häromdagen fick jag ögonen på ”Om Kristi efterföljelse” av Thomas á Kempis. Insåg att boken nästan fallit i glömska. Nå, hursomhelst jag hann knappast öppna boken förrän jag fick mig en tankeställare! I dag, när jag skulle rensa mitt skrivbord och ställa in högen av läst böcker i bokhyllan, då hittade jag nederst i bokhögen ”Den svenska bönboken” från 1933. Eller rättare sagt den språkligt reviderade bönboken från 1933. Utgiven på Artos förlag 1988. Jag slog upp dagens andaktstext och kan ni förstå, också den texten talade till mig!

”Låt oss be om oberoende av det världsliga:
Min Gud, lär mig att vara nöjd med vad du ger, bara du ger mig ett hjärta, som är stilla och förnöjt, då det betänker, att det ju äger dig själv, o Herre. Låter du mig förlora världslig rikedom, så håll mig vid gott mod och visa mig, att jag har nog och mer än nog i dig,du levande Gud. Gör mig fri att från att i hemlighet hålla fast vid ägodelarna. Om du ser, att jag ändå har något dolt begär, bränn bort det, o Gud.Ty döden väntar och dess bitterhet är stor nog, utan att jag håller fast vid det jordiska. Hör mig, milde Herre Gud. Amen.
Bogatzky

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Nu är jag där igen och hackar på Morgan Johansson!

7 december, 2015

I morse läste jag som vanligt Dag Sandahls och fick en intellektuell kick av hans pigga och käcka blogg BloggarDag! I dag bör ni gå in och ta del av inlägget ”Rätten att ha fel.” Den rätten förnekas mezzosopranen Susanne Resmark. Istället har hon blivit, hastigt och lustigt, en folkets fiende, som t o m Svenska kyrkan måste ta avstånd från. Dag Sandahl skriver om att det är märkligt att SvK, men också samhället blivit så likt DDR. Jag låter Sandahl beskriva Susanne Resmarks oerhörda brott (läs hela inlägget!):

”Mezzosopranen Susanne Resmark är alltså etablerad islamofob numera.
Jag kunde inte annat än förstå att hon var upprörd över dåd med kopplingar till islamism. Hon skrev det inte riktigt så, men Facebook är ingen litterär verkstad. Hon kanske hade dåden i Paris i minne eller hade sett något inslag om hur IS skär halsen av folk? Hon kanske funderade över Boko Haram och kidnappningen av gymnasieflickorna? Hon hade inte för avsikt att reda ut en komplikation, den hur islam blir islamism. Hon gick inte heller igenom islams erövring av Nordafrika eller Balkan, historiska exempel på hur islam utbreds med svärd. Hon kunde dock inte se att islam tillför vår kultur något. Det skrev hon. Hon menade islamister eller jihadister, sa hon senare. Men pröva tanken att någon skrivit att ”kristendomen har absolut INGENTING att tillföra vår kultur” – vad hade hänt då? Några av oss hade skrattat och sagt att det var dumt. Men många hade också med passivt gillande noterat kommentaren. Vad har Kyrkan att tillföra vår kultur? Fråga kulturarbetarna på Söder i Stockholm!”

Jag har förståelse för hur Resmark resonerar. Visst är det fel att dra generella slutsatser om en religion på grund av brott från enskilda utövare. Ungefär här i mina funderingar kring Dag Sandahls inlägg slog mig ett minne. Har inte teflonpolitikern Morgan Johansson uttryckt exakt samma tanke som Susanne Resmark? Så är det! Ibland händer det att minnet inte sviker! Den 14 april 2007 skrev Morgan Johansson, i en polemik mot Bitte Assarmo, en artikel i SvD, ”Farligt att blanda ihop religion och politik”. I artikeln  drar Morgan Johansson den generella slutsatsen, efter att ha pekat på enskilda, enligt honom, felaktigheter hos enskilda kristna och olika kyrkor:

”Jag har bara dragit en slutsats: religion och politik ska hållas isär. Ett samhälle som baserar sin lagstiftning på religiösa föreställningar kommer snart att skapa oerhörda konflikter och hamna ofantligt fel i en rad etiska dilemman.”

Den enda skillnaden mellan Morgan Johansson och Susanne Resmark är att där Resmark nämner Islam, där nämner Morgan Johansson inte bara kristendomen, utan alla religioner. Ingen religion har något att tillföra samhället, åtminstone inte något som rör politiken! Att det är Morgan Johanssons fasta övertygelse visade han, när han hårt kritiserade KG Hammar för att Svenska kyrkan deltog i en namninsamling om en generös flyktingpolitik, som den socialdemokratiska regeringen inte stödde. Morgan Johansson var, vid det tillfället, hårt engagerad i att försvara utvisningen av apatiska barn. Johansson inställning var att kyrkan ska hålla sig inom kyrkportarna och inte försöka påverka politiken i samhället. Uppmaningen var inte riktad enbart mot SvK, utan alla kyrkor och samfund som är medlemmar i Sveriges kristna råd. Fick det här generella uttalandet några som helst konsekvenser för Morgan Johansson? Inga konsekvenser alls, förutom möjligen ett blogginlägg jag skrev i maj 2007. ”Kristna socialdemokrater – ni är en fara i samhället.” Jag tror att Morgan Johansson är välkommen, att läsa dikter i kyrkan i Ängelholm, om jag får uttrycka mig så illvilligt? Jag misslyckades då, som jag gjort ett antal gånger senare, att skapa ett drev mot Morgan Johansson. Han är numer landets justitieminster! Jag vill ändå försöka visa hur orättvist fördömanden drabbar människor. En del går, som Morgan Johansson, helt fria, trots flertal övertramp. Andra får inte snubbla på orden en enda gång innan bannbullan drabbar henne!

Jag avslutar inlägget med en gliring mot förbundet Humanisterna ur mitt inlägg som jag länkar till:

”Ni vill ju så förtvivlat gärna bli betraktade som ett trossamfund. Om staten skulle gå er vilja till mötes – kommer ni då att anse att humanismen är en privat angelägenhet, som inte bör påverka politiken?”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Dagens andaktstexter berör, i den situation jag befinner mig i, oerhört viktiga frågor!

1 juli, 2015

Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta  kommit nära, genom Kristi blod. (Efesierbrevet 2:11-13)

Ett i Kristus

”Just detta är uppgiften för den kristna förkunnelsen – att säga: Här är församlingen, där jude och tysk står tillsammans under Guds ord.” (Gesammelte Schriften)

Vi tycks ha lättare för att identifiera dem som inte tillhör oss än för att omfatta dem som inte tillhör oss än för att omfatta dem som ingår i Guds familj. Vi är bra på att dra skiljelinjer mellan oss själva och andra kristna – katoliker och protestanter, evangelikaler och karismatiker, liberaler och konservativa – och anser oss vara bättre än de andra. Men i slutänden spelar det inte så stor roll vilka etiketter vi bär. Det viktiga är att vi lever efter Guds vilja i sanning, kärlek och enhet.

Ord att tänka på: Gud bryr sig inte om de uppdelningar vi gör.

Andaktstexterna är hämtade ur ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” Den 1 juli. Redigerad av Charles Ringma

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Är kyrkan en uttjänt ardenner?

14 juni, 2015

Här bjuder jag på en andaktstexter för den 14 juni ur Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer.

Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. (Galaterbrevet 2:11)

Tam kristendom

”...som en bonde som behöver en häst till sina åkrar och går förbi den ystra hingsten och köper den tämjda, inridna hästen. Så har människor tämjt sig en användbar kristendom.” (Gesammelte Schriften)

Att vara kristen är inte bara en fråga om att vara vänlig och tålmodig. Det är också en fråga om att vara frimodig, hängiven och entusiastisk. Detta är speciellt viktigt då det finns ett desperat behov av förändringar. Ingnting förändras enbart av att människor är vänliga och tålmodiga, utan bara då de dessutom är villiga att fatta de svåra besluten, vad de än kostar dem – vågar ta risker. Visst kan det vara bra med en tämjd häst, men ibland behövs det en yster hingst.

Ord att tänka på: Djärvhet och beslutsamhet utesluter inte den hjärtats fromhet som Jesus lärde.

KT