Har Löfven utnyttjats som en nyttig idiot av Saab?

1 december, 2012

Jag tillhör, vilket jag inte är direkt stolt över, gruppen illvilliga, som känner stor glädje, vid påminnelser om makthavares inblandning i allehanda skumraskaffärer. Jag ler glatt igenkännande varje gång någon tidning, debattartikel eller bok påminner oss om Bofors stororder av Haubitsar till Indien på 80-talet eller smugglingen av Robot 70 via Singapore till Dubai och Bahrain. Vid försäljningen av Haubitsar till Indien spelade Olof Palme en mycket aktiv roll till stöd för Bofors.

Om jag fortfarande minns Boforsaffärerna på 80-talet, är det säkert ingen överraskning, att jag gläds över att den fullständigt omoraliska försäljningen av JAS-plan till Sydafrika återigen dras fram i ljuset. Jag låter Desmond Tutu få första ordet.

Lyssna till vad Tutu säger. Han visar hur omoraliskt det var av en vän, att pressa Sydafrika att köpa vapen de inte behövde. I den stunden upphörde, enligt min mening, Sverige och alla de som var inblandade i att pressa Sydafrika att köpa Jas Gripen, att vara Sydafrikas vänner. Tutu följer upp filmen med att vara en av undertecknarna av en debattartikel i DN. I debattartikeln visar Tutu och de andra undertecknarna på ett övertygande sätt, att köpet av bl. a Jas Gripen blivit en ekonomisk gökunge som äter upp andra nödvändiga satsningar i Sydafrika. Kanske lika allvarligt, att köpet med alla mutor skadat en ung demokrati, moraliskt och politiskt.

Den senaste tiden har Kalla fakta på TV4 försökt knyta Löfven och Metall till att aktivt deltagit i att stödja mutor i samband med försäljningen av Jas Gripen till Sydafrika. Jag är inte helt övertygad om att bevisningen är så stark som Kalla fakta vill hävda. Lika lite som Olof Palme var delaktig i mutaffärerna i samband med försäljningen av haubitsar till Indien. Palme utnyttjades av Bofors. På samma sätt misstänker jag att Löfven och Metall blivit utnyttjade av Saab. Lite besvärande är det ändå att Löfven verkade känna till, ja rent av anser det fullt rimligt, att Saab villkorade sitt stöd till NUMSA. Det behöver i sig inte innebära mutor, men det är moraliskt mycket tvivelaktigt, att utöva ekonomisk utpressning mot en fattig organisation. Det går inte ens att försvara, oavsett om det så gäller arbetstillfällen för metallarbetare i Sverige.

Det som är odiskutabelt sant är, att Löfven är en entusiastisk försvarare av svensk vapenproduktion och vapenförsäljning. Det finns hur många källor som helst att hänvisa till, men jag nöjer mig det här referatet från ett seminarium anordnad av KD och Metall. Jag citerar ur referatet:

”Det politiska perspektivet kompletterades med att Stefan Löfven, förbundsordförande för fackförbundet IF Metall, lyfte fram försvarsindustrins betydelse för den svenska välfärden. Det handlar inte bara om att skapa industrijobb inom försvarssektorn, utan att kompetensen även kommer övriga samhället till del. Detta är framtiden, och man måste även tänka politiskt. Det här är inte bara bra för den enskilda orten eller regionen. Det här har betydelse för hela Sveriges välfärd.”

Ett kraftfullt stöd till tanken, att det som är bra för vapenindustrin också är bra för Sverige! Så det är fullt sannolikt, att Löfvens och Metalls stöd för Saabs försäljningsambitioner var mycket långtgående. Ett stöd där Sydafrikas intressen inte vägde alltför tungt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Låglöneländer, kasta er i väggen! Trollhättan visar vägen!

12 maj, 2012

I går satt jag, som vanligt om kvällarna och slötittade på Rapport. Till sist visade de en nyhet som stack ut. I Trollhättan har de styrande i kommunen hittat ett mycket fiffigt sätt, att klara konkurrensen från låglöneländer. Trollhättemetoden lär ha spridit sig även till andra kommuner.

Tillvägagångssättet är ytters enkelt. Kommunen införskaffar sig ett eller flera löpande band. Till de löpande banden rekryteras ett antal arbetslösa, som befinner sig i någon av statens arbetsmarknadsåtgärder. (De kan inte neka). Nu har det, ett tu tre, blivit ett arbetsmarknadsprojekt. Den ekonomiska fördelen med att utnyttja arbetslösa, är att kommunen inte behöver betala löner. Inga lönebikostnader. Inga inbetalningar till avtalspensioner. Inga semestertillägg. Men framförallt, inget fack som bråkar och de bångstyriga kan alltid hotas med indragna bidrag.

Nu är det bara att sätta igång de löpande banden! I jämn och snabb takt ska skruvkorkar testas, kapsyler till munsköljsflaskor sättas ihop och tryckknappar monteras. I slutändan packas produkterna och fraktas till en kund. T ex något medicinföretag. Inom kommunen och företagen kanske någon vill kalla det här en vinn-vinn-situation. Kommunen gör sig en rejäl hacka och företaget gör också en vinst. De som står undrande och frågar sig vad de egentligen vunnit, är de arbetslösa. Deras ”vinst” skall väl vara det en mängd besserwissrar påstår. De arbetslösa har fått lära sig att stiga upp varje morgon. En ytterligare pluseffekt är, att de får sociala kontakter där de sitter vid sitt löpande band och inte isolerar sig i sina hem och super.

När den här nyheten sprider sig runt om i världen, kommer Trollhättan att uppleva en invasion av företagare från de, numera, före detta låglöneländerna. De vill lära sig allt om den nya svenska modellen. Den kanske t o m rent av kan bli en storexportmarknad. För vilka företag runt om i världen kan konkurrera med de obefintliga lönekostnader som Trollhättan visar upp? Det räcker inte med att höja ersättningarna, utan de som arbetar vid de löpande banden skall ha avtalsenliga löner och andra kollektivavtalsbundna förmåner. Begreppet nyspråk räcker inte till, när myndigheterna kallar dem som sliter, för ”arbetslösa.” Det är fråga om ren och skär människoförakt.

När jag ändå skriver om oavlönat tvångsarbete, måste jag ge utryck för den oro jag, som facklig medlem känner, när jag tänker på valet av Karl-Petter Thorwaldsson till ny LO-ordförande. Thorwaldsson är som ABF-ordförande delansvarig för att ABF är näststörst i landet, när det gäller utnyttjandet av oavlönat tvångsarbete i verksamheten. Det tyder på en illavarslande låg facklig medvetenhet.

Västnytt, (tas bort den 18 maj), Rapport (12,59 in i sändningen)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,


Den som är satt i skuld är inte fri!

15 april, 2012

Igår skrev jag ett inlägg om den ytterst märkliga företeelsen, att ABF utnyttjar kostnadsfri arbetskraft mot en ersättning från staten på 5000kr/månaden/person. Intäkterna för ABF i hela landet är gigantiska.

Jag satt här vid datorn och slösurfade runt bland tidningar och tidskrifter. Alldeles nyss hamnade jag på Dagens arbete och blicken fastnade på rubriken: ”Kreditkortet ger facket provision.” I artikeln förklaras det nya sättet för arbetarrörelsen att berika sig på medlemmarnas bekostnad.

”Genom ett nystartat samarbete, kallat LO Mervärde, förhandlar förbunden gemensamt fram erbjudanden för sina medlemmar. De förbund som ansluter sig måste också erbjuda sina medlemmar kreditkortet. Alla förmåner gäller dock även för de medlemmar som avstår från att ansöka om kreditkort.”

Självklart går inte LO och förbunden lottlösa, när de marknadsför resor och andra varor och att de erbjuder medlemmarna att knyta ett kreditkort, för att medlemmen skall kunna utnyttja alla framförhandlade erbjudanden, på medlemskortet. Så här står det i artikeln:

”Tidigare har Dagens Nyheter uppmärksammat att LO och förbunden får provision på inköpen som medlemmarna gör med kreditkortet. Provisionen räknas både på de avgifter som Entercard får in från butikerna och på räntekostnaden som medlemmar betalar när de utnyttjar krediten. Hälften av den så kallade ”kick-backen” går till LO och resten till respektive förbund.”

Det händer att jag känner mig som en nostalgisk gammal gubbe, när jag inte förstår att en påstådd arbetarrörelse skaffar sig inkomster på arbetslösa och oavlönade anställda eller att den fackliga rörelsen drar in inkomster till sina organisationer genom att deras medlemmar skuldsätter sig. Hur var det nu? Var det inte en gång i tiden en förutsättning för friheten, att arbetarna inte var skuldsatta i företagens affärer? Det gav motparten en alltför stor fördel.

Satsningen kallas LO Mervärde. Hur ska det nu tolkas? Med en omskrivning av Descartes? Jag har kontokortsskulder, alltså finns jag!

Jag hör den ibland fortfarande, men allt tystare för varje dag:

I sin förgudning avskyvärda
månn´ guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är;
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Tänk så det kan bli!

14 april, 2012

Första gången jag hörde talas om Sundsvallstrejken 1879 var på en historielektion på Skönsmons skola, någon gång på 50-talet. Har också för mig att klassen gjorde en liten utflykt till Skarpskyttelägret, som låg nästgårds till skolan. Här kan minnet vara bedrägligt, men otroligt är det inte. Kunskapen om Sundsvallsstrejken växte i takt med mina politiska aktiviteter och fick nästan mytiska dimensioner.

Det som inte är någon myt, är Sundsvallsstrejkens betydelse för framväxten av den organiserade arbetarrörelsen i Sverige. Agitatorer åkte, under stora umbäranden, runt i bygderna och organiserade fackföreningar, sjuk- och begravningskassor och mycket annat. I sin begynnelse var uppbygget av arbetarrörelsen ingen dans på rosor. Ofta fick agitatatorn stryk av de arbetare han försökte organisera. Den framväxande arbetarrörelsen tog strid mot både arbetsgivare och den politiska makten och kände sig inte bunden av t ex orättfärdiga strejkförbudslagar. Jag ska inte argumentera mer i sak, utan konstaterar att den tidiga arbetarrörelsen organiserade människor, som var förtryckta och illa behandlade av stat och annan överhet. En av organisationerna, som bidrog till organiserandet var ABF.

I dag är situationen helt annorlunda inom ABF och arbetarrörelsen i stort. Mängder av människor utsätts för förnedrande behandling inom Fas 3. ABF och arbetarrörelsen säger sig vara motståndare till Alliansregeringens mycket märkliga arbetsmarknadspolitik, men istället för att organisera de drabbade till motstånd mot systemet, så gör ABF och arbetarrörelsen totalt tvärtom. De utnyttjar systemet med att staten betalar t ex ABF för att ta emot oavlönad arbetskraft mot betalning. I dagarna kan vi läsa om den märkliga inställningen i Sundsvalls Tidning här, här, här och här. Jag är inte förvånad. För en tid sedan hade jag en diskussion på min blogg med ombudsmannen på ABF Gästrikebygden, Torgny Jakobsson, om att ABF-avdelningen hade en ansenlig mängd Fas 3-or placerade hos sig. Det slutade med att Torgny ansåg mig vara en tönt, som vidhöll min kritik mot honom och ABF Gästrikebygden. Han förstod inte ens frågeställningen om att organisera motstånd. Undrar så har i efterhand om Torgny ens förstår hur fienden ser ut.

Det får vara hur det vill, men håll med om att visst har det flutit mycket vatten under broarna, från det att rörelsen organiserade motstånd mot orättfärdig politik till att, som i dag utnyttja de utsatta. 1979 genomfördes ett antal föreställningar på Alnön till minne av Sundsvallsstrejken. Spelet var skriven av Sture Karlsson och regisserad av Anders Nilsson. Jag åkte upp från Västerås för att se en av föreställningarna och kan inte neka till att håren på armarna reste sig många gånger på vägen mot nederlaget. (Här en bild från spelet)

Spelet om Sundsvallsstrejken 1879

Sitter här vid datorn och ser i andanom, hur dagens arbetarrörelse i Sundsvall skulle gestaltas i ett minnesspel 2112 av någon från den tiden intresserad författare och regissör. Inte skulle det bli många armhårsresande scener i det spelet. Däremot skulle det säkert locka till en del skratt, när en skådespelare upprepar dagens ABF-ordförande, riksdagsman Ingemar Nilssons ord: ”Jag kritiserar systemet fas 3 och inte de människor som det rör sig om, säger Ingemar Nilsson.” Samtidigt som en bild på någon vägg visar hur många pengar ABF tjänar på ”de människor som det rör sig om.” Ja, tänk så det kan gå. En stolt historia utvecklas till en tragisk fars!

En liten sidoreflektion, så här på slutet av inlägget. Varje gång jag något djupare tänker på Sundsvallsstrejken, så väcks mitt befrielseteologiska intresse och jag bestämmer mig att forska lite mer. Det jag vet är, att det i ledningen för strejken fanns minst en om inte fler med anknytning till den tidens frikyrka. Troligtvis baptisterna. Det vore intressant vad som gjorde, att det inte blev någon fortsättning. Nå, det får anstå till framtiden, men jag hör av mig.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,


Det är väl bara allianspartierna som är förvånade?

4 juli, 2011

Under ett antal år nu, har regeringspartierna försökt förklara för oss, något skeptiska medborgare, att de måste försämra för sjuka, i annat fall vill de inte arbeta.

Nu kan jag och många, många med mig, skadeglatt säga, vad var det vi sa?! De sjukas vilja eller ovilja har ingen betydelse i sammanhanget.

I DN redovisas sanningen som alla, utom allianspartierna, insett. Arbetsgivarna vill inte anställa sjuka människor. Det är bara att inse den bittra sanningen. Hur låga ersättningarna än blir, så anställer ändå inte arbetsgivarna sjuka människor. Behöver jag upprepa det en gång till? Arbetsgivarna vill inte anställa sjuka människor!

Det hjälper inte hur mycket än regeringen svingar sitt trollspö och uttalar de magiska orden – arbetslinjen, arbetslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det är fler än SD som bör beskyllas för dubbelmoral!

4 juli, 2011

I tidskriften Expo läste jag en artikel där SD anklagas för dubbelmoral när det gäller Fas 3. Exemplen är talande och den korrekta beskrivningen av SD:s agerande kan inte kallas för annat än dubbelmoral.

Så här skriver Linus Bylund, Jimmie Åkessons pressekreterare i ett mail till Expressen: ”Både vi och andra partier kommer sannolikt alltid ha synpunkter på brister i arbetsmarknadspolitiska reformer, men vi måste naturligtvis agera utifrån rådande förhållanden. Nu ser det ut som det gör och det vore väldigt konstigt om vi skulle neka människor plats hos oss.”

Sverigedemokraterna bör kritiseras för sin hållning. Tro inte, att jag anser något annat! Jag vill ändå vara så infam, att jag vill påminna om att fler än SD agerar dubbelmoraliskt, när det gäller Fas 3. Jag har skrivit ett antal blogginlägg, där jag kritiserat ABF Gästrikebygden, indirekt även andra ABF-avdelningar i landet, Gävle och Trollhättans kommuner, som styrs av S ensamt eller i samverkan med V och MP, för att utnyttja oavlönad arbetskraft mot betalning i sin verksamhet. Fackliga organisationer, som godkänner FAS 3-placeringar och inte försvarat sina medlemmar, är också värda kritik för dubbelmoral. Handels förbundstidning Handelsnytt, beskrev lyriskt ABF Gästrikebygdens utnyttjande av människor placerade i Fas 3.

De enda som kan undgå kritik för dubbelmoral är väl medlemmar ur M, FP, C och KD, som på skilda sätt utnyttjar Fas 3. De hycklar inte. De står upp för en politik deras partier beslutat om i riksdagen. Däremot bör de och allianspartierna hårt kritiseras för en inhuman arbetsmarknadspolitik, där Fas 3 är en del.

Vill ni läsa mer av det jag skrivit i ämnet kan ni börja här. Sen är det bara att botanisera vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Varning! Varning! Alliansen tänker ställa krav igen!

27 juni, 2011

Vi vet hur det drabbat människor, när Alliansregeringen i arbetslinjens namn börjat ställa krav.

Sjuka människor får lämna sjukförsäkringen och hänvisas till arbetsförmedlingen. Resultatet har varit förödande. Sjuka har blivit utan ersättning. Sjuka blir ännu sjukare av förnedrande behandling från myndigheternas sida. I en artikel beskriver Charlotte Thérèse Björnström den rundgång som väntar alla dem, som arbetsförmedlingen anser vara för sjuka att klara av ett arbete. Läs artikeln och ni får ett åskådningsexempel på den känslolösa och människofientliga politik, regeringen ensamt är ansvariga för. De kan inte skylla på någon anonym myndighet.

De människor som arbetsförmedlingen med alla sina åtgärder inte klarat av att fixa arbete åt, hamnar i slavliknande förhållanden i arbetsmarkandsåtgärdernas Fas 3. Mot betalning kan privata arbetsgivare, kommuner och föreningar få tillgång till tvångsanvisad och oavlönad arbetskraft. De som anvisas en arbetsplats har olika ersättningar. En del får leva på försörjningsstöd. Borgerliga ledarskribenter moraliserar och påpekar för de arbetslösa, att de inte kan förvänta sig ”bidrag” utan motprestation, som om de arbetslösa skulle ha några moraliska skyldigheter mot privata arbetsgivare, lycksökare, kommuner, ABF, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkans församlingar eller Röda Korset.

Nu avser tydligen Alliansen att avskaffa aktivitetsstödet till ungdomar, som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Motivet är den vanliga. Ersättningarna ges tydligen, vilket regeringen inte tidigare uppmärksammat, utan tillräckliga krav. Nu plötsligt har FP upptäckt den hemska slappheten och lösningen är nu som alltid. Försämra de ekonomiska förutsättningarna för enskilda människor. Det finns ingenting som tyder att regeringen insett sina misstag när det gäller sjukförsäkringen eller Fas 3. Varför skulle de bli mer lyckosamma nu? Tro mig vi får se hur människor hamnar mellan stolar, soffor och sängar. Regeringsföreträdare som skyller på myndigheter och lallar mantrat – arbetslinjen, arbetslinjen.

Jag har slutat förvåna mig över det märkliga och obevisade resonemanget, att om man minskar på ersättningar och ställer krav på den enskilde, då dyker arbetsplatserna upp, som om de kom från himlen. Varför inte börja i den andra ändan istället? Kräv av företagen, kommunerna och landstingen att skapa arbetsplatser åt alla och då menar jag alla. Inte bara de som presterar till 100%, utan även de som är sjuka och kanske bara klarar 10% ena dagen och 78% andra dagar. Det borde inte vara ett oöverkomligt krav. Regeringen hävdar ju varje dag, att alla de här arbetsplatserna finns.

De arbetsgivare som inte klarar av att uppfylla det enkla kravet, att visa upp de gömda arbetsplatserna, borde bestraffas på något sätt. Ingen aktieutdelning ett antal år? Eller…?

Dagen, DN, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,