Det fattbara, mitt i allt det ofattbara

9 november, 2017

Tre sudanska revolutionärer
har i dag på eftermiddagen arkebuserats,
sa de just när jag höll på att skära 
i ägget jag hade stekt till kvällsmål, ett av tre.
De unnar en inte ens matro, hade jag kunnat tänka.
Men det gjorde jag inte.
tre är ett alarmerande tal.
Man fattar det bättre än massmord.
Eeva Kilpi ”Sånger av kärlek” Utgiven på Bra lyrik/Bra böcker 1984

Annonser

Med anledning av en aktuell samhällsdebatt

7 november, 2017

Omvänd bevisbörda

Jag träffade en man på
ett diskotek.
Jag gick med honom hem
för att dricka té, som
vi kommit överens om.
Han våldtog mig och
hotade med att strypa mig.
Efteråt sa han till
polisen att jag varit
kåt på honom:
Att jag anmälde honom för våldtäkt
för att hämnas.
Därför att han inte
velat ha mig.

De meddelade mig att jag nu
hade svarandes rättigheter,
genom att anmäla honom
hade jag handlat kriminellt.

Det är ett allvarligt brott.
Mycket llvarligare
än våldtäkt
inser jag nu.
Jag hade ju ödslat
deras tid och det
är värre än att bruka
våld mot en kvinna.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
Jag skrek av skratt:
Så löjligt, komiskt, absurt
och vansinnigt var det. Jag skrek och skrek av skratt
som en galning, tills
rösten bröts
av gråten.

”Kvinna du är offret” skriven av Tove Nielsen utgiven på förlaget Barrikaden 1980. Översatt från danskan av Ingamaj Beck.


Vägarna till tro kan vara många

4 november, 2017

Ateismen som trons skola.
Men inte vilken ateism som helst. Inte vulgär-
ateismen , utan den sanna ateismen, den som
verkligen lodar tomhetens djup.
Det är när vi ska ska svara på den – hos andra och
hos oss själva – som vi tvingas in på djupplanet, in
i trons centrum, till mysteriet.

Gunnel Vallquist ”Steg på vägen” Utgiven på Libris 1995


Ett råd till barnbarnen, från en morfar som själv varit, och kanske fortfarande är, fånge hos ideologier

6 augusti, 2017

Ideologier leder alltid vilse.
En övertygelse föds, växer sig stark, man bör-
jar omsätta den i praktiken. Denna första fas,
själva starten och den inledande perioden, är rö-
relsens benådade tid.
När framgången har nåtts börjar systematise-
ringen av både teori och praxis. Inspirationen er-
sätts av dogmatism, den fria insatsen av påbud.
När rörelsen har blivit system kallar den
oemotståndligt på en motrörelse.
Slutsats: lita aldrig på en ideologi – den blir
förr eller senare ett fängelse.
När du satsar på en övertygelse: var inställd på
att inte fortsätta tills målet är nått, eller ens ut-
kristalliserat.
Ett mål värt din insats kan aldrig nås.

”Steg på vägen” av Gunnel Vallquist utgiven av bokförlaget Libris 1995 (tidigare utgiven av Bonniers)


Veckans dikt. Något sa den mig.

18 juli, 2017

Efterskrivet

Denna lådkamera från 30-talet, inköpt pr
postorder, förmår inte avbilda ens enk-
laste förflyttningar. Skjuter enbart mot sit-
tande fågel. Tar bara bara tillstånd. Aldrig sin-
nesrörelser. Allt är återfört till de ursprung-
liga elementen: ljuset, mörkret, de tålmo-
digt inväntade stillestånden. Ändå inte ute-
slutande hänvisade till småkonsten. Kan
återge även stora motiv: regeringen i sit-
tande konselj, det församlade kyrkomötet,
minnesutställningar, förbundskongresser,
kedjehus, företagsaftnar, demonstrationståg 
som inte börjat gå.

Birger Norman Lyrik 1950-1974 Utgiven på Rabén och Sjögren 1980

 

 

 

 

 


Har lite försiktigt börjat fundera över min inställning till EU. Alltid klokt att börja fördjupningar med att läsa dikter!

4 juli, 2017

Under dagen har jag suttit i min läsfåtölj och läst Jan Olssons ”Europa – dikter” utgiven av Bra Lyrik 1984. Med bilder av Dan Jonsson.

Jag konstaterar att jag nog fortfarande tror, som när det begav sig, på projektet. (Deltog mycket aktivt på ja-sidan i folkomröstningen.)

Jag citerar Jan Olssons epilog, som väl sammanfattar dikterna i boken. Besök gärna ett antikvariat och köp boken eller gå in på ett bibliotek nära dig och låna den.

Epilog

Jag är här
för att dokumentera Europa.
Samtidigt övar jag mig
i förmågan att uppleva,
att tolka det jag erfarit,
att söka samband och sammanhang
i tidens och rummets riktningar.

Alltför många är de
som vill uppleva åt oss,
som vill saluföra sina tolkningar,
förmedla sina sammanhang.
Gör motstånd
(också mot mina dikter,
om de hindrar er),
känn,
lyssna,
iaktta,
formulera –
och glöm inte.

Jag tror att vi lättast
försvarar våra rättigheter
där vi har mest gemensamt.
Här ler monalisorna överallt
igenkännande mot varandra.
Här kan ett blodigt fältslag
i ett annat land, i en annan tid
ännu besjungas i en schlagerfestival.
Här vågar vi betrakta
fjärilar och fabriksrökar
utan att anklagas
för bristande solidaritet.

Jag är här
för att uppleva Europa.
Mina iakttagelser ger inga tipspengar
om jag ringer Aftonbladet.
De kommer inte heller
att bli föremål för databehandling.

Men kanske kan vi tala om dem.

 

 


Frågan är också min

23 maj, 2017

Den yttersta dagen

HERRE, jag bad Dig väcka mig,
och Du väckte mig,
men jag somnade om.
Jag bad dig väcka mig,
och Du väckte mig,
men jag somnade om.
Jag bad Dig väcka mig,
och Du väckte mig,
men jag somnade om.
Varje gång.

Så bad Du mig väcka Dig.
Vad hände?
Ingenting!
jag försov mig.

HERRE,
detta är verkligen något,
som oroar mig:
Hur ska det gå för sådana som jag
på den yttersta dagen?

Bo Setterlind ur ”Jag ligger i mörkret hos dig” Dikter i urval av Bo Strömstedt. Albert Bonniers förlag 1993