De senaste dagarna har jag ofta tänkt på fabrikör Höglund

15 juli, 2015

Jag, och många med mig, har haft anledning att känna ilska och sorg över hur grekerna behandlas av banker och ”statsmän” inom EU. Det har skrivits spaltmetrar om hur Grekland pressas av EU att betala sina skulder. Jag tror inte att jag behöver skriva någon på näsan, vad de mäktiga i EU anser att grekerna i gemen ska utstå, av ekonomiska bestraffningar, för lån de. med bästa vilja i världen, inte kan sägas ha tagit.

I en intervju i DN berättar Greklands förre finansminister, Yakis Varoufakis hur ”förhandlingarna” gick till. Skrämmande läsning! ”Men ändå: att ha mycket mäktiga figurer som ser dig i ögonen och säger: ”Du har rätt i vad du säger, men vi tänker krossa er i alla fall.” Läs hela intervjun!

Nu till fabrikör Höglund! Jag tror att det är många som sett filmen ”Den enfaldige mördaren” minns scenen där fabrikör Höglund undervisar en fattig låntagare, Månsson, moral och etik i affärsvärlden. Fabrikör Höglund använder många av de argument, som sprids som dynga, i den aktuella diskussionen. Det är inte pengarna det gäller utan principen! Månsson har sålt hästen och pantsatt sina ägodelar och torde bli en framtida och ständig låntagare hos fabrikör Höglund.

Jag minns som i går den känsla som scenen framkallade hos mig, när jag såg tårarna rinna på Månssons kinder. Jag har ända sen barndomen, när jag lyssnade på berättelser om hur fattigt folk blev behandlade, varit mycket känslosam, när det gäller klassorättvisor. Haft nära till tårar, men också vreden. En vrede som filmen med oerhörd kraft visar. Himlen vredgas när ondskan trampar på den hjälplöse! Jag tror det vore klokt av makthavare, att försöka sätta sig in i  hur grekerna i längden kommer att hantera EU-ledarnas medvetna vilja att förnedra Grekland. Troligtvis kommer det inte stanna vid tårar, när de inser att det inte kommer att räcka med att de sålt hästarna och pantsatt sina egendomar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Påve Franciskus är ingen vän av nedsippringsteorier

7 juli, 2015

I mer folkliga sammanhang, kallas teorier om nedsippring från de rika till de fattiga, för hästskitsteoremet. Tanken bakom teoremet är att om man ger hästen (de rika) mycket havre då blir det mycket osmält havre över i bajshögarna till gråsparvarna (de fattiga.) Teoremet speglar enbart de rikas falska verklighetsbild. De försöker ge en glättad bild över nyttan med de rika. Enbart för att döva sina samveten med. Teorin har inte, vare sig under beteckningen nedsippringsteorin eller om den kallats för hästskitsteoremet, visat sig ha någonting med verkligheten att göra. De fattigas välfärd byggs inte av att stora hästar får mycket havre. En sådan fördelning verkar enbart leda till att hästen blir större!

Jag är övertygad om att ni förstår min glädje, när jag vid min läsning av Evangeliets glädje (Evangelii Gaudium) skriven av påve Franciskus, på sidan 41 läser:

”De som är uteslutna står inte bara längst ner på samhällsstegen eller lever i marginalen eller förlorat rösträtten – de är inte längre med alls i samhället. De uteslutna är inte de ”exploatrade” utan de utkastade, ”resterna”. I denna kontext fortsätter man på en del håll att försvara nedsippringsteorierna som gör antagandet att ekonomisk tillväxt i en etablerad fri marknad till slut kommer att krönas med framgång och ge världen mer av rättvisa och människor mer tillhörighet i samhällena. Denna uppfattning uttrycker en obearbetad och naiv tilltro till det goda de ekonomiska makthavarna utövar och till de okränkbara effekterna av de rådande ekonomiska systemen.”

Jag bläddrar med stor iver fram till sidan 42!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Leverera vapnen direkt till IS och skicka fakturan till Saudiarabien!

14 mars, 2015

En, möjligen illvillig, fundering med anledning av en artikel i DN. Artikeln kan kanske lugna alla de som kritiserat regeringens hantering av det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien. Sverige och regeringen kanske inte avsagt sig krämarmentaliteten. Vapenförsäljningen kanske fortlever med oförminskad styrka! Kan kanske trösta de kritiker, som oroat sig över att Saudiarabien är förbannade på Sverige.

För det är väl för mycket att hoppas på, att regeringen säger nej till affären mellan Saudiarabien och SAAB?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Änkan fick nog ingen skatteåterbäring

24 oktober, 2014

Jag har haft anledning att glädja mig åt två beslut som den nya regeringen tagit under sin första korta tid vid rodret. Det första beslutet berörde en hjärtefråga sen många år tillbaks. Beslutet att erkänna Palestina som stat, fick mig att känna nästn samma glädje, som jag kände när jag i TV såg hur USA:s flagga halades på dess ambassad. Jag hade då levt i i ett decennium, bokstavligt dagligen, med vietnamesernas kamp mot USA-imperialismen och nu fick det ett segerrikt slut. USA var tvungna att lämna Vietnam. Parallellt med engagemanget i solidaritetsarbetet för Vietnam fanns frågan om Palestinas befrielse. Den frågan är inte löst, utan Israels stegvisa annektering genom sina beväpnade bosättningar fortsätter, vilket självfallet försvårar en fredsprocess. Därför är varje beslut av staten ett stärkande av Palestinas rätt till en egen nation. Så det var naturligt att regeringsförklaringen gladde mig.

Regeringens förslag till budget har väl inte fått mig att steppa av glädje här i Kyrkbyn, men en liten detalj i det stora hela gladde mig. Inte på samma överväldigande sätt som beslutet att erkänna Palestina som stat, men även små frågor kan kännas som hjärtefrågor. Den som följer min blogg vet att jag inte varit glad åt den förra regeringens beslut att ge skatteåterbäring för gåvor till vissa ideella föreningar. Av vad jag förstår så föreslår regeringen, att den skatteåterbäringen avskaffas 2016. Tack för det!

Tidigare inlägg om rätten till avdrag för gåvor, här, här, Det finns fler men jag nöjer mig med de här exemplen,

KT

 


Öga för öga, tand för tand

31 juli, 2014

Jag minns hur jag som halvstor parvel fick lära mig, vilket stort humanistiskt språng det var, när principen öga för öga, tand för tand blev ett moraliskt rättesnöre för rättsuppfattningen. Hämnden eller vedergällningen fick inte vara mer omfattande än själva brottet. I dagens rättskipning talas det om rätten till nödvärn och mer våld än nöden kräver.

I slutet av 60-talet utsågs jag till nämndeman för VPK vid tingsrätten i Sundsvall. Uppdraget innebar en god utsiktspunkt för att se, men också förstå hur orättvist livet kan te sig individer och grupper i ett klassamhälle. Ett viktigt steg i det som ofta kallas för livets skola. Tingsrätten i Sundsvall innebar inga spännande mål, utan för det mesta rörde det sig om små brott, men även händelser i det lilla kan bidra till förståelse för det stora. Som Sune Carlsson sa vid ett bolagsstyrelsemöte i ett av ABB-bolagen i Västerås. Jag hade begärt ordet efter vår VD:s förslag till budget för kommande år. Jag påpekade att budgeten aldrig skulle hålla och hävdade utifrån de väntetider vi hade på den avdelning där jag var metallordförande, att vi gick in i en lågkonjunktur. Då tittade Sune Carlssson kallt på vår VD och sa: ”Nu har metall förklarat ur ett mikroperspektiv, det jag sett från ett makroperspektiv. Du tänker tydligen segla in i en förväntad lågkonjunktur med fulla segel.” Återigen fick jag bekräftelse på, att jag alltid ska lite på mina mikroerfarenheter, de ledde och leder mig oftast hyfsat rätt!

Nu tillbaka till mitt mikroperspektiv som nämndeman i Sundsvalls tingsrätt. Ett mål har jag funderat en hel del över de senaste dagarna. En butiksinnehavare i Sundsvall åtalades av en åklagare för misshandel. En dag såg innehavaren hur en tjuv röck åt sig en läderjacka och drog i väg. Butiksinnehavaren var en före detta idrottsman, brottare vill jag minnas, han sprang efter den flyende tjuven och tog in på honom, det var bara en tidsfråga innan han skulle ha hunnit ikapp tjuven. Någon meter från tjuven får innehavaren en ingivelse och gör en rejäl flygtackling på tjuven som dråsar i trottoaren med ansiktet före. Blodvite uppstod med påföljande läkarbesök. Vid rättegången förklarade sig butiksinnehavaren oskyldig. Det våld han använt sig av var, enligt honom, motiverad. Nämnden inklusive domaren var helt eniga. Vi ansåg honom skyldig till misshandel. Vi ansåg, att om han sprungit i 30 sekunder till, då hade han kunnat gripa tjuven. Den flygande tacklingen var övervåld. Det var mer våld, än nöden krävde.

De senaste veckorna händelser i kriget mellan Israel och Hamas, har jag ofta tänkt på det där ”skitmålet” i Sundsvalls tingsrätt. Av samma anledning som tingsrätten dömde butiksinnehavaren skyldig till misshandel, på samma grunder måste Israel av varje rättänkande människa dömas skyldig till oerhört mycket mer våld än nöden kräver. Vilken nöd är det som kräver 1150 döda palestiniers liv? De flesta civila och barn. Det kan man kalla för en rejäl flygande tackling. Under samma period har Hamas dödat 56 personer varav tre civila! Hur man än vrider och vänder på frågan, så står inte det israeliska våldet i någon rimlig proportion till  händelser, som Israel vill åberopa för sina vildsinta bombningar. Varken nuvarande eller historiska.

Jag torde inte komma längre den här gången, men det är inte nödvändigt heller. Jag tror att jag fått fram min poäng, att Israel med råge överskridit alla rimliga gränser för rätten till nödvärn. Den sanningen är uppenbar oavsett om vi betraktar frågan ur ett mikro- eller makroperspektiv. Nu väntar jag bara på vän av ordning som frågar om min inställning till Hamas och den växande antisemitismen i Sverige. Alla er hänvisar jag till det jag tidigare skrivit på min blogg och på Facebook. Men för att något underlätta läsningen av min text, vill jag i all ödmjukhet påminna om, att jag ingenstans fråntagit tjuven i Sundsvall hans del i händelseförloppet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag ställer en angelägen fråga på nytt

22 april, 2013

När jag läste om Cloettas generösa ersättningar till sin VD, Bengt Baron, blev jag, trots att jag borde vara härdad, smått upprörd och påminde mig ett blogginlägg från 2007 i ämnet. Jag kopierar inlägget, för frågeställningen är fortfarande aktuell. Frågorna jag ställde i slutet av inlägget har inte fått några svar. Inga doktorsavhandlingar, inga larmrapporter från folkhälsoinstitutet. Däremot fortsätter farsoten med bonusar oförminskat!

Okey, då kör vi inlägget en gång till!

Finns det en direktörsgen?

Ett hjärta rött frågar i ett inlägg om girigheten har någon gräns? I en kort kommentar hävdade jag att det inte finns någon gräns för girigheten. Gick till mitt arkiv och hittade ett kort inlägg om mina gentekniska funderingar.  

När jag läser artiklar i tidningar eller ser på inslag i TV om bonusar, fallskärmar och A-kassa, har jag mer och mer börjat fundera över vad det är för människosyn, som döljer sig bakom alla dessa företeelser. Jag blir inte övertygad av alla de ekonomiska teorier, som frodas i debatten. Jag skulle hellre åta mig att bevisa Guds existens, än att försöka mig på att bevisa att nationalekonomi är en vetenskap. Det verkar mest tro och tyckande. Inget fel i det, men då borde, i ärlighetens namn, också människosynen bakom de ekonomiska teorierna redovisas.

De höga direktörsbonusarna brukar motiveras med, att då anstränger de sig lite extra och det gagnar både aktieägarna och de anställda. Det är fullt möjligt att det är så, men då ställer jag mig frågan: Borde det inte också gälla alla anställda på företaget? Varför är det bara direktörer, som förväntas göra en bra insats om de får hög lön och som grädde på moset en bonus, om företaget går bra? Har direktörerna en liten direktörsgen, som vi andra inte har? Enligt mina kunskaper i biologi, så finns det ingen sådan gen. Varför anses det då som självklart att det vore förödande för företaget, att ge alla högre lön och en rejäl bonus? Enligt direktörslogiken, borde företagen istället blomstra än mer och vi kunde se framtiden an med tillförsikt!

Det talas mycket om något som kallas trygghetsnarkomaner. Jag har börjat inse att det är ett stort problem för företagen, men också staten, landstingen och kommunerna. Alla dessa chefer och direktörer, som tydligen inte kan sova gott om nätterna om de inte har en rejäl fallskärm. Inte av sidentyg, utan ett rejält avgångsvederlag och en ännu rejälare pension. Jag börjar inse att mina biologikunskaper är föråldrade. Det var ju ändå 40 år sedan jag gick i skolan. Det måste finnas en direktörsgen! För vanligt folk förväntas ju glada och lyckliga gå till sina arbeten och lite då och då bli friställda. De förväntas inte behöva någon större trygghet, utan nöja sig med en liten A-kassa, som de i motsats till direktörernas fallskärmar, får vara med och finansiera med skattade pengar. Skulle de, i motsats till direktörerna, sluta sina anställningar innan de blir friställda, då får den vanlige anställde vänta extra lång tid på den lilla A-kassan, som de medfinansierat med skattade pengar. Chefer och direktörer kan själva utlösa sin fallskärm. Märkligt fenomen det här.

 Undrar när det kommer en doktorsavhandling om direktörsgenen eller minst en larmrapport från Statens folkhälsoinstitut om trygghetsnarkomanin bland landets högre chefer och direktörer? Undrar om farsoten går att hejda?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Låglöneländer, kasta er i väggen! Trollhättan visar vägen!

12 maj, 2012

I går satt jag, som vanligt om kvällarna och slötittade på Rapport. Till sist visade de en nyhet som stack ut. I Trollhättan har de styrande i kommunen hittat ett mycket fiffigt sätt, att klara konkurrensen från låglöneländer. Trollhättemetoden lär ha spridit sig även till andra kommuner.

Tillvägagångssättet är ytters enkelt. Kommunen införskaffar sig ett eller flera löpande band. Till de löpande banden rekryteras ett antal arbetslösa, som befinner sig i någon av statens arbetsmarknadsåtgärder. (De kan inte neka). Nu har det, ett tu tre, blivit ett arbetsmarknadsprojekt. Den ekonomiska fördelen med att utnyttja arbetslösa, är att kommunen inte behöver betala löner. Inga lönebikostnader. Inga inbetalningar till avtalspensioner. Inga semestertillägg. Men framförallt, inget fack som bråkar och de bångstyriga kan alltid hotas med indragna bidrag.

Nu är det bara att sätta igång de löpande banden! I jämn och snabb takt ska skruvkorkar testas, kapsyler till munsköljsflaskor sättas ihop och tryckknappar monteras. I slutändan packas produkterna och fraktas till en kund. T ex något medicinföretag. Inom kommunen och företagen kanske någon vill kalla det här en vinn-vinn-situation. Kommunen gör sig en rejäl hacka och företaget gör också en vinst. De som står undrande och frågar sig vad de egentligen vunnit, är de arbetslösa. Deras ”vinst” skall väl vara det en mängd besserwissrar påstår. De arbetslösa har fått lära sig att stiga upp varje morgon. En ytterligare pluseffekt är, att de får sociala kontakter där de sitter vid sitt löpande band och inte isolerar sig i sina hem och super.

När den här nyheten sprider sig runt om i världen, kommer Trollhättan att uppleva en invasion av företagare från de, numera, före detta låglöneländerna. De vill lära sig allt om den nya svenska modellen. Den kanske t o m rent av kan bli en storexportmarknad. För vilka företag runt om i världen kan konkurrera med de obefintliga lönekostnader som Trollhättan visar upp? Det räcker inte med att höja ersättningarna, utan de som arbetar vid de löpande banden skall ha avtalsenliga löner och andra kollektivavtalsbundna förmåner. Begreppet nyspråk räcker inte till, när myndigheterna kallar dem som sliter, för ”arbetslösa.” Det är fråga om ren och skär människoförakt.

När jag ändå skriver om oavlönat tvångsarbete, måste jag ge utryck för den oro jag, som facklig medlem känner, när jag tänker på valet av Karl-Petter Thorwaldsson till ny LO-ordförande. Thorwaldsson är som ABF-ordförande delansvarig för att ABF är näststörst i landet, när det gäller utnyttjandet av oavlönat tvångsarbete i verksamheten. Det tyder på en illavarslande låg facklig medvetenhet.

Västnytt, (tas bort den 18 maj), Rapport (12,59 in i sändningen)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,