Mitt missnöje är tydligen inte ideologiskt färgad!

30 juni, 2011

En utredning som redovisas i DN visar, att missnöjet med apoteksmarknaden dramatiskt minskat efter avregleringen.

Jag kan bekräfta, att missnöjet är berättigad. Jag har blivit mer och mer missnöjd med Kronans Droghandel, som fick ta över i Delsbo. Jag har av skilda anledningar haft stort behov av, att de senaste sju åren besöka apotek. Mina besök är så omfattande, att jag anser mig kunna vara, på goda erfarenhetsgrunder, mycket negativ till resultatet av avregleringen.

Före avregleringen hände det nästan aldrig att någon av de otaliga mediciner jag har behov av saknades på apoteket i Delsbo. I dag är det mer regel än undantag, att jag får beskedet, att någon av de mediciner jag för tillfället är i behov av, inte finns på Kronans droghandel i Delsbo. Vis av de negativa erfarenheterna har jag, allt oftare börjat handla mina mediciner på sjukhusapoteket i Hudiksvall.

Mitt missnöje är alltså inte ideologiskt betingad. Det kan däremot inte sägas om beslutet att avreglera apoteksmarknaden. Beslutet baserades inte något annat än ren och skär ideologi. Ni vet det där mantrat – ”med konkurrens blir det bättre och billigare för kunden!” Jo, pyttsan! Jag får åka till Hudiksvall och handla mina mediciner till samma priser, som jag tidigare betalade i Delsbo!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Någon är vårdslös med sanningen!

13 maj, 2011

Läser i DN att AMF Pensions ordförande Bertil Villard hoppar av uppdraget. Avhoppet i sig är ingen överraskning, utan det är ju så det brukar gå, när medierna börjar ställa obehagliga frågor.

Det som ändå gör det lite intressantare än vanligt är det två helt oförenliga verklighetsbeskrivningar som LO och den avgående ordförande för AMF gör.

Lite citatbotaniseringar ur artikeln:

– Min uppfattning är att Bertil Villard har passerat det som är våra etiska riktlinjer. Och det har naturligtvis betydelse för hans förtroende, sade LO:s vice ordförande Per Bardh på torsdagen.

Citatet kan inte tolkas på något annat sätt än att Per Bardh hävdar, att LO:s representanter i AMF:s styrelse, var helt ovetande om den påstådda skatteplaneringen.

Så här säger Bertil Villard:

”Innan jag erbjöds ordförandeposten i AMF 2009 säkerställde jag med stor noggrannhet att ägarna kände till och var införstådda med det skattemål som nu blivit medialt aktuellt”, skriver Bertil Villard.

Det Bertil Villard hävdar, är fullständigt oförenligt med Per Bardhs verklighetsbeskrivning. Den andre delägaren, Svenskt Näringslivs representant Urban Bäckström bekräftar, att åtminstone han kände till Bertil Villards skatteupplägg.

Jag anser det nog vara ett rimligt krav, att LO lägger alla kort på bordet för granskning. För de tänker väl inte, i tysthet, låta Wanja Lundby-Wedin bära hela ansvaret. Det kanske går en gång till, men jag skulle inte våga lita på det. Det måtte väl finnas någon gräns för den fäaktiga lojaliteten inom rörelsen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Jag vet att makten och dess lakejer inte lyssnar, men det är ändå min plikt att sprattla och hojta till protest!

4 mars, 2011

Läser i Arbetarbladet den häpnadsväckande nyheten, att Gävle infört AK-arbeten i stor skala i kommunen. Idag har AK-arbeten fått namnet Fas 3. Egentligen är det väl inte helt rätt, att skriva ”häpnadsväckande” för jag är inte direkt förvånad. Däremot skulle jag önska att det var en häpnadsväckande nyhet, att Gävle kommun låter oavlönade och tvångskommenderade arbetslösa utföra rena AK-arbeten. En företeelse som var ett exempel på hur arbetslösa förnedrades under förra seklet. Kunskapen om kampen mot AK-arbeten tillhörde inte någon överkurs i SSU på 60-talet, utan utgjorde en del av baskursen. Vart har den kunskapen tagit vägen? Återigen får jag ett bevis för att vi inte lär av historien.

Det känns minst sagt tragiskt, att kommunen tillåter tjugotalet arbetslösa oavlönat röja sly, buskar och fälla träd. Det finns ingen kvalitativ skillnad mellan att bygga vägar eller att röja sly. Det är arbetsuppgifter, som måste göras och när det gäller slyröjning torde det tillhöra kommunens normala ansvarsområde. Ett ansvarsområde som normalt omfattas av kollektivavtal. Var finns Kommunal? Är det dags att skrota begreppet ”världens starkaste fackförening.” Läser man det senaste numret av LO-tidningen, så slås jag av insikten, hur ska fackföreningsrörelsen kunna ta strid för kollektivavtal, när de inte kan skydda eller tar strid för sina medlemmar, när det gäller oavlönat tvångsarbete? Upplever vi en ny dimension av begreppet facklig-politisk samverkan? Varför annars den fullständigt monumentala passiviteten från fackföreningarnas sida?

Situationen i Gävle blir än mer tragisk, eftersom kommunen styrs, om jag förstått rätt, av S, V och MP. Inte heller kan vi hoppas, att ABF tar ansvaret och erbjuder kommunens ansvariga några cirklar eller kurser i arbetarrörelsens historia eller värdegrund. ABF självt anser ju att det är fullt acceptabelt, att nyttja oavlönad arbetskraft.

I all verksamhet finns det personer som är ansvariga. I Gävle är det följande personer som ytterst är ansvariga för verksamheten:

Ordinarie ledamöter i Kommunstyrelsen

Namn Parti Uppdrag Ort
 
Blank, Carina S ordf GÄVLE
Johansson, Per S v. ordf GÄVLE
Lundgren, Lena S led FURUVIK
Wahlström, Hans S led GÄVLE
Wiklund-Lång, Åsa S led VALBO
Persson, Roger MP led HEDESUNDA
Engström, Marita V led GÄVLE
KällgrenSawela, Inger M led GÄVLE
Bornegrim, Niclas M led VALBO
Bjerkén, Birgittha M led GÄVLE
Dahlberg, Micael M led GÄVLE
Fredriksson, Per-Åke FP led GÄVLE
Ericsson, Roland C led GÄVLE
 

Jag har blivit kallad tönt för att jag engagerar mig och protesterar mot förnedrande behandling av människor. Det får jag väl med jämnmod acceptera. Under mycket lång tid framöver, kommer jag vid alla högtidstal av Socialdemokrater, Vänsterpartister eller Miljöpartister i Gävleborg, om alla människors lika värde, tänka och säga, fullständigt kristligt och ur djupet av hjärtat – Skit på er!  Sån tönt är jag och det är jag stolt över!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,


Skattereduktionen går väl förhoppningsvis till välgörenhet?

13 september, 2010

Läser i Dagen att Alliansen tydligen kan tänka sig en skattereduktion för gåvor till välgörenhet på högst 1500 kr/år. Förespråkare för avdragsrätten är missnöjda och anser att förslaget till skattereduktion är alldeles för låg.

Jag är motståndare till hela tanken på skattereduktion för givna gåvor, men om förslaget blir verklighet, anser jag att alla som erhåller skattereduktionen låter den oavkortat gå till välgörande ändamål.

Allt annat vore djupt omoraliskt!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det kan bli knepigt att vara kyrkvärd i framtiden. Kollekthåven i ena handen och kvittensblocket i den andra.

22 juni, 2010

Ser i Dagen att allianspartierna än en gång lovar avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Jag ser med viss oro hur vi kyrkvärdar blir tvungna att skriva kvitton på mottagna kollektgåvor. Skattemyndigheten lär inte godta enbart bedyranden om att gåvor givits. Vi kyrkvärdar måste ju också kontrollera storleken på den enskilda kollekten, så att vi inte bidrar till skattefusk. Det blir till att hitta långa kollektpsalmer i framtiden.

När jag sitter här och funderar, inser jag plötsligt, att jag förstår vad Benny Hinn predikar om. Jag hört honom ett otal gången påpeka för oss TV-tittare, att man inte ska ge några futtiga gåvor på 100 dollar. (Här gäller inte liknelsen om änkans skärv!) Nej, större gåvor skall man ge, men då får man också rejält tillbaka. Jag har inte förstått, att det är skatteåterbäringen han talat om.

Något positivt kan det ändå komma av skattereformen. Det kan ju öka antalet kyrkobesökare. Vi kan ju skriva i predikoturerna:

På söndag – avdragsgill kollekt!

Tidigare skriverier i ämnet, här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Jag, en förslappad lathund!

17 maj, 2010

Ledarskribenten Fredrik Jarl ondgör sig i dagens HT över alla, som likt Miljöpartiet kan tänka sig en arbetstidsförkortning. Omdömet är inte nådigt!

”Kongressen beslöt exempelvis ännu en gång att befästa Miljöpartiets position som partiet för de arbetsskygga. Den här gången är det 35-timmars arbetsvecka som man vill införa. Hur det ska finansieras ägnar man däremot inte någon större tanke.”

Ett parti för arbetsskygga minsann! Det är nästan så jag hör de gamla klassiska slagorden från arbetarrörelsens barndom. Då myntade Fredrik Jarls föregångare på borgerliga tidningars ledarredaktioner, begreppen ”arbetsvilliga och arbetsovilliga”, när de försökte beskriva skillnaden mellan strejkbrytare och strejkande arbetare. De strejkande var både lata och okunniga, som inte förstod vilken hård verklighet företagarna levde under. De hade ju knappt råd att dricka champagne på Hotell Knaust!

Jag är en så stor lathund, att jag anser att kravet på 35-timmars arbetsvecka är i det mesigaste laget. Nej, vi måste ner till minst 30 timmar! Därför ansluter jag mig till en person, mer känd än jag, men lika gråskäggig som jag och röstar på F! i det kommande valet.

Fredrik Jarls åsikt om kraven på arbetstidsförkortning är ingen överraskning, utan ligger helt i linje med vad man kan förvänta sig. Däremot är jag något brydd över att Jarl Fredriksson inte reagerat på innehållet i artikeln i HT den 8 maj. I artikeln beskrivs hur människor över 63 år pressats att gå ner till 0 timmar/vecka i nästan två år. Det kallas för avtalspension och hotar tydligen inte arbetslinjen och är inte heller någon uppmuntran till lättja.

Den som önskar en mer fördjupad analys av frågan kan med fördel läsa Birger Schlaug senaste blogginlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,


Så var det med den etiken!

30 mars, 2010

I natt skrev jag, att jag noterat en artikel i Dagen som kunde berätta att Ikea var ett av de mest etiska företagen i världen. I mitt inlägg berättade jag, att något förstrött noterade uppgiften, men att den blev intressant när jag i Fria Tidningen kunde läsa att Ikea köpt möbler, som tillverkats av politiska fångar i östtyska fängelser. Artikeln i Dagen och artikeln i Fria Tidningen visade på en intressant etisk motsättning.

Samarbetet med Stasi kunde vara ett enstaka misstag, tänkte jag, och något som Ikea i praktiken tagit avstånd från. Jag kan erkänna, att jag inte gick till sängs helt tillfredställd med den förklaringen.I dag fick jag rätt. Förklaringen var enbart en bortförklaring om ens det.

Jag råkade surfa till Dagens Arbete och fick mig till livs hur ett dotterföretag till Ikea, Swedwood, bedriver en fullständig antifacklig personalpolitik. Några citat ur artikeln:

Med amerikansk lag i ryggen förbjuder den svenska ledningen honom att komma närmare anläggningen än ett par hundra meter. Där kan han stå och dela ut sina flygblad. Enda möjligheten att tala med arbetarna är att knacka dörr eller bjuda på middag på stekhuset i största hemlighet.

– Det finns regler och förordningar, svarar Bengt Lundgren på kritiken. Och vi följer de regler och förordningar som finns. Dialogen sköts via de anställda. Jag har ingen som helst dialog med facket. Så fungerar det amerikanska systemet.

Dagens Arbetes journalist fick inte heller titta på Swedwoods amerikanska fabrik. Intervjun med fabrikschefen Bengt Lundgren sker från ett hotellrum i Danville över konferenstelefon, med personalchefen Anders Schönström som övervakare i Ängelholm.
 
Läs hela artikeln i Dagens Arbete. Lyssna till intervjun med Bengt Lundgren. När ni gjort det, lär ni som jag storögt fundera, att om Ikea är ett av världens mest etiska företag. Hur illa ställt är det då i alla andra?
Inte heller känns slavarbetet i Stasifängelser långt borta!

Andra bloggar om: , , , , , ,


Två, helt motstridiga bilder

29 mars, 2010

För några timmar sedan läste jag i nätupplagan av Dagen, att IKEA för fjärde året i rad blivit utsedd till ett av världens mest etiska företag. Jag noterade lite förstrött artikeln, men innehållet var för knapphändig för att riktigt beröra eller väcka nyfikenhet.

För en stund sedan tog jag min sedvanliga kvällsmacka och bläddrade i dagens nummer av Fria Tidningen och döm om min förvåning, när jag kom till en lång artikel med rubriken, Ikea tjänade pengar i de östtyska fängelserna. 

Med stöd av boken, ”Inte bara Stasi: relationer Sverige – DDR 1949 – 1990” skriven av Birgitta Almgren, beskriver artikeln att politiska fångar i Östtyska fängelser tillverkade möbler för Ikeas räkning. (Tyvärr är artikeln tydligen enbart tillgänglig i pappersversionen.)

Ingen vacker bild ur Ikeas historia. Förståeligt att Ikea inte lyfter fram en sådan rutten moral i dagsljuset. Vilket företag vill bli förknippat med att ha tjänat grova pengar på slavarbete.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Är Volvo verkligen svenskt?

29 mars, 2010

Läser i DN att näringsminister Maud Olofsson uttrycker tillfredställelse över att Volvo fortfarande är svenskt.

– Att Sverige trots sin litenhet kan hålla sig med ett världskänt bilmärke är unikt och det är viktigt att Volvo fortsätter att vara svenskt med det starka samarbetet och den starka lojaliteten mellan ledning och anställda. Samtidigt blir Volvo nu ett världsmärke och en del av första generationen globala biltillverkare.

Jag förstår inte analysen Maud Olofsson gör. Jag är väl ingen hejare, på vare sig företagsekonomi eller ägaranalyser. Men är det ändå inte så, att det amerikanska företaget Ford har sålt Volvo till det kinesiska företaget Geely?

Var finns det svenska i den här transaktionen?

Andra bloggar om: Volvo, Ford, USA, Geely, Kina, Maud Olofsson


Philip Morris, modigt politiskt inkorrekt!

9 mars, 2010

Då har jag återigen hamnat i det politiskt korrekta gänget. Jag förstår inte hur det kan komma sig, att jag aldrig lär mig.

Läser i Dagen och Nyhetskanalen att det från årsskiftet är förbjudet att visa tobaksvaror i norska butiker och kiosker. Förbudet upprör givetvis tobaksindustrin och Philip Morris har stämt norska staten. Philip Morris kräver att förbudet upphävs. Bolaget hävdar, att förbudet inte har några bevisade hälsoeffekter och Handeln spär på med att butiksnäringen förlorat en halv miljard när de anpassat sig till lagen. Om en minskad handeln med tobaksvaror orsakat förluster för butikerna, så torde det väl stå ganska så klart att förbudet haft positiva hälsoeffekter. Men det får väl domstolar få avgöra.

Jag skulle nog bara ha noterat det som en självklar nyhet, att Philip Morris struntar i folkhälsan,  och inte tänkt mer på saken, men jag reagerade när jag läste:

”Det är staten som har bevisbördan. Har förbudet en hälsomässig effekt eller är det bara politisk korrekthet utan verkan, säger företagets advokat Jan Magne Juul-Langseth.” 

Begreppet ”politisk korrekthet” är tydligen som potatisen, användbar till det mesta!

 

Andra bloggar om: , , , , ,