Patriarkatets dubbelmoraliska ansikte.

12 november, 2008

En gång i månaden får jag nyhetsbrev från Kristna Fredsrörelsens Fredtjänsprogram. Nyhetsbreven ger goda kunskaper om hur kampen för mänskliga rättigheter utvecklas i Latinamerika. Ibland får jag också uppmaningar att delta i någon blixtaktion mot makthavare runt om i världen.

Nyhetsbreven berättar om framgångar i kampen, men ofta, ofta om motgångar, så hjärtskärande att jag bara vill dra ett täcke över huvudet och ynka mig över ondskan i världen. I det nyhetsbrev som landat i min e-post idag fastnade jag för nyheten från staden Pujiltic i Chiapas, Mexico.

Ett trettiotal kvinnor i staden har organiserat sig för att hitta vägar till ett människovärdigt liv. De bygger upp en liten affärsrörelse med stånd vid genomfartsleden, där de säljer egenproducerade produkter. En vällovlig aktivitet kan tyckas. Men tydligen inte för alla!

”Den 28 augusti i år kom runt 600 män och attackerade gruppen, som kallar sig ”11 de agosto”. Männen rev ner de affärsstånd kvinnorna byggt upp och hotade kvinnorna till livet. Ett trettiotal av männen var mer aktiva i förstörelsen. De brände upp det som kvinnorna förvarade på platsen så som kläder, mat och 15200 pesos i kontanter (cirka 8000 SEK). Männen sa till kvinnorna i gruppen att ”vi har kommit hit för att döda er”.

Om nu kvinnornas aktivitet av någon outgrundlig anledning är så felaktig, att det måste till våld för att stoppa den skadliga verksamheten, då frågar sig vän av ordning – vad är då männens förslag till alternativa verksamheter för kvinnorna? Hör och häpna: ”De ledande männen från sockerföretaget har sagt att kvinnor ska stanna hemma och ta hand om hem och barn, eller jobba på horhus.”

Uppmaningen sker i en stad där det finns 196 bordeller på 600 personer närmast ortens sockerfabrik! I Somalia stenas en våldtagen 13-årig flicka av män med kinderna blossande av moraliskt nit. I Pujiltic drogas 7- åriga flickor för att de ska orka arbeta på bordellerna! Vad som blossar på de besökande männens kinder behövs det inga kvalificerade gissningar för att förstå.

Varje gång jag läser nyheter, som nu den från Pujiltic, ställer jag mig frågan: Var finns Kyrkan? Står den bredvid kvinnorna, när de attackeras av männen? Står Kyrkan utanför bordellerna och uppmanar männen att vända om? Jag menar, 196 bordeller! Det kan inte ha undgått Kyrkan! Varför har jag den bestämda känslan av, att Kyrkans röst hörs först när männens missgärningar leder till t ex illegala aborter? Då riktas inte de moraliska förkastelsedomarna mot männen, utan det är de våldförda kvinnorna som stämplas och fördöms.

 För så är det med patriarkatet, att oavsett om männen drivs av moraliskt nit eller av omoraliska svinaktigheter, så är det kvinnorna/flickorna som får bära bördan och stå där med skammen!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,


Alla dessa egenrättfärdiga män!

1 november, 2008

Så har det hänt igen!

”Inga kameror tillätts i samband med avrättningen, men vittnen och lokala journalister på plats sade att steningen utfördes av ett 50-tal män framför ögonen på en tusenhövdad publik. Några åskådare försökte ingripa mot steningen. Men då öppnade milisens vakter eld och dödade en liten pojke, uppger TT” Uppgiften om steningen har jag hämtat ur Dagen, men nyheten har också funnits tillgänglig i andra medier.

Jag kan inte förstå hur så många män kan uppbåda sådan egenrättfärdig vrede över påstådda sexuella synder, att de släpar ut en flicka och dödar henne offentligt på det mest barbariska sätt och samtidigt känna att de ärar Gud och håller hans bud. Ibland får jag känslan, att för fundamentalister inom alla religioner, är sexualiteten den helt överskuggande frågan för relationen mellan Gud och oss människor. Alla andra synder kan Gud förlåta, men bryter vi mot något sexuellt tabu, då ska syndaren helst elimineras. Vi vet från Bibeln, hur Jesus hanterade en liknande lynchmobb, som vi läser om i Dagen. De åskådare som försökte ingripa mot steningen i Somalia lyckades inte stoppa grymheterna, men vi kan vara säkra på att de förstått Guds vilja klarare än de egenrättfärdiga männen som kastade stenarna. Det är viktigt att vi inte blundar för alla dem som står emot blind fanatism. De är de som står för den sanna tron vare sig det gäller kristna eller muslimer.

Jag har ofta också förvånat mig över det märkliga, att dessa egenrättfärdiga män nästan alltid bara hittar kvinnor som är otrogna. I berättelsen om äktenskapsbryterskan i Bibeln verkar ingen av deltagarna uppleva det som något märkligt, att det bara är kvinnan som släpas till Jesus. Trots att hon enligt berättelsen ”ertappats med äktenskapsbrott.” Samma mönster ser jag i fallet som skildras i Dagen, men också i mängder av tidigare fall, att stening oftast drabbar kvinnor. Om nu alla dessa egenrättfärdiga män är så duktiga på att hitta kvinnorna/flickorna varför hittar de inte männen som torde ha deltagit i brotten?

Är jag överdrivet illvillig om jag tycker mig se en patriarkalisk konspiration?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,


Hellre tråkiga Birgitta än balla Ryanair!

15 oktober, 2008

Ser i Dagen och Metro att Ryanair uppmanar till kamp för svenska flickors och pojkars frihet att klä av sig. De skriver i ett pressmeddelande:

We’re sure that Boring Birgitta will be overrun by the flood of rightminded, liberal, people who support Ryanair’s determination to defend the rights of girls and boys to get their kit off – if they want to.

Hur jag än läser artiklarna i medierna kan jag inte någonstans se att Birgitta Ohlsson vill förneka någon rätten att klä av sig. Oavsett om de är flickor eller pojkar. Ledningen för Ryanair och bolagets aktieägare behöver nog inte heller för egen del vara rädda. Tror nog att Birgitta Ohlsson anser att de också har all rätt att klä av sig om de så önskar.

Nu handlar inte Ryanairs beslutsamhet om individers rätt att klä av sig, utan om Ryanairs rätt att använda sig av oetisk marknadsföring. För det är inte graden av nakenhet eller lättkläddhet som i sig är oetisk, utan det är sammanhanget som avgör om en marknadsföring är oetisk eller inte. Det är det Birgitta Ohlsson påtalar och uppmanar oss konsumenter att använda oss av vår konsumentmakt och bojkotta Ryanair. Ingen orimlig hållning.

Ryanair väljer att förlöjliga Birgitta Ohlsson och det är hon också säkert van vid. Det har ju alltid varit snuskgubbarnas första försvarslinje, när feminister visat att de står där med rumpan bar. För det är ju så, att snusk är snusk oavsett försök att dölja snusket bakom frihetliga fikonlöv.

Andra bloggar om: , , , ,


Som ett brev på posten.

7 oktober, 2008

Varje gång jag skrivit en insändare eller en debattartikel, ofta i samband med kvinnodagen, kring mäns våld mot kvinnor har jag fått uppleva något mycket intressant. Högst två dagar efter publiceringen dyker det upp, som ett brev på posten, insändare som påtalar att ”män minsann misshandlas av kvinnor.” Det är säkert sant, men det intressanta är att författarna till dessa insändare antyder att kvinnorörelsen på något sätt skulle fara med osanning, när de påtalar mäns våld mot kvinnor.

Förr eller senare dyker det upp artiklar och blogginlägg som hävdar att det inte förekommer något kvinnoförtryck, utan det är männen som är förtryckta av feministerna, som ingen vågar protestera emot. Pär Ström får exemplifiera den inställningen med sitt inlägg: Män kuvas av statlig feminism. Jag försökte mig på ett svar, men inte vet jag om det förde frågan framåt.

Varje gång jag på skilda sätt, skriftligt eller muntligt, deltar i diskussioner kring homosexualitet. Dyker det upp som ett brev på posten, frågor och synpunkter om den homosexuella livsstilen, ”Måste de så öppet visa upp sin sexualitet.” Eller upprörda frågor om, att homosexuella kräver, att homosexualitet skall betraktas som något normalt. Sådana krav känns tydligen som något mycket hotande av många.

Förr eller senare kommer det artiklar eller blogginlägg som hävdar att homosexuella inte är diskriminerade, utan att det egentligen är vi stackars heterosexuella, som får huka oss i samhället. Jag låter Fredrik Sidenvall representera åsikten att de homosexuella är vår nya överklass, som tydligen på något oförklarligt sätt driver oss andra till överdriven konsumism och vallfärder till alla våra gigantiska köplador. Även här försökte jag mig på, utan någon större framgång, att visa på ett alternativt synsätt.

När jag kliver in i debatter om diskrimineringen av muslimer i Sverige, då behöver jag inte vänta på något brev från posten, den ligger redan i brevlådan! Det är ingen hejd på alla uppgifter om hur vi svenskar hotas av ett ganska närstående muslimskt maktövertagande. Enligt många debattörer är det bara min naivitet som gör att jag inte inser faran. För en tid sedan skrev jag ett inlägg, med anledning av en artikel i Dagen som visade att Kristdemokrater i mycket hög utsträckning inte ansåg att muslimer var diskriminerade i Sverige.

Den efterföljande diskussionen blev väl inte alltför omfattande, men den visade att det finns individer och grupper som anser att det muslimska hotet är reellt. Nu är givetvis inte kommentatorsfältet i min blogg något sanningsvittne, så jag rekommenderar alla att läsa insändarsidor, nyhetsartiklar och TV-program och ni ska se att det inte är någon liten grupp som anser sig föra en frihetskamp mot muslimer.

Jag är oerhört fascinerad av den politiska debatten i Sverige av i dag. För visst är det intressant att få uppleva hur stora grupper anser att det egentligen är feminismen, gay-rörelsen eller muslimer som styr Sverige och förtrycker en tigande och kuvad majoritet. Än mer intressant blir det när jag försöker hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa tre grupper. För som jag ser det, kan inte alla ha rätt, trots att jag möter individer som på fullt allvar pläderar, att alla tre grupperna var för sig, i detta nu, förtrycker majoriteten och dominerar samhället. Jag får nog säga som auktionsutroparen, ”skilj er” när flera gett samma bud.

Jag avslutade ett av mina inlägg med: Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

När jag skrev inlägget missade jag feminismen. Det är kanske den som kommer till Bjuråker och tar makten? Vore det så illa – egentligen?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,


Eva accepterar inte!

13 september, 2008

Jag går inte och tänker på jämställdheten varje dag, det vore en klar överdrift om jag antydde något sådant. Men från och till händer det att en replik i en diskussion eller någon artikel får mig att fundera, åtminstone några dagar. Det som den här gången väckt intresset är att jag upplever, att många tydligen har svårt för påståendet, att könsroller är samhälleliga eller sociala konstruktioner. Jag minns hur omvälvande det kändes, när jag för första gången mötte tankegången, ”en föds inte till kvinna, en blir det” när jag läste ”Det andra könet” av Simone de Beauvoir. Känslan blev inte mindre stark, när jag samtidigt insåg att också det omvända borde gälla: En föds inte till man, en blir det. För min personliga del innebar det en känsla av befrielse!

Tiden efter det jag klev av från en sekulär världsbild till att definiera mig som kristen, innebar en period av prövning av vilka åsikter, värderingar och aktiviteter jag kunde ta med mig in i en ny världsbild. Självklart innebar det också en ifrågasättande granskning av min syn på jämställdheten. Jag läste vad Paulus hade sagt, men också vilka synpunkter och värderingar kyrkans tradition förmedlat. (Tänk vad mycket dumt som tänkts och satts på pränt, som oomkullrunkeliga sanningar!) De mest givande läsningarna har ändå alltid skapelseberättelsen och berättelsen om syndafallet varit. I de berättelserna anser jag mig få stöd för tanken, att Simone de Beauvoir och feminismen har mer rätt än fel. Könsroller med över- och underordningar är samhälleliga och sociala konstruktioner.

Jag är oerhört fascinerad över hur de, som tog mot uppenbarelsen om skapelsen, kunde tolka så klart! I en omgivning, där patriarkatet var ett socialt mönster (eller höll på att växa sig stark) såg de t ex, att kvinnans underordning under mannen måste vara en avvikelse mot skapelsen! Det är sådana upptäckter som bidrar till att jag är Bibeltroende! Det går inte, vad jag kan se, hitta belägg för att det funnits över- och underordning i förhållandet mellan Adam och Eva i Edens lustgård. Det är enligt myten (jag använder begreppet myt i den betydelse, som jag förstått att teologer använder begreppet) konsekvenser av syndafallet. När Gud säger: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig” hör jag inte något om att mannen skulle vara klokare eller mer lämpad att råda över kvinnan. Han säger det inte heller till mannen. Det är en mer sentida teologisk tolkning som lär ut, att straffet skulle vara den naturliga skapelseordningen. En sådan tanke har inget, enligt vad jag kan förstå, bibliskt stöd.

Vem av mannen eller kvinnan som får det hårdaste straffet, det kan diskuteras, men det är helt klart att Eva inser att hennes ställning förändras. Alla hennes egenskaper, som var förutsättningen att vara fullständigt jämställd med Adam, finns efter domslutet fortfarande kvar. De försvinner eller förminskas inte. Det är enbart hennes sociala status som förändras. Eva inser det ända in på skinnet och vi ser hur kvinnor enskilt och kollektivt genom historien värjt sig mot alla försök till förminskningar av deras förmågor och möjligheter. Reaktionerna från patriarkatet har genom historien ofta varit oerhört hårda och brutala. Det man möjlighen kan anklaga feminister för, om man vill vara riktigt bokstavstroende, är att de ständigt varit i uppror mot straffet.

Från och till slår medierna upp forskarrapporter, som på avgörande punkter sägs tillbakavisa feministernas påstående att könsroller är samhälleliga och sociala konstruktioner. Oftast bygger rapporterna på felaktiga tolkningar eller så har man inte läst på ordentligt. I december 2007 skrev jag ett inlägg: ”Har Eva en mer helgjuten hjärna än Adam?” Upplever att den står sig för en omläsning.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,


Makthungerns obefintliga badtunna!

7 september, 2008

Jag förnöjer en stor del av min tillvaro med att läsa blogginlägg i skilda ämnen. Ofta kliar det i skrivfingret, att gå in och kommentera, men för det mesta avstår jag, för jag vill inte ockupera andras bloggtrådar med mina alltför långa kommentarer. Ibland blir lusten ändå för stor, så det får bli ett eget inlägg. (Kanske rent av två)

Läste i natt ett inlägg (en länk kommer i slutet av inlägget), som beskrev, med hänvisning till en artikel från 1998 skriven av fil. dr Anita Ankarcrona, stödstrumporna som ”tre makthungriga feminister.” De tre, som ”hungrade” efter makt var Maria-Pia Boëthius, Agneta Stark och Ebba Witt-Brattström. En av deras makthungriga paroller var: ”Hela lönen, halva makten!” Jag har visserligen en liten aning om vilka personliga framgångar de här tre oerhört duktiga och kompetenta kvinnorna uppnått i samhället, men för säkerhets skull har jag googlat.

Maria-Pia Boëthius: Vad jag kan förstå har hon fortsatt sin karriär, som författare, journalist och debattör. Ser inga direkta spår av ”makthunger.”

Agneta Stark: Rektor för högskolan i Dalarna sedan 2004. Vad jag kan förstå ingen anmärkningsvärd karriär. Den är baserad på gedigna akademiska meriter.

Ebba Witt-Brattström: Professor i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola. Var med vid tillkomsten av Feministiskt initiativ, men lämnade initiativet kort efter bildandet. Lär enligt en uppgift på Google röstat på Folkpartiet.

Jag får nog försiktigtvis påstå, att med sådana företrädare, blir ”makthungern” något suddig i konturerna! Jag ser tre självständiga kvinnor med integritet och karriärer baserade på kunskap och kompetens.

När jag i natt läste inlägget, fick jag plötsligt en helt annan bild på näthinnan. En bild som kanske något skarpare beskriver makthunger. För några år sedan samlades 4 personer till överläggningar i Högfors i Västerbotten. Under trivsamma former skulle personerna, inte bara försöka påverka vilka som skulle styra Sverige under kommande år. De hade högre ambitioner än så. De skulle själva ta makten och styra! De hade det säkert trivsamt i Högfors trots att de inte fick bada i badtunna. (Bilden har åtminstone hos mig etsats så hårt fast, att jag t o m ser dem sitta i tunnan!)

Många kommer säkert ihåg vilka de fyra makthungriga i Högfors var: Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Lars Lejonborg och Göran Hägglund. Jag har, känner jag en hyfsad kunskap om vad de för närvarande sysslar med, men för säkerhets skull har googlat lite.

Fredrik Reinfeldt: Statsminister sedan 5 oktober 2006.

Maud Olofsson: Vice statsminister och näringsminister efter valet 2006.

Lars Leijonborg: Statsråd, chef över utbildningsdepartementet efter valet 2006. Lars Leijonborg har tappat makt. Han har blivit avsatt som partiledare och är inte längre chef över utbildningsdepartementet. Fortfarande dock statsråd, men rykten säger att han är på väg att petas ur regeringen.

Göran Hägglund: Socialminister efter valet 2006. Hägglund är också känd för att troligen vara den ende som anser att han uppfyllt vallöftet om borttagande av fastighetsskatten. Andra ser en höjning för flertalet fastighetsägare!

Det var intressant, att i den nattliga timman konfrontera de här två bilderna mot varandra. Jag är övertygad om att när samtidshistoria skrivs, då kommer aldrig Högfors att ihågkommas som platsen för en konspiration av 4 ”makthungriga” politiker. Däremot kommer fortfarande om 15 år tre, helt hedervärda kvinnor, ihågkommas som tre ”makthungriga feminister.”

Trots att det säkert är politiskt mycket korrekt, vill jag ändå hävda att så länge kravet: Hela lönen, halva makten, inte är förverkligad, kan inte någon feminist anklagas för makthunger. Makthungern får nog sökas bland de krafter, som förmenar kvinnorna den rätten.

Sven-Olav Back, jag tillhör nog, enligt dig, gruppen ”politiskt korrekta.” Vi får väl enas om att betrakta inlägget, som en ”korrekt mobbning” av en ”broder.” Jag tolkar din tes så, att politiskt ”inkorrekta”, i motsats till oss politiskt ”korrekta”, aldrig hävdar att meningsmotståndare har fel.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Det slår mig. Jag kanske är kvinna!

7 augusti, 2008

Jag har inte blivit påverkad av Pride-festivalen i Stockholm. Det är en artikel i Dagen som får mig att ställa den djupa existentiella frågan. Jag kanske har levt på en lögn hela mitt liv? Jag ser mig i spegeln och ingenting är förändrat. Blicken möter en något lönnfet och halvgammal gubbe. Att det inte kan hända något spännande i ens liv!

Dagen uppmärksammar hur många kyrkor runt om i världen har problem med att nå männen. I USA har tydligen mängder av kyrkor lagt sig till med en grabbigare attityd för att locka männen till sig. En kyrka,  121Community Church i Texas, har gått riktigt grundligt till väga. ”Där är allt från golv till tak designat för att tilltala den stereotypt manliga smaken. Inga pastellfärger, blommor eller vacker musik. Istället har man satsat på cementgolv och jägargrön dekor.” Det är verkligen rejäla tag! Inget kvinnligt bjäfs här inte! Hur var det Göring sa? ”När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min revolver!”

Får ytterligare visioner. Prästerna kastar sina kvinnliga särkar, det ger ju bara associationer till After Dark och Pride, och klär sig i camouflageuniformer. Biskoparna byter ut sina herdestavar mot rejäla hagelbössor. Predikningar kortas ned till ett par minuter och bör bestå av obegripliga gutturala strupljud. Nattvarden kan med fördel bestå av en dubbelburgare och Coca Cola.

Då lär vi väl få knökfulla kyrkor, Gud till ära och till skam för ateisterna!

Det är inte underligt, att jag ibland ställer mig frågan, om jag verkligen är man. Bilden av mannen blir ofta så förenklad, att den blir en karikatyr hämtad ur serien om älgen Hälge. För snart ett år sedan läste jag en artikel i Sydsvenskan om en manlig gräsrotsrörelse i Danmark, som ansåg sig ha upptäckt en stor sanning. Kvinnor pratar och män gör! Den artikeln fick mig att skriva inlägget: Är män verkligen så korkade?

Jag börjar nästan tro det. Vi är så korkade! Arma kvinnor!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,


Hur uppstår och motiveras snopptilläggen?

8 mars, 2008

Så här på internationella kvinnodagens sista skälvande timmar är frågan helt berättigad. Läser i Dagen att prästfacket är oroligt för att statusen och därmed också lönerna skall sjunka allteftersom antalet kvinnliga präster ökar.

”Jag tror det blir som på arbetsmarknaden i övrigt, att statusen blir lägre i yrkeslivet om det blir kvinnodominerat. Det borde det bli i prästyrket också, säger Maria Berg, kyrkoherde i Piteå och ledamot i Kyrkans akademikerförbund.”

Iakttagelsen är riktig. Jag hade under min fackliga aktiva tid ofta anledning att fundera över de mekanismer, som låg bakom skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner. Tidigare motiverades skillnaden med, att männen var familjeförsörjare. Den situationen är ju för länge sedan överspelad. Gör kvinnor ett sämre arbete än männen, när de dominerade en bransch? Jag skulle verkligen i så fall vilja få det bevisat.

Men låt oss ta fasta på prästfackets oro, att lönerna och statusen för prästyrket skulle sjunka om kvinnorna blir dominerande. Kyrkan har i dag en mycket lång erfarenhet av kvinnliga präster. Finns det några tecken på att de kvinnliga prästerna gör ett sämre arbete än sina manliga kollegor? Eller ställer kyrkoråd lägre krav på kvinnliga präster än på manliga? Det vore väl de enda objektiva orsakerna till att statusen och lönerna skulle sjunka vid en kvinnlig dominans i yrket.

Den erfarenhet jag har av prästers tjänstgöring är, som många vet inte livslång, men jag har ändå så pass lång erfarenhet genom aktiviteter i församlingar, att jag vågar påstå att kvinnliga präster inte gör mindre eller presterar sämre än sina manliga kollegor. Om kvinnliga präster i framtiden har lägre status och sämre lön än dagens manliga präster, då bör kyrkoråd börja fundera över sina bevekelsegrunder och kritiskt granska sin kvinnosyn. För löneskillnader på grund av kön uppstår inte slumpartat, utan baseras på medvetna ställningstaganden hos dem som har att besluta.

Hur jag än vrider och vänder på frågan kan jag inte hitta någon rationell förklaring till att män generellt sett har högre status och lön. När de rationella skälen saknas, då får man försöka hitta de irrationella motiven. Då är den enda rimliga förklaringen den att männen erhåller ett snopptillägg. För det är väl ingen som på fullt allvar hävdar, att män generellt sett är mer kompetenta än kvinnor?  

Andra bloggar om: , , , , ,


Hyllning av ett rekorderligt fruntimmer!

8 mars, 2008

Jag inser, att nu blir många kvinnor förbannade på mig. Kalla kvinnor för fruntimmer, vilket sätt! Jag vet inte hur det kommer sig att jag, det måste gå långt tillbaka i barndomen, lärde mig identifiera starka och kloka kvinnor som ”rekorderliga fruntimmer.” Begreppet har följt mig genom åren och väl fyllt sin uppgift att hjälpligt förklara en svårtydd verklighet.

Idag blev jag påmind i DN om en kvinna som verkligen lever upp till begreppet rekorderligt fruntimmer, Nalin Pekgul S-kvinnornas ordförande. Den främsta orsaken till artikeln i DN, är att S-kvinnorna startar en kampanj idag om en delad föräldraförsäkring. Ett krav som är väl värt att stödja. Men det var inte det som fick mig att börja knappa på tangenterna, utan alla de positiva minnen som är förknippade med Nalin Pekgul.

För många år sedan (det är nog inte så många med tanke på Nalins ålder) läste jag om en SSU-aktivitet med läxhjälp i någon av Stockholms förorter. Nalin Pekgul var en av de drivande krafterna. Sen dök hon upp lite då och då i mediebruset och alltid med kloka åsikter i någon sakfråga. Under ett antal år var hon en frispråkig riksdagskvinna och sen några år är hon S-kvinnornas ordförande. Fortfarande lika frispråkig och frank i alla sina framträdanden.

Jag förstår inte varför hon är så ”osynlig” i våra massmedier. Nalin Pekgul har ju den bakgrund som borde vara guld värd i alla soff- och debattprogram i TV. Invandrare, kom till Sverige när hon var 13 år. Troende muslim. Integrerad, men inte assimilerad i det Svenska samhället. Jag upplever, att Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna oftare fått uttala sig om muslimer i svensk TV än Nalin Pekgul. 

Visst förstår jag hur TV tänker. Det blir mer ”TV-mässigt” med en konfrontation mellan mer traditionellt troende muslimer och en fullständigt ignorant Åkesson. Det verkar mer spännande med stora och starka skiljelinjer. Sen spelar det ingen roll om dessa skiljelinjer är de som verkligen borde diskuteras och belysas. Efter en sådan TV-debatt upptäcker varje vaken medborgare att han eller hon är lika, om inte okunnigare, än före debatten. Men debattledaren kan mysa och tänka – vad folk skrek åt varandra! Vilken härlig TV-kväll i folkbildningens tjänst!

I dagens DN-artikel får vi lite antydningsvis läsa om vad Nalin Pekgul anser om religiösa friskolor och givetvis hennes syn på skillnaden mellan våld mot kvinnor i allmänhet och den hedersrelaterade våldet mot unga flickor, där hela familjen är delaktig. Det vore spännande och mycket välbehövligt om Nalins Pekgul röst hördes lite oftare i den här något infekterade debatten. Och inte bara hon, det finns många, många andra med kunskap och erfarenhet, som skulle kunna bidra till en helt annorlunda och mer sansad debatt. Men vi får väl nöja oss även fortsättningsvis att behovet av dramatik i TV innebär, att Jimmie Åkesson kallas in som expert på Islam och muslimer. 

Det vore klokt av den borgerliga alliansen i Stockholm och annorstädes att lyssna till Nalin Pekguls varning: ”Moderaterna ger bidrag till religiösa skolor och de segregerar sjukvården. Men de inser inte att detta stärker de religiösa islamisterna. Moderaterna tänker inte för fem öre.”

Jag utgår från att Mona Sahlin, när hon bildar regering efter valet 2010, ersätter Sabuni med Nalin Pekgul. Finge jag det löftet före valet, kunde det rent av innebära, att jag åter skulle rösta på S. Ta det som ett löfte, Mona!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Hur är det med logiken i argumentationen?

5 januari, 2008

För några dagar sedan skrev Pär Ström en debattartikel i SvD med den dramatiska rubriken: ”Män kuvas av statlig feminism” Ett så dramatisk beskyllning måste vad jag kan förstå rikta sig mot hela statsapparaten inklusive våra valda församlingar. Så tolkade åtminstone jag innehållet i artikeln, när jag svarade på artikeln.  

Jag ser i ett svar från Pär Ström på en replik till hans ursprungliga artikel att min tolkning tydligen är felaktigt. Pär Ström anser tydligen att riksdagen inte har något ansvar för det statsfeministiska förtrycket av oss beklagansvärda män. Beviset är överväldigande: 99,32 % sa nej till feminismen i valet

Pär Ström har tydligen fått nya insikter och hävdar nu att alla vi som röstade på andra partier än Feministiskt initiativ (Fi) aktivt röstade mot jämställdhet och feminism. En intressant samhällsanalys, som jag verkligen undrar om den klarar en mer vetenskaplig undersökning. För om Pär Ström skulle ha rätt i sin analys, då finns det ingen politisk kraft som bär upp den påstådda förtryckande statsfeminismen.

Då återstår bara konspirationsteorier. Och det bjuder Pär Ström på: ”Feminismen är en extrem ideologi som drivs av en liten klick fanatiska elitister.” Eftersom alla partier i riksdagen representerar antifeminism, då måste ju den förtryckande statsfeminismen bäras upp av hemliga kvinnosällskap, som tydligen infiltrerat statsapparaten.

Jag väntar med spänning på att Pär Ström, som tydligen vet något som vi andra inte ser, skriver en ny avslöjande debattartikel, där dessa hemliga kvinnosällskap avslöjas.