Om talesättet, att ett gott skratt förlänger livet, stämmer, då har humanister lyckats förlänga mitt liv med minst tre månader!

23 december, 2010

Läste sent i tisdagskväll en Brännpunktsartikel skriven av Patrik Lindenfors och Christer Sturmark. Det var inte innehållet i debattartikeln som lockade till skratt, utan själva tonfallet av upphetsning. De utlovar ett glatt julevangelium. Det finns ingen kristen jultradition att förstå!

 Artikelförfattarna anser sig ha upptäckt en gigantisk PR-kupp, iscensatt av kyrkliga marknadsavdelningar. Artikelförfattarnas tes är, efter vad jag kan förstå, att vi minsann inte firar Jesus födelse den 25 december. Likt författaren av Da Vinci Koden har artikelförfattarna botaniserat i Katolska encyklopedin och upptäckt att Kyrkans marknadsföringsavdelning häckat på en hemlighet, de inte velat sprida till kyrkans medlemmar. Den mörka hemligheten är, att vi inte vet när Jesus är född! Med tiden utvecklades skilda traditioner inom Kyrkan för firande av Jesus födelse. En sådan situation kunde Kyrkan självklart inte i längden leva med och nu tar några ”potentater”, som artikelförfattarna något föraktfullt döper dem till (jag personligen föredrar att säga Kyrkan), tag i frågan och beslutar att Kyrkan skall fira Jesus födelse den 25 december.

Lindefors och Sturmark berättar, att i Rom firades Saturnaliafestivalen i slutet av december och den 25 december firades Natalis Invicti – den obesegrades födelsedag.  Jag uppfattar att artikelförfattarna anser Kyrkans beslut att förlägga firandet till den 25 december, vara stöld och bedrägeri. Jag förstår inte den moraliska upprördheten. När de första kristna hävdade sitt trotsiga, Kristus är Herre! Var det en enorm utmaning i en kultur, där kejsaren ansågs vara Gud. Några hundra år senare kunde en triumfatorisk kyrka med auktoritet hävda, att Jesus var den som besegrat döden, hade uppstått och var uppstigen till himlen. Det var inte några ”potentaters” påhitt, utan hela Kyrkans tro. I det perspektivet var fullständigt naturligt att fira Jesus födelse den 25 december. Jag förstår inte det underförstådda kravet, att alla världens kyrkor skulle inleda firandet av Jesus födelse, med ett påpekande att vi inte vet när Jesus är född.

När sen kristendomen spred sig och kom till våra breddgrader, skulle det ha varit fullständigt absurt om Kyrkan, av respekt för befintliga nordiska jultraditioner, skulle bytt dag för firandet av Jesus födelse. Det naturliga var att inlemma firandet av solens ankomst, med att samtidigt fira att Gud stigit ner till oss och visat det himmelska hoppet för oss människor.

Under ca 1 600 år har kristenheten firat Jesus födelse den 25 december. Firandet sker överallt, där det finns kristna. Det är inget märkligt att hävda, att vi inte kan förstå vårt traditionella julfirande, utan att nämna Jesus. Jag ser framför mig när skolan skall undervisa eleverna om julen och dess traditioner och tar sin utgångspunkt i förkristen tid. Läraren skulle berätta om solen, mörker, mat etc, osv. Till slut skulle någon elev, det är jag övertygad om, fråga om advent, krubban, de vise männen, herdarna, Maria, Josef och Jesusbarnet. Eleven, som är en vaken och kunnig elev fortsätter att fråga om midnattsmässan och julottan. Bara för att nämna några jultraditioner.

Då skall tydligen läraren, om jag förstått Lindefors och Sturmark rätt, säga: ” jag har ett glatt budskap till er elever. Jesus är inte född den 25 december!  Det finns inga kristna jultraditioner. Det är något som kristna PR-byråer och marknadsförare försökt inbilla oss i 1600 år!” 

Det är inte ofta jag haft anledning att instämmande muttra med skolminister Jan Björklund, men i den här frågan har han mer rätt än både Lindenfors och Sturmark. Självfallet går det inte att förstå vårt julfirande, om inte den 1600-åriga kristna påverkan på firandet inte nämns. Och än viktigare, att den bars upp av en majoritet troende kristna i vårt land. Det bärande elementet i den traditionen är firandet av Jesus födelse och det oerhörda att Gud blev människa! Runt det firandet har skilda seder och bruk utvecklats. Ibland har de berikat den kristna traditionen, men ibland solkat ner traditionen. Behöver bara nämna köphysterin.

Riktigt patetiskt blir det när artikelförfattarna sturskt lovar, att berätta julens historia och merparten av innehållet handlar om hur kristenheten agerat för att göra julen till något annat än en årstidsbunden fest. Det är då en enorm tur att Lindenfors och Sturmark inte är historielärare

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,


Jag är tydligen inte kristen, men jag är snäll!

16 juni, 2010

Birger Schlaug har skrivit ett blogginlägg med anledning av att Elisabeth Sandlund, chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Dagen, tackat nej till en annons från organisationen Ekho. Jag är enig med Birger Schlaug, att Elisabeth Sandlund som ansvarig utgivare har rätt att säga nej, oavsett vad jag anser om motiveringarna till nejet.

Det som fått mig att reagera är Birger Schlaugs teologiska försvar för Dagens ställningstagande. Schlaug skriver bl. a:

”Tidningen Dagens bedömning var helt rätt, utifrån deras synvinkel. Det är värt respekt. Att reducera kristendom till en fråga om snällism är däremot inte värt respekt.”

Uttalandet påminner om en åsikt, som Torbjörn Tännsjö hävdade i en intervju i tidningen Humanisten. Att Åke Green var en ärlig kristen i motsats till KG Hammar.

Nå hursom. Läs Birger Schlaugs blogginlägg. Jag för min del plockar fram ett gammalt blogginlägg från förra sommaren, som jag lite illvilligt tillägnar Birger Schlaug.

———————————————————————————————-

Jag hade en dröm eller var det en mardröm?

2 juli, 2009

I den här värmen är det inte konstigt, att allsköns tankar snurrar i huvudet, oavsett om man är vaken eller sover. I morse vaknade jag, alldeles blöt av svett, till en tanke som måste varit rester från en dröm.

Jag såg framför mig hur pastor Fred Phelps tillsammans med den innersta kärnan i Westboro Baptist Church satt och studerade Bibeln. Samtidigt, i Stockholm, studerade Christer Sturmark, Björn Ulvaeus och Morgan Johansson också Bibeln. Som på en given signal slår bägge grupperna igen sina Biblar och konstaterar förnöjt:

GUD HATAR BÖGAR!

Pastor Phelps leder sin lilla församling på ett korståg mot homosexualitet och homosexuella. Församlingen demonstrerar utanför rättssalar där hatbrott mot homosexuella behandlas och försvarar förövarna. När de hinner demonstrerar de också vid militärbegravningar när stupade homosexuella soldater begravs.

Sturmark, Ulvaeus och Johansson går ut i en egen kampanj där de påtalar att en Gud som hatar homosexuella inte kan finnas. Därför är det enda logiska att vara ateist. Med stort allvar varnar de för att låta troende människor, som alla hatar homosexuella, påverka samhällsutvecklingen.

I drömmen ser jag hur pastor Phelps och hans församling och Sturmark, Ulvaeus och Johansson dansar en makaber dans tillsammans. Jag försöker desperat bryta dansen, men de dansande vänder sig mot mig och ropar unisont:

”Lägg dig inte i något du inte förstår! Vi har läst Bibeln från pärm till pärm. Vi vet vad som står där och vi vet också hur det ska tolkas! Förövrigt är du ingen riktig kristen!”

Med förnöjsamma och självgoda miner fortsätter dansen och jag vaknar och tänker: Gudsigförbarme vad varmt det är!

———————————————————————————————

Andra bloggar om: , , , , , ,


Det är bara att inse. Det finns tokkristna!

28 oktober, 2009

Läser i Dagen att det i USA, var annars, finns en baptistförsamling, Amazing Grace Baptist Church under ledning av Marc Grizzard, som underkänner alla bibelöversättningar förutom King James version från 1611. För att riktigt markera sin avsky för alla andra översättningar avser församlingen, att vid en grillfest bränna alla andra översättningar. När de nu ändå håller på att bränna Biblar passar de också på att elda upp några andra böcker också.

Enligt en källa skall böcker av följande författare brännas på bål: “We will also be burning Satan’s popular books written by heretics like Billy Graham, Rick Warren, Bill Hybels, John McArthur, James Dobson, Charles Swindoll, John Piper, Chuck Colson, Tony Evans, Oral Roberts, Jimmy Swagart, Mark Driskol, Franklin Graham, Bill Bright, Tim Lahaye, Paula White, T.D. Jakes, Benny Hinn, Joyce Myers, Brian McLaren, Robert Schuller, Mother Teresa, The Pope, Rob Bell, Erwin McManus, Donald Miller, Shane Claiborne, Brennan Manning (and) William Young.”

Nu är det bara att vänta på beska kommentarer från medlemmar i förbundet Humanisterna och andra ateister, att jag inte har förstått den sanna kristendomen. Ateister av olika schatteringar har ju den senaste tiden, till många fundamentalisters och traditionalisters stora glädje, tagit på sig den tunga bördan, att tala om för oss ”liberala kristna” vad kristen tro egentligen är. Amazing Grace Baptist Church torde uppfylla alla kriterier för att erhålla beskydd från Humanisterna.

Andra bloggar om: , , , , , ,


Jag hade en dröm eller var det en mardröm?

2 juli, 2009

I den här värmen är det inte konstigt, att allsköns tankar snurrar i huvudet, oavsett om man är vaken eller sover. I morse vaknade jag, alldeles blöt av svett, till en tanke som måste varit rester från en dröm.

Jag såg framför mig hur pastor Fred Phelps tillsammans med den innersta kärnan i Westboro Baptist Church satt och studerade Bibeln. Samtidigt, i Stockholm, studerade Christer Sturmark, Björn Ulvaeus och Morgan Johansson också Bibeln. Som på en given signal slår bägge grupperna igen sina Biblar och konstaterar förnöjt:

GUD HATAR BÖGAR!

Pastor Phelps leder sin lilla församling på ett korståg mot homosexualitet och homosexuella. Församlingen demonstrerar utanför rättssalar där hatbrott mot homosexuella behandlas och försvarar förövarna. När de hinner demonstrerar de också vid militärbegravningar när stupade homosexuella soldater begravs.

Sturmark, Ulvaeus och Johansson går ut i en egen kampanj där de påtalar att en Gud som hatar homosexuella inte kan finnas. Därför är det enda logiska att vara ateist. Med stort allvar varnar de för att låta troende människor, som alla hatar homosexuella, påverka samhällsutvecklingen.

I drömmen ser jag hur pastor Phelps och hans församling och Sturmark, Ulvaeus och Johansson dansar en makaber dans tillsammans. Jag försöker desperat bryta dansen, men de dansande vänder sig mot mig och ropar unisont:

”Lägg dig inte i något du inte förstår! Vi har läst Bibeln från pärm till pärm. Vi vet vad som står där och vi vet också hur det ska tolkas! Förövrigt är du ingen riktig kristen!”

Med förnöjsamma och självgoda miner fortsätter dansen och jag vaknar och tänker: Gudsigförbarme vad varmt det är!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Vilka ska känna sig förolämpade?

16 juni, 2009

Det har skrivits mycket om Humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” och webbtestet som är en del av kampanjen. Jag tror inte att jag överdriver, när jag påstår att de flesta som reagerat är vi kristna. Jag nöjer mig att länka till inlägget i Monicas blogg. Monicas analys, både av innehållet i webbtestet och av den vetenskapliga kvalitén på frågorna, säger det mesta. Det finns egentligen inget mer att tillföra.

Humanisterna förbehåller sig rätten, i den här kampanjen, som i sin hela argumentation, att definiera vad en kristen är. En kristen är som pastor Phelps i USA eller Åke Green i Sverige. För några år sedan skrev jag ett inlägg, där jag försökte förstå den inställningen. Självklart är Humanisterna i sin fulla rätt att göra det enkelt för sig, men lite större krav på vetenskaplighet borde man kunna ställa. 

I många av webbtestets svarsalternativ har vi kristna känt oss provocerade och kanske rent av förlöjligade. Med viss rätt, för vi är ju måltavlan för kampanjen. Det känns inte, det ska villigt erkännas, angenämt få sina åsikter och tro reducerade ner till slagordsnivå.

Härom dagen slog det mig. Hur tar människor, som står Humanisterna nära eller som i skilda grad känner sig främmande för religiösa föreställningar webbtestet? Om Humanisterna känt sig tvungna att reducera religion till enkla slagord, då blir också med nödvändighet motbilden förenklad. Jag är säker på att många icketroende med skammens rodnad på kinderna besvarat webbtestets frågor. De blir ju också reducerade till Humanisternas förenklade slagord. Den känslan är som sagt inte angenäm oavsett vilka den drabbar. Den kapar enbart alla band till ett meningsfullt samtal.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


En något ilsken julbetraktelse!

25 december, 2008

Hade jag inte råkat läsa om biskop Antje Jackeléns synpunkter i Dagen om kyrkans roll i dödshjälpsdebatten, hade jag nog missat att justitiekansler Göran Lambertz i en debattartikel i Expressen hävdar åsikten att religionen skall hållas borta från dödshjälpsdebatten. Jag har sen snart 30 år ingen större vana att läsa vare sig Expressen eller Aftonbladet, men den här debattartikeln var det intressant att ta del av.

Det finns all anledning att lyfta på bägge ögonbrynen, när Göran Lambertz hävdar att religionen skall hållas borta från dödshjälpsdebatten. För vad säger karln egentligen? Religioner är inte något fritt svävande företeelser i samhället, utan det är ju människor som är bärare av religiösa föreställningar. Det Göran Lambertz säger i klartext är, att jag som kristen skall hålla käft, när dödshjälpsdebatten är på dagordningen. Med vilken rätt kan Lambertz avgöra att han, men inte jag skall ha rätt att delta i en viktig samhällsdebatt? Vore det inte bättre om Lambertz bemötte åsikter istället för att ha synpunkter på vilken värderingsgrund åsikterna baseras på?

Göran Lambertz hävdar: ”Och det är ju verkligen konstigt att ens dödsögonblick, som är ens mest privata ögonblick, ska få styras av någon annans åsikter.” Nu handlar ju inte dödshjälpsdebatten enbart om mina åsikter, utan frågan berör ju också sjukvårdspersonal, som förväntas stå till tjänst vid mitt ”mest privata ögonblick.” Det är möjligt att jag är överdrivet misstänksam, men jag blir något betänksam, när jag redan i inledningen av artikeln läser: ”I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv.” Jag är övertygad om att Lambertz, som den justitiekansler han är, vet att visst har vi ”rätt” att själv avsluta våra liv. Jag vet också att det finns hinder. Om jag kommer på att en god vän, granne eller vem som helst försöker ta sitt liv har jag rätt att förhindra självmordet och kalla på t ex ambulans. Väl på sjukhuset förväntas det att sjukvården gör allt för att rädda personens liv. Det kan givetvis tolkas som ett ingrepp i en persons ”rätt att själv välja att avsluta sitt liv.” Vad skulle ett beslut i riksdagen om aktiv dödshjälp innebära enligt Lambertz? Om min fru, en annan anhörig, granne eller vem som helst skulle hitta mig hängande i en snara, har de då rätt att försöka rädda mitt liv? Vad gäller för sjukvården? Får de sätta in livräddande behandling?

Hur förväntas sjukvården agera om jag som patient uttrycker önskemål om att dö och vill att sjukvården bistår mig aktivt? Får läkare, sjuksköterskor, psykologer och psykiatriker försöka övertala mig att avstå. Eller kommer det att förväntas att de passivt ”respekterar” mitt beslut? Kommer det att krävas att sjukvårdspersonal måste ställa upp eller kommer det att vara frivilligt? Om det inte blir frivilligt, då är ju min önskan om att dö inte något ”privat”, utan den ingriper i någons annans liv.

Det är också mycket intressant att en artikel som förnekar mig som kristen att delta i debatten om dödshjälp inte med ett ord berör vad t ex handikapporganisationerna anser. Vad jag förstår av det som redovisats i medierna finns det ingen handikapporganisation som aktivt försvarar tanken på aktiv dödshjälp. (Givetvis kan jag ha fel. Har inte läst alla organisationernas ståndpunkter.) Jag minns hur jag i ett samtal i ett pausutrymme på ASEA i början på 80-talet hävdade som en mycket bestämd uppfattning, att för mig skulle livet totalt mista sin mening, om jag i en trafikolycka skulle bli förlamad från nacken. Då skulle döden vara en befrielse!

1988 fick jag anställning på ABF Västmanland med ansvar för fackliga studier och med tiden också ansvar för samarbetet med handikapporganisationerna. Det samarbetet fortsatte när jag fick anställning som lärare på Tärna folkhögskola. Där fick jag ansvar för kontakterna med handikapporganisationerna i främst Västmanland. Det här samarbete gav mig stora och breda kunskaper om vilka frågor som dominerade inom handikapporganisationerna. De kunskaperna fördjupades när jag invaldes till äldre- och handikappnämnden och också fick uppdraget som ordförande i handikapprådet i Västerås. Inte en enda gång under alla dessa år mötte jag krav på aktiv dödshjälp. Mina egna funderingar om när livet förlorade sin mening bara försvann, för att aldrig mer återkomma.  Visst kunde personer med funktionshinder vara deprimerade och frustrerade, men då främst över att det fick kämpa mot ett oförstående samhälle, som förnekade dem likartade villkor med oss andra.

Representanter för handikapporganisationer inser faran av att staten i någon allmän humanistisk välmening förstår att livet kan vara svårt för personer med funktionshinder. Då kan det vara lätt att passivt acceptera individers desperata önskan om att dö. Det blir ju både billigare och lättare för staten. Många handikapporganisationer ser nog hellre att staten erbjuder livshjälp istället för dödshjälp.

Till sist. Jag kan ändå inte riktigt släppa frågan om vilka som får delta i debatten och därmed också påverka det slutgiltiga beslutet.

Av vad jag kan förstå av artikeln är det uteslutet att Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet får delta i diskussionen. Vart fjärde år omvandlar de sig till kristna partier och söker stöd av Svenska Kyrkans medlemmar att få styra SvK. Det innebär ju att de är en del av ”religionen” i Sverige! Inte heller bör majoriteten av svenska folket få delta i samtalet. Det överväldigande flertalet av oss tillhör ju något religiöst samfund. Ett medlemskap som med olika tyngd kan påverka våra ställningstaganden.

Vad återstår då? En liten grupp av ateistiska socialister, kommunister, anarkister, liberaler, moderater, fascister, nazister (de vet mycket om aktiv dödshjälp) och några fundamentalistiska humanister. Och givetvis justitiekanslern Göran Lambertz!

Har någon svårt att förstå, att jag inte känner mig trygg med att den lilla gruppen skulle ha bestämmanderätten i en sån viktig fråga? Jag tänker då inte låta mig tystas och hoppas verkligen att andra kristna och handikapporganisationerna bidrar till att åtminstone problematisera frågan. Hur obekvämt det än kan kännas för förespråkarna av aktiv dödshjälp.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Vilka frågor får jag som kristen ha åsikter om?

4 oktober, 2007

I dagens SvD har Morgan Johansson och Christer Sturmark en intressant och läsvärd presentation av en rapport till Europarådet angående kreationismen i Europa.

Trots att artikeln är mycket informativ om styrkan i kreationistiska uppfattningar i USA och hur den arbetar i Europa, stannade jag ändå till inför följande mening: ”Religionsfriheten ger inte religiösa förkunnare rätt att trampa in på vetenskapens domäner.” (En liten fråga, mer för formens skull. Ingår meningen i rapporten som Europarådet skall ta ställning till?)

Vilka samhälleliga konsekvenser skall, enligt Johansson och Sturmark, kravet leda till för t ex troende kristna? Jag är en kristen förkunnare, om än i liten och mycket begränsad omfattning. Vilka vetenskapsområden är jag utestängd ifrån? Det är väl ingen vildsint gissning att evolutionsläran, oavsett vilka uppfattningar jag har, är tabu för mig. Hur är det med andra områden inom biologin? Bör hela det vetenskapliga fältet vara tabu för en kristen förkunnare?

Hur är det med andra vetenskapliga områden? Astronomi? Kanske är det bäst att tabubelägga den vetenskapen också? Ligger farligt nära skapelsefrågor. Hur är det miljö- och klimatfrågor? Är det inte fara värt att vi kristna börjar tala om vårt förvaltaransvar inför Guds skapelse? Det är nog bäst att överlåta frågan till ateister och nyliberaler.

Upptäcker till min förvåning, att de flesta akademiska vetenskapsområden nog är uteslutna för åtminstone kristna förkunnare. Möjligen med ett undantag – nationalekonomi. Nationalekonomerna har en märkvärdigt likartat ordval och tonfall som kristna teologer: ”Ibland går det upp, ibland går det ner! Ha is i magen! Sitt still i båten! Sälj inte nu, aktier är ett långsiktigt sparande! Om någon nyser i Singapore kraschar börsen i New York. Ekonomins vägar är outgrundliga!” Ja ni kan säkert fylla på ytterligare insiktsfulla nationalekonomiska sanningar.

När vi nu har konstaterat hur omvälvande kravet att: ”Religiösa förkunnare inte får trampa in på vetenskapens domäner”, egentligen är. Då inställer sig genast frågan, hur tänker sig Johansson och Sturmark säkerställa att vi hålls utanför vetenskapen? Ateistiska åsiktspoliser vid universitetsportarna? Förhandscensur att inga anstötliga åsikter trycks? Distributionsförbud, om det ändå skulle tryckas ickelovliga religiösa åsikter? Kan kombineras med böteshot för de distributionsföretag som mot reglerna distribuerar förbjudna böcker. Det kan ju tänkas att religiösa förkunnare nästlar sig in på universiteten och ve och fasa t o m lyckas bli lärare! Det kan säkert motverkas med ett omfattande anonymt angiverisystem.

Jag vill i all enkelhet förorda, i motsats till Johanssons och Sturmarks förbudslinje, det öppna demokratiska samtalet. Den har visat sig vara en framgångsväg tidigare och torde hålla länge än.