Det var då för väl att arbetarna i Sörforsa inte antog seden dit de kom, utan byggde en katolsk församling i Sörforsa!

3 juli, 2017

”I slutet av 1800-talet byggde några Forsabönder upp ett modernt linspinneri med hjälp av yrkesfolk från Europa. Det manuella arbetet med att spinna lin ersattes med maskiner. Det värvades kunnig arbetskraft och flera hundra personer kom flyttande från Böhmen, Österrike, Ungern och Irland m fl länder. De arbetare och förmän som kom tillhörde katolska kyrkan och saknade katolsk kyrka och mässa. Direktör Franz Kaulich såg ett kapellbygge som ett sätt att kunna behålla arbetskraften vid linspinneriet och satte igång arbetet med att ordna pengar och mark. Linspinneriet bidrog med 500 kronor och den Österrikiske kejsaren Franz Josef av Österrike-Ungern bidrog med 1500 kronor. Franz Kaulich betalade själv för marken. Det uppfördes inte bara ett kapell utan även gästhem, församlingsgård, prästgård och en del andra byggnader
Så småningom blev Sörforsa centrum för den katolska kyrkan i Norrland. Länge var kyrkan den nordligaste katolska i Sverige. Församlingen bildades emellertid inte förrän år 1924. Innan dess tillhörde man den katolska församlingen i Gävle. Sedan 1960-talet tillhör man åter församlingen i Gävle.” (Wikipedia)

Med tiden blev den katolska församlingen i Sörforsa en integrerad del av det svenska, mångkulturella samhället, om ni så vill. När jag flyttade till Bjuråker i Hälsingland, tog min fru och jag kontakt med den lokala square-danceklubben i Hudiksvall. De tränade varje torsdag i Sörforsa folkets hus. Det tog inte lång tid innan vi såg skylten som visade att det fanns ett katolskt kapell i Sörforsa. Jag konstaterade faktum, men i övrigt tänkte jag inte så mycket på den katolska närvaron i Sörforsa. Vi dansade glatt vidare på den från USA inkomna dansen, men som vid det här laget var en helt integrerad svensk kulturell företeelse.

För att göra historien kort, åren gick och 2015 i april tog jag mig till det där katolska kapellet, som jag visste fanns i Sörforsa. Där mötte jag en levande svensk katolsk församling, väl integrerad i det svenska samhället. Visserligen bestod församlingen av människor från hela världen, men inte var det en invandrarkyrka, som en del lite nedlåtande, beskriver Katolska kyrkan i Sverige.

Under den korta tid jag varit i kontakt med Katolska kyrkan (blev upptagen 12 februari i år), har jag haft anledning att sända en tacksamheten tanke till grundarna av kapellförsamlingen i Sörforsa. De valde den rätta vägen, integration i det nya samhället och inte assimilering.

Utan det aktiva valet av arbetarna på linnespinneriet, vart skulle jag gått med min tro och längtan?

 


Har Sverige tillräcklig transportkapacitet och tillräckligt med taggtråd?

6 mars, 2017

För en tid sedan deltog jag i en diskussion på Facebook angående invandringen till Sverige. Som vanligt var det lite svårt att hålla reda på vad en del menade. Jag fick intrycket att många med massinvandring menar all invandring efter kriget. Det som talar för den tolkningen är att det ofta hänvisades till andelen invandrare i Sverige. Antalet är så stort att även jag som kom 1952 nog är inräknad.

I diskussionen frågade jag en FB-vän, som var mycket imponerad över SD:s politik vad gällde den påstådda massinvandringen. Jag frågade vännen, hur SD:s politik såg ut vad gällde integrationen i Sverige. Min tanke var att nu har vi, vare sig vi vill eller inte, ett stort antal människor i landet. Det torde vara uppenbart för de flesta partier, även SD, att det vore bra med en genomtänkt integrationspolitik. Jag fick småtjata på vännen om SD:s politik i frågan. Och se till sist kom ett svar. Jag tänkte kommentera, men drabbades av influensa med hög feber och iltransport med ambulans till Västerås sjukhus. Först nu, efter ett par dagar hemma, har jag ork tillräckligt att reagera över det märkliga svaret.

Vännens förklaring har ingen källhänvisning, men min Facebookvän verkar väl införsatt i SD:s politik, så jag utgår från att han korrekt sammanfattar partiet politik i integrationsfrågor. (Jag är också övertygad om att hade jag skrivit och påstått samma samma sak, då skulle jag blivit anklagad att demonisera SD.

Så här sammanfattar min vän, med gillande (?) SD:s politik i integrationsfrågor:

”Nej, Sd har just inga förslag att komma med då de är mest intresserade av att stoppa all invandring och av att slänga ut alla invandrare som inte sköter sig. Då blir det ju logiskt om det lyckas, att inte lägga ner några pengar på integration!”

Jag förstår svaret, men jag undrar om min vän inser vidden av sin sammanfattning av SD:s politik.

Inser han inte vilken gigantisk utslängning det kommer att handla om? Det torde handla om att slänga ut en överväldigande majoritet av landets invandrare om det ska bli så få kvar, att det inte behövs någon integrationspolitik. Det kommer inte att behövas någon undervisning i modersmål. Svenska som andra språk försvinner från skolschemat. Inga tolkar kommer att behövas. Det skulle också vara intressant att få en beskrivning av vad ”inte sköter sig” egentligen innebär. Begreppet måste ha en mycket vid tolkning om det skall kunna leda till att majoriteten av invandrarna kan slängas ut och staten sparar in alla kostnader för integration.

Vän av ordning ställer sig frågan, har Sverige tillräcklig transportkapacitet för att klara en så omfattande massutvisning? Kan vi förvänta oss att massavvisningen kommer att ske helt utan stora sociala störningar? Som tur är behöver jag inte svara på frågorna, utan det får väl de som står för politiken svara på.

Den andra frågan jag ställer, när jag läser svaret år påståendet att SD vill stoppa all invandring. Innebär det att t ex Nordbor inte längre får invandra till Sverige? Ska det införas passtvång igen mellan de nordiska länderna? Om det gäller att stoppa all invandring då lär det väl inte räcka med passtvång, utan då krävs det mer rejäla tag. Har Sverige tillräckligt med taggtråd, för att stoppa nordbor att ta sig till Sverige?

Frågorna är många och min förundran är stor, men säger människor, som med gillande följt SD:s invandringspolitik, att det är så, då får jag väl acceptera att det är så och börja delta i ett organiserat motstånd mot den beskrivna stollepolitiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Våra barn och andras ungar

10 september, 2016

I dag hände det som så ofta händer, när jag lufsar runt i Facebook. Jag stöter på information, som egentligen inte är alltför uppseendeväckande, utan mer bekräftar det jag anat eller rent av haft visshet om. Ändå märker jag hur hjärnan, verkligen rent bokstavligt, ältar nyheten! I dag var det följande nyhet från Danmark som min gode vän Anders delade med sig av på Facebook, som triggade i gång ältandet. Läs och lyssna. Lägg den danska integrationsminister Inger Stöjbergs inställning på minnet:

”Andra debattörer försvarar uppdelningen. Danmarks frispråkiga integrationsminister Inger Stöjberg menar att eftersom vi ju bor och lever i Danmark, så är det väl inte så konstigt att det är just de danska elevernas skolgång man månar om.” 

Vad Inger Stöjberg säger i klartext är ju faktiskt, att i Danmark finns det två kategorier elever vid landets skolor. Danska elever som skolan skall måna om och andra elever, som skolorna inte behöver måna om. Inställningen är en bra illustration till betydelsen av talesättet: Våra barn och andras ungar. Om det skulle bli så, att ministerns inställning skulle bli en generell nationell politik, vilket inte verkar otroligt, hur skall en sån politik definieras? Är den främlingsfientlig? Rasistisk? Banar väg för en stat, som kännetecknas av Apartheid? Eller ska politiken helt enkelt kallas för korkad? Jag har nog min definition klar, men det skulle vara roligt att höra andras uppfattning.

I Sverige har vi ett parti i riksdagen som mer programmatiskt hävdar, att det finns två kategorier av medborgare i landet. De som är medborgare, men inte tillhör den svenska nationen och de medborgare som tillhör den svenska nationen. Partiet anser också, att det inte är bra för landet, att ha för många medborgare som inte tillhör den svenska nationen. T ex kurd-svenskar.  Den här insikten om SD:s inställning fick mig att skriva den här kommentaren på Facebook:

”Just nu, när jag läste artikeln, fick jag en vision. Jag ser en presskonferens där Löfven, Fridolin och Åkesson meddelar, att vi måste skilja på de barn som är medborgare i landet och de barn som tillhör nationen Sverige. I första steget, skall på varje skola finnas klasser, där de barn som tillhör nationen Sverige är i majoritet.
I nästa steg blir det lag på, att det inte får finnas skolor, där inte barn tillhörande nationen Sverige är i majoritet.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Känns inte argumenten märkvärdigt lika över tid?

7 maj, 2016

I går läste jag ett blogginlägg, skriven av Jerlerup, ”Idag muslimen, igår hårdrockaren, katoliken och jazzälskaren.” Jag rekommenderar läsning, för texten väckte, åtminstone hos mig, många funderingar och hågkomster från ett samhällsengagemang sen tidigt 60-tal.

I blogginlägget kan vi bl. a läsa följande:

Förekomsten av politisk katolicism ansågs vara det främsta argumentet mot katolska kloster, av en del debattörer. Katolicismen sågs av flera svenska riksdagspolitiker som en aggressiv antidemokratisk religion med politiska ambitioner.

Man må resonera hur mycket man vill om det religiösa innehållet, men man kommer inte ifrån iakttagelsen, att när den katolska kyrkan tar ställning i politiska frågor, går den alltid reaktionens ärende.  – Gunnar Berg (S)

Att tänka sig att man med berått mot skulle medverka till att underkasta demokratiskt tänkande människor, som vill åtnjuta de fria mänskliga rättigheterna, ett sådant tvång som här avses, är något jag inte kan göra. Därför vill jag inte heller medverka till att det inrättas kloster i detta land.   – Nils Elowsson (S)

Det kan synas märkligt att jag säger detta, eftersom jag inte är engagerad i kyrkan i annat mån än jag är medlem i den. Man bör ändå bemärka, att om demokratin skall kunna fungera i en fri stat, så får man icke genom främmande engagemang förhindra en samhällsutveckling som vi anser gagnelig för land och folk.  – Inge Lundberg (S)

Skall jag vara riktig ärlig, måste jag väl ändå medge, att i reaktionen mot hela denna historia också inmänger sig ganska naturliga nationella känslor. Jag undrar om inte Gustav Adolf ute på torget skulle ramla av hästen om han begrep vad vi här håller på med! – George Branting (S)”

Håll med mig, att argument då, var märkligt lika argument av i dag!

Under läsningen av Jerlerups blogginlägg, dök ett uttalande, pådyvlad Ford, upp. Människor ska ha rätt att välja vilken färg de så önskar på sina bilar, bara de väljer svart! Som sagt, Ford lär aldrig yttrat det sagda, men på något sätt påminner yttrandet, debatten om mångkulturen av i dag. Invandrare, kyrkor och samfund får gärna bjuda på exotiska maträtter, men om de försöker lära sina barn, att de inte bör pippa runt, utan vänta till de gift sig, då skärps tonfallet, de får höra, att de hotar barnens mänskliga rättigheter och vad värre är, de hotar den svenska demokratin.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Makthavare sluta spela oskyldiga!

30 augusti, 2015

De senaste åren har den som så önskat, kunnat läsa om hur människor på flykt, i risiga båtar, försöker ta sig till Europa, många dör! Andra riskerar sina liv gåendes på vägar, andra dör i slutna lastbilar i Österrike. De här berättelserna och bilderna handlar om skeenden i hela världen och drabbar också andra delar i världen mycket hårdare än vad Europa drabbas. Att det förhåller sig så, är en sanning, som i egentligen mening inte går att diskutera. Det bara är så!

Vi vet också hur våra makthavare reagerar. De uttrycker avsky, sorg och förtvivlan över det som sker och lovar krafttag mot människosmugglarna. Men låt oss stanna upp och tänka efter och ställa oss frågan, varför sker det som sker? Här sitter en minnesgod och illvillig individ, som minns hur det gick till, att människor dör på världens hav, eller på grusiga vägar eller kvävs i lastbilar eller containrar. Sätt er till rätta och luta er bakåt och blunda. Låt minnet föra er tillbaka ett antal år. Minns ni hur mängder av flyktingar kom till Arlanda? Ofta utan ordentliga identitetshandlingar. Staten och myndigheterna upplevde det här som oerhört arbetsamt och ville ha ett slut på flyktingar på flygplatser, hamnar och gränsstationer. När vi nu sitter här och blundar, minns säkert många vilket genialt uppslag våra makthavare fick. ”Vi privatiserar flyktingmottagandet! Vi tar och beslutar att alla transportföretag får betalningsansvar för alla som inte har godkända identitetshandlingar!” Beslutet resulterade i att det under många år satt flyktingar på världens flygplatser för de kom inte vidare! Efter det beslutet fanns egentligen bara en legal väg att ta sig till Sverige. Med illegala transportföretag. Det är transportföretagen som är illegala, inte människorna på flykt. Nu planeras nya krafttag och nu motiveras det med humanitära skäl. De illegala transportföretagen ska stoppas, med militärmakt om så krävs.

Jag upplever det skamligt hur tyst makthavarna talar om konsekvenserna av sina tidigare och kommande beslut. Inte sägs det många ord om vad som ska hända med flyktingarna. Det ges inga legala vägar att ta sig till Sverige och Europa. Är det någon som tror att flyktingströmmen minskar på grund av omänskliga byråkratiska beslut? Självfallet inte. Människor på flykt kommer att ta ännu större risker, till ännu större kostnader för att ta sig till det de upplever som möjlig trygghet. Vi kommer även i framtiden se makthavare gråta krokodiltårar över mänskligt lidande. Jag ser det så här. Eftersom rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet, då måste vi skapa legala förutsättningar för människor att utöva sin mänskliga rättighet. Att hänvisa människor på flykt till kriminella ogärningsmän, vilket staterna i Europa och Sverige gör, innebär att vi måste se den obehagliga sanningen i vitögat. Sverige önskar inte att de vackra orden skall bli verklighet!

Nu när vi kommit så här långt i våra funderingar, är det bara att öppna ögonen och säga till våra makthavare:

”Vi ser vad ni håller på med, trots era vackra ord! Vi kräver att ni lever upp till humanitet och rimlig mänsklighet och underlättar för människor på flykt, att på legala vägar kunna söka asyl i Sverige och Europa! Det är en skam att ni inte redan beslutat så, men gör det nu! Alla bortförklaringar är uttömda!”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Jag tror Danmarks utrikesminister skulle trivas i Norge!

14 augusti, 2015

Jag har under dagen väntat att det skulle dyka upp dementier på uppgiften att Mobarak skall utvisas efter mer än tio år i Norge. Enligt uppgifter i Åsa Linderborgs krönika är anledningen till varför Mobarak skall utvisas, att hans föräldrar ljög om varifrån familjen kom. Vid det tillfället 2002 var Mobarak 10 år. Nu när han gått i skola i Norge, gift sig och fått barn, då skall han utvisas på grund av föräldrarnas lögn. (Jag vet inte om de verkligen ljög, utan går på norska statens motivering).

Kan det verkligen vara en rättssäker hantering, vare sig juridiskt eller moraliskt, att straffa Mobarak för något hans föräldrar är ansvariga för? Vad skulle den 10-åriga parveln gjort 2002? Skulle han berättat för myndighetspersonen att föräldrarna for med osanning? Det verkar vara, åtminstone i mina ögon, ett orimligt krav på ett barn. Efter alla dessa år straffas Mobarak för föräldrarnas brott. Jag hittar inte ord för vad man skall kalla ett sådant rättsligt förfarande för. Ruttet rättssystem verka lite futtigt.

Jag tror inte ens den vän av ordning, som försvarar de mest bisarra beslut,  kommer i det här fallet att försvara norska statens beslut. Ja förutom Danmarks utrikesminister  då, Han verkar tillhöra gruppen som försvarar vilka dårskaper som helst. I morgon läser vi säkert i nyheterna hur utrikesministern berömmer Norge. Landet där det tas rejäla rasistiska och främlingsfientliga beslut.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Den välsignade mångkulturen i Gävle och Gävleborg

9 augusti, 2015

Jag har ofta förundrat mig över hur ords betydelse förändras över tid. För något år sedan kunde jag läsa, ofta i skilda SD-sammanhang, om ”kulturberikare” som skulle tolkas som gängvåldtäkter utförda av invandrarungdomar, främst med arabisk bakgrund. Den senaste tiden möter jag en märklig tolkning av ordet mångkultur. Ordet ska sägas med viss förakt i rösten, för ordet mångkultur ska tydligen tolkas som kriminalitet! Efter vad jag förstår, fanns det ingen kriminalitet i Sverige, när landet var förment enkulturellt. Två personer framhävs som ytterst ansvariga för utvecklingen, Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

Nå, det här är inte inläggets huvudpoäng, utan ska ses som en bakgrund till inlägget som nu följer. I går, lördag den 8 augusti tog jag mig till Gävle för att delta i en evangelieaktion på Stortorget i Gävle. Arrangör av aktionen var Sankt Pauli katolska församling i Gävle. Jag hade lovat församlingens kyrkoherde fader Damian att lämna ett kort vittnesmål vid torgmötet. 16.30 var allt på plats och torgmötet kunde börja. Lite sång, några textläsningar och en predikan med rent profetisk kraft av fader Damian. Fader Damians predikan utgick från berättelsen om Babel i GT och den första pingsten i Jerusalem. Jag tror nog att många vet vad historien om Babel vill berätta. Människorna trodde i sitt övermod att de inte behövde någon Gud och att de av egen kraft skulle kunna bygga ett torn ända upp till himlen. Gud förhindrade förverkligandet av planerna genom att skapa en sådan språklig förbistring att männsikor inte förstod varandra, utan spreds ut i alla riktningar. Så förhöll det sig fram till pingsten då helig Andes utgjutelse föll över lärjungarna, så att de kunde bli förstådda av alla. Pingsten är Guds gåva till mänskligheten och innebar möjligheter till en större samhörighet mellan Gud och människor och mellan människor. Pingsten visar också att alla människor, oavsett hudfärg, färg på ögonen eller hårfärg, är välkomna in i Guds församling. Fader Damian menade med stort allvar, att Sverige som nation och folk lämnat pingsten och gått till Babel och att det var hög tid att vända om, med målsättningen att Sverige återigen skulle bli ett kristet land.

När jag lyssnade på fader Damians predikan fick jag uppslag till mitt vittnesmål. Jag kunde med mitt liv som exempel, bekräfta det fader Damian påpekat. Jag hade vandrat från min ungdoms tro till Babel och befunnit mig där i många år, tills jag blev kallad att börja vandra tillbaka och nu står jag här och knackar på dörren till Sankt Pauli katolska församling och vill in. Åhörarna skrattade välkomnade. Jag kunde sluta här, för det hände inte så mycket mer, men det hände desto mer i tankarna, när jag bearbetade det jag upplevde och upplevt. Det är intressant hur bilden av åhörare blir tydlig, när man står framför dem och talar. Blicken går från det ena hörnet till det andra och hjärnan noterar. I går noterade hjärnan, att åhörarna bestod av människor från Afrika, Latinamerika, Polen, Sverige och så jag, som är en tidig invandrare från Finland. Tanken som slog mig var, att här sitter ett stort antal invandrare, som inte är beredda att anpassa sig till svenska värdringar, utan hävdar med stort självförtroende att det har något att erbjuda Sverige och svenskarna. De står på ett torg i Gävle och säger: ”Tro på Jesus! Han är vägen, sanningen och livet.” De inte bara erbjuder, de vågar också säga: ”Vänd om från Babel och kom till pingstens glädje!” När jag tackade för mig och klev ner, tänkte jag, här ser vi början till det kommande nya Sverige. Många kulturer i en gemenskap, i tro och liv. Det som är möjligt i Sankt Pauli församling, torde vara möjligt i hela landet. Kom ihåg att Sankt Pauli församling är en svensk församling och inte någonting som står utanför de svenska sammanhangen. Mångkulturen i Sankt Pauli församling är och kommer att vara till välsignelse för Gävle och Gävleborg!

När jag lufsade i väg till bilen efter torgmötet tackade jag Gud för nåden, att under några år, få vara delaktig i äventyret!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,