När ska riksdagsmännen, som röstade för svensk militär närvaro i Libyen, träda fram och erkänna sitt ansvar för situationen i landet?

16 augusti, 2017

Jag ska inte skriva långt, utan jag vill påminna om hur Sverige var med och slog sönder Libyen. Riksdagen hade samma information som jag och ändå tog de beslutet att Sverige skulle delta med reguljära flygstridskrafter. Vi vet resultatet. Resultat, ett fullständigt sönderslaget land ekonomiskt och socialt.
Här en artikel om som borde beröra varje rättänkande människa och få de riksdagsmän, som röstade för militära insatser i Libyen, att rodna av skam.

Jag skrev i augusti 2011 ett blogginlägg ”Legosoldater, den nya exportprodukten?”

 

Annonser

Är det inte så, att missnöjda vita och svarta arbetare bidrog till Trumps valseger?

9 november, 2016

Jag avser inte att göra någon lång och omfattande valanalys. Har inte den kompetensen och händelsen ligger, till råga på allt, för nära i tid. Men en fundering vill jag ändå vädra så här dagen efter.

Jag har sett en förklaring till Trumps valseger, att det skulle röra sig om missnöjda rasistiska vita män, som bidrog till valsegern. Och visst, så där ytligt kan jag väl hålla med om beskrivningen av de vita männen. (Märkligt nog så sägs det ingenting om deras ålder och sexuella preferenser.) De är säkert på många plan rasistiska, men är det en tillräcklig förklaring till deras agerande på valdagen?

Låt oss pröva att använda det gamla hederliga klassbegreppet, arbetare. Om vi säger så här i analysen. Vita missnöjda arbetare låg bakom Trumps valseger. Skulle inte den valanalysen ge en bättre grund för solidarisk politisk kamp och framför allt en ökad förståelse av skeendet, än att vi enbart betraktar dem som rasister?

Det sägs också i snabbanalyserna av valet, att svarta inte röstade i den utsträckning, som prognosmakarna hoppats. Och vad kan skälen vara till att svarta inte röstade i valet? Är det orimligt, att tänka sig att det i stor utsträckning var missnöjda svarta arbetare, som avstod från att rösta och därmed bidrog till Trumps valseger? Missnöjet har med all säkerhet i stort samma grund som de vita arbetarnas.

Jag anser, att det det missnöje som svarta och vita arbetare känner är helt berättigad. Här finns också möjligheten att hitta en politisk plattform för en gemensam kamp mot en gemensam fiende. Den stora frågan är väl som så ofta i amerikansk politik. Var finns den politiska kraften som kan ena arbetare över alla existerande rasbarriärer. Martin Luther King hade innan han blev mördad börjat skissa på en strategi, med målet att ena alla fattiga i USA, men efter hans död föll tanken i glömska. Det kanske är dags nu, att väcka liv i den tanken, innan arbetare återigen splittras efter rasmässiga grunder.

Ett är då helt självklart, varken republikanerna eller demokraterna är de krafter som kan ta sig ann uppgiften. De gagnas av att arbetare är splittrade och fortsätter att vara splittrade. Det kanske behövs en fjärde kraft?

Trots att inlägget är kort, känns den ändå lite pladdrig, men se det som en första fundering över en felaktig valanalys. Alla arbetare i USA, har all anledning att vara missnöjda och förbannade!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Jag skulle inte rösta på det minst onda, utan satsa på det större goda!

7 november, 2016

Snart går vi in ett nytt dygn, då medborgarna, de som inte redan röstat, ska gå till valbåsen i USA och välja den som de anser vara den minst onda av två onda valmöjligheter. Anhängarna till bägge kandidaterna Trump och Clinton anser att just deras kandidat, med fel och brister, ändå är det enda man kan rösta på. I Sverige har nästan alla politiska kommentatorer i olika medier gjort sitt val. Det är som vanligt Demokraternas kandidat som faller de flesta på läppen. Minst en miljöpartist har varit i USA och agiterat för Hillary Clinton. För den miljöpartisten existerade tydligen inte Green Party och Jill Stein, men det kanske är symptomatiskt om vi tänker på MP:s agerande i regeringen. Det skulle nog kännas lite hycklande om miljöpartistiska förtroendevalda åkte till USA och agiterat för Jill Stein. Jill Stein som står för det ett svenskt miljöparti med självaktning skulle stå för.

Jag ska inte göra någon amatörmässig genomgång av de bägge kandidaterna, utan nöjer mig med att påminna alla i Sverige och annorstädes att jag kan inte se Trump hota världsfreden mer än vad Hillary Clinton redan visat i praktisk handling.

Det här blir den tredje valrörelsen, som jag här i min ensamhet i de hälsingska skogarna, berättar att jag skulle vara en hängiven, om jag bodde i USA, volontär för Green Partys presidentkandidat. Jill Stein är kvinna med en god politisk plattform. Hillary Clinton är en kvinna med ett fruktansvärt CV i krigiska äventyrligheter. Det är inte så att jag ställer högre krav på kvinnor än män, utan jag ställer krav på gott politiskt innehåll i det man pläderar för.

Jag kommer säkert att sitta framför TV:n för att se hur det går. Valet för min del kommer inte att vara en rysare, annat än i frågan om Green Party och Jill Stein uppnår 5 % i valet. Ett sånt resultat skulle skapa oerhört bättre ekonomiska resurser för partiet till nästa presidentval. Det resultatet lär vi inte få redovisat under valnatten. Jag får ägna den närmsta tiden att leta resultat för Green Partys resultat i alla olika val på skilda nivåer. Green Party bygger ett parti, vilket också är mycket viktigt att påpeka, utan att för den skull kritisera Bernie Sanders. Han borde ha nappat på erbjudandet från Jill Stein och Green Party, att ställa upp som presidentkandidat för Green Party. Då hade han visat att han verkligen var en oberoende kraft i amerikans politik.

Nå, detta om detta.

Jag har översatt Green Partys och Jill Steins valparoll till svenska. Hoppas jag någorlunda får med nyanserna.

Rösta inte på det minst onda. Rösta på det större goda!
Don´t vote for the lesser evil, vote for the greater good!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Bomber befriar varken städer eller människor!

17 oktober, 2016

Jag är övertygad om att de flesta som följer mig här på bloggen och på Facebook, vet min grundläggande inställning om orsakerna till kriget i Syrien. Orsaken till att det fortfarande pågår krig i Syrien och Irak är att USA, så önskade. Jag tänker inte utveckla den tanken så mycket mer i det här inlägget, utan kommentera den senaste tidens utveckling. Jag är ingen större militärstrateg, en underofficersutbildning på 60-talet är inte en tillräcklig grund för att bli expert i militärstrategiska frågor, inte ens i TV, där kraven inte alltid verkar vara så höga.

Nå till sak. Jag förstår inte vad alla de makter som är engagerade militärt i Syrien tror sig vinna med terrorbombningarna i Aleppo. De när väl inte den fåfänga förhoppningen, att IS/Daesh kommer att krypa ut ur sina gömslen med en händerna i luften och kapitulerar. Det kommer inte att hända. Vill Syrien med stöd av Ryssland befria Allepo då är det bara att gå in med marktrupper och rensa stan. Självfallet innebär även en sådan strategi, att civilbefolkningen drabbas oerhört hårt. Men det skulle ändå innebär att de kan se ett slut på lidandet. Bombningarna drabbar inte IS/Daesh och de har inte heller de känslor för folket, som skulle kunna leda till att de ger upp för folkets skull.

Så, en nattlig vädjan från skogarna i Hälsingland. Sluta bomba, gå in med marktrupper och befria Aleppo!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Varken Hillary Clinton eller Donald Trump. Jill Stein är segraren!

27 september, 2016

Jag är väl en lika god analytiker som de flesta andra i den globala medievärlden! Jag baserar mina expertutlåtanden på mångårigt lyssnande till valdebatter! Och tro mig, jag är också fullständigt objektiv i mina utlåtanden. Jag skulle aldrig tillåta mig att påverkas av mina sympatier eller antipatier

http://www.democracynow.org/2016/9/27/expanding_the_debate_jill_stein_debates

Tyvärr klarade jag inte av att länka direkt från bilden. Ni får ta den lilla omvägen via länken ovanför bilden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag är helt enig med Påve Franciskus. Det är inget krig mellan religioner!

6 augusti, 2016

Nu lär de som varnat mig, att jag måste lyda påven, nu när jag är katolik. (Uppgiften är väl lite felaktig, eftersom jag inte är upptagen i Kyrkans fulla gemenskap än, men jag tillåter mig ändå definiera mig själv.), få vatten på sin kvarn!

Jag har under ett antal år känt en stor olust, över uppfattningen, som sprider sig i allt vidare kretsar, att enbart det faktum att IS, Boko Haram, Talibaner och andra islamistiska grupper skulle visa på Islams rätta ansikte. Den åsikten kännetecknas inte av analys eller eftertanke, utan utgör bara ett falskt medvetande, som obskyra krafter vill utnyttja för sina syften eller som Påve Franciskus citeras i Dagen (29 juli 2016): ”Jag talar inte om ett krig mellan religioner. Religioner vill inte ha krig. De andra vill ha krig.”  I samma artikel som innehåller Franciskuscitatet, citeras också den katolske biskopen i Aleppo i Syrien, George Abou Khazen: ”I många år år har vi biskopar i Mellanöstern varnat för de västerländska makter som inte tvekat att stödja de fanatiska jihadistiska grupper för att skydda sina egna intressen.” Vilka de västerländska makterna är, det vet vi och många, mer namnkunniga än jag, har varnat för konsekvenserna av att stödja extremistiska grupper för att komma åt regimer som USA, Nato och EU, anser vara förhatliga. Den politiken ger spridning åt allehanda extremister, inte bara extrema islamister. Tänk på Ukraina.

Jag vill än en gång vara tydlig. Jag förnekar inte att t ex IS är en muslimsk terrororganisation, vilket alla som genom åren följt min blogg, vet. Dessa terrororganisationer skall bekämpas hårt, utan att mänskliga rättigheter eller folkrätten kränks. Jag anser också, vilket jag ofta skrivit, att kristna i Mellanöstern och delar av Afrika är offer för folkmord och religionsförföljelser utförda av organisationer som IS. (Det förekommer också religionsförföljelser i Nordkorea, Kina och Vietnam, bara för att ta några exempel på några ickemuslimska krafter. Dessa förföljelser är statsstyrda, till skillnad till många muslimska gruppers förföljelser).  Men att ur det dra slutsatsen, att det råder krig mellan Islam och kristenheten är grovt felaktigt. Då skulle vi i konsekvensens namn hävda att det råder fullt inbördeskrig inom Islam, men trots att sunnimuslimerna i IS mördar och spränger shiitiska moskéer och marknadsplatser sönder och samman, innebär det inte att sunni och shiiter globalt skulle vara indragna i ett allmänt inbördeskrig.

Jag tycker mig se likheter i den strategi, som IS har för Europa med den strategi som t ex RAF i Tyskland och Röda Brigaderna i Italien hade på sin tid. De ville med sina terroraktioner skärpa statens repressiva slagstyrka, för att på det sättet skärpa klassmotsättningarna. IS och andra grupper när samma förhoppning. De hoppas att deras aktioner skall leda till skärpta motsättningar mellan t ex kristna och muslimer, så att de muslimska massorna skall väckas till strid. Det vore förödande om Europas stater och folk, skulle lockas till att medverka till en allmän skärpning av motsättningar till Islam, enskilda muslimer och muslimska stater.

Vill uppmana alla att lyssna till till Påve Franciskus!

Läs även andra bloggares åsikter om Franciskus, , ,


En fundering eller kanske det är en fråga, före sillen och nubben

24 juni, 2016

Har läst hyfsat många kommentarer med anledning av resultatet av folkomröstningen i Storbritannien igår. Många är besvikna, vilket i sig inte är förvånande, men många är också oerhört nöjda, vilket inte heller är förvånande. Det som förbryllar, åtminstone mig mycket, är den förnöjsamheten bland många som kallar sig vänster i mer marxistisk tappning. (Jag kunde säga, gamla vänner från ungdomsåren.)

Jag tänker inte utveckla några djupa tankar i dag, utan jag nöjer mig med att ställa frågan till mina marxistiska vänner från fordom. Vilka klassallianser ser ni framför er, som ska vara de socialt bärande krafterna för att bygga ett nytt Storbritannien efter valresultatet? Jag kan inte se, att det i valrörelsen fanns, en stark och samlande vänster i Storbritannien. Jag upplever, att arbetarklassen är utlämnad till att ledas av politiska krafter, som åtminstone jag ser som arbetarklassens dödgrävare.

Och nu till min sista undring innan nubben plockas fram ur kylen. På sin tid hävdades det att socialism i ett land var möjligt. När dagens vänster samma dröm, men nu i en mer inskränkt bemärkelse. Nationellt oberoende är möjlig i ett enda land?

Jag återkommer i morgon om huvudvärken inte är för svår!

OBS Om någon kommenterar i dag, vänta er inga svar. Jag skriver aldrig i sociala medier, när jag intagit sill och nubbe!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,