Jag gläds åt, att landets politiska makthavare, anslutit sig till den folkliga opinionen!

8 september, 2015

Lite brydd blir jag av de senaste dagarnas händelser och debatter. Jag gläds helt och fullt med alla folkiga demonstrationer, manifestationer och stödaktiviteter både här i Sverige och i övriga Europa, för en mer human flyktingpolitik. Alla dessa folkliga aktiviteter visar, att fortfarande är det så, att medmänskligheten är den dominerande folkliga känslan. Krafterna som försöker vrida politiken i mer extremistiskt håll, är i underläge inte bara här i Sverige, utan som sagt också i Europa. Trots bilder på en arg spottande dansk!

Det som gör mig brydd är den märkliga diskussionen om människor, som skrivit på ett upprop, anser sig vara goda. Jag vet inte vad de anser om sig själva, men jag vet vad jag anser om mig själv, när jag hakade på och delade uppropet på Facebook. Inte är jag väl speciellt god, men det hade varit märkligt om jag, efter år av polemik och agitation i ämnet, inte skrivit under.

Jag befarar att diskussionen om människors eventuella godhet eller brist godhet, drar intresset från det som borde intressera alla. Tänk efter, i demonstrationer som uttrycker åsikten, att den välkomnar flyktingar och önskar säkra vägar för asylsökande att ta sig till Sverige och Europa, i en sådan demonstration deltar landets statsminister! Visserligen försöker han lite, så där antydningsvis, hävda att han och regeringen alltid delat demonstrationens syfte och mål. Låt oss bortse från det försöket till historieförfalskning och ta fasta på det Löfven säger och vilken demonstration han deltar i.

Jag kan inte tolka deltagandet på annat sätt, än att regeringen är beredd att avskaffa transportörsansvaret. Gör regeringen det, vilket jag upplever att Löfven lovat i och med sitt deltagande i demonstrationen, då lovar jag för min del, att aldrig mer påminna om att lagen kom till, enbart i ett enda syfte, att hindra människor att komma hit och utnyttja sin mänskliga rättighet att söka asyl. När beslutet togs var inte SD ens representerade i riksdagen. Men som sagt. Om regering och riksdag upphäver bestämmelsen om transportöransvaret, då ska jag köpa en flaska champagne och utbringa en skål för regering och riksdagsmajoritet och inte längre påminna om föregångares mindre väl tänkta beslut.

Självfallet gläder jag mig åt, att även företrädare för oppositionen deltog vid samma manifestation och även på andra. Det verkar som om majoriteten i riksdagen är fixad för avskaffandet av lagen. Det känns ännu säkrare, när jag läser om och hör hur Angela Merkel säger samma sak. Det känns verkligen som om den politiska makten och den folkliga opinionen äntligen hamnat på samma spår.  Det är nog lika bra att jag åker in till Hudiksvall och köper mig en flaska champagne!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Att svälta med värdighet eller utan värdighet

5 juli, 2015

Just nu tyder de första resultaten från folkomröstningen i Grekland på en klar seger för ett nej från det grekiska folket. Det kanske skulle vara klädsamt om jag väntade med mitt blogginlägg tills rösträkningen var klar. Men jag får väl erkänna, ju närmare själva omröstningen vi kommit, att jag insett hur känslomässigt jag bundit upp mig för ett nej. Självfallet är det så, att det är det gregiska folket som avgör om vilken väg de skall gå. Så tills vi vet hur det går, så vet ni att jag sitter här och håller tummarna, att grekerna valt att svälta med värdighet, som Kallifatides uttrycker det i en artikel i SvD: ”Grekland får inte bli en lydstat.

Överheten vill självklart inte att grekerna skall tänka i termer av värdighet. Hur skulle det se ut om människor själva fick avgöra vad som är ett värdigt liv eller inte. Sådana omdömen kan väl bara girigbukarna kosta på sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


I dessa onda tider är ändå inte allt nattsvart!

10 mars, 2015

I kväll blir det ingen lång utläggning, utan jag vill lite stillsamt glädjas åt att Sverige säger upp det militära samarbetsavtalet med våldsbejakande extremister, som Saudiarabien faktiskt är. Samarbetsavtalet var en skamfläck för Sverige som nation och det är fullständigt obegripligt att en socialdemokratisk regering på sin tid skrev på ett avtal om militärt samarbete med Saudiarabien. Än obegripligare har förklaringarna, att Saudiarabien är en samarbetspartner i kampen mot terrorismen, varit.

Glädjen över att det militära samarbetsavtalet inte förlängs grumlas ändå lite, när uppsägningen inte behöver innebära att vapenexporten till Saudiarabien upphör. Men i kväll unnar jag mig att vara glad. Kritiken av den svenska krämarmentaliteten när det gäller vapenförsäljningen får jag ta upp i morgon.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag förstår inte den västcentrerade matematiken!

31 oktober, 2014

Länder som erkänt Palestina

Min inställning till Sveriges erkännande av Palestina är väl känd, så jag behöver inte lägga ut texten alltför mycket. Det får räcka med att jag än en gång säger att jag är glad att den svenska regeringen så snabbt förverkligade löftet i regeringsförklaringen.

Det som förvånar mig lite en sån här dag, är en del mycket förvånande  kommentarer  till beslutet. För en stund sedan satt jag där i min TV-fåtölj och tittade på nyheterna i TV 4 och fick en märklig känsla av att jag befann mig i en dröm. Det lät som om Sverige var helt ensam om sitt erkännande och att resten av världen inte kunde förstå den svenska positionen. När jag lämnade TV:n tog jag mig ett glas juice och en bulle och norpade till mig senaste numret av Kyrkans tidning och fick ögonen på en rubrik ”Ensam om sin åsikt” på ledarartikel skriven av Barbro Matzols. När jag började läsa artikeln insåg jag att artikeln handlade om Sveriges erkännande av Palestina. Jag förstår inte behovet av att hävda den felaktiga bilden av att Sverige på något sätt står ensamt i världen med sitt erkännande. Inte ens i Norden står vi ensamma. Island tog beslutet några år före Sverige. Inom EU finns det också länder som erkänt Palestina.

Studera kartan som jag snott ur DagensArena. Stora delar av Europa har erkänt Palestina. Likaså merparten av Asien, Afrika och Latinamerika. Egentligen är det ganska fantastiskt att de länder som hittills vägrat erkänna Palestina till stora delar är de forna europeiska kolonialmakterna och USA/Kanada. Kan det ha något samband?

Tolkningen och analyserna i många av våra medier visar på en något begränsad syn på vad som är världen! Jag är inte förvånad, så har det ju analyserna och förståelsen varit så länge jag varit medborgerligt aktiv. Sverige är ensamt, trots sällskapet av 134 andra länder! Tänk att vi inte kommit längre!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Ryssland har nog redan invaderat Sverige enligt Aftonbladet!

20 oktober, 2014

De senaste dagarna bör vi medborgare känna stor oro om jag förstått svenska medier rätt. Det är, vad jag förstår fullt klarlagt, att en rysk u-båt finns i våra farvatten. I Aftonbladet varnas det för, att det är fullt möjligt att besättningsmän från ryska u-båtar redan befinner sig på öar i Stockholms skärgård! Den ryska undervattensverksamheten har tydligen enligt Aftonbladets experter till uppgift att kartlägga (för femtioelfte gången) skärgården, men vad värre är de kanske lägger ut minor, planerar sabotage mot svenska militära fartyg och anläggningar.

Alla dessa braskande nyheter och spekulationer i våra medier skulle kännas riktigt oroande, om jag och många med mig, inte skulle minnas att allt det här också hände för ca 30 år sedan. Det är som en dålig sommarrepris på TV! Då var det trovärdiga vittnen som sett båtar, det fanns skuggiga bilder att se i både TV och tidningar. Jag tror att inte ens jag, som nästan aldrig tar bilder skulle lyckas med att fota med så dålig skärpa, som alla de bilder som då som nu publiceras. Det är samma upphetsande tonfall nu som då. Om jag blundar skulle jag känna mig förflyttad till 80-talets ubåtsjakter, när jag lyssnar på TV-nyheterna. Det är nya pensionerade militära experter som uttalar sig, men de säger stort sett samma saker som de pensionerade experterna sa på 80-talet. Det finns en liten skillnad, dagens pensionerade militära experter var de som misslyckades med att visa på en enda sovjetisk u-båt som kränkte våra vatten. Den enda U-båt vi fick se var den som ryssarna själva körde på grund! Det spekulerades då som nu om landstigna spetnaz förband och ö-bor och ägare till fritidshus uppmanades till vaksamhet.

Jag har några minnesbilder från 80-talet, som hittills inte upprepats. Det ena är att militärledningen inte verkar vilja säga vems u-båtar det gäller och det innebär att att Löfven inte pressas till att lämna en officiell protest till Ryssland, som Palme blev tvingad till. Jag är helt övertygad om Palme mådde oerhört illa av, att på det underlag som militärledningen presenterade behöva gå sta och officiellt protestera! Jag har också en personlig minnesbild, som nog de flesta inte var medvetna om existerade. Idag verkar det inte finnas några stalinistiska grupper som tror att Ryssland hotar Sverige, men då fanns det! Medlemmarna i de organisationerna kan ju sitta med skammens rodnad på kinderna och se och läsa alla de upphetsande rapporterna kring dagens händelser. Jag kunde inte låta bli att påminna om delar av vänsterns misslyckade analysförmåga i gången tid. Jag vet  – det är illvilligt och långsint av mig, men vissa saker etsar sig fast i minnet!

Jag trodde inte på 80-talet på våra militära experter, Carl Bildt eller mina stalinistiska vänner. Jag var helt övertygad om att det Sovjetiska militära hotet mot Sverige var struntprat och det innebar för min del att jag inte drabbades av hysterin kring alla ”bevisade” sovjetiska u-båtarna i våra farvatten. Självklart behöver inte dagens uppgifter i sig vara osanna bara för att det ser ut som en repris av gårdagen, men jag tar risken och säger sturskt,  det finns ingen rysk u-båt i våra farvatten. Det föreligger inte heller något ryskt hot mot Sverige. Lika lite som det fanns ett sovjetiskt militärt hot mot mot väst på 70- och 80-talen. Det militära hotet mot världsfreden som är reell idag, är hotet från Nato, USA och EU. Sverige blir en del av det hotet ju mer vi allierar oss med Nato. Den utvecklingen stod Alliansregeringen för och den nuvarande tvåpartiregeringen avser att följa den fastslagna kursen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 


Det är anarki i Libyen! Hur kan det komma sig?

16 augusti, 2014

Ofta, ofta när jag läser utrikesanalyser i våra stora medier som t ex DN, blir jag sittande och storögt funderar över, om artikelförfattarna måste göra sig korkade, för att få in sina alster i tidningen. Just nu sitter jag funderar över en signerad ledare skriven av Håkan Boströmi dagens DN. Artikeln har rubriken: Libyen efter Khadaffi – Ett rop på hjälp. Läs artikeln och försök förstå hur det kan komma sig, att Libyen i dag lider under anarki, klanvälde och extremism? Det kunde ha varit dagens uppgift samhällskunskap för klassen på allmänna linjen på Tärna folkhögskola, när jag arbetade där som lärare i samhällskunskap, historia och livsåskådning.

Nu är det länge sen jag arbetade som lärare, så jag får väl på egen hand förklara varför Håkan Boström får underkänt. Beskrivningen av situationen i Libyen är säkert sann. Den motsvarar de farhågor som jag och många mer kunniga än jag förutspådde för landet. Boström misslyckas med att förklara  bakgrunden till varför situationen är som den är. Visst försöker Boström förklara, men förklaringen är så vag, att den mest liknar en medveten lögn. Han skriver:

”Libyen domineras av ett hundratal större klaner som i dag slåss om makten. Men den traditionella sociala strukturen har delvis brutits upp i och med upproret mot Muammar Khaddafi för tre år sedan. Revolutionen bars till inte ringa del upp av unga män som kommit över en kalasjnikov och en jeep. Efter tyrannens fall har de inte velat lämna från sig sin nyvunna makt.”

Den minnesgode vet vad som hände. Under täckmantel av den arabiska våren inledde USA och Nato, understödd av Saudiarabien en destabiliseringskampanj mot Libyen. Efter bara några dagar hängdes poliser och svarta lynchades i bästa sydstatsstil. USA och Nato hävdade att Khadaffi bombade sitt eget folk, därför började USA, Nato, legoknektar betalda av Saudiarabien att terrorbomba för att slå sönder infrastrukturen i Libyen. Vi vet också, av erfarenheter från andra länder, att bombningar alltid främst drabbar civilbefolkningen. Det som inte uppnåddes genom terrorbombningarna skötte de betalda legosoldaterna om på marken. Efter en tid anslöt sig Sverige med ett antal Jas-plan till terrorkriget.

Efter den händelsen med den lynchade Khadaffi såg jag en TV-intervju med Hillary Clinton (den visades givetvis inte i svensk beredskaps-TV). I intervjun sammanfattade Hillary Clinton, åtföljd av ett skrämmande hånskratt: ”Vi kom, vi segrade, han dog!”

Händelserna i Libyen och Hillary Clintons hånskratt fick mig att delta i en gruppanmälan, mot Regeringen, Militärledningen och de riksdagsmän som röstat för  deltagande i kriget i Libyen, till Internationella åklagarkammaren i Stockholm för krigsbrott. Jag fick lära mig att Internationella åklagarkammaren i Stockholm inte anser att terrorbombning av civila, slå ut bostäder, el- och vattenförsörjning vara krigsbrott. Alltid bra med ny kunskap!

Om det här skriver Boström inte ett ord om. Att USA, Nato, Sverige och Saudiarabien medvetet slog sönder Libyen och sen lämnade landet att klara sig själv. Huvudsaken att de fick kontrollen över oljan. Om någon upplever att det här hänt på andra platser, så har ni rätt. I Irak hände samma sak. Först slår USA, Storbritannien och Nato (var inte lilla Danmark också med?) Irak sönder och samman. Alla ekonomiska, politiska och sociala strukturer slogs sönder och sen lämnade de landet. Vi ser resultatet!

Boström kostar också på sig en hånfull sammanfattning av läget i Libyen: ”Det är tveksamt om man längre kan tala om att landet har en regering. I veckan röstade det libyska parlamentet för att begära en utländsk ­intervention. Det hör sannerligen inte till vanligheterna att ett folkvalt parlament ber utländsk militär att ta över det egna landet. Det säger något om hur des­perat läget är”

Jag vet inte om Boström hånskrattade, när han skrev meningarna, men de dryper av hån och förakt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


En dålig tanke blir inte bättre av att den tänks en gång till

12 augusti, 2014

Med anledning av några reaktioner efter att det blev känt att kristna blivit fördrivna från Mosul, har jag de senaste dagarna tänkt mycket på olika debatter jag deltog i under mina aktiva år inom vänstern. Debatter, som ofta innebar, att vi bortsåg från verkligheten och istället diskuterade principer och teorier. Ofta levde diskussionerna upp till den påstådda militära logiken: Om terrängen och kartan inte stämmer överens, följ då kartan! Den politiskt intresserade och som är tillräckligt gammal minns säkert när Sovjetunionen härjade runt i Afghanistan. Bombade byar, dödade civila och barn. En riktigt blodig och fullständigt orättfärdig historia. Ni som var med, minns säkert den märkliga avvaktande tystnad som inträdde i samtalen, när någon sa: ”Vi måste protestera mot sovjetimperialismens angreppskrig i Afghanistan!” Man kunde riktigt se hur en del i andanom plockade fram sina dogmkartor och säger ”Sovjetunionen kan väl inte vara imperialistisk? Imperialism är ju kapitalismens högsta stadium och Sovjetunionen är inte ett kapitalistiskt land, därför kan det inte vara imperialistisk! ” Och så var grälet i full gång. Det var kartan som diskuterades inte vad som hände där bort i Afghanistan. Som tur var det många som struntade i diskussionen och startade ett omfattande solidaritetsarbete. Heder åt dem!

För en tid sedan fick vi ta del av de förfärande nyheterna om kristna som fördrevs från Mosul. Islamiska staten (IS) ställde de kristna inför valet att omvända sig till Islam, betala en särskild avgift, lämna landet eller dö! Hotelserna var inte heller några tomma hotelser. Bilder på skjutna människor och korsfästa ungdomar spreds med eldens hastighet i sociala medier och bloggosfären. Gammelmedierna var lite mer restriktiva och tveksamma till en början. Nu är det som händer i norra Irak så pass känt, att jag inte behöver beskriva all den ondska som drabbat människorna där.

Nu till sak! Redan den 30 juli skriver Ulf Lindgren ett blogginlägg med rubriken Varför fördrivs kristna i Irak? Ulf Lindgren är ett gott exempel på personer, som så närsynt studerar kartan, att terrängen helt försvinner. Och vad säger kartan? Redan i inledningen slår Ulf Lindgren fast: ”Argumenten är religiösa, men har denna tragedi egentligen något med religion att göra?  Enligt Koranen är det ju strängligen förbjudet att förtrycka judar och kristna – de tillhör Bokens folk och tror på samma Gud som muslimer. Att fördriva kristna är alltså ett direkt brott mot Islam. Därför är detta inte en religiös konflikt.”  Som lök på laxen får vi också en vulgärmarxistisk materiell förklaring – olja! Vän av ordning kan ju fundera över, i vilket syfte han skriver sitt blogginlägg. Den kan ju inte vara tänkt som en analys riktad till de kristna och andra minoriteter i norra Irak. De vet, eftersom de inte sitter och närsynt stirrar i kartan, utan är av nöden tvungen att se situationen som den är. Det är muslimer som ställer dem inför valet, omvänd er eller svärdet!

Nej, efter vad jag förstår är Ulf Lindgrens målgrupp vi som bor i Sverige. Vi ska gå omkring och föra teologiska samtal och konstatera att de kristna och andra minoriteter inte hotas av muslimer, för de är ju inte muslimer. Ni kan vara säkra på att om några veckor kommer Ulf Lindgren och andra att beskylla oss, som påtalar att det är en muslimsk grupp som förtrycker alla som tror annorlunda än den egna grupper, att vi är psykiskt sjuka och uppmuntrar antiislamiska strömningar i Sverige. Tro mig, så kommer det att bli! Jag målar inte fan på väggen. Han är redan där!

Reaktionerna på Sovjetunionens anfallskrig på Afghanistan, oavsett om det var imperialistisk eller inte, var att det byggdes upp en stark solidaritetsrörelse, som såg det orättfärdiga i kriget. Den solidaritetsrörelsen lever än i dag. Detsamma sker i spåren av det folkmord som IS ägnar sig åt. Det växer fram en mäktig internationell solidaritetsrörelse med de kristna och andra minoriteter. En rörelse som vågar se verkligheten som den är och reagera på den verkligheten. Det går inte att bära på ideologiska glasögon, för då blir man blind.

Den som bor i Hudiksvall eller i närheten kan bidra till styrkan i den internationella solidaritetsrörelsen med de kristna och andra minoriteter i Irak, genom att delta i en solidaritetsmanifestation i dag kl. 16.00 Rådhusparken. Låt oss bli många!

KT
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Öga för öga, tand för tand

31 juli, 2014

Jag minns hur jag som halvstor parvel fick lära mig, vilket stort humanistiskt språng det var, när principen öga för öga, tand för tand blev ett moraliskt rättesnöre för rättsuppfattningen. Hämnden eller vedergällningen fick inte vara mer omfattande än själva brottet. I dagens rättskipning talas det om rätten till nödvärn och mer våld än nöden kräver.

I slutet av 60-talet utsågs jag till nämndeman för VPK vid tingsrätten i Sundsvall. Uppdraget innebar en god utsiktspunkt för att se, men också förstå hur orättvist livet kan te sig individer och grupper i ett klassamhälle. Ett viktigt steg i det som ofta kallas för livets skola. Tingsrätten i Sundsvall innebar inga spännande mål, utan för det mesta rörde det sig om små brott, men även händelser i det lilla kan bidra till förståelse för det stora. Som Sune Carlsson sa vid ett bolagsstyrelsemöte i ett av ABB-bolagen i Västerås. Jag hade begärt ordet efter vår VD:s förslag till budget för kommande år. Jag påpekade att budgeten aldrig skulle hålla och hävdade utifrån de väntetider vi hade på den avdelning där jag var metallordförande, att vi gick in i en lågkonjunktur. Då tittade Sune Carlssson kallt på vår VD och sa: ”Nu har metall förklarat ur ett mikroperspektiv, det jag sett från ett makroperspektiv. Du tänker tydligen segla in i en förväntad lågkonjunktur med fulla segel.” Återigen fick jag bekräftelse på, att jag alltid ska lite på mina mikroerfarenheter, de ledde och leder mig oftast hyfsat rätt!

Nu tillbaka till mitt mikroperspektiv som nämndeman i Sundsvalls tingsrätt. Ett mål har jag funderat en hel del över de senaste dagarna. En butiksinnehavare i Sundsvall åtalades av en åklagare för misshandel. En dag såg innehavaren hur en tjuv röck åt sig en läderjacka och drog i väg. Butiksinnehavaren var en före detta idrottsman, brottare vill jag minnas, han sprang efter den flyende tjuven och tog in på honom, det var bara en tidsfråga innan han skulle ha hunnit ikapp tjuven. Någon meter från tjuven får innehavaren en ingivelse och gör en rejäl flygtackling på tjuven som dråsar i trottoaren med ansiktet före. Blodvite uppstod med påföljande läkarbesök. Vid rättegången förklarade sig butiksinnehavaren oskyldig. Det våld han använt sig av var, enligt honom, motiverad. Nämnden inklusive domaren var helt eniga. Vi ansåg honom skyldig till misshandel. Vi ansåg, att om han sprungit i 30 sekunder till, då hade han kunnat gripa tjuven. Den flygande tacklingen var övervåld. Det var mer våld, än nöden krävde.

De senaste veckorna händelser i kriget mellan Israel och Hamas, har jag ofta tänkt på det där ”skitmålet” i Sundsvalls tingsrätt. Av samma anledning som tingsrätten dömde butiksinnehavaren skyldig till misshandel, på samma grunder måste Israel av varje rättänkande människa dömas skyldig till oerhört mycket mer våld än nöden kräver. Vilken nöd är det som kräver 1150 döda palestiniers liv? De flesta civila och barn. Det kan man kalla för en rejäl flygande tackling. Under samma period har Hamas dödat 56 personer varav tre civila! Hur man än vrider och vänder på frågan, så står inte det israeliska våldet i någon rimlig proportion till  händelser, som Israel vill åberopa för sina vildsinta bombningar. Varken nuvarande eller historiska.

Jag torde inte komma längre den här gången, men det är inte nödvändigt heller. Jag tror att jag fått fram min poäng, att Israel med råge överskridit alla rimliga gränser för rätten till nödvärn. Den sanningen är uppenbar oavsett om vi betraktar frågan ur ett mikro- eller makroperspektiv. Nu väntar jag bara på vän av ordning som frågar om min inställning till Hamas och den växande antisemitismen i Sverige. Alla er hänvisar jag till det jag tidigare skrivit på min blogg och på Facebook. Men för att något underlätta läsningen av min text, vill jag i all ödmjukhet påminna om, att jag ingenstans fråntagit tjuven i Sundsvall hans del i händelseförloppet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Han ser i alla fall snäll ut!

27 juli, 2014

Det är alltid intressant att ta del av vad framstående män och kvinnor i staten kan häva ur sig, utan att de blir politiskt eller socialt utstötta. Visst förstår jag att krig kan skapa allehanda aggressioner, men ändå, nån måtta borde det väl ändå finnas. Jag har några dagar gått och funderat över den israeliska professorns Mordechair Kedar uttalande att palestinska terroristers mödrar eller systrar borde straffas med våldtäkt.

Det han säger i artikeln kan inte missförstås: ”The only thing that could deter a suicide bomber is knowing that if caught, his sister or his mother would be raped,” said Kedar on Israel Radio Bet.

Jag inser att det kan finnas udda figurer med märkliga åsikter, i en civiliserad stat. Men jag blir något mer tveksam till att beteckna en stat som civiliserad, där framträdande företrädare för etablissemanget torgför åsikter, att Israel bör bryta mot krigslagar och bli krigsförbrytare och inte bara det, landet bör bryta mot alla vedertagna begrepp om vad som kännetecknar en rättsstat. Som sagt, Mordechair Kedar är inte vem som helst. Läs om hans bakgrund i artikeln. Han tillhör den styrande eliten och kan kanske vara en man för regeringen i en framtid!

Det finns egentligen en hel del frågor att ställa med anledningen av våldtäkterna. Ska de ske av särskilt utsedda våldtäktspatruller eller ska värnpliktiga tvingas att utföra handlingarna, men de frågorna får vara.

Se på bilden av Mordechair Kedar i artikeln. Han ser riktigt snäll ut. Han slår säkert inte sin fru!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Här bor landets sämsta EU-väljare!

6 maj, 2014

När jag steg upp i morse (nåja, kl 10) såg jag med, något sömndruckna ögon, den braskande rubriken på första sidan av HT. Insåg snabbt att ”Här” syftade nog på Gävleborg, men vad menade HT med ”sämsta?” Hade väljarna i Gävleborg röstat fel på något sätt. Kanske lagt sin röst på SD, F! eller Piratpartiet eller röstat blankt?

När det äntligen blev min tur att bläddra i tidningen, insåg jag att HT (Rubriken är inte densamma som i papperstidningen)  med sämsta EU-väljare menade att Gävleborg hade landets lägsta valdeltagande i förra EU-valet. Ordet sämsta var ett värdeomdöme över dem som inte röstade. Artiklarna inne tidningen ger i egentlig mening inga förklaringar till det låga valdeltagandet. Möjligen att partierna bedriver urusla valkampanjer, vilket är sant. Förra valet hade Socialdemokraterna en tafflig affisch vid brandstationen i Delsbo i övrigt ingenting. Hittills har KD hunnit sätta upp en affisch vid brandstationen och medborgarna i Dellenbygden kännr hur valfebern och spänningen stiger. Ska vi bli ”sämst” i år igen?

En liten sidofundering kan jag väl tillåta mig. HT förstår inte varför valdeltagandet är lågt, när besluten i EU till 60% påvrkar besluten i Hälsinglands kommuner. Ett svar kan ju tänkas vara, att t ex HT inte und de senaste fem åren inte rapporterat om alla de beslut EU tagit och som påverkat livet i Hudiksvall. Jag är en hyfsat intresserad medborgare och jag skulle inte på rak arm kunna räkna upp fem EU-beslut som direkt påverkat besluten i kommunfullmäktige i Hudiksvall, som HT informerat mig om. När sen valet dyker upp säger samma tidning, som svikit sin journalistiska uppgift, att väljarna i Gävleborg är landets sämsta. Vore jag chefredaktör för Hälsingetidningarna, skulle jag avgå i skam!

Jag har, som den flitige läsaren av min blogg vet, beslutat att inte rösta i EU-valet den 25 maj. Jag får väl ta det moraliska omdömet att vara en dålig väljare med upphöjd ro.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,