Är ekumenik en fråga om att kompromissa?

15 oktober, 2016

I kväll får det bli en kortfattad fundering med en avslutande fråga, utan någon längre brödtext. Jag låter funderingen stå utan kommentarer och jag ger inget svar i kväll på den avslutande frågan.

När jag läser om de ekumeniska strävanden som försiggår mellan olika kyrkor, så har jag ofta fått känslan av att ekumenik är en fråga om diplomatiska förbindelser mellan kyrkor. Där den förment diplomatiska artighetsetiketterna är viktigare än själva samtalet.
Ofta får jag också en känsla av att med ekumenik menas, att kyrkorna bör kompromissa om sina grundläggande trosuppfattningar. Ni ger lite, så ger vi lite tillbaka och sen kan vi glädjas åt att vi uppnått enighet.

När jag sitter och funderar i de här negativa banorna, så slår det mig:

Borde inte ekumenik innebära att kyrkorna gemensamt söker sanningen? Är inte det den enda rimliga vägen att gå för att uppnå enighet?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Mariahymn

3 oktober, 2016

Offertoriehymn
(jmf. Joh. 17:19 Rom. 12:1)
mel. enl. Sv. ps. 383 (E. Hovland) Text: M. M. Furumalm 2009

  1. Högst välsignad, du vår dyra moder!
    Salig du som trodde på Guds löften,
    du som gav din Son att bli vår broder,
    du som älskar barnen och din tröst dem ger.
  2. Evigt utvald, Herrens Tabernakel,
    du som bar Guds fullhet i ditt inre,
    du som födde frälsningens mirakel,
    du som var Guds ringa tjänarinna.
  3. Högt benådad, ärad ibland kvinnor,
    full av nåd och renhet skall du prisas.
    Alla folk din lovsång evigt sjunger,
    om det stora under som Gud visar dig
  4. Jungfrumoder, alla släktens längtan,
    du som följde Sonen, bad och trodde,
    bar i kärlek alla dina smärtor,
    svärdet som ditt hjärta genomborrade.
  5. Kyrkans moder, Moder till oss alla!
    Där vid korsets fot, han själv ju sade:
    ”Se din son, din dotter”, ”Se, din moder”,
    och vårt väl i dina händer lade.
  6. Gyllne Hus, det Goda Rådets Moder,
    du som runt dig samlade de trogna,
    tröstade och styrkte Guds apostlar;
    lär oss lyssna, göra enligt Jesu ord!
  7. Davids tron, det nya livets Moder,
    du som var gudomlighetens åker,
    underskön du Konungens klenod är.
    Hem till paradiset för oss åter!
  8. Kvinna klädd i solen som din slöja,
    du som står på månens gyllne skära,
    du som krönts med tolv av himlens stjärnor;
    krossa ormens huvud, krossa drakens här! 

    Hymnen sjöng vi på högmässan med nordens Ortodoxa apostoliska kyrka (Kievpatriarkatet) i S:ta Maria, Iggesund lördagen den 1 oktober.

Läs även andra bloggares åsikter om


En mäktig kyrkhelg med god liturgi och kraftfulla predikningar!

2 oktober, 2016

Jag sitter har vid datorn, hyfsat sent på söndagskvällen och summerar en intensiv kyrkhelg med god liturgi och mycket stark undervisning.

Det började i går i Sörforsa och Jesu Hjärtas kapell. Först undervisning och sen mässa. Den katolska liturgin börjar så sakteligen sätta sig i ryggmärgen. Behöver inte lägga tankekraft på att hänga med i formerna, utan mer koncentrera mig på det jag är där för. Mässan! Som vanligt höll fader Damian en stark predikan. Ett mycket trevligt kyrkkaffe med goda samtal avslutade förmiddagen.

Från Sörforsa tog jag mig till Iggesund och S:ta Maria för att delta i en ortodox liturgi enligt Gregoriansk västlig rit, ledd av fader Matteus Maria Furumalm från Nordens Ortodoxa apostoliska kyrka (Kievpatriarkatet). Pär Stenberg från Enånger/Njutånger församling predikade. Temat för mässan var ”Gudsmoderns beskydd” Liturgin kändes inte helt främmande men det fanns inslag, som inte kändes helt hemtama. Innehållsligt förvaltade liturgin en god kyrklig tradition. Liturgin kändes upplyftande. De himmelska härskarorna var närvarande! Vilket de alltid är, oavsett om jag känner av deras närvaro eller inte.
Pär Stenbergs predikan med Jungfru Maria i centrum, var en stark upplevelse. En läropredikan av bästa märke av en präst som tar sitt läroämbete på allvar. Upplyft och glad tog jag mig hem från Iggesund till Bjuråker.

I dag tog jag mig till högmässa i Njutångers kyrka. Zack Lindahl från Enånger/Njutånger församling ledde Mässan och fader Matteus predikade. Jag vet inte om jag övertolkar, men jag tror mig inte ha upplevt en starkare Högmässa någon annanstans under alla mina år i Svenska kyrkan. Det är bara att gratulera Församlingen i Enånger/Njutånger. Det var också fascinerande att uppleva likheterna i alla de tre traditioner jag upplevde under helgen. Där fanns gemensamma rötter!
Fader Matteus predikan var fylld av humor, men med ett stort allvar. Vi kan inte bara tala om änglarna. Vi måste också tala om dem som änglarna bekämpar. Djävulen och hans anhang av demoner och andra onda andemakter. Djävulen och hans anhang är störtade till jorden från himlen av Mikael och hans änglar. Hit följde Jesus efter och slutförde kampen, när han besegrade döden.

Under det efterföljande knytkalaset ställde jag frågan till fader Matteus och fader Pär: Hur kan det komma sig, att ni som predikar sanningen och vi som hör och tar till oss sanningen, blir beskyllda för att vara konservativa? Kan sanningen verkligen vara konservativ?

Det får bli den kvardröjande frågan efter en intensiv kyrkohelg! Den som vill kan ju försöka svara på frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Tro mig, katoliker får gifta sig av kärlek!

5 maj, 2016

När jag drack mitt morgonkaffe för en stund sedan, läste jag jag gårdagens nummer av Dagen. Det händer, att läsning av tidningar sätter extra krydda på morgonkaffet. Jag råkade hamna i en artikel om bidrag till samfunden och att bidragen ifrågasätts allt mer. Den ingången är inte ny, utan dyker upp med jämna mellanrum. Många anser att staten ska kunna bestraffa religiösa organisationer med, enligt staten, felaktiga åsikter med indragna bidrag. Artikeln informerar att 16 politiker i februari skrivit en artikel i Aftonbladet, där de krävde, att staten inte skulle ge bidrag till religiösa grupper  ”där kvinnor saknar tillgång till religiösa ämbeten, samfund som förbjuder kärlek före äktenskapet samt homosexuell kärlek.” En sådan tänkt ordning skulle tydligen innebära att katolska, ortodoxa och muslimska samfund inte skulle få bidrag. (Av någon anledning nämner artikeln inte vad ett sådant tänkt beslut skulle innebära för Equmeniakyrkan eller Pingströrelsen, som tydligen får mest stöd bland kristna samfund.)

Trots att jag inte kan sägas vara expert på Katolska kyrkans äktenskapslära, jag har varit med för kort tid, så vågar jag påstå, att de 16 politikerna kan ännu mindre än vad jag kan. Trots mina ringa kunskaper, vågar jag hävda, att de 16 politikerna gör en illvillig tolkning av Katolska kyrkans syn på kärlek och äktenskap. Hur jag än läser t ex Katolska kyrkans katekes, kan jag inte hitta annat än att Katolska kyrkan förutsätter kärleken som grund för äktenskapet. Kyrkan utgår från att känslorna uppstår före äktenskapet och inte efter att vigselakten är fullbordad. Kärleken kan uppstå snabbt, som vi blivit påminda om i dessa dagar. ”Det sa bara klick!” I andra fall kan det ta längre tid. Kärleken växer över tid, men oavsett vad, kärleken finns där före äktenskapet. Jag avstår från långa citat för att bevisa min tes, utan säger frankt, att bevisbördan ligger på dem som hävdar att Katolska kyrkan har en annan syn på kärleken, än den jag beskrivit.

Självfallet är det så, att staten har all rätt att ta beslut om vilka organisationer som skall få stöd, men det innebär inte, enligt min mening, någon moralisk rätt, att basera besluten på vilka felaktiga grunder som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

 


Hur rimligt är det att världens förföljda kristna uttryckt önskemål, att Svenska kyrkan skall tiga om förföljelserna?

9 februari, 2016

I ett blogginlägg på Svenska kyrkans hemsida hävdar biskop Johan Tyberg i ett svar på kommentarer: ”Flera företrädare för kristna i olika länder såsom Kina och i mellanöstern har bett om att vi inte meddelar vad vi gör i samarbete med dem, eftersom det förvärrar deras situation. Det är vad jag redovisar i bloggtexten. Jag har inte sagt att vi inte ska berätta ATT kyrkan gör något, inte heller ATT kristna förföljs. Jag vill bemöta den naivitet som vill att kyrkan ska redovisa VAD man gör. Och misstron att, om detta inte redovisas görs troligen inget.”

Här glider biskopen lite på sanningen. Jag har ingenstans läst eller på något annat sätt tagit del av krav på att Svenska kyrkan skall redovisa vilka möten den har med förföljda kristna i vare sig i Kina eller Syrien. Jag tror inte att biskopen kan plocka fram ett enda citat från någon seriös debattör, som kräver att Svenska kyrkan redovisar sina möten med representanter för pressade kristna kyrkor runt om i världen. Jag för min del skrev en insändare i HT sommaren 2014, där jag frågade om biskoparna tagit semester samtidigt. Orsaken till frågan var den tystnad jag upplevde, när uppgifterna att de kristna fördrivits från Mosul. Jag frågade inte efter några protokoll från hemliga möten, utan jag önskade då och önskar nu, att kristenheten i Sverige kraftfullt fördömer förföljelserna av kristna i bl a Syrien och Irak. De reaktioner jag upplevt, kan inte ens med bästa vilja kallas kraftfulla eller tydliga. Svenska kyrkan hänvisar till påstådd tyst diplomati (hur de nu kan tänkas se ut i IS-kontrollerade områden), som skulle ta skada av alltför tydliga ställningstaganden mot förföljelserna. Vad jag kan förstå, så anser Svenska kyrkan, att ett instämmande i att förföljelserna mot kristna i Syrien och Irak övergått i ett folkmord, skulle försvåra de kristnas situation.

Jag länkar till tre inlägg som är mycket tydliga i sin frågor om vad Svenska kyrkan gör och krav på SvK borde göra.

Nuri Kino: ”Anslut er till Kampen!”
C
arolina Johansson i bloggen Rambling thoughts: ”Folkmord”
A
nnika Borg i Barometern: ”Pudla, Svenska kyrkan”

Jag är fullt medveten om att det finns fler röster, men de här tre rösterna är de jag ofta, med stort förtroende, lyssnar till. Jag kan uppmana alla att läsa och ni kommer att inse, att Svenska kyrkan försöker styra diskussionen att handla om andra frågor än vad det egentligen gäller. Att höja rösten mot förföljelsen av våra kristna syskon i Syrien och Irak. Extremisterna i IS vill skapa ett område som är kristenfritt!

Vi kristna i Sverige kan kanske inte stoppa utvecklingen, men vi kan åtminstone se till att våra kristna systrar och bröder inte utplånas i tysthet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En del plikter väger tyngre än andra

20 juli, 2015

När jag i ett blogginlägg den 7 april skrev, att jag tagit första steget i min vandring till den Katolska kyrkan, fick jag många kommentarer här på bloggen, på Facebook, men också i det som tydligen sägs vara den riktiga världen. Många kommentatorer önskade mig lycka till, andra beklagade steget och återigen andra ansåg, att steget innebar att jag måste ta till mig allt det som Katolska kyrkan hävdar vara sant. Motsvarande krav på bindande löften finns inte i Svenska kyrkan, vilket är sant. Jag söker inte heller den friheten. Svenska kyrkans biskopar och präster är, vad jag förstår, inte bundna till några löften och då kan självfallet inte lekfolket heller vara bundna till några trosföreställningar. Här kan det självfallet dyka upp motsättningar mellan mig och Katolska kyrkan i den kommande processen. Jag är ändå övertygad om, på goda grunder, att Katolska kyrkan inte har krav på att jag i allt ska vara enig med med kyrkans biskopar och präster. Den som inte vill tro att det förhåller sig så, kan ju ta del av hur påve Franciskus bemöts i vissa katolska kretsar. Katolska kyrkan fråntar mig inte ansvaret, att utifrån Katolska kyrkans tro, på ett självständigt och personligt sätt vittna om min tro. I det uppdraget, som lekman, är det en stor trygghet, att veta vad kyrkan i grunden tror på. Den insikten är, enligt min mening, ingen tvångströja.

Katolska kyrkans katekes, skriver när det gäller lekfolkets roll i kyrkan, bl. a:

907 ”I enlighet med sin plikt, sin kompetens och det anseende de åtnjuter har de rätt och ibland också plikt att ge Kyrkans herdar del av sina åsikter om det som rör Kyrkans väl och låta denna åsikt komma till andra kristna människors kännedom, i det att de tar tillbörlig hänsyn till trons integritet och den vördnad som tillkommer Kyrkans herdar, till den allmänna nyttan och respekten för personens värdighet.”

Så här långt i mina studier av Katolska kyrkans katekes känner jag, att jag inte har missbedömt friheten i Katolska kyrkan. Självklart innebär inte friheten, att jag kan hävda, att Muhammed ger lika sann bild av Gud som Jesus gör. Att hävda det skulle innebära att jag inte tar hänsyn till den kristna trons integritet, utan gör tron till mina personliga önskningars och nyckers fånge.

Självklart har mina studier gett fler insikter, de kommer jag allteftersom att redovisa, men jag ville med det här inlägget lugna alla dem som oroat sig över, att min önskan att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap skulle inskränka min tankefrihet. Den oron är obefogad!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Påve Franciskus ser ett samband mellan fattigdom och våld, men lägger inte skulden för våldet på de fattiga

9 juli, 2015

Jag fortsätter min läsning av påve Franciskus bok, ”Evangeliets glädje (Evangelii gaudium)” Jag får väl åberopa min politiska bakgrund, när jag så här inledningsvis, blivit tagen av påve Franciskus betoning av de sociala orättvisornas roll i synen på kyrkans evangelisation. Jag kommer att i kommande inlägg att beröra påvens syn på betydelsen av folklig religiositet. Men för att inte pladdra själv för mycket delar jag med mig ett längre citat ur boken. Vi har en påve helt i min smak!

”Nej till ojämlikheten som föder våld

Dagens ekonomiska mekanismer främjar omåttlighet i konsumtion; ändå är det uppenbart att en otyglad konsumentekonomi i kombination med ojämlikhet river upp dubbelt så stora hål i den sociala väven. Ojämlikheten driver till slut fram en våldsspiral som användning av vapen aldrig kan, och aldrig kommer att kunna, få bukt med. Det ger bara falska förhoppningar åt dem som ställer de mest högljudda kraven på bättre säkerhet, trots att vi i i dag vet att vapen och våld skapar nya och farligare konflikter i stället för lösningar på problemen. Ibland nöjer man sig helt enkelt med att lägga skulden på de fattiga, och de fattigaste länderna själva, för de problem de har; man gör det lätt för sig med dåligt underbyggda generaliseringar och hävdar att ”utbildning” är den lösning som kan lugna ner dem och göra dem tama  och ofarliga. Allt detta blir bara än mer förbittrat för de marginaliserade mot bakgrund av den omfattande och djupt rotade korruption, som finns i många länder – regeringar, storföretag och institutioner – helt oberoende av politiskt ledarskpa och ideologi.”

Håll med om att det känns uppfriskande med en enkel klassanalys, som visar på orsaken till våld, istället för mängden identitetspolitiska analyser, som vi matas med i dagens debatter. Än mer uppfriskande är det, för en nybliven katolik, att inse att det är påven som står för klassanalysen!

Köp och läs boken!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,