En tjurkalv gjord i ett gummiliknande material

29 juni, 2015

Det händer, när jag surfar runt här på internet, att jag drabbas av märkliga bilder. Den här gången var det ett inlägg ”Kyrkan i Almedalen”  i bloggen Kyrkliga ting, som drog igång hjärncellerna. Något haltande, men de rörde på sig! Vill påpeka, innan jag börjar skriva, att Patrik Pettersson på inget sätt har skuld i det jag skriver. Jag förvaltar, troligen inte alltför väl, en påflugen inspiration. Inspirationen räckte bara till antydningar, men jag tror nog att ni förstår och kan fylla i det som saknas.

Om jag tolkat rätt, så anser de flesta kristna kyrkorna samstämmigt att Gud är kärlek. Inte bara det, utan Gud är gränslös kärlek! Enligt mitt enkla förstånd borde jag och kyrkan jublande berätta den här underbara sanningen för människorna! Av någon, för mig outgrundligt, skäl verkar inte alla kyrkor och menigheter vara glada, utan blänger lite surt under lugg och beklagar att Gud är alltför kravfylld! Varför krav på omvändelse? Varför krav på att be om förlåtelse? Vi har väl inte syndat? Nu ska vi gå omkring och skämmas också! Morgonsamlingar i skolan. Psalmverser som skulle kunnas utantill! Luthers lilla katekes, vilken hemsk bok! Ja, det var ingen måtta på alla krav. Blicken under luggen blev allt mer surmulen och kyrkan försökte mildra. Inte menar Gud så! Ni övertolkar och är alltför kritiska. Ja, ni vet, ni som varit med om resan från 50-talet fram till nu. Försöken att sudda bort den sura minen, blev allt desperatare och nu står vi här med vår tvättade hals.

I desperationen sker en märklig tyngdförskjutning av gudsbilden. Från trosvissheten, att Gud är kärlek går vi till bekännelsen, att Kärleken är gud. Fördelen med den nya gudsbilden är att det inte finns några fastslagna dogmer eller traditioner  att ta hänsyn till. Ingen har mer rätt än någon annan. Alla försök att diskutera rimligheten i skilda ståndpunkter utifrån det Bibeln eller traditionen lär, avfärdas med påpekanden om fundamentalism, konservatism eller fobier av skilda slag. För att inte tala om hur odemokratiska vi är!

För att hålla inlägget kort, är det bara att konstatera, förra året fick den nya kärleksguden sin tjurkalv! Vi vet nu, i vad kärleken skall växa. (Här skulle en trumvirvel platsa) Jo, i en kondom! Domprosten i Luleå axlade Arons roll, när kraven på förändring växte och de kyrkliga företrädarna inte orkade stå emot trycket.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Undrar vad jag kommer att hitta nu när jag studerar ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter.” Svenska kyrkans själ?

12 februari, 2015

För en tid sedan berättade jag att jag köpt ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter.” Det har inte varit någon stuns i studierna, men de senaste veckorna har det tagit fart. Inspirationen är nog, att jag samtidigt läser ”Katolska kyrkans katekes.” Jag har också plockat fram Kallistos Wares ”Den ortodoxa kyrkan,” som jag köpte i augusti 2011. Jag använder Wares ”Den ortodoxa kyrkan” som referens till det jag hittar i de två böcker jag studerar. Med hjälp av den helige Ande kommer jag nog fram till resultat.

När våren utvecklas kan jag ta mig till Dalarna och besöka Heliga Annas ortodoxa församling och förhoppningsvis få ett samtal med en präst kring alla de frågor jag har om den ortodoxa traditionen. Än lättare blir det att få kontakt med Katolska kyrkan. Jesu Hjärtas kapell i Sörforsa är ju högst 3 mil bort. Jag utgår från, att jag i bägge fallen får besked om vad kyrkorna tror på, vilket är mycket viktigt för mig, som ni nog vid det här laget förstått.

Den stora svårigheten är Svenska kyrkan. Jag hittar nog många präster som kan förklara vad som står i ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter,” men det är ju inte det jag är ute efter. Vad jag förstår och känner, är att Svenska kyrkans biskopar, präster och kyrkostyrelsen inte längre erkänner sina egna bekännelseskrifter. Det vore väl i sig inget problem om SvK skulle kunna presentera en enhetlig och dagsaktuell bekännelseskrift, som jag och andra kunde ta ställning till, men någon sådan skrift finns inte. Varje präst är fri att uttala sig om vad kyrkans tro och lära är och det är ju säkert trevligt för den enskilda prästen, men det känns lite osäkert för en sökande lekman. Frågan i rubriken kvarstår. Vad hittar jag när jag flitigt studerar ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter”? Ett historiskt dokument, utan någon nutida relevans eller finns det ett litet hopp om att skrifterna ändå på något outgrundligt sätt avslöjar Svenska kyrkans själ?

KT

 


Ett av årets glada minnen!

28 december, 2014

För en tid sedan publicerades ett upprop från 380 frikyrkopastorer om flyktinginvandringen och SD:s direkta överdrifter om både storleken och de påstådda problemen som flyktinginvandringen ställer till med. Jag blev mycket glad när jag första gången läste om initiativet. Än gladare blev jag när jag läste uppropet och antalet som undertecknat det. 380 pastorer! Jag upplever att risken är stor att manifestationen faller i glömska och det får inte ske.

Läs och spara texten lättåtkomlig. Ni kan också göra som jag – sprid texten!

http://www.dagen.se/debatt/380-pastorer-flyktingpolitiken-inte-f%C3%B6r-gener%C3%B6s-1.306400

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Den här bilden gör mig så oförklarligt glad!

1 december, 2014

S:t Georgskyrkan i Istanbul 29 nov 2014 i samband med ekumenisk vesper inför S:t Andreas-dagen.  Foto: CNS /Paul Haring


1:a vardagen efter domsöndagen

24 november, 2014

I går tjänstgjorde jag som kyrkvärd på en ekumenisk familjegudstjänst i Norrbo kyrka. Varje år delar församlingarna i Bjuråker och Norrbo ut barnbiblar till de i bygden som fyllt sex år. På grund av svårigheter att hitta en bra söndag, fick det tydligen bli domsöndagen. Pessimistisk, som jag alltför ofta är, trodde jag inte att det skulle bli så mycket om dom i gudstjänsten. Men se, jag fick helt fel! Jag hade inte räknat med pastorn i Betel, Norrberg Martin Bergerståhl! In kommer pastorn klädd som fotbollsdomare, med visselpipa, med ett gult och rött kort i bröstfickan.

Predikan börjar med ett förhör av kyrkoherde Lena Funge i Bibelkunskap, vilket gick mycket bra. Vad jag minns endast två gula kort! Martin avslutar den delen med att fråga om vi trodde, att vi måste kunna allt i Bibeln, för räknas som goda kristna? Martin svarade på frågan själv med ett nej. Vi behöver inte kunna allt som står i Bibeln. Det är domarens sak att kunna hela regelverket, spelarna på plan skall med ägna sig åt att spela och ha roligt. Domaren kan reglerna och ibland bryter spelarna så mycket mot reglerna, att han måste varna med ett gult kort och om regelbrottet är mycket stort, kanske domaren måste ta till det röda utvisningskortet.

Efter lektionen om hur reglerna för fotboll hanteras under en match, berättar Martin om Jona, som fick Guds uppdrag att ta sig till staden Nineve för att varna befolkningen om att de måste ändra sitt sätt att leva, annars kunde det gå illa. Ni som läst Bibeln eller gått i söndagsskola vet att Jona inte var alltför pigg att åta sig uppdraget från Gud, men efter en hemsk storm och tre dygn i fiskens buk insåg Jona att det nog var bäst att ta på sig uppdraget. Han gick runt och visade det gula varningskortet för befolkningen och förklarade reglerna och sa, att de inte ändrade sin livsstil och blev snälla mot varandra så kunde gå illa. Och kan man tänka sig, folket tog fasta på varningarna och ändrade sig! Martin Bergerståhls  predikan må ha varit riktade till yngre deltagare i gudstjänsten, men en gubbe, snart 71 år, hade också mycket stor behållning av Martins predikan. Inte bara behållning, utan jag kunde också se hela predikan som god undervisning en domsöndag!

Oavsett hur duktiga fotbollsspelare vi än är, behöver vi en domare som kan reglerna och vågar varna oss när det behövs. Om vi inte lyssnar till varningarna, utan tror att vi kan reglerna bättre än domaren, det finns såna fotbollsspelare, då men först då kanske det röda kortet kommer fram!

Som avslutning vill jag återigen puffa för Dan Sarkars bok: Men då kom nåden springande. Jag har skrivit om boken tidigare här. Sarkar skriver:

”Det finns inte en centimeter av oss, inte ett gram av oss som kommer att komma in i himmelen. Och det är inte Gud som har dömt oss till helvetet. Det har vi själva gjort.

Vi är förlorade.

Men se, då kommer nåden springande. Plötsligt stiger nämligen Domaren ned från sin tron och säger: Älskade unge! Så du har ställt till det. För dig – och för mig. Men nu ska du se vad jag har gjort för att reda upp det här.”

Det är i hoppet om nåden jag lever. Det innebär inte att jag inte tar till mig de varningar, som Martin predikade om. För slutar jag lyssna är risken stor att kontakten med Gud bryts och då har jag kanske självmant dragit på mig det röda kortet, trots att Gud inte vill det.

Under gårdagen hann jag inte, av skilda anledningar, reflektera över gudstjänsten, men så här dagen efter med tid till reflektioner, inser jag, att jag fick uppleva, trots misstänksamhet, en fullödig domsöndags gudstjänst! Tack för det Martin!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Jag vill också våga vara fundamentalist!

25 juli, 2014

Det händer ofta när jag är starkt engagerad i en fråga, att jag blir förvånad över de bilder som min magkänsla väljer ska representera det jag ser och känner. För ett antal dagar sedan blev det nedanstående bild, som för mig får representera skeendet i Irak och Mosul. Varje gång jag försöker förklara det jag upplever mig se i bilden, upptäcker jag, att jag gråter!

Det jag ser är en kvinna, som gråter av förtvivlan över det onda som sker. Hon ber säkert: Herre förbarma dig! Men bildens budskap är, att trots gråt och förtvivlan, lidanden och död, så släpper kvinnan inte sitt grepp om korset! Jag anar att här finns också svaret på frågan, hur det kan komma sig att kyrkan i Irak överlevt ända till i dag. Det är en prestation av stora mått, men för mig känns förklaringen ganska given.

Kvinnan på bilden blir för mig förklaringen till kyrkans överlevnad. Hon och kyrkan vet vad det kristna trons fundament är, för 2000 år sedan och så även i dag. Det är korset och  segern över döden som korset symboliserar. Kyrkan har hållit fast vid apostlarnas undervisning, som de själva inte hittat på, utan som de hört direkt ur Jesus mun. Bilden förmedlar att kristen tro är en jordnära och konkret tro, som är sann och giltig i alla tider.
Nu ska jag inte sitta här tårögd och prata sönder min upplevelse. Säger bara i all enkelhet – jag vill dela kvinnans fundamentalism! Det är sådan tro som bär ända in i evigheten!

KT


Ibland går det snabbt! Tack för det HT!

24 juli, 2014

I tisdags skickade jag in manuskriptet till en insändare till Hudiksvalls Tidning (HT) och i dag fanns den att läsa i papperstidningen. Snabbare är så kan man inte begära. Jag är nöjd. Den enda ändringen i insändaren är att insändarredaktionen ändrat rubriken från ”Har alla Svenska kyrkans biskopar semester samtidigt?” till ”Har biskoparna semester nu?” Här kommer insändaren:

Har biskoparna semester nu?

I helgen sipprade, lite tveksamt, nyheten om att Mosul tömts på de sista kristna. ISIS den nya maktfaktorn i området, beväpnade av USA, Nato och EU, gav de kristna i Mosul det enkelt förstådda valet: Konvertera, flytta eller dö! Som en bekräftelse på allvaret i hotet brann en 1800-årig kyrka ner i Mosul. Tänk er den hissnande tanken. En 1800 år gammal kyrkobyggnad, som byggts av en kristen församling, som funnits i Mosul redan under apostlarnas tid!

ISIS tillhör en bred politisk-religiös riktning, som drömmer om ett Mellanöstern fritt från kristna. De tillhör samma andans barn, som en viss potentat i Europa, som drömde om ett judefritt Europa!

Vi har sett det komma, men av någon outgrundlig anledning och till min sorg har vi valt att tiga och se åt ett annat håll. Sorgen har inte blivit mindre av att Svenska kyrkan också valt att tiga. Jag känner stor frustration, ja rent av vrede över att jag inte hör någon av kyrkans biskopar höja sin röst till protest, när våra kristna trossyskon fördrivs från Mosul. Det är ju inte bara enskilda kristna som fördrivs, vad värre är, det är kristi kropp som drivs bort!

Biskop Ragnar jag saknar din röst. Led Uppsala stift i bön för våra trossskon som lider under förföljelser och led stiftet i bön, att kristi kyrka får uppstå igen i Mosul!

 Leo Holtter, Bjuråker

Ersättare i stiftsfullmäktige för Frimodig kyrka

KT