En kort valrapport. Analysen får vänta några dagar till.

Det slår mig att jag inte skrivit något inlägg här i bloggen om utgången av kyrkovalet. Lite har jag skrivit i Facebook, men som sagt inte här.

Jag börjar i Bjuråker-Norrbo församling. Här ställde två nomineringsgrupper upp. Socialdemokraterna och en nybildad grupp, Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo församling. Centern avstod att ställa upp med egen lista i församlingsvalet. Kyrkans framtid samlade en brokig skara människor med skilda bakgrunder både politiskt, socialt och åldersmässigt. Öppen Kyrka(ÖKA) stödde nomineringsgruppen aktivt.

Resultatet blev, milt sagt, överraskande. Kyrkans framtid fick 68,01 % av rösterna och Socialdemokraterna fick 31,99%. Mandatfördelningen blev 10-5. Kyrkans framtid blir tvungen att lämna en ersättarplats tom. Vi har bara 14 namn på listan. Det kommer att bli många glada skratt när gruppen träffas nu på måndag för att fira valresultatet.

För Öppen Kyrka (ÖKA) gick också valet bra. ÖKA fick 12,75 % av rösterna i Kyrkomötesvalet här i Bjuråker-Norrbo. I Hälsinglands norra kontrakt fick ÖKA 178 röster vilket innebär 3,37 %. Något sämre gick det i övriga Hälsingland och Gästrikland. I Uppsala gick det mycket bra. Drygt 6 % och platser i Uppsala Kyrkliga samfällighet och i det direktvalda kyrkorådet i Domkyrkoförsamlingen. ÖKA fick två platser i Stiftsfullmäktige och försvarade sitt mandat i Kyrkomötet.

Totalt sett i hela landet stärkte ÖKA sina ställningar och fick ytterligare ett mandat till sina tidigare 7 till Kyrkomötet. ÖKA stärkte sig ordentligt i Göteborgs stift. Vi har all anledning att se framtiden an med tillförsikt. Vi har tillväxtpotential, om man säger så.

På vår hemsida kan ni se hitta några av våra valaktiviteter och TV-intervjuer i valrörelsen.

Andra bloggar om: Kyrkoval 2009, Öppen kyrka(ÖKA), ÖKA, Uppsala stift, Hälsinglands norra kontrakt, Bjuråker-Norrbo församling, Socialdemokraterna, Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo församling,

Ni får inte leka på vår gård!

Öppen kyrka – en kyrka för alla (ÖKA) har under valrörelsen mycket flitigt använt sig av en valparoll: Ge alla medlemmar inflytande – inte bara innegänget! Idag, när jag öppnande datorn för min sedvanliga rundvandring i bloggen, facebook och twitter, fick parollen både must och märg. Det som kanske vid första anblicken kan ses som en kvick och fyndig valslogan, visar sig vara en beskrivning av en skrämmande realitet.

Sen länge överför jag mina inlägg här på wordpress till en bloggportal eller rättare sagt ett diskussionsforum som Kyrkpressen i Finland tillhandahåller intresserade. Jag antog erbjudandet, för rejält över ett år sedan. Det var en intressant och en helt ny värld som mötte mig. Mycket snart upptäckte jag att portalen dominerades av en mycket, enligt egen mening, rättroende grupp, mestadels herrar. Denna grupp anser tydligen att deras stora uppgift i tillvaron är att tala om för de flesta, att de nog har fel eller skriva, salvelsefulla inlägg på inlägg, med citat ur Bibeln. Understundom blir herrarna tydligen uttråkade och då skäller de på varandra om den ena eller andra Bibeltolkningen.

Under den tid jag följt bloggportalen på Kyrkpressen har skribenter (ofta mycket intressanta) försvunnit och andra tillkommit, som också försvunnit, men innegänget har varit intakt. Mitt i allt detta, har ett antal, mestadels kvinnor framhärdat att kristen tro och livet är något större än vad en närsynt läsning av Bibeln riktigt kan förklara. En av dessa färgstarka (i bokstavlig bemärkelse) har Monika Pensar -Granroth varit. Med en genomtänkt feministisk teologi har hon frejdigt beskrivit och försvarat en mycket jordnära och köttslig Bibeltolkning. Ofta har jag studsat till och undrat kan det här verkligen stämma och mycket ofta har jag fått konstatera, att jamen det här är ju inte helt fel. Kort och gott Monika Pensar-Granroth har fördjupat min kristna tro, men också, och det är nog det viktigaste. Min kristna tro har blivit gladare och lättare sen jag mötte Monika.

Det har funnits krafter som under en längre tid försökt få bort Monika från bloggportalen och för några dagar sedan gick hon tydligen över gränsen. Hon publicerade en bild där hon blir kroppsmålad och nakna bröst är tydligen för mycket. Hela hennes blogg är raderad. Jag har gått här hela dagen och smågruffat för mig själv och sett framför mig hur det skulle kunna gå i Svenska Kyrkan om innegänget efter söndagens val finge det avgörande inflytandet i församlingar, stift och Kyrkomöte. Det har sporrat mig till ett antal telefonsamtal under dagen, där jag med förnyade krafter pläderade för Öppen Kyrka(ÖKA).

När jag för ett antal timmar sedan gick in på Kyrkpressen fick jag mig till livs – Pontus J Backs blogg är också raderad. Pontus är en färgstark (i bokstavlig mening) kristen personlighet. Öppet och frimodigt berättar Pontus om sin tro. Jag får villigt erkänna, att ofta, ofta har jag varit mycket irriterad, när jag tagit del av hans åsikter. Många gånger har jag nästan bokstavligt suttit på händerna för att inte kommentera. Jag har avhållit mig från att läsa det Pontus förmedlat, men efter några dagar har jag varit där och gluttat. Något förvånad blev jag att även Pontus inte platsade i innegänget, men en orsak kan ju vara hans fullständiga respektlöshet för högfärdiga teologer. Innegäng kräver ofta en fullständig enighet. Ingen får sticka ut. Då hjälper det inte att du tror och bekänner din tro. Slätkammad och räddhågsen kristendom är det som gäller.

Jag avslutar med ett kärnfullt citat från Pontus och som jag helhjärtat ansluter mig till: ”Skit på er istället. Det var väl fint och kristet sagt!” Pontus, jag tror Jesus sitter på bönpallen och skrattar!

Andra bloggar om: Kyrkoval 2009, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Öppen Kyrka(ÖKA), Kyrkpressen, Finland,

Byt inte den gamla bojan mot en ny!

I dag har Göran Skytte faktiskt skrivit en riktigt intressant kolumn i SvD. Det intressanta med kolumnen är inte att Skytte har rätt, utan den visar hur hans hat mot socialdemokratin, leder honom vilse i förståelsen av historiska skeenden.

Ett stort misstag är, när Skytte ser en historisk rak linje mellan Axel Danielsson 1863 – 1899 och dagens socialdemokrati under ledning av Mona Sahlin. En sådan rak linje existerar inte. Det är ingen överdrift, att påstå att Danielsson och den tidiga arbetarrörelsen var fientlig inställd till Svenska Kyrkan, men var inte den känslan ömsesidig? Vi bör ju inte bortse från den sociala, politiska och ekonomiska verklighet som merparten av befolkningen levde med under senare delen av 1800-talet och den roll som Kyrkan spelade under samma tid. Det känns lite svårt att helt förkasta tanken, för att uttrycka det milt, att Kyrkan i stor utsträckning bar skuld till den fientliga stämningen i breda lager av befolkningen. Folket var inte lurade av sina ledare, utan de kände ända in på det svidande skinnet, att Kyrkan stod på överhetens sida. (För övrigt tror jag att stor del av frikyrkorörelsen kände en liknande ilska.) I dagens Sverige är det nog helt andra grupper i samhället som har orsak till ilska mot SvK.

Skyttes historieförståelse blir rent av patetisk när han skriver angående socialdemokratins åsiktsbyte om kravet att avskaffa statskyrkan. Skytte skriver: ”Det är här socialdemokratin börjar smida det halsjärn som ska förslava kyrkan under politiken.” Jaha, tänker jag. Perioden från Gustav Wasa fram till 1930-talet var den stora frihetstiden för Svenska Kyrkan? Tro´t den som vill! Inte heller är det så att socialdemokratin ”fått hjälp” från borgerliga politiker, utan de borgerliga partierna hade ett egenintresse, att politiskt kontrollera Svenska Kyrkan. Om inte av annat skäl än rent intresse av röstmaximering. Hur ofta har socialdemokratin haft majoritet inom SvK?

Situationen att Kyrkans aktiva medlemmar tenderade att rösta borgerligt var ett viktigt skäl till, att socialdemokratin så länge motsatte sig ett skiljande mellan Kyrka och stat. S ville inte bidra till att borgerligheten skulle få kontrollen över en mäktig kristen folkrörelse. När riksdagen äntligen beslutade om ändrad relation mellan SvK och staten, blev inte beslutet en helhjärtad skilsmässa.

Det finns en starkt växande vilja inom Kyrkan, att frigöra sig från de allmänpolitiska sekulära partierna. I första hand S, C och M. De knepiga hybriderna ”X-partister i SvK” kan tydligen tillsvidare rida på den utbredda viljan till partipolitisk oberoende.

Där står vi nu och det kan kännas frestande att se huvudmotsättningen i det kommande valet, som den mellan S, C, M, ”X-partister inom SvK” och tre partipolitiskt oberoende nomineringsgrupper. Jag anser det vara en farlig felsyn. Det är inte helt likgiltigt hur rösterna faller till förmån för POSK, Öppen Kyrka eller Frimodig Kyrka.

Det som fick mig för några år sedan att glatt gå med i Öppen Kyrka, var den bestämda känslan av att Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hade förstått det Dietrich Bonhoeffer talat om – den myndiga människan. Öppen Kyrka står för frigörelse av det allmänna prästadömet om det tillåts mig vara lite högtidlig. Det samma går det med bästa vilja i världen, inte att säga om vare sig POSK eller Frimodig Kyrka. I olika grad vill de göra åtskillnad mellan det de kallar ”de aktiva och engagerade i Kyrkan och den stora medlemsmajoriteten i Kyrkan. Frimodig Kyrka tenderar att anse att det t o m är alltför många som röstar. Om Frimodig Kyrka skulle få ett dominerande inflytande i Kyrkan, då skulle de tillhöriga få en boja runt halsen av en styrande troselit.

Hur Kyrkan styrs är en viktig fråga, men vi får inte glömma att Kyrkan också är ett innehåll. Det är återigen inte likgiltigt vilken nomineringsgrupp de tillhöriga lägger sin röst på. Öppen Kyrka står klart och entydigt för att Kyrkans uppgift är att ”tolka Bibeln in i vår tid för vår tids människor.” Öppen Kyrkas bibeltolkning innebär att vi oförbehållsamt välkomnar prästvigda kvinnor och kommer också hårt och envetet arbeta för jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på alla nivåer. Bort med alla osynliga glastak! Vi är entydigt för, att Kyrkan skall behålla vigselrätten och att det skall bli tillåtet för präster att viga samkönade par till äktenskap. För att nämna något om vad vi vill med Kyrkan.

Frimodig Kyrka har en totalt motsatt uppfattning när det gäller både vigselrätt och rätten till äktenskap för samkönade par. De har gjort en taktisk reträtt vad gäller prästvigda kvinnor, men med förbehåll om krav på acceptans för samexistens. Önskemålet är inte helt klart formulerat, så det är lite svårt att avgöra hur de tänker, men jag tror inte att jag är överdrivit misstänksam, när jag påstår att Frimodig Kyrka vill hålla motståndet mot prästvigda kvinnor levande för framtida bruk.

Skulle Frimodig Kyrka få ett avgörande inflytande skulle också SvK få en tung boja av trångsynt Bibeltolkning att släpa på. En Bibeltolkning som inte svarar på de frågor som dagens människor ställer. Frimodig Kyrkas svar till frågande människor är ett kort – frågan är fel ställd!

Självklart avgörs inte alla framtidsfrågor i ett enda val, men varje val är ändå mycket viktigt. Öppen Kyrka står för en frigörelse av de tillhöriga. En frigörelse från manipulativa politiska partier och en frigörelse till en kärleksfull och livsbejakande kristen tro.

Andra intressanta bloggar om: Kyrkoval 2009, Svenska Kyrkan, SvK, Göran Skytte, Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Öppen Kyrka (ÖKA), ÖKA, POSK, Frimodig Kyrka, Socialdemokratin, Centern, Moderaterna

Snälla ni, stör!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg med rubriken: Att rösta är att ta ett aktivt ansvar. Inlägget är en kritisk betraktelse över prästen Gustaf Björcks funderingar, att alltför många röstar i kyrkovalen. Det borde egentligen enbart vara de, som besöker kyrkan en gång i månaden, som ska påverka kyrkans utveckling.

Jag fick några få kommentarer till inlägget. En kommentar fick mig att ytterligare fundera på det här med vem som bör vara med och påverka i kyrkan. I kommentaren skrev David Castor: ”Jag hör inget i Björcks resonemang som tyder på att han anser sig kunna bedöma människors tro. Däremot hör jag en uppmaning till människor att själva, utifrån hur de tror, välja i vilken utsträckning de skall vara med och påverka de troendes gemenskap.” 

Jag upplever att Castors tillrättaläggande skärper, i stället för att mildra, Gustaf Björcks uttalande. Enligt Castors tolkning bör varje röstberättigad i församlingarna rannsaka sina hjärtan och njurar och tänka efter med vilken rätt de vill ”vara med och påverka de troendes gemenskap.” Om församlingsmedlemmen, som kanske inte tillhör eller känner sig delaktig i gemenskapen, ändå går och röstar, bör nog känna ett litet styng i samvetet. Att så där opåtalat komma och störa en gemenskap!

Inställningen påminner mig om en predikan, som en av församlingens präster här i Bjuråker-Norrbo, Lena Funge höll en domsöndag för några år sedan. Funge inledde sin predikan med att säga: ”Där Herren reser sitt tempel, slår djävulen upp sitt tält.” Lena varnade oss, som satt där i kyrkbänkarna i Bjuråker kyrka för att inte bli alltför högmodiga och självgoda. Frestelsen är stor och en del inser inte ens faran. Högmodet och självgodheten står och lurar bakom knuten, om vi gudstjänstbesökare börjar uppleva, att andra inte får störa vår gemenskap. Inställningen kan också bidra till en ond spiral, där vi utestänger människor och förstärker känslan av ett vi och de där andra, som inte tillhör gemenskapen. De där som bara stör och stökar till i finrummet!

Den nomineringsgrupp, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), som jag kandiderar för till stiftsfullmäktige och kyrkomötet, har en helt annan inställning. Vi vill uppmuntra alla tillhöriga att ”störa” genom att bl. a delta i valet genom att rösta. ÖKA är helt övertygade om att Kyrkan behöver fler som stör och skakar om oss som sitter där i kyrkbänken, kanske lite dästa och förnöjsamma.

Öppen kyrka har en valslogan: ”Ge alla medlemmar inflytande – inte bara innegänget! Parollen får för min del åskådliggöra Lena Funges träffande inledning på sin predikan: ”Där Herren reser sitt tempel, slår djävulen upp sitt tält.”

Läs även andra bloggares åsikter om Kyrkoval 2009, Svenska Kyrkan, SvK, Bjuråker-Norrbo församling, Bjuråker kyrka, Lena Funge, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Nomineringsgrupp,

Att rösta är att ta ett aktivt ansvar!

I går läste jag en braskande rubrik i Dagen: Präst uppmanar passiva medlemmar att inte rösta i kyrkovalet. Prästen heter Gustaf Björck och är verksam i Växjö stift. Självfallet gick jag vidare och slog upp artikeln. Får erkänna att jag blev något besviken. Artikeln citerar vad Gustaf Björck, enligt SR Kalmar sagt: ”Bara medlemmar som engagerar sig i verksamheten mellan valen borde vara med och fatta beslut om hur kyrkan ska styras.” Det låter ju inte alltför upphetsande. Ståndpunkten går att diskutera.

Under tiden jag läser den korta artikeln upptäcker jag, att Dagen har en länk till SR Kalmar och nyfiken som jag är, följer jag länken och nu blir det intressant! I radioinslaget får vi en förklaring till vilket engagemang som enligt Björck ger den tillhöriga den moraliska rätten att rösta i kyrkovalet. Enligt Björck är det orimligt många som i dag röstar, drygt var tionde medlem. Vad jag förstår, anser Björck, att det rimliga antalet är de 1 till 2 av hundra som besöker kyrkan en gång i månaden. Snabbt förflyttar jag mig i tankarna till Bjuråker-Norrbo församling och ser framför mig vilka Gustaf Björck skulle uppmana att stanna hemma på valdagen.

De första Björck skulle uppmana att inte rösta skulle vara ledamöterna i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Människor som, med stort allvar, engagemang och framförallt med stor kunskap, tar ansvar för församlingens ekonomi och verksamhet. I samma veva skulle Björck också passa på att säga till ledamöterna, i utskott och arbetsgrupper, att deras engagemang för kyrkans fastigheter, kyrkogårdarna, kyrkans internationella verksamhet, är av noll och intet värde. Bäst att stanna hemma på valdagen.

Stanna hemma bör väl också många av de entusiaster som håller våra gamla pilgrimsleder öppna, många av dem som välkomnar turister som besöker våra öppna sommarkyrkor. Det samma torde gälla aktiva i syföreningar, kyrkokören, måndagsmarior, studiecirkeldeltagare och många andra som på skilda sätt bidrar med glädje, personligt engagemang till att göra Bjuråker-Norrbo till en levande församling.

Nu när Björck lyckats få merparten av församlingens aktiva och engagerade medlemmar att avstå från att rösta, (Vi får väl hoppas de är så storsinta, att de inte begär utträde ur församlingen) så återstår den mycket arbetsamma processen, att vi den gudstjänstfirande delen av församlingen, skall axla alla de uppdrag som nu plötsligt blivit vakanta. Det finns nomineringsgrupper som förordar att de förtroendevalda i församlingarna skall rekryteras ur den gudstjänstfirande delen av församlingen. En sådan inställning, om den fick genomslag, skulle hota Bjuråker-Norrbo församlings hela existens.

Den nomineringsgrupp, Öppen Kyrka – en kyrka för alla (ÖKA), för vilken jag kandiderar till stiftsfullmäktige i Uppsala stift och Kyrkomötet har en helt annan inställning. Vi skriver i vårt program:

ÖPPEN KYRKA är en nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan för dem som vill ställa sitt engagemang och sin kompetens till förfogande i Svenska kyrkans arbete på riks-, stifts- och församlingsnivå, utan styrning från de allmänpolitiska partierna.

ÖKA välkomnar alla som vill engagera sig för Kyrkan. Engagemanget sker på den enskildes villkor och vi värderar inte den ena aktiviteten före den andra. Tro eller tvivla, det är viljan och engagemanget som räknas och värdesätts.

Självfallet bör så många som möjligt, helst alla, rösta i Kyrkovalet 2009 den 20 september.

Andra intressanta bloggar om: Svenska Kyrkan, Kyrkoval 2009, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), ÖKA, Gustaf Björck, Växjö stift,

Villolära

Ser i Dagen att Sverigedemokraterna presenterat sitt valmanifest för Kyrkovalet den 20 september. Enligt artikeln hävdar SD att: Kärnan i manifestet är att ”slå vakt” om kyrkans traditioner och lära.

Det skulle vara mycket intressant om SD någongång ansträngdes sig att dokumentera på vad de baserar sina svepande formuleringar. Under 30-, och 40-talet fanns det präster och kyrkligt aktiva som stödde antisemitism och rasförföljelser, men sådana strömningar skapade varken traditioner eller lära. Om SD avser att ”slå vakt” om traditioner och lära, är det väl inte orimligt att begära, att de beskriver var de hittar stöd, i Kyrkans lära och tradition, för t ex främlingsfientlighet och assimileringskrav. Skall invandrare tvångskristnas enligt Sverigedemokraterna eller tvångsanslutas till Svenska Kyrkan om de redan är kristna när de kommer till Sverige?

Jag uppmanar SD att studera vad Bibeln säger om invandrare. Ett citat av många ur femte Moseboken: ”Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land.” Det är bara att konstatera. SD står för en villolära, som skulle hota SvK:s identitet som en kristen kyrka, om den skulle få genomslag i valet.

Jag vill rekommendera alla, att ta del av vad Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hävdar inför Kyrkovalet i september. Vi säger i motsats till Sverigedemokraterna, att vi vill: ”söka samarbete och dialog med andra kristna samfund och andra religioner.”

Den inställningen svarar, enligt mitt sätt att se, för en kristen inställning till allt vad Kyrkan lär och bidrar till fred och harmoni i samhället.

 

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Kyrkoval 2009, Sverigedemokraterna, Främlingsfientlighet, Tvångskristning, Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Moses, Invandrare,

 

 

Det var rejäla rallarsvingar!

Läser i Dagen hur Elisabeth Sandlund avger moraliska omdömen om mod och feghet bland våra biskopar. Hon skriver med anledning av att Svenska Kyrkans läronämnd ställt sig bakom kyrkostyrelsens förslag till beslut till höstens Kyrkomöte kring frågan om vigselrätt och synen på äktenskap.

Sandlund skriver bl. a:

”Sex av landets 14 biskopar visar prov på stort civilkurage genom att följa sin övertygelse, slänga den politiska korrektheten över bord och jämns med fotknölarna såga den skrivelse som kyrkostyrelsen avlåtit till kyrkomötet.”

Visst är det fullt möjligt att de biskopar som sagt ja, gjort det av feghet och mot sin inre övertygelse, men hur ska Sandlund eller jag kunna avgöra det? Jag är övertygad om, att det skulle underlätta den kommande diskussionen, om alla utgår från att motparten följer sin inre övertygelse. Det leder ingen vart om vi ska försöka rannsaka debattörernas hjärta och njurar. Det är bättre att diskutera sakfrågorna så stickor och strån ryker än att ägna tiden åt, att försöka utröna debattörernas eventuella moraliska egenskaper och inre drivkrafter.

Jag känner ingen av biskoparna, men jag känner många präster, som delar kyrkostyrelsens uppfattning och tro mig, de gör det definitivt inte av feghet eller att de inte vågar låta Kyrkan vara Kyrka. Min upplevelse är att de drivs av en mycket stark inre övertygelse.

För min personliga del förstår jag inte behovet av att dröja med beslutet som Sandlund föreslår. Inte för att jag skulle vara rädd om frågan blev valfråga. Jag skulle gå in i sådan valrörelse med stor tillförsikt som kandidat för Öppen kyrka – en kyrka för alla (ÖKA) till Kyrkomötet och stiftsfullmäktig i Uppsala stift. Svenska Kyrkan har haft många år på sig att förbereda ett ställningstagande, så ett uppskjutande av beslutet lär väl varken göra till eller från. Laddningen i frågan minskar inte om beslutet tas nu i höst eller skjuts till senvintern 2010.

Inte heller skulle frågans sprängkraft minska om SvK avsade sig vigselrätten. Förstår inte riktigt varför den frågan upplevs som en räddningsplanka av alla dem som motsätter sig äktenskap för samkönade par. Om Kyrkomötet skulle fatta ett sådant beslut, skulle motsättningen inom Kyrkan ändå kvarstå. I ett sådant läge skulle vi diskutera, istället för en vigselakt för samkönade par, en kyrklig välsignelseakt över borgerligt ingångna äktenskap mellan två män eller två kvinnor och om välsignelseakten skall vara lika för alla par. Jag tror att frontlinjerna inom Kyrkan, i ett sådant läge, skulle i det stora hela vara lika som idag.

Tills det slutgiltiga beslutet är fattat, gläder jag mig över läronämndens kloka beslut.

Andra intressanta bloggar om: Svenska Kyrkan, Läronämnd, Biskopar, Vigselrätt, Äktenskap, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA)

Är det inte dags för ett nytt påskupprop?

Under 2005 deltog 25 medlemskyrkor inom Sveriges kristna råd i en namninsamlingskampanj för en human asylpolitik med bl. a krav på amnesti för de apatiska flyktingbarnen. Kampanjen kom att gå under namnet påskuppropet. Kampanjen samlade in över 157 000 namnunderskrifter.

Den minnesgode kan säkert påminna sig om den dåvarande regeringens reaktioner på kyrkornas kampanj. Den dåvarande S-regeringen såg inte alltför välvilligt på kampanjen. Migrationsministern Barbro Holmberg hävdade att kyrkornas krav skulle innebära en humanitär katastrof. Ministrar, tjänstemän och utsedda utredare försökte på olika sätt göra det troligt, att de apatiska barnen inte existerade. De var manipulerade av föräldrarna. Folkhälsoministern Morgan Johansson mästrade ilsket ärkebiskop KG Hammar och påtalade det orimliga i att kyrkor ägnade sig åt politik. Kyrkorna skulle inte, enligt Morgan Johansson, försöka påverka politiken, utan snällt hålla sig inom kyrkportarna!

Med stora förväntningar om en rättssäker och mer humanitär hantering, inrättades migrationsdomstolar och en migrationsöverdomstol. Hela det regelverket har nu varit i kraft under ett antal år och det börjar bli dags att lite smått utvärdera resultatet av alla åtgärder. Och vad ser vi då?

En myndighet som anser sig mer kompetent än FN och alla internationella och inhemska människorättsorganisationer. Myndigheten kan avgöra i vilka länder det råder inbördeskrig. Vilka länder som garanterar en rättssäker hantering av återbördade flyktingar. En myndighet som anser sig ha rätten att under förnedrande former massutvisa människor ur landet.

Vi ser en myndighet, som beslutar om utvisning av ensamma barn till länder där de går ett mycket ovisst öde till mötes. Ofta finns ingen nära anhörig (i och för sig inte någon avlägsen heller) som tar emot barnen. Myndigheten anser att FN-konventionen om Barnets rätt inte behöver beaktas när den fattar beslut om utvisning av barn. Barn återbördas till misshandlande pappor och utvisas tillsammans med dem till en mycket osäker (är den så osäker?) tillvaro.

Nu senast kan vi läsa i Dagen hur barnläkarföreningen påtalar att Migrationsverket och Migrationsdomstolen struntar i läkarintyg, som kan vara relevanta i utvisningsärenden. Myndigheten anser sig tydligen också, bland många andra kompetenser, vara kompetent att avgöra om läkarintyg har relevans eller inte. Är det kanske dags att underställa Socialstyrelsen under Migrationsverket?

Jag upplever, att det mesta av statens beslut blivit halvmesyrer och motsvarar inte på långa vägar de krav, som kyrkorna ställde i påskuppropet 2005. Jag vill uppmana ärkebiskop Anders Wejryd att ta upp frågan om en ny kampanj för en humanare flyktingpolitik i SKR. Gärna med tyngdpunkten lagd på barnens situation och med krav på att FN-konventionen om Barnets rätt, tillförs lagstiftningen.

För min del kommer det här vara en av mina stora hjärtefrågor för min personliga valrörelse för Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), här i norra Hälsingland.

Andra intressanta bloggar om: Påskupprop, Sveriges kristna råd, SKR, Utvisning av ensamma barn, KG Hammar, Barbro Holmberg, Morgan Johansson, Kyrkovalet 2009, Öppen kyrka e en kyrka för alla(ÖKA), ÖKA, Hälsingland, Migrationsverket, Migrationsdomstolen, Barnläkarföreningen

Försvar av folkkyrkan

Det händer ganska så ofta, att jag i samtal med kristna från andra samfund än Svenska Kyrkan får höra, att tillhöriga till SvK inte skulle vara fullvärdiga kristna. Lite av ”Kristna light.” För det mesta brukar jag inte reagera, utan låter påståendena passera. Det är alltid lite svårt att tävla i grenen – vem är mest kristen?

Det som däremot kan få adrenalinnivån hos mig att stiga något lite, är när inomkyrkliga grupper vill skikta tillhöriga inom Kyrkan i godkända och icke godkända.  Fenomenet tar sig många uttryck, men den bärande tanken är, att majoriteten på skilda sätt är ett onödigt, ja rent av ett hotfullt påhäng på den kristna kroppen. För en tid sedan läste jag i Kyrka och Folk en mycket ödesmättad artikel, skriven av Fredrik Sidenvall: ”Flodvågen som ännu hålls tillbaka.” I artikeln beskriver Sidenvall hur 40 000 tappra gudstjänstbesökare likt de modiga och tappra 300 spartanerna håller stånd mot sekularisering och avkristning. Dessa 40 000 för en uppehållande strid så att ett konsoliderande återtåg för kyrkan skall bli möjlig.

Jag skrev ett blogginlägg till svar, när jag läst artikeln för ca två år sedan: Bevare oss för spartanerna! Jag upplever att innehållet och frågeställningen fortfarande står sig. För den bärande tanken i inlägget är frågan vem ska styra Svenska Kyrkan. Är det den lilla gudstjänstfirande delen eller inbjuder vi alla tillhöriga att påverka utvecklingen i Kyrkan? Den frågan är extra aktuell just nu, eftersom Svenska Kyrkan i höst på alla nivåer skall välja ledning för de kommande fyra åren.

Vid varje val är frågan om vem eller vilka som skall ha beslutanderätten i Kyrkan en av de viktiga frågorna. Så även i årets val. Det låter så förledande att de förtroendevalda skall komma från de Gudstjänstfirandes skara. Hur vacker än tanken är, så har den en stor svaghet. Den att den gudstjänstfirande skaran på något sätt skulle vara entydig i sina åsikter eller förhållningssätt. Så är ingalunda fallet. Alla, aktiva som mindre aktiva, inom Kyrkan är bärare av skilda åsikter om hur Kyrkan, stiftet eller församlingens skall utvecklas. Ingen tillhörig till Svenska Kyrkan får utestängas från inflytande över vilka som skall styra Kyrkan under kommande fyra år.

Vill man värna om allas rätt att vara delaktiga i Kyrkans utveckling, då finns ett inomkyrkligt alternativ. Öppen kyrka-en kyrka för alla(ÖKA). ÖKA är en organisation under uppbyggnad och finns tyvärr inte i hela landet ännu. Där ÖKA inte ställer upp kan jag bara uppmana alla att välja ett alternativ som värnar om allas rätt till delaktighet.

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Kyrkovalet 2009, Öppen kyrka-en kyrka för alla(ÖKA), ÖKA, Kyrka och folk, Fredrik Sidenvall