Är det läge att börja bli lite orolig?

27 september, 2013

Läser en debattartikel i Stockholms stifts nättidning Dagens Seglora, skriven av prästen Peter Englund. Englund har tydligen blivit så begeistrad över valresultatet, att han anser att det kommande kyrkomötet fått mandat att avgöra vilka nomineringsgrupper skall ha rätt att ställa upp i kommande val. Han skriver:

”En berättigad fråga som lyfts i flera sociala medier efter valet är hur nomineringsgrupper som tar ställning mot kyrkans värdegrund ska bemötas. Kanske kan det nya kyrkomötet klargöra vilka kriterier som ska ligga till grund för nomineringsgrupper som vill ställa upp i kyrkliga val, det skulle kunna bli en intressant och nödvändig diskussion inför kommande kyrkoval.”

Det ska bli intressant att se vilka av de ”progressiva” krafterna i kyrkomötet nappar på förslaget. Jag har lite svårt att tro att ÖKA skulle ställa upp på en sådan utrensning av nomineringsgrupper, men man vet aldrig. Vid nästa sammanträde med vår lokala nomineringsgrupp, Framtidens kyrka i Bjuråker-Norrbo, får jag nog sätta upp ett varningens finger. Vi har nu i två val efter varandra tagit 10 av de 15 mandaten som stått på spel i församlingen och socialdemokraterna fått nöja sig med 5. Jag kandiderar på listan. Om jag förstått Peter Englunds skriverier rätt, kanske vi inte får ställa upp i kyrkovalet 2017. Det lär bli lite jobbigt för den kommande inkvisitionen inom SvK, att kartlägga alla lokala grupper och vilka som kandiderar på listorna.  Vore jag inte redan medlem i Frimodig kyrka, skulle jag omedelbart söka medlemskap!

I rättvisans namn får jag väl påminna mig om att en debattartikel är en debattartikel, som tidningen eller dess sponsor Stockholms stift inte behöver stå för, men artikeln står där. Hittills, vad jag kan se, okommenterad.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Rapport från en debattkväll i Bjuråker

13 september, 2013

Jag har under några dagar försökt få till en fortsättning på mitt förra blogginlägg: Vafalls? Konservativ, jag!? Det vill sig inte, så jag försöka prestera en kort rapport från debattkvällen mellan Per Svedberg och mig den 11 september på Bjuråkers församlingshem.

Jag får väl börja med att be om ursäkt för det uteblivna kaffet. Det ska aldrig hända igen! Det var också lite irriterande, att HT missade att ta med att jag inte bara kandiderar lokalt för Kyrkans framtid utan också för Frimodig kyrka till stiftsfullmäktige.

Örjan Fridner och jag planerade två samtalskvällar, vilka höll på att frysa inne, men Per Svedberg räddade situationen genom att ställa upp. Det Per och jag lyckades prestera var inte direkt en samtalskväll, utan det blev en debattkväll, med allt vad det innebär. Hetta och en hel del missförstånd. Lite ilska, men mest ändå mycket av gott humör. Jag var glad när jag gick hem på kvällen. Skrev också till Per och sa att det här gör vi om i en framtid.

Jag ska inte försöka göra en recension av vare sig hela debatten eller av de argument min motdebattör använde sig av. Det jag kan säga är att jag inte lyckades att slå hål på Per Svedbergs försvarslinje, att vi som motsätter oss partiernas engagemang egentligen vill utestänga enskilda partimedlemmar. Där hamnade vi och jag kom inte vidare. Vilket för min del innebar att jag missade att kommentera andra viktiga frågor. T ex Per Svedbergs syn på kyrkoherderollen, att enbart vara en tjänsteman under kyrkorådet. Det kunde ha varit en bra utgångspunkt för en diskussion om Svenska kyrkan som en episkopal kyrka. Jag tror ändå att debatten, i vart fall inte var sövande, utan bidrog till att klargöra något lite av de skilda uppfattningar Per och jag stod för. Journalisten verkade tycka att det var en intressant debatt och Per och jag får väl sträcka lite på oss, när journalisten avslutar sin artikel med: ”Med fler åhörare hade kanske kyrkovalet blivit den riktiga debattvinnaren.”

Som det framgår av artikeln, så var inte debatten någon publikmagnet. Vad jag kunde se fanns ingen som kandiderar till kyrkofullmäktige vare sig det gällde Socialdemokraterna eller Kyrkans framtidn närvarande. Vilket får väl sägas vara en besvikelse. Däremot var det glädjande och värmande ända in i hjärteroten, när tre kamrater från Frimodig kyrka åkt ända från Iggesund för att lyssna på debatten.

Debattkvällen har gett mig en hel del idéer om hur vi ska gå vidare med att bygga organisationen efter valet, men det återkommer jag till, när vi diskuterat frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vafalls? Konservativ, jag!?

7 september, 2013

Jag tror inte att jag får ovationer för min skarpsynta analysförmåga, när jag konstaterar att Frimodig kyrka är fast fjättrad, av den allmänna meningen, vid den konservativa masten. Nu i dessa valtider blir uppfattningen om Frimodig kyrkas konservatism än mer fastslagen. Det är bara att surfa runt. Som sagt, jag gör ingen upptäckt, utan får inse att jag snubblat över ett välkänt faktum. Det har tagit tid för mig att inse, att jag nog av många räknas som konservativ, när de inser att jag anslutit mig till Frimodig kyrka och inte bara det. Jag kandiderar för organisationen till stiftsfullmäktige i Uppsala stift. De som känner mig sen länge förstår nog, att jag har haft lite svårt med att bli placerad i den konservativa fållan. Visserligen blev jag, när det begav sig, ofta anklagad för att vara en högeravvikare av skilda vänstergrupper i Sundsvall och Västerås. Det hände en gång att en kamrat på ett VU-möte i förbundet Kommunist (förkortades FK. Ur den synpunkten är cirkeln sluten) kallade mig för arbetarliberal.

För min del såg jag förflyttningen från ÖKA till Frimodig kyrka mer som en perspektivförskjutning och inte som det ideologiska breda dike, brett som ett hederligt krondike, som steget tydligen är för många. Nå oavsett vad, är förflyttningen eller hoppet gjord och jag befinner mig där jag är och känner ingen ånger. Däremot kan det ju vara av intresse, kanske mer för mig än andra, att försöka förstå vad som fick mig att göra förflyttningen.

Under de år jag bloggat har olika strider blossat upp och jag har deltagit på skilda sätt. I inledningsskedet ofta oerhört aningslöst, men med många aha-upplevelser. Jag minns med visst obehag hur jag i valrörelsen 2009 förde debatter på FB och bloggen utifrån ÖKA:s paroll ”Låt inte innegänget bestämma”, tills jag en dag insåg att det var mig själv jag varnade för. Jag tillhörde ju själv innegänget! Den insikten var obehaglig, men också bidragit till att jag i dag med bestämdhet hävdar att den gudstjänstfirande församlingen är kyrkans ryggrad. Så har det fortsatt från identitetsdebatten, där bl. a Seglora Smedja lyckades knåda det till, att alla som efterlyste en starkare identitet hos SvK, lika gärna kunde skicka in en medlemsansökan till SD. Syndabekännelsen är svår att förklara, därför bör den göras frivillig i gudstjänster. Präster förklarade i debattartiklar och krönikor i Kyrkans tidning att treenigheten var svårbegriplig, att vi skulle vara öppna för gemensamma gudstjänster med andra trosriktningar. I annat fall skulle kyrkan vara exkluderande. Det gick så långt att Svenska kyrkan upplät sin hemsida till en betraktelse av Ewa Lindqvist Hotz, där hon dödskallemärkte Johannesevangeliets tionde kapitel med hänvisning till Anders Behring Breivik och terrordådet i Utöja.

Ofta blir jag, som en del av det förkättrade ”innegänget” något förvirrad över alla påståenden som vi blir överösta med. Allt för ofta är den enda auktoriteten för åsikterna det egna jaget. Hänvisas det till Bibeln, då är för att hävda att texterna är gamla och inaktuella. Vi som ändå värnar om Bibelns aktualitet ska tydligen känna oss som de tokdårar, som fortsätter att hävda att jorden är platt.

Enligt min mening har kyrkan och vi enskilda kristna Bibeln, trosbekännelserna och traditionen att hålla oss till. Litar vi enbart till vårt eget jag hamnar vi i återvändsgränden med ormen som väser: Skulle väl Gud då ha sagt? Lika illa blir det om Bibeln och trosbekännelserna tidsmässigt placeras i en mytisk forntid. Då blir det som när SSU hävdar att Jesus var sosse.  Vår inställning måste vara att Jesus lever i dag och talar till oss genom Bibeln. Det innebär inte att vi inte behöver aktivt lyssna för att förstå vad Jesus säger, men det är en helt annan sak.

Här hade jag tänkt skriva ett längre citat ur Efterföljelse av Bonhoeffer, men så upptäckte jag till min glädje att bloggen ”Kyrkliga ting” redan gjort det. Om ni tycker att mitt inlägg är för långt, gå då direkt på texten från ”Efterföljelse.”

Jag slutar här, men återkommer i morgon eller på måndag. Jag har inte riktigt fått svar på min egen fråga. Är jag verkligen konservativ?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Hur tänker biskopen?

28 augusti, 2013

Det händer ganska ofta, att jag numer hamnar i bryderi. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men jag upplever hur jag får allt svårare att förstå hur maktens män och kvinnor tänker och varför. Anledningen att jag just nu funderar är en kort artikel i KT, (uppgifterna i artikeln är hämtade från Örnsköldsviks Allehanda) i vilken biskopen i Härnösands stift, Tuulikki Koivunen Bylund beklagar att SD inte ställer upp i kyrkovalet i Härnösands stift. Om jag förstår biskopen rätt, så beklagar hon att de demokratiska alternativen minskar i valet, när SD avstår från att ställa upp med listor i valet.

Personligen anser jag, som de flesta vid det här laget vet, att Svenska Kyrkan, enligt min mening, inte kännetecknas av någon kraftfull demokrati, eftersom sekulära partier styr kyrkan. För mig är det ingen demokratisk förlust, att sekulära partier inte ställer upp i kyrkliga val. Tvärtom!

Jag hoppas verkligen, att biskopen inte ger oss, som verkar för att sekulära partier inte skall styra Svenska Kyrkan en känga, när hon i artikeln säger: ”Det finns personer och grupper som vill snäva till det. Därför är det viktigt att de som är för öppenhet ska gå och rösta”

Tänk om någon för en gång skulle ville namnge de personer och grupper i SvK, som vill ”snäva till det.” Istället för att göra som Tuulikki Koivunen Bylund, gå runt och menande humma.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det blir en samtalskväll!

17 augusti, 2013

Dagen började med att jag gjorde en grinig kommentar på en FB-uppdatering av Per Svedberg. Jag ber om ursäkt för tonfallet i kommentaren. Jag lät min irritation drabba Per, för att socialdemokraterna i Hudiksvall inte ansåg att Örjan Fridner, S-ordförande i Ljusdal, skulle vara med och arrangera en samtalskväll i Dellenbygden kring temat – politiska partiers engagemang i Svenska Kyrkan. Jag hoppas du accepterar ursäkten Per.

Nå, inget ont som inte har något gott med sig. Den fortsatta kommunikationen på FB har lett till att Per Svedberg accepterat att ställa upp på en samtalskväll med det planerade temat. Det praktiska upplägget blir helt enligt den planering som Örjan Fridner och jag kommit fram till.

Samtalskvällen sker den 11 september kl.19.00 på församlingshemmet i Kyrkbyn Bjuråker.

Inledare:

Per Svedberg, riksdagsman och kandidat för Socialdemokraterna till kyrkofullmäktige i Bjuråker-Norrbo församling.

Leo Holtter kandidat till kyrkofullmäktige i Bjuråker-Norrbo församling för Kyrkans framtid och till stiftsfullmäktige för Frimodig Kyrka.

Men i första hand representerar vi oss själva. Så var det tänkt när Örjan och jag planerade, men varken Per eller jag står ju i lufttomma rum.

Nu återstår marknadsföringen, vilket kan bli svårt eftersom vi inte har ekonomiska muskler, men med hjälp av djungeltrummor och röksignaler ska det gå!

Till sist: Tack Per Svedberg för att du ställer upp! I går hade jag tagit beslutet att genomföra samtalskvällen på egen hand, men nu kan jag avfärda den tanken.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Det bidde inga samtalskvällar, Mödde. Vad bidde det då, Tödde? Det bidde ingenting, Mödde.

13 augusti, 2013

För några dagar sedan berättade jag glatt om ett trevligt planeringsmöte med Örjan Fridner, S-ordförande i Ljusdal, på min altan. Vi planerade två samtalskvällar kring ämnet, partiers deltagande i kyrkliga val.

Säg den glädje som varar. I morse ringde Örjan och meddelade, att socialdemokraterna i Hudiksvall inte var intresserade av några samtalskvällar, vilket Örjan ansåg att han borde respektera. Under en kort stund hann jag tänka, att det inte är kattskit med en samtalskväll i Ljusdal, men tanken hann knappt tänkas färdigt, innan Örjan berättade att hans styrelse ansåg den tänkta samtalskvällen inte vara en prioriterad aktivitet i valrörelsen. Ställningstagandena är beklagliga, för jag är helt övertygad om att samtalskvällarna skulle ha dragit mycket folk. Det är kanske här ointresset skall spåras. Olle Burell, gruppledare för S på kyrkomötet, beskrev ju vid ett möte i Hedemora S-strategin i valrörelsen. Den skulle bedrivas under radarn, som han uttryckte det. Helt inriktad på få de egna partimedlemmarna att lyfta på sina arslen och gå och rösta. Enligt den strategin vore det kontraproduktivt, att börja samla människor till samtal och diskussion.

Till sist vill å det bestämdaste påpeka, att jag inte kritiserar Örjan Fridner. Vi planerade en bra aktivitet, men jag har förståelse, att han som ordförande för S i Ljusdal känner sig bunden av de beslut som organisationen tar. Örjan har inte den frihet som jag har, som medlem i Frimodig kyrka, vilket åtminstone jag gläder mig åt.

Nu står jag återigen på ruta och ett och får påminna om mitt erbjudande och mina frågor. Ta gärna tillfället i akt och besvara frågorna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Jag tillägnar morgonens andaktstexter, S, C och SD, för begrundan. Självklart får också Fisk, V, MP och Borgerligt alternativ känna sig delaktiga.

6 augusti, 2013

Håll till godo!

Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns,
och den är Jesus Kristus. (1 Korinthierbrevet 3:11)

Kristus och hans kyrka

”Kristi relation till kyrkan är tvåfaldig: Han är
den som ger den hela dess liv, vilket ju vilar på honom,
kyrkans mästerbyggare – och han är den ständigt närvarande
i kyrkan, för kyrkan är hans kropp. (Gesammelte Schriften)

Kyrkan kan vara en mycket spännande plats att leva i. Den
kan också vara en trist och stagnerande institution. Dess
hälsa och dynamik beror till sist på om kyrkan som Guds folk
verkligen litar till Kristus, till att han ska ge den liv, och
om den söker Kristi ansikte för att få välsignelse och ledning
och för att utmanas i livet tillsammans. Förlorar kyrkan insikten
om att den endast kan existera i och för Kristus, tynar dess liv
bort i en konformism där den mister relevans och inspiration.

ORD ATT TÄNKA PÅ: Ett folk som har sina rötter i Kristus måste
ständigt hämta styrka och förnyelse i hans liv.

Texterna är hämtade ur ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag kan inte annat än vara nöjd med resultatet!

31 juli, 2013

Den som följer min blogg ”Tankar i natten” vet att jag från och till vädrat mitt missnöje med att sekulära partier önskar styra (och också i stor utsträckning gör det) Svenska Kyrkan. Det har hänt att jag kallat systemet perverst. Jag har också känt stort missnöje med partiernas ovilja att diskutera frågan. I mars i år fick jag den fiffiga idén att erbjuda representanter för de partier som ställer upp kyrkovalet att få nyttja min blogg och förklara varför de vill styra Svenska Kyrkan. Samtidigt erbjöd jag också enskilda medlemmar med skilda bakgrunder att skriva gästinlägg på min blogg. Nå det erbjudandet har tydligen inte väckt någon större entusiasm.

När några månader gått började jag ana att det inte skulle dyka upp några blogginlägg, men snart fick min gode vän Örjan Fridner, S-ordförande i Ljusdal, mig att inse att jag nog kastat yxan i sjön för tidigt. Inte bara det, Örjan hade utvecklat min tanke ytterligare ett steg och föreslog en folkbildningslösning! Som f d studieombudsman ansåg jag det vara en helt förträfflig idé!

Den 12 juli möttes Örjan och jag på min altan för att planera ett folkbildningsupplägg på frågan om partiers ställning i SvK. Förutom det korta budskapet från den helige Anden enades vi om följande upplägg.

Vi genomför två samtalskvällar kring ämnet om politiska partiers engagemang i de kyrkliga valen, dels i Ljusdal och dels i Delsbo. Vi inbjuder mycket brett till samtalskvällarna, som inte skall tillåtas sväva ut i allehanda frågor, utan vara helt inriktade på ämnet för kvällen. Örjan och jag inleder kvällen med varsina inlägg och några repliker, sen släpper vi in åhörarna. Vi är övertygade om att många vill yttre sig eller ställa frågor. Kvällen avslutas med att Örjan och jag gör varsina avslutningsinlägg.  Självfallet har jag erbjudit Örjan att skriva ett gästinlägg på min blogg och Örjan i sin tur erbjudit mig att delta i ett samtal i socialdemokraternas närradio.

På det här sättet anser både Örjan och jag att vi tagit vårt ansvar för att ge spridning i Hälsinglands norra kontrakt åt en viktig fråga i de kyrkliga valen.  Jag för min del, kan ju inte tala för Örjan Fridner, kan mycket väl tänka mig att ställa upp som inledare om andra vill väcka diskussioner om de politiska partiernas närvaro i Svenska Kyrkan, men helst inom norra kontraktet.

Jag kan också passa på att varna för kommande blogginlägg. Av naturliga skäl kommer det att bli mycket om valet den närmsta tiden. Jag passar på att länka till ett inlägg, som efter fattig förmåga beskrev hur det kommer sig att jag kandiderar till stiftsfullmäktige för Frimodig kyrka i Uppsala stift.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Alla är välkomna! Även socialdemokratiska politiker.

7 juni, 2013

Bosse Larsson har skrivit en debattartikel i KT med rubriken ”Politikerna behövs i Svenska kyrkan.” Kan inte annat än instämma. Alla människor behövs i Svenska kyrkan och varför skulle inte även politiker behövas och välkomnas? Det jag däremot har svårt att riktigt förstå, är den motsättning som Bosse Larsson målar upp mellan dessa ”politiker” och andra medlemmar i kyrkan. Larsson skriver:

”Vem ska avgöra om jag har den rätta tron eller den rätta intensiteten i min tro? Är jag för ljum i min tro för att få företräda kyrkan? Jag är medlem, alltså är jag valbar. En utveckling där andra ska bedöma min tro kommer jag att bekämpa så länge jag har kraft att göra motstånd.”

Varje gång jag möter argumenten som Bosse Larsson med stor känsla förmedlar blir jag något brydd. Vem eller vilka riktar sig Larsson till? Vilka är det som hävdar att enbart de med ”rätt tro” skulle vara valbara? Jag är övertygad om att Bosse Larsson sammanblandar, medvetet eller omedvetet, en kritik av att sekulära partier styr kyrkan och att det också skulle innebära en kritik av enskilda socialdemokraters tro. Jag förstår inte riktigt hur den uppfattningen kan ha uppstått. Den förekommer ju inte i debatten om sekulära partiers önskan att styra SvK. Med den kännedom jag har av de nomineringsgrupper som kritiserar att politiska partier styr kyrkan kan jag inte hitta att de också kritiserar eller gör bedömningar om enskilda socialdemokraters intensitet i tron eller om deras tro är rätt. Det skulle vara intressant att få några belägg för sådana inställningar.

Det som däremot förekommer, åtminstone för min del, är kritiken att  partiernas engagemang i kyrkan innebär att kyrkans aktiva medlemmar inte blir sedda, vilket strider helt mot hela folkrörelsetanken. Det som bär eller burit alla folkrörelser är ju de aktiva medlemmarna. Låt mig ta ett, kanske något övertydligt, exempel.

Jag flyttade från Sundsvall till Västerås 1974 och fick anställning på ASEA. Självfallet var jag medlem i Metall och en mycket aktiv medlem dessutom. Inte var det många medlemsmöten jag missade! Jag deltog i studiecirklar, rådslagsgrupper och inte minst i skilda fritidsaktiviteter som månadsdanser och liknande.  Efter nästan tio år, som trogen och aktiv medlem av ASEA:s verkstadsklubb blev jag tillfrågad om jag ville ställa upp som ordförande för en av verkstadsklubbens grupper, Material och transport. Jag tackade ja och blev också vald. De som nominerade och valde var medlemmarna på Material och transport. Jag var inte nominerad av något parti eller organisation och valberedningen skulle nog ha upplevt det som mycket märkligt om någon krävt, att de skulle föreslå någon till ordförande, som aldrig deltagit på något fackmöte eller i övrigt var okänd. Ännu märkligare skulle nog metallmedlemmarna ha upplevt det, om de som satt i styrelsen aldrig deltog i fackets medlemsmöten eller andra av facket anordnade aktiviteter. Det som fungerar inom LO och andra stora fackförbund. Varför skulle det vara så orimligt att det också skulle fungera inom SvK? Vad är det som gör att Svenska kyrkan skall styras av andra principer än hela det övriga folkrörelsesverige? Principen att det är organisationens aktiva medlemmar som bär upp organisationen.

Jag skulle vilja ge ett råd till Bosse Larsson och andra socialdemokrater att sluta villkora sitt engagemang i kyrkan, utan istället anknyta till den praxis de säkert är vana vid i de folkrörelseorganisationer de är aktiva i. De kommer att upptäcka, som jag gjort, att inte sitter andra gudstjänstbesökare eller deltagare vid kyrkkaffet och misstänksamt bedömer intensiteten i någons tro. Det aktiva kyrkfolket är vidsyntare än så. Som jag skriver i rubriken. Kyrkfolket välkomnar alla. Arbetare och bönder, lärda och mindre lärda, kvinnor och män och då är inte politiker borträknade. Det aktiva kyrkfolket räds inte heller skilda åsikter, för kyrkfolket är ingen enhetlig grupp, utan består av olika nyanser som berikar enheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Tre månader utan någon reaktion

3 juni, 2013

Nu har det gått tre månader sedan jag erbjöd partiföreträdare och enskilda för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna att göra gästinlägg på min blogg Tankar i natten. Inbjudan hittar ni här och uppföljande inlägg här och här. Tyvärr har ingen ansett det mödan värt att nappa på erbjudandet, men erbjudandet gäller fram till kyrkovalet i höst. Jag väntar tålmodigt.

I väntan på gästinläggen kan jag ge några exempel på hur åtminstone Socialdemokraterna stadgemässigt ser på förtroendeuppdraget inom kyrkan. Jag gör det med anledning av ett debattinlägg ”Politiker behövs i Svenska kyrkan” i KT, skriven av Bosse Larsson. Han skriver bl. a följande: ”Ingen sätter mig i ledband i mitt uppdrag som ordförande i kyrkofullmäktige och vice ordförande i kyrkorådet i Brännkyrka församling.” Med de erfarenheter jag har av politiskt arbete i kommunala församlingar, så förstår helt och fullt vad Bosse Larsson säger. Jag skulle vilja peka på partistadgan, som åtminstone sätter staket för Bosse Larssons och andra partiföreträdares agerande inom SvK.

Under rubriken allmänna regler i socialdemokraternas partistadga står följande att läsa:

”1. Partimedlem som innehar europaparlaments-, riks- eller kommunalpolitiska uppdrag eller uppdrag inom Svenska kyrkan ska genom uppdragen medverka i genomförandet av socialdemokratins program fastställda av partikongress, distriktskongress eller arbetarekomunmöte.” Vilka är det som fastställer programmen? Jo, det är hela partiet, med hela den stora variationen av medlemmar. På annat sätt kan det inte heller vara, eftersom det är hela partiet som ställer upp i alla val. Även i kyrkovalet.

Ett ytterligare staket i stadgan för alla som har ett förtroendeuppdrag på partiet mandat:

Under rubriken Skyldigheter står bl. a följande:

Skyldighet att upprätthålla en fast och obruten kontakt med partiorganisationen, till exempel genom att regelbundet delta i mötesverksamheten.

Skyldighet att fortlöpande informera partiorganisationerna om utvecklingen inom det område som förtroendeuppdraget omfattar.

  I vardagslag är det nog ingen som tänker på stadgans formuleringar, men om det skulle formeras skilda uppfattningar mellan kyrkofullmäktigegruppe och partiorganisationen, då plockas nog ledbanden fram. Om inte förr så vid nästa val.

Jag ska avsluta med en berättelse ur verkligheten hur religionsfriheten kan te sig inom socialdemokratin. Exemplet är hämtat från Ljusdal i norra Hälsingland. ”Jo, lite skadeglad är jag nog.”


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,