Vad säger dagens biskopar?

2 juni, 2013

Hittade följande påminnelse på POSK:s hemsida:

Så här sa ärkebiskop KG Hammar, med instämmande från de övriga biskoparna, vid kyrkomötet 1999:

[…] Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Det gemensamma skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen.

Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand. Som en information.”

Det har flutit mängder av vatten under broarna, sen beslutet togs och systemet direkta val på alla nivåer kvarstår. Eller är verkligen så? Beslöt inte det senaste kyrkomötet med stor majoritet om en ny beslutsstruktur för Svenska Kyrkan? Jomenvisst är det så! Kyrkomötet beslöt om indirekta val till en stor del av landets församlingar!

Kyrkomötets majoritet kan sägas vara mycket konsekvent över tid i sina ställningstaganden. Den politiska makten får det inte ruckas på!

Som sagt. Vad säger dagens biskopar?

Här kan ni ta del av Frimodig kyrkas reservation till beslutet vid kyrkomötet 2012. Förövrigt den enda inlämnade reservationen mot beslutet. Något att tänka på till kyrkovalet i höst. Det gjorde jag!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Två månader utan reaktioner

3 maj, 2013

Jag är envis och ofta också långsint och vill nu återigen påminna om mitt erbjudande. Den 3 mars skrev jag ett inlägg: ”Är det någon som kan tänkas vilja svara?” Det har nu gått två månader och hittills har ingen nappat på erbjudandet att få skriva gästinlägg i min blogg ”Tankar i natten”. Är frågorna ointressanta eller inser de partier som ställer upp i kyrkovalet att de inte kan argumentera för sina ståndpunkter? Ja, hur ska jag kunna veta, när S, C och SD inte önskar motivera varför de som sekulära partier vill styra trossamfundet Svenska Kyrkan och bara den.

Så här skrev Carin Jämtin i april i SvD:

”Socialdemokraterna är i grunden ett sekulärt parti – vi bygger våra politiska ställningstaganden fritt från religiösa föreställningar – och det är en förutsättning just för att människor av olika trosriktningar samtidigt ska kunna vara verksamma hos oss. Våra principer är glasklara när det gäller allas lika värde, antirasism, antisemitism, kamp mot alla former av diskriminering, för sexuellt likaberättigande och jämlikhet mellan män och kvinnor. Som förtroendevald är det dessa principer som ska vara vägledande i alla sammanhang.”

I uttalandet slår Jämtin fast två viktiga principer. Dels att partiet är ett sekulärt parti och dels att partiet bygger sina politiska ställningstaganden fritt från religiösa föreställningar. En helt hedervärd inställning, men förstår Carin Jämtin det hon skriver? För det blir intellektuellt knepigt att förstå, hur ett parti som hävdar att de står fria från religiösa föreställningar ändå anser sig ha moralisk legitimitet, att styra Svenska Kyrkan. Svenska Kyrka står ju inte fri från religiösa föreställningar, om jag ska våga mig på ett, inte alltför djärvt uttalande.

Jag har fortfarande stora förhoppningar, att representanter för de partier som önskar styra Svenska Kyrkan, men även alla de enskilda som också fick erbjudandet att skriva i bloggen Tankar i natten, kommer med inlägg. Det är ju långt kvar till valet, men vänta inte till den sista veckan, det skulle inte bidra positivt till det demokratiska samtalet.

Och för allt i världen. Tro inte att jag kommer att glömma, att påminna om mitt erbjudande. Jag gör som det görs inom sportvärlden. Jag kör ända in i kaklet!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


När måttbanden man mäter med har olika längd, hur tillförlitliga blir resultaten?

10 april, 2013

Det blir många ord, men den här gången inte mina, utan ni får hålla till godo med ordkaskaderna från Dagens Seglora. Läs och jämför måttbandens längd.

Var går gränsen, Frimodig kyrka?

Frimodig frihamn för rasister

Sandahl fortsätter sprida antisemitism

Dag Sandahl publicerar antisemitisk propaganda

Frimodig kyrka lockar SD-svhoppare

Till sist vänder vi på blad och vad hittar vi väl där?

Förtydliga dig, Omar Mustafa

Okey, Klein och Irving, blir jag stämplad som islamofob och antisemit nu?

Expo

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Nu ligger jag väl lite pyrt till?

7 april, 2013

För några timmar sedan placerade jag Helena Edlunds blogg ”Salt och blandat” i högermarginalen på min blogg. Jag avser att följa det hon skriver mer regelbundet för att kunna göra en självständig bedömning och inte vara beroende av andras tolkningar, av det hon står för. För det finns inslag i den här historien, som jag ställer mig mycket frågande till. Kan inte förneka, att jag kände en viss bävan, när jag gjorde det. Nu kan jag, om Dagens Seglora mot förmodan skulle börja uppmärksamma min blogg, förvänta mig att innehållet i alla de 849 blogginlägg jag skrivit här på WordPress sen 19 februari 2007, är av noll och intet värde. Nu behöver Helle Klein och Mattias Irving bara hänvisa till sällskapet, om de skulle önska hävda, att jag är kvinnoprästmotståndare, homofob, islamofob eller antisemit. Om jag skulle protestera kan Klein och Irving bara svara, att jag uttryckt uppskattning för och befinner mig i sällskap med kända främlingsfientliga och allmänt antipatiska individer, för det har ju Helle Klein och Mattias Irving i sin vishet konstaterat. Ett par exempel här, och här. Jag vill också påpeka med anledning av den andra hänvisningen, att vi som skriver bloggar som tillåter kommentarer bör vara mycket aktiva i att besvara och eventuellt bemöta det vi anser vara felaktigt. Jag skulle inte ha raderat kommentaren, men bemött den hårt i sak. Jag tror att Dag Sandahl, men inte bara han, skulle vinna mycket med en sådan strategi.

Däremot är jag något tveksam till hållbarheten i ett av Mattias Irvings kommentarer i något av inläggen, att i vilket annat parti som helst skulle Dag Sandahl ha blivit utesluten efter en artikel i Dispatch International. Min tveksamhet baseras på hur Ilmar Reepalu blivit bemött i partiet eller rättare sagt inte blivit bemött för sitt agerande i Malmö. Det senaste var ju hans famösa krav på temporärt medborgarskap, som verkligen bidrog till att SD:s politik blev ett acceptabelt politiskt krav. Reepalu har fått avgå på egen begäran med hedern i behåll och Morgan Johansson som stödde kravet på temporärt medborgarskap sitter numer i Socialdemokraternas VU. Så kan det också gå!

Jag har mer på hjärtat men det får bli någon annan gång. Jag vill påminna om mitt inlägg ”Gör jag bort mig nu?” I inlägget försöker jag lite mer principiellt beskriva hur jag ser på möten med människor vars åsikter jag inte delar. Står fortfarande helt och fullt för innehållet i inlägget. Upplever inte heller att den senaste debatten gjort att jag har anledning ändra inställning till varför jag stöder Frimodig kyrka. Bakgrunden till ställningstagandet hittar ni här.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


En månad utan reaktioner

3 april, 2013

Den 3 mars skrev jag ett inlägg: ”Är det någon som kan tänkas vilja svara?” Det har nu gått en månad och hittills har ingen nappat på erbjudandet att få skriva gästinlägg i min blogg ”Tankar i natten”. Inte heller har någon av dem, som jag ställde frågorna till ansett frågorna värda ett svar. Det kan ju i för sig vara så illa, att de jag riktar mina frågor till inte läser mina blogginlägg. Tanken är inte precis upplyftande för självkänslan, men helt hanterbar.

Det kan ju också vara så, att det runt om i bygderna sitter människor och filar på svar. Tidsgränsen för erbjudandet är ju den 13 september. Visst känns det frestande, att redan nu göra mer eller mindre kvalificerande gissningar om orsaken till bristen på reaktion, men jag avstår.  Det kanske bara är min otålighet, som gör att jag förväntat mig de första reaktionerna redan nu.

Jag kan ändå inte avhålla mig att skärpa frågeställningen till partierna i mitt inlägg, med en hänvisning till en mycket välformulerad insändare i dagens HT skriven av Andreas Holmberg. Andreas insändare utgår från en intervju med Annie Lööf i KT.

Ta dagens inlägg som en förnyad uppmaning att läsa mitt inlägg och att ni som känner att frågorna angår er också svarar. Vill också uppmana representanter för partier som ställer upp i valen, att upphöra med tigandet som strategi och våga ta en diskussion. Frågorna finns där oavsett om partierna vill erkänna det eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


De debatterna i partistyrelserna skulle vara intressanta att ta del av!

16 mars, 2013

Barbro Matzols skriver i senaste KT om behovet av en framtidskommission i kyrkan och det är väl möjligt att en sådan kommission skulle göra nytta. Problemet är möjligen frågan om vilka som skulle dominera en sådan kommission. Nå, jag har skrivit en hel del om partiernas destruktiva roll i Svenska Kyrkan, så jag avstår den här gången.

Däremot kan jag inte, illvillig som jag är, låta bli att kommentera Barbro Matzols något fromma förhoppning, som avslutar artikeln.

”En av utmaningarna är att inte vara ständigt reaktiv, utan att ha en egen beredskap och analys baserad i de egna rottrådarna. Att ligga steget före om man så vill. WWJD står det tryckt på armband av tyg i bjärta färger som brukar delas ut till konfirmander: What Would Jesus Do? Det är den frågan kyrkan i alla tider har att besvara.”

Visst vore det önskvärt att allt utvecklingsarbete i SvK skulle utgå från överväganden om vad Jesus skulle göra. Den utgångspunkten skulle kännas oerhört uppfriskande, men hur troligt är en sådan utveckling? Är det ens rimligt, att tänka sig att partistyrelser i sekulära partier skulle kunna föra en sådan diskussion?

Jag skulle verkligen vilja höra hur mötesordföranden vid partistyrelsemöten i S, C och SD skulle formulera propositionsordningen till beslut om: ”What Would Jesus Do?”

Skulle det bli: ”Kan partistyrelsen besluta att det är enligt Jesus vilja, att vårt parti vinner nästa kyrkoval?” Svar: Ett rungande Ja! ”Kan det noteras till protokollet att beslutet är enhälligt?” Återigen ett rungande Ja och entusiastiska applåder, ledda av ateisten Morgan Johansson!

Ett bloggtips: (S)yn för (S)ägen, av Dag Sandahl

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag väljer att bli ilsket upprörd och förvånad så länge systemet fortgår!

11 mars, 2013

Läser i Aktuellt i Politiken att Wanja Lundby-Wedin är föreslagen att toppa S-listan i Stockholm vid höstens kyrkoval. På tisdag ska Stockholms arbetarekommun fastställa ordningen på namnen som partiet går till val på. Det är så här det går till och det förvånar mig inte. Däremot tillåter jag mig bli förvånad över, att systemet med sekulära partiers önskan, att styra ett trossamfund, inte tappat all legitimitet. Frågorna måste ändå ständigt ställas. Är Stockholms arbetarekommun en organiserad del av kyrkan? Vilka är det som nominerar kandidater till kyrkliga val inom Stockholms arbetarekommun? Är alla ens medlemmar av Svenska Kyrkan? Är det inte rimligt att anta, att varje nominerad person på listan är i första hand ansvarig inför dem som nominerat personen? Vilket torde innebära att Wanja Lundby-Wedin har att redovisa för sina beslut till en sekulär organisation under mandatperioden och kanske inte bli omnominerad om hennes agerande inte accepteras av partiet. Ett parti som inte kan åberopa vare sig på trosbekännelse eller andra bekännelseskrifter, utan enbart på den för dagen förhärskande politiska partiuppfattningen. Och den kan ändras, det vet vi.

Jag minns när Wanja Lundby-Wedin blev vald till ordförande för LO. (Ett val som jag vid det tillfället ansåg vara ett mycket bra val.) Jag kan inte minnas, att Stockholms arbetarekommuns representantskap vid något möte nominerade henne till LO-ordförande. Val av förtroendevalda inom den fackliga organisationen anses, med rätta, tillhöra fackens interna angelägenheter. Att partiet myglar i kulisserna, det är ju en helt annan fråga.

Jag kan inte låta bli att något kort ta upp krokodiltårarna Wanja Lundby-Wedin fäller över att Sverigedemokrater blivit valda till förtroendeuppdrag i kyrkan. Först skapas ett system som gynnar det egna partiet och sen beklagar man att andra partier utnyttjar möjligheten som erbjuds. Det finns bara ett ord för ett sådant agerande. Hyckleri!

För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg, ”Är det någon som kan tänkas vilja svara?” Jag hoppas verkligen att någon i de målgrupper jag riktar frågorna till vill svara. Jag väntar.

KT,

Dagens Seglora

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Är det någon som kan tänkas vilja svara?

3 mars, 2013

Jag har under de senaste åren förgäves försökt få till en dialog med företrädare för partier, som ställer upp i kyrkovalen, men det har varit fullständigt omöjligt. Inga partiföreträdare svarar på insändare i lokalpressen och inte blir det några reaktioner på mina blogginlägg eller mina uppdateringar på Facebook. Det har inte hjälpt om jag skrivit resonerande inlägg eller medvetet provocerande. Resultatet har varit kompakt tystnad.

Men skam den som ger sig. Jag ska försöka närma mig frågan på ett helt annat sätt. I det här inlägget kommer jag att ställa ett antal frågor mer målinriktat än tidigare. Jag erbjuder alla som känner sig berörda av respektive fråga, att skriva gästinlägg i min blogg. Självfallet går det också lika bra att kommentera direkt i det här inlägget. Anvisningar hittar ni i slutet av inlägget.

Nu till frågorna.

1. Den första frågan riktar sig direkt till de partier som ställer upp i de kyrkovalen och svaret bör då också vara av mer formell och programmatisk karaktär. Hur motiverar partiet sin ambition att styra ett trossamfund som Svenska kyrkan? Efter vad jag förstår, definierar ni inte era partier, som kristna partier. Jag kan inte hitta några skrivningar i partiprogrammen, som motsäger mitt intryck. Varför begränsas ambitionen enbart till ett av alla kristna samfund i Sverige?

I de flesta samhällsfrågor har vi som enskilda ett personligt ansvar, att agera efter eget samvete och de kommande frågorna riktar sig därför till enskilda partimedlemmar.

2. Jag är intresserad av en förklaring till varför ni, som är medlemmar i SvK och partier som ställer upp i de kyrkliga valen, accepterar att ett sekulärt parti beslutar om program för Svenska Kyrkan, som partiet definitionsmässigt inte är en del av och att ni samtidigt måste söka partiets godkännande, om ni önskar aktivera er som förtroendevalda i SvK. Skulle ni acceptera något liknande förfarande i förhållande till någon annan organisation ni är medlemmar av?

3. De flesta partier består av medlemmar från mängder av kyrkor och därför vore det intressant att ta del av hur ni, som tillhör andra kristna kyrkor än Svenska Kyrkan resonerar, när ni deltar i beslut om program och utser kandidater till förtroendeuppdrag i en annan kyrka än er egen. Skulle ni stillatigande acceptera en motsvarande inblandning i era egna kyrkor?

4. De flesta partier har också en stor andel medlemmar med en helt annan tro än den kristna. Hur motiverar t ex en muslim, att ni deltar i beslut om program för en kristen kyrka, men också anser er veta vilka partimedlemmar, som är bäst lämpade att utveckla Svenska Kyrkan? Vore jag i motsvarande situation, skulle jag åtminstone känna viss tvekan.

5. Sista frågan riktar jag till alla de partimedlemmar, som inte tillhör Svenska Kyrkan och samtidigt säger sig vara icketroende. Anser ni verkligen att ni har kompetensen att avgöra vad som är rätt och fel i en trosuppfattning? Är inte risken stor, att ni beslutar om program, som är främmande för kyrkan och att ni stöder kandidater till listorna, vars uppfattningar sammanfaller med era egna uppfattningar och inte ett kristet samfunds egen självuppfattning? Med handen på hjärtat, vill ni verkligen, innerst inne, stärka Svenska Kyrkan? Tillåt mig betvivla! Men det är bara ni som kan svara på frågan. Jag väntar med stort intresse!

Som sagt, jag erbjuder alla som känner sig manade att svara på någon av frågorna, att skicka in ett gästinlägg till min blogg. Alla inlägg som utgår från frågeställningarna blir införda. Skicka eventuella inlägg med e-post. Finns under fliken ”om mig.” Det går också bra att ge kommentarer till det här och kommande inlägg. Jag kan tänkas använda intressanta kommentarer, som bas i kommande inlägg. Erbjudandet är öppet till den 13 september. Då hinner jag publicera eventuella sena svar dagen före valdagen den 15 september.

Strunta i frågornas tafflighet, utan se till andan i frågorna. Jag vill gärna få svar för det här är en fråga som förbryllar mig.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om  , , , , ,


Fick min misstanke snabbt bekräftad. Jag räknas inte!

1 mars, 2013

Den 23 februari skrev jag ett inlägg, ”Bänknötaren, ryggraden i Svenska Kyrkan” I inlägget försöker jag visa, att det enligt min mening, finns en motsättning mellan den gudstjänstfirande församlingen och det styrande politiska etablissemanget. Efter att ha läst Dag Sandahls senaste blogginlägg ”Undervisning och mission” får jag en bekräftelse på, att jag nog inte har helt fel i min beskrivning av åtminstone en motsättning inom SvK. (Det måste också sägas, att det är helt förträffligt att få lite rapporter om vad kyrkans ledning anser som problem. Tack för rapporterna Dag!)

Jag avser inte att sammanfatta Dag Sandahls blogginlägg, den är inte på något sätt svårbegriplig. Jag nöjer mig med två korta funderingar. Jag citerar ur inlägget:

Kyrkostyrelsen undrar, ”Hur kan vi tala om tro när kyrkans ord och de kristna berättelserna inte är kända?” Frågan följs upp med: ”Trons bärare är bland annat förtroendevalda, anställda och volontärer.”

Ni ser, den Gudstjänstfirande församlingen räknas inte in bland trons bärare! Det är här en av Svenska Kyrkans stora svagheter ligger. Att bortse från den gudstjänstfirande församlingens kunskaper är ett så stort strategiskt misstag, att jag på goda grunder börjar misstänka, att det är inte är ett misstag, utan ett medvetet val. Kyrkan räknar inte med dem, som troget deltar i gudstjänster och som lyssnar till texterna och predikningarna. Lärt sig förstå liturgin och dess syfte i gudstjänsten. Säg någon annan grupp i en normal svenskkyrklig församling, som besitter likartad samlad kunskap? Om ett av kyrkans problem är bristande kunskap om kyrkans ord och de kristna berättelserna, vilket jag inte förnekar, då måste frågan ställas: Vem är mest lämpad att vara brobyggare och spridare av kunskaperna, än de som besitter kunskapen? Det är i den här gruppen både kunskapsspridarna och missionärerna finns. Visst förstår jag, att det för det styrande etablissemanget är ett stort problem, att den gudstjänstfirande församlingen inte kan kontrolleras och styras, men ändå. Det finns inga lätta projektgenvägar, utan våga istället rusta det aktiva lekfolket till att bli kunskapsspridare och missionärer. Visst kan det bli lite vildvuxet, men desto mer levande!

Det kommande kyrkovalet handlar till stora delar om just den här frågan. Vilka väljer vi att förlita oss på? För det är ett val, tro mig!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Bänknötaren, ryggraden i Svenska Kyrkan

23 februari, 2013

För ett antal år sedan läste jag en beskrivning, av Kallistos Ware i hans bok ”Den ortodoxa kyrkan” av lekfolkets betydelse i den ortodoxa kyrkan. Så här står det på sidan 254: ”Bland oss skulle varken patriarker eller koncilier någonsin kunna införa en ny lära, för religionens väktare är kyrkans själva kropp, det vill säga folket (láos) självt.” Jag minns känslan av plötslig betydelse, när jag läste meningen (och fler i samma avsnitt av boken). Jag är inte bara en passiv mottagare av sanningar, när jag, mest varje söndag, nöter kyrkbänken. Jag är en del av trons väktarstyrka! Det är inte kattskit det, om jag får uttrycka mig lite vanvördigt, men med stor portion av stolthet. Visst, tro nu inte något annat, jag inser fuller väl, att så ser inte Svenska Kyrkan på min roll. Långt därifrån!

Som de flesta säkert redan vet, styrs Svenska Kyrkan inte av trons försvarare, utan vi ståtar med den märkliga ordningen att politiska partier och grupper med politisk identitet styr och ställer i kyrkan. Partiernas och de förment fristående politiska gruppernas program för kyrkan utgår inte från kyrkans tro och lära, utan programmen, vilket de politiska nomineringsgrupperna inte sticker under stol med, har den enda ambitionen att påverka Svenska Kyrkan att anta respektive organisations politiska proklamationer. Dag Sandahl berättar i sin blogg hur MP söker kandidater till sina listor, som vill påverka kyrkan i grön riktning. Jag tror inte att jag kan anklagas för att ha drabbats av någon svårartad konspirationsteori, när jag hävdar, att de politiska krafterna ser den gudstjänstfirande delen av församlingen som en möjlig och mycket farlig konkurrent om inflytandet i kyrkan. För så är det. En stark gudstjänstfirande församling är ett värn mot utomstående organisationers försök att påtvinga kyrkan förändringar, som inte har sitt ursprung i skriften, bekännelse och framförallt inte tar sin utgångspunkt i Kyrkans Herre, Jesus Kristus.

Det händer att jag får frågan om jag verkligen tror att det går att vrida utvecklingen rätt? Jag brukar svara, att mänskligt sett verkar loppet vara kört, men brukar tillägga: Vi får inte glömma, att vi inte är ensamma. Det vi inte med egna krafter förmår, där kan den helige Ande uträtta under! Det här är inga tomma och fromma förhoppningar. Det är ett löfte från Gud själv!

Allt framtida förändringsarbete i Svenska Kyrkan, som jag ser det, måste ha sin utgångspunkt i den gudstjänstfirande delen av församlingen för att återge den självförtroende och självständig handlingskraft. Det finns ingen anledning att vi hymlar med den ambitionen. I alla folkrörelser jag känner till är det alltid organisationens aktiva, som leder utvecklingen. Inte letar valberedningar kandidater till styrelser, som aldrig går på medlemsmöten! Självförtroendet kommer vi inte att få som en gåva, utan vi måste själva ta oss den rätten och självständigt utveckla församlingen. Frimodig kyrkas reservation till Kyrkomötets beslut om en ny struktur, är en bra utgångspunkt för en bred nationell mobilisering. Reservationen har den fördelen, att den i sig självt är mobiliserande. Den kräver inte någon omfattande åsiktsgemenskap. Det räcker gott med att samlas kring Kyrkans Herre.

En ytterligare fördel med reservationen från Frimodig kyrka, är att den inte låser handlingsalternativen till ”en enda väg”, utan ger möjligheter till stor lokal frihet, anpassad efter den egna förmågan och kraften. Jag är personligen mycket tilltalad av ett visionärt, ja rent av profetiskt förslag av Håkan Sunnliden. Håkan involverar alla kristna i en byggd till ett gemensamt arbete. Läs förslaget. Det ger många tankar.

Med den helige Andes hjälp och med en stor portion frimodighet kommer vi att lyckas!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,