Det gäller att ta seden dit man kommer. I Sverige är hudfärgen beige!

11 augusti, 2015

Det verkar som om vi håller på att gå in i en debatt, som liknar den om hur chokladbollar och kungar ska benämnas. I den debatten var ett bärande argument, att lättkränkta människor ville förbjuda användningen av ord som ”vi alltid använt, utan att mena något illa med det.” Det var tydligen en inskränkning av demokratin och yttrandefriheten att försöka minska användandet av n-ordet när det gäller bakverk. Jag har ofta tänkt, att det är märkligt hur viktigt det är för vissa människor, att få använda ord, som inte betyder något. Visst förstår jag, tro inte något annat, att det ligger en världsbild bakom viljan att använda och försvara vissa ord och begrepp.

De senaste dagarna har jag mött syrliga kommentarer om att det tydligen finns de som hävdar att plåster i Sverige skulle vara rasistiska! Ja, tänk vad PK-folket kan få för sig! Självfallet skulle det vara lite smålöjligt om någon så där rakt av kallade svenska plåster, i motsats till andra länders, för rasistiska. Nu sker sällan debatter så där helt utan anledning och självfallet finns det en anledning till varför debatten om plåster uppstått. Apotek och affärer säljer ”hudfärgade” plåster och det är väl bra, men samtidigt hävdar de att hudfärgen är beige! Den här bakgrunden till debatten måste Rune Lanestrand vara fullt medveten om, för jag vill inte tro att han inte tagit del av radioprogrammet han hänvisar till. Möjligen kan jag väl säga att han töjer lite på sanningen eftersom han inte med ett ord nämner kritikens kärnpunkt. Den, att beige skulle stå för det allmänna begreppet ”hudfärgat.” Om den bakgrunden, medvetet utelämnas, då kanske talet om lättkränkta PK-journalister kan förklaras. Jag anser nog att Rune Lanestrand inte agerar i god tro, utan hela blogginlägget andas medveten ond tro.

Det torde väl komma några upprörda blogginlägg, där Lanestrand förfasar sig över PK-folket på Södermalm, som anklagar svenska underkjolar, sportbehåar, trosor och kroppsstrumpor för rasism. Han lär väl även då utelämna, att kritiken handlar om att beigefärgade underkläder kallas för hudfärgade.

Rune Lanestrand och många andra förstår inte kritiken, att kalla beige för hudfärgat och jag för min del, förstår inte varför Lanestrand blir så upprörda över ett korrekt påpekande, att beige inte  i allmänna termer kan ses som hudfärgat.

Det anser jag, att varje bildad människa borde kunna enas om!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Vilka borde skämmas över sällskapet?

27 juli, 2015

I helgen hade tydligen Jimmie Åkesson en surströmmingsfest för särskilt inbjudna vänner. Det finns det egenligen inget att säga om. Glada fester mår vi alla bra av! Festers betydelse kan inte överskattas! Så här i efterhand har det visat sig, att Jimmie Åkesson bjöd sina vänner på en spelning av bandet Ultima Thule. Nu sker något, enligt min uppfattning, märkligt. Att Ultima Thule spelar på festen ska tydligen vara oerhört komprometterande för Jimmie Åkesson och SD.

Enligt min enkla uppfattning, borde det vara tvärtom. Att spela på en fest på inbjudan av Jimmie Åkesson borde vara oerhört komprometterande för bandet. Nu är det ju bevisat, att Ultima Thule är det främlingsfientliga, rasistiska och högerextrema musikbandet, som många hävdat genom åren. Nu går det inte att komma med några bortförklaringar längre!


Snart vågar jag öppna HT utan större oro!

26 juni, 2015

I dag läste jag både på nyhetsplats och ledarartikel i HT, att Gävleborg får byte på landshövdingestolen i augusti. Per Bill skall ersätta Barbro Holmberg. Per Bill kommer säkert att pigga upp gubbilskan i framtiden. Bill är ingen större vän av kulturtidskrifter efter vad ledaren berättar . Per Bill ville skära ner 75% av kulturtidskrifternas stöd. Se där en orsak att känna viss animositet mot karln redan innan han tillträtt.

Men ändå, eventuell morgonilska i framtiden, kan inte uppnå samma nivåer som när jag läser artiklar där Barbro Holmberg figurerar. Jag har under alla dessa år inte kunnat frigöra mig känslomässigt från den ilska jag kände för Barbro Holmbergs behandling av de apatiska barnen, som vid den tiden var hennes politiska ansvar. Långsintheten har helt okristliga dimensioner, vilket jag beskrev i ett blogginlägg för något år sedan. Trots tappra försök och goda intentioner, måste jag, skam till sägandes, erkänna att jag har misslyckats! Jag har inte klarat av att skilja personen Barbro Holmberg från den onda behandlingen av de apatiska barnen.

I den meningen får jag erkänna, att det, helt egoistiskt, kommer att kännas som en lättnad när Barbro Holmberg inte längre så ofta figurerar i HT. Vare sig i ledare eller på nyhetsplats!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Varför blanda in kyrkan?

5 april, 2015

Läser i Kyrkans tidning om TV-programmet Tro, Hopp och Kärlek. Programmet handlar om hur tre präster och en pastor söker kärleken. Jag har inga problem med att präster deltar i allehanda program som publikforskare tror ska locka tittare. Jag inser också att TV:s publikanalytiker har helt rätt. Programmet kommer att locka tittare!

Det jag har lite svårt att förstå är att deltagarna från Svenska kyrkan, på oklara grunder, anser att deras deltagande skall gagna kyrkan på något sätt. Jag får intrycket att de ser deltagandet i programmet som missionerande. En av deltagarna, Kristin Molander, säger:

– ”Jag gör det här för kyrkans skull och för mig, i den ordningen. Det här är ett nytt sammanhang för kyrkan och kan jag bidra genom att visa på ett kristet förhållningssätt så vill jag göra det.”

Som sagt, jag har inga problem med att präster deltar i nöjesprogram i TV, men att hävda att det görs för kyrkans skull eller att kyrkan finns i ett nytt sammanhang, enbart för att ett antal präster deltar i programmen, anser jag lite långsökt.

Men, visst jag kan ha fel. Det har hänt förr.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Nu blir det tyst på den här bloggen fram till uppståndelsedagen!

1 april, 2015

I år har jag inte riktigt landat i påskkänslan, utan låtit ovidkommande frågor mentalt störa stilla veckan. Från och med i morgon ska jag inte tillåta mig störas!

Glad uppståndelsedag!


Jag har anledning att be om ursäkt!

10 februari, 2015

För ett par dagar sedan rebloggade jag ett inlägg ”Är det lönt att tro på Jesus?” från bloggen efterkristus.nu.  Samma dag läste jag ett inlägg av Rebella undrar: Gud i lådan. Inlägget eller rättare sagt bilden i inlägget gav mig många associationer, men då orkade jag inte skriva ett inlägg, utan gjorde en dumhet. Jag kopplade ihop ”Är det lönt att tro på Jesus?” och ”Gud i lådan,” utan någon som helst förklaring till varför jag gjorde det och hur jag påverkats av bilden. Här.

Det var mycket dumt gjort av mig, vilket också Rebella påtalade. I en kommentar i natt skrev Rebella:

”Jag känner mig ganska kluven eftersom du, genom att länka till mig, på nåt sätt kopplar efterkristus-inlägget till mig och mitt blogginlägg. Jag förstår det inte. Ärligt så känns det lite… passivt-aggressivt, att rikta något mot mig men inte förklara vad det är så jag inte kan försvara mig. Du kan rimligen inte veta vad jag tänkte på när jag lade upp det blogginlägget.

Katekesen innehåller väsentligt mycket mer än kristendomens grundstenar. Annars hade den knappast behövt vara så tjock.

Jag anser inte att män och kvinnor är ontologiskt olika.
Jag anser inte att preventivmedel är en synd.
Jag anser inte att min lott som kvinna är att antingen föda sjuttioelva barn eller gå i kloster.

Härmed sätter jag punkt, då du tydligen inte har lust att förklara vad du menar varför fortsatt diskussion för min del inte kan bli annat än skuggboxning. Nästa gång du länkar till något av mina inlägg ber jag dig att förklara vad du menar – eller låta bli. Annars tycker jag, banne mig, att du inte är sjysst.”

Jag svarade:

”Rebella, jag får tydligen skriva mitt blogginlägg ändå. Jag associerade bilden i ditt blogginlägg till situationen och diskussionen i Svenska kyrkan. Jag anser som du säkert märkt, att SvK är på fullt språng från sina egna bekännelseskrifter. Jag såg framför mig ett inlägg där jag lite raljerande skulle försöka visa på den nya teologi som SvK:s sk kallade andliga ledare står för. T ex omtolkningen av Paulus berömda ord ”störst av dem är kärleken” som pekar mot Jesus och SvK:s tolkning att en kondom symboliserar kärleken och Jesus. (jag har skrivit ett blogginlägg om det.) Det är mycket som Svenska kyrkan försöker knö in in i teologilådan! Självklart borde jag insett att vare sig du eller någon annan kunde veta vad jag tänkte skriva och vilket samband min rebloggning av ”Är det lönt att tro på Jesus?” Den tankelapsusen ber jag om ursäkt för.”

Sån är min förklaring, men ingen kunde rimligen veta. Jag kunde med några korta meningar förklarat vad som komma skulle. I svaret till Rebella är ursäkten lite väl lam, men jag vet inte hur jag ska uttrycka det kraftfullare. Jag gjorde fel och borde insett att det blev fel.


Varför använder äldre personer broddar?

7 januari, 2015

Egentligen är det märkligt vad som fastnar i minnet. I dessa dagar av stora mörka händelser i Paris och Dresden, sitter jag och ältar frågan om hur farligt det är med halka. I den numer berömda bussen utanför Östersund, fanns tydligen en äldre man som påpekade att den isiga parkeringsplatsen var farlig. Den befängda rädslan, enligt många, har använts som bevis för mannens och gruppens otacksamhet.

I går hade församlingen i Bjuråker-Norrbo en musikgudstjänst i Bjuråkers kyrka. Efter gudstjänsten var anställda, förtroendevalda och andra aktiva i församlingen inbjudna till gröt och skinksmörgås. Vad vi åt är en ovidkommande sidoinformation. Det jag vill berätta, är upplevelsen av vad som hände när vi gick från kyrkan till församlingshemmet. Åldersmässigt tillhörde majoriteten den något äldre delen av det svenska folket. Vi var inte representativa för svensken i allmänhet. Ni skulle hört vad vi talade om. Kan ni gissa? Jo, det dominerande samtalsämnet var hur farligt det var med halka, allra helst om det ligger ett tunt lager av nyfallen snö över en isig vägbana. Under samtalen förflyttade vi oss försiktigt med mycket korta steg.

Slutsats, mannen i bussen (som tydligen är i min ålder) hade helt rätt, en isig parkeringsplats är farlig. Mycket farlig! Inte bara så att vi ramlar och får några blåmärken. På oss gamlingar bryts lårbenet eller handleden mycket lätt. Vi har inte heller samma vighet och balans som vi hade när vi var yngre. Ett brutet lårben kan oftast botas, men komplikationerna kan vara allvarliga. Många äldre hämtar sig inte efter en sådan händelse, utan har kvarstående men både fysiskt och psykiskt efter fallet. Som sagt, mannen har, oavsett om han är nyligen kommen från Syrien eller om han bott i Sverige i hela sitt liv, helt rätt. Isiga parkeringsplatser, isiga vägar eller isen framför dörrarna till affärer är farliga, ja rent av livsfarliga!

Det intressanta är, när jag säger det nickar de flesta jakande och håller med. När en nyanländ asylsökande äldre man säger det, då hånar han Sverige, Jämtland och alla de människor som bor där, med sitt löjeväckande påstående att hala parkeringar är farliga. Tänk så det kan bli!

Det finns alltså orsak till varför äldre personer skaffar sig broddar, som en livförsäkring eller som min fru säger varje gång jag går utanför dörren: ”Akta, det är halt ute!” Varningen är befogad, för jag vill inte riktigt erkänna för mig själv, att jag tillhör riskgruppen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,