Telias ruttna avtalsmoral!

29 oktober, 2016

Jag har genom åren ägt många mobiltelefoner, både privat och som tjänstemobiler, och alltid haft abonnemangen hos Telia. Inte för att att jag kunnat säga, att Telia är bäst, utan det har gått av gammal slentrian, ända från de fasta telefonernas tid, som Telia formellt ägde.
De två senaste mobilerna som min fru och jag nyttjar, abonnemangen står på mig, har vi också tecknat abonnemang hos Telia för. Jag ska inte komma med någon lång historia, utan kort berätta vad som hände, när jag besökte Telia-butiken på Guldsmeden i Hudiksvall i går. Orsaken var att min telefon, som jag använt nu i tre år, började bete sig konstigt. Minnet i telefonen minskade drastiskt, var tvungen att ta bort massor av appar för att kunna uppgradera Facebook. Samtidigt började den telefon som min fru brukar, som var inköpt på Telia för ett år sedan bete sig likadant.

Jag gick in på Telia-butiken och efter en ca halvtimme fick jag prata med en försäljare. Han slog upp mig i sin dator och konstaterade att det inte var konstigt att min telefon betedde sig konstigt. Den börjar tappa minne och den tillverkas inte längre, men samtidigt konstaterade han, att jag inte hade någon bindningstid kvar och kunde säga upp abonnemanget på den telefonen med en månads uppsägningstid.

Däremot den andra, som också hade fått försämrat minne och inte längre tillverkades, var det lite sämre med. Där fanns ett år kvar av bindningstiden. Jag undrade lite försynt om det verkligen var rimligt att telefonen inte fungerar efter bara ett år. Ynglingen svarade, att det inte går stoppa utvecklingen. Nu var jag något irriterad och undrade om det inte var rimligt att förvänta sig att en produkt håller vad den lovar under bindningstidens två år. Att det kommer nya telefoner är en sak, men de gamla ska väl ändå hålla vad som utlovats under hela bindningstiden? För telefonen och abonnemanget var ju ett paketerbjudande. Jag fick inget svar på min undran.
Så nu står vi har med en telefon, som inte funkar tillfredsställande och har ett år kvar på bindningstiden. Visserligen vet jag, att slutändan blir vi erbjudna en rabatterad telefon om vi accepterar ett nytt abonnemangsavtal på två år. Telefonen pajar om ett år och vi får ett nytt erbjudande om en rabatterad telefon om vi tecknar ett nytt abonnemang på två år. Så rullar det på!

Jag kan frigöra en telefon från den evighetskarusellen, genom att köpa en telefon hos någon annan än Telia och teckna ett abonnemang utan bindningstid, hos en operatör utan koppling till telefonen jag köper. Abonnemanget blir billigare och jag hittar säkert billigare telefoner hos någon annan än hos Telia.

Håll med om att Telia har en rutten avtalsmoral!

Det här kunde vara ett underlag för en predikan med temat, det finns ett löfte, där minnet inte försvinner och som håller ända in i evigheten!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Är det tillrådligt att stöta i basun när vi inte ger allmosor?

21 oktober, 2016

Ofta stöter jag på intressanta tankar, när jag surfar runt. Det är också mycket vanligt, att  det jag råkar stöta på, ingenting har att göra med det jag för tillfället egentligen sökte. I kväll var ett sånt tillfälle. Jag letade lite fakta till ett planerat blogginlägg och råkade läsa en ansenlig mängd artiklar och debatter där bl a kristna lite småstolt, som det verkar, berättar att de minsann inte ger till tiggare utanför olika affärer. Efter en stund, när jag smält all denna information, började jag fundera över det Jesus säger i sin Bergspredikan:

”När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.” Matt 6:2

Min fundering den här fredagskvällen är alltså: Varför anser en del kristna, att det är viktigt att stöta i basun, när de inte ger? Från vem eller vilka förväntar de sig sin lön?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En självrannsakande fundering vid bokhyllan

7 oktober, 2016

Nu är utgallringen av onödiga böcker genomförd. (Kan bli ett ryck till de närmsta dagarna.) Under de här senaste dagarna har jag ofta ställt mig frågan, varför i himmelens namn har jag samlat på mig alla dessa böcker? Jag har inte räknat hur många jag gallrat bort, men jag tittade på varje bok och undrade: Vad handlar den här om? Fortfarande finns det många böcker kvar, som jag ställde samma fråga till, men av olika anledningar har de fått stå kvar i bokhyllan. Delvis på grund av att det skulle blivit mycket tomt om jag fullt ut levt upp till minneskravet.

Det jag så här i efterhand inte riktigt kan förstå, varför lånade jag inte ännu fler böcker på biblioteken jag genom åren haft, i min närhet? För mitt i allt köpande av böcker, så lånade jag också stora mängder. Det är oerhört få böcker jag behövt ha i bokhyllan, för att jag läst dem gång på gång. ”Okänd soldat” av Linna är en sådan bok. ”Vredens druvor” av Steinbeck en annan. ”Slutet på världsnyheterna” av Burgess en tredje. Självfallet finns det en hel del andra böcker också. Mina diktsamlingar är i en helt annan division. Dem har jag ofta plockat fram, beroende på sinnesstämningen för stunden. Diktsamlingarna är också de böcker jag hade mest minnen från. Allra helst just sinnesstämningen jag känt, när jag läst dem. Här sticker tre författare ut lite mer än andra. Elmer Diktonius, Edith Södergran och Kristina Lugn. Dem har jag återvänt till gång på gång.

När jag höll på som bäst med utgallringen tog jag ett beslut för framtiden. Det skulle inte köpas några böcker mer. Möjligen någon e-bok då och då. Läsplattan är oerhört behändig att ha med sig på bussen eller tåget. Läsplattan är också behändig att ha med sig på konditorier och liknande. Jag får återgå till vanan att besöka det lokala biblioteket lite oftare, än jag gjort de senaste åren.

Alla löften har undantag, så också det här. Hittar jag ett häfte med bra dikter, då kanske bankkortet plockas fram och dikthäftet blir min egendom!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En vardagsfundering: Är det bara jag som tänker: Det måste röra sig om korruption?

14 september, 2016

Det rapporteras ofta om märkliga ekonomiska skandaler inom de offentliga förvaltningarna i Sverige. Jag har allt oftare upptäckt, att jag tänker, när jag sitter i min TV-fåtölj och ser på nyheterna: ”Det måste vara fråga om medveten korruption!” Den senaste av skandalerna rör sig om ett märkligt avtal om förbrukningsmaterial mellan Stockholms läns landsting och leverantören Onemed. Läs sammanfattningen av avtalet, som jag länkar till.

Det som får mina varningsklockor för korruption att ringa är, att i avtalet sägs att bolaget skall välja ett billigare avtal i 91 % av fallen, annars blir det krav på skadestånd. Av någon, för mig outgrundlig anledning undantas stödstrumpor, stödbyxor och tröjor från klausulen om vite. Varför det?

Efterspelet av skandalen förstärker  bilden av att det är något skumt med avtalet. Avtalet sägs upp, men får fortgå fram till (och med?) 2018. Nu till det pris som bolaget drivit fram under skandalartade former! Landstinget lovar också i det nya avtalet att tala väl om Onemed, när någon söker referenser. Vilken hållhake har bolaget på de personer som sluter avtalet för landstingets räkning?

Se där, det finns många frågor att sätta tänderna i för en antikorruptionsenhet.

Visst kan det vara så, att jag är överdrivet misstänksam, men jag har svårt att tro att ansvariga tjänstemän och politiker är så korkade, att de sluter ett sådant avtal och fortsätter att vara lika korkade, när det uppdagas vilket märkligt avtal de tidigare slutit.

Det kan också vara värt att granska det förhållandet att politiskt förtroendevalda hoppar över till företag med nära anknytning till politikernas ansvarsområden. Som t ex Filippa Reinfeldts anställning på vårdföretaget Aleris. Kunde vara värt en undersökning av en antikorruptionsenhet,att se över vilka avtal som slöts mellan Aleris och landstinget under Filippa Reinfeldts tid ansvarig politiker för sjukvårdsfrågor.

Är jag överdrivet misstänksam? Det är fullt möjligt, men varför skulle Sverige vara undantaget i vår globaliserade tid, när det gäller korrupta tjänstemän och politiker. Det är det ena.
Det andra är, att jag anklagar inte någon för brottslig verksamhet, utan uttrycker bara en, som jag ser det, en rimlig misstanke. Tänk så här: Vad skulle tidningarna skrivit, om skandalen med förbrukningsmaterial skulle skett i något Afrikanskt land och inte i Sverige, där det verkligen hände!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


På förekommen anledning…

7 juli, 2016

… vill jag säga:

Jag respekterar alla er, som är socialister, liberaler eller konservativa, under förutsättning att ni håller era politiska ideologier  inom er privata sfär!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag är gammal och förbrukad!

26 juni, 2016

Av alla bisarra analyser efter folkomröstningen i Storbritannien tar väl åldersargumentet ändå priset. Människor som lägger sin livsvisdom och livserfarenhet i vågskålen, när de röstar är tydligen en demokratisk fara. Jag undrar var gränsen ska sättas? 70 år, 60 eller rent av 50 år? Det finns två vägar för staten att gå. Det ena är att sätta en åldersgräns uppåt för rösträtten eller att alla över 70 år får redovisa hur de tänker att rösta. De som avser att rösta ”rätt” får gå in i vallokalen alla andra gamlingar får vända i dörren!

Eftersom varje val, oavsett om det gäller kommunal. regional eller nationell nivå självfallet påverkar flera år av en tonårings framtida liv än än vad det gör för oss som fyllt 70 år med råge. Vi kan ju dö när som helst och då är det självklart oansvarigt att låta oss påverka framtiden. Vi kanske inte behöver ta ansvar för våra tokerier.

Ja, tänk så mycket märkliga analyser ett valresultat kan leda till och vad värre är – argumenten anses vara höjden av politisk klokhet!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


I goda stunder kan en läst text kännas som ett personligt budskap!

14 mars, 2016

Satt tills för en stund sedan och läste i ”Om kristi efterföljelse” av Thomas á Kempis. Jag hade hunnit till kapitel 20 och där i punkten eller paragrafen 4 fick jag mig till livs följande, inte en helt behaglig upplevelse, det kan jag inte förneka!

”Om du avstår från onödigt prat, från att beställsamt ränna omkring och från att lyssna till nyheter och rykten, då kommer du att finna tillräcklig och lämplig tid till goda betraktelser.

Var nästan på stunden, beredd att radera mitt Facebookkonto, som jag tidigare gjort med Twitter. Jag avsätter alldeles för mycket tid på Facebook. Tid, som med all säkerhet  kunnat användas till goda betraktelser eller be Rosenkransen en extra gång!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,