Martin Luther Kings sista tal 3 april 1968

24 oktober, 2016

Jag har av olika anledningar fått impulser att tänka på Martin Luther Kings sista tal, de senaste dagarna. Det började i går på en studiecirkel om Katolsk tro, där vi utgick från en film med biskop Barron. I filmen nämnde han bl a Martin Luther Kings ickevåldsprinciper. I vårt efterföljande samtal i cirkeln, kunde jag inte låta bli att just nämna Martin Luther Kings sista tal. I dag hade jag ett samtal med min gode vän Karl Åkerblom. Samtalet gled in på Martin Luther King- dagen nästa år och återigen kunde jag inte låta bli att börja tala om hans sista tal på ett solidaritetsmöte för strejkande renhållningsarbetare i Memphis 3 april 1968. Ett helt fascinerande tal för att vara på ett solidaritetsmöte för strejkande arbetare, men inte en enda gång får jag känslan av att talet på något sätt skulle vara ett tal vid fel tillfälle eller fel plats. Den är som gjord för ett solidaritetsmöte för kämpande arbetare. Martin King bygger upp talet, så att det fantastiska slutet blir helt logisk. Martin Luther King har sett Guds härlighet! Lyssna till just det slutet. Den är större än t o m hans ”I have a dream-tal. Martin Luther King var en värdig mottagare av Nobels fredspris. Definitivt mer värdig än den nuvarande krigspresidenten i USA.

 

Den som vill höra hela talet. Håll till godo!


Det som finns i dagens politiska påsar har hämtats ur historiens överfulla säckar!

11 januari, 2016

I går, den 10 januari, såg jag en dokumentär i SvT. Dokumentären hette Taikon och var mycket sevärd. Jag kom på mig, att sitta och bildlikt kryssa av företeelser och åsikter från 60-talet med bäring på dagens situation och debatt. I mitt inlägg tar jag upp några av kryssen. Jag tror inte att någon samhällsintresserad av dagens debatt och europeiska verklighet, inte förstår vilka samband jag upptäckte när jag satt där i TV-fåtöljen och tittade. Det var också intressant, att få påminnelser från mitt första decennium, som politiskt aktiv samhällsmedborgare. Jag fyllde 20 år 1964.

Nu till några av guldkornen, som känns förvånansvärt aktuella!

Katarina Taikon påpekar, i programmet, den obehagliga sanningen, att efter 2:.a världskriget tog skilda länder emot offer från koncentrationslägren, men icke någon rom, dem vill man överhuvudtaget inte hjälpa! (Mellan åren 1914-1954 rådde det ut-och inreseförbud för Romer i Sverige. Min anmärkning)

1969 söker 47 franska romer asyl i Sverige. Katarina Taikon tillsammans med andra anser att de är politiska flyktingar. Hon säger vid en demonstration: ”Vi vet och ingen kan säga att de inte vet, att dessa människor är förföljda på grund av sin härkomst, förvägrade skolor, bostäder och arbete. Ni måste fatta detta. Det är er plikt att begripa detta!” *

I samband med diskussionen om dessa 47 Romer skulle få stanna i landet säger Olof Palme: ”Vi orkar inte ta emot, på en gång, alltför många zigenare. Vi får ha en, vad man kallar, reglerad invandring.” *

Beslutet blir att de 47 romerna inte får stanna och på mindre en vecka måste de lämna landet. En reporter frågar Katarina Taikon, ”Vart ska de här familjerna ta vägen?” Katarina Taikon svarar: ”De förpassas till danska gränsen. Där får de inte stanna, utan de förpassas till tyska gränsen. Där får de uppehålla sig i 24 timmar. I Frankrike får de befinna sig i 2 timmar på varje plats. De vet inte vart de ska ta vägen någonstans. De har inte någonstans att ta vägen.” *

Det är faktiskt så, att vi förstår dagens verklighet, om vi tar till oss de historiska erfarenheterna. Inget nytt under solen eller ondskan arbetar oförtrutet i alla tider!

Programmet är tillgängligt till söndag 17 januari. Se programmet och upptäck era egna aha-upplevelser

* Citaten är nog inte helt korrekta. Ljudet i min dator är urusel och min hörsel är inte stort bättre. Det är bäst ni ser programmet, då blir det mer korrekt.

http://www.svtplay.se/video/5765318/taikon

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ett gott språkligt råd till alla flyktingar på väg till eller redan i Sverige!

13 november, 2015

Det är säkert fler än jag som insett att Migrationsmyndigheterna, men också vän av ordning, gärna snusförnuftigt påpekar att alla som kommer, inte är flyktingar, utan de är något så hemskt som ekonomiska flyktingar. Jag har också förstått, att det sätt flyktingarna förklarar varför de flytt, kan få ödesdigra konsekvenser.

Alla goda krafter, som har möjlighet, borde varna alla flyktingar för faran att beskriva sin situation felaktigt. Om en flykting får frågan, av en journalist eller myndighetsperson: ”Varför flyr du och tar så stora risker?” Jag har sett i TV och också läst, att flyktingar ofta säger: ”Jag vill ett bättre liv för mig och min familj!” Jag ser hur myndighetspersonen eller vän av ordning (som tillika säkert också är en arg skattebetalare) säger/tänker: ”Aha, en ekonomisk flykting! Bör inte få uppehållstillstånd! Ingen ska komma till Sverige och önska sig ett bättre liv!” En orsak är, att många tror, att varje flyktings enda strävan är att få leva resten av sina liv på svenskt försörjningsstöd.

För några dagar sedan satt jag tittade på något nyhetsprogram från gränsen till Ungern (tror jag det var). I reportaget frågade journalisten en ung man: ”Varifrån kommer du?” ”Iran” svarade killen. ”Varför flyr du?” frågade journalisten. ”Jag är kristen!”  svarade killen. Han önskade sig säker ett bättre liv i Europa, men visligen sa han inte det. ”Jag är kristen!” det var hans skäl till flykt och vem kan ifrågasätta, att kristna har all anledning att åtminstone känna lite oro för sin säkerhet i den regionen.

Ord är allvarliga saker. Ett felaktigt ord och du förvandlas från en hedervärd flykting, till en föraktad ekonomisk flykting, som vill snylta på vår välfärd!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Är det jag som ändrat mig eller är det förklaringarna av verkligheten som ändrats?

22 juni, 2014

För ett par dagar sedan hamnade jag i en mycket märklig diskussion på FB. Orsaken till diskussionen var mitt fel. Jag förstod inte och förstår fortfarande inte vad jag sa som var så förgripligt. Jag skrev:

”Den senaste tiden har jag funderat mycket över en märklig tendens i debatten. Det talas mycket om, i negativa termer, om vita medelålders män som vågar ta sig ton i debatten. Jag har väl inget emot att bli kallad vit medelålders man, för det är jag ju med råge. Det som ändå gör att argumentet blir märkligt är att den som utdelar domen ofta är yngre vita män eller vita kvinnor i varierande ålder!”

När jag skrev statusuppdateringen hade jag inga djupare funderingar, annat än att jag var förvånad. Efter några inlägg på tråden så förstod jag att uttalandet tydligen antogs säga något om verkligheten, som undgått mig. Enligt uttalandet skulle jag som vit man (medelålders är det väl svårt att hävda, när jag är 70 år) ha en gemensam identitet och intressen med alla andra vita män i samma ålder. Analysen är så horribel, att jag inte kan ta till mig den! Nå, det får vara hur det vill, min nyfikenhet är väckt och då måste frågan undersökas. Som vanligt, när mina ståndpunkter kritiseras eller ännu värre, att jag övergett mina värderingar, då går jag tillbaka i tiden då mina ståndpunkter och värderingar formades. Ikväll går jag till en av mina stora föredömen Martin Luther King J:r. Jag länkar till en artikel jag hittat på nätet, där kan ni följa mina resonemang. Låt er inte störas av att artikeln är skriven av, vad jag förstår, en trotskist. Se till innehållet! Artikeln inleds med ett citat av Martin Luther King:

”Jag har valt att identifiera mig med de underprivilegierade, jag har valt att identifiera mig med de fattiga. Jag har valt att ge mitt liv för dem som lämnats utan möjligheter. Detta är den väg jag valt att gå. Om det innebär uppoffringar, om det innebär att jag måste lida, så kommer jag att gå den vägen. Om det innebär att jag kommer att dö för dem, så kommer jag att gå den vägen” (Martin Luther King, 1966).

Här markerar King något mycket viktigt. Han hävdar frimodigt, att trots att han är född i en svart medelklassfamilj, kan välja att identifiera sig med alla underprivilegierade och fattiga! Jag delar och har under mina år som aktiv samhällsmedborgare delat den insikten. King var inte fångad i en ”svart medelålders man-kuvös” han kunde frigöra sig och då borde även vita medelålders män kunna göra det. Mycket ofta fanns det personer och grupper som kritiserade King för att han välkomnade vita att delta i kampen. Han stod på sig och menade att alla som ville delta var välkomna. Svensk arbetarrörelse hade också liknande diskussioner. August Palm lär inte ha varit glad åt alla intellektuella och representanter för överklassen som anslöt sig till rörelsen. LO:s första ordförande var miljonär om jag nu i hastigheten minns rätt. Vi som var aktiva i slutet av 60-talet minns Svarta Pantrarna . Stolta och heroiska, ja rent av vackra, men med liten betydelse för utgången av medborgarrättskampen.

Det som slutgiltigt ledde fram till att Martin Luther King Jr blev skjuten var när han började ge sig på grundvalarna för överklassens makt. Arbetarklassens splittring efter rasmässiga gränser. Uppfattningen att en vit fattig medelålders man skulle ha något gemensamt med en vit medelålders man ur överklassen. King hävdade med kraft och hela sin retoriska förmåga att arbetarna, oavsett ras, hade mer gemensamt med varandra för att uppnå mänsklig värdighet. Jag minns en dokumentär som jag grät till för många år sedan. I ett avsnitt av programmet visades en picket line med sopåkare i Memphis. Bistra svarta män gick med handmålade skyltar som sa: I`m a man. Jag tolkade då som jag tolkar nu, att de strejkande renhållningsarbetarna inte i första hand hävdade att de var män, utan de sa ” jag är människa!” Den skylten kan alla fattiga, undertryckta arbetare oavsett rasskillnader bära på bröstet som ett adelsmärke. Det var Martin Luther Kings budskap, som ledde till hans död. Nu höll jag på att glömma. Martin Luther King hade ju allt aktivare argumentera mot kriget i Vietnam. Han såg sambandet mellan arbetarklassens underläge och kriget. Muhammed Ali förklarade, nästan övertydligt, varför han vägrade att låta sig inkallas för tjänstgöring i Vietnam. ”Ingen vietnames har kallat mig för nigger!” Ja, varför skulle han eller någon fattig svart eller vit slåss i överklassens krig?

När jag så här möter min ungdoms åsikter, kan jag inte låta bli att känna glädje. Åsikterna och värderingarna håller troligtvis de år jag har kvar. I morgon ska jag försöka mig på att möta ungdomens åsikter, när det gäller den internationella solidariteten. Det ska bli spännande!

Till sist, Ett avsnitt ur Martin Luther Kings sista tal kvällen före  de dödande skotten:

Jag har varit uppe på bergets topp.

Nja, jag vet inte vad som kommer att hända nu. Vi har några jobbiga dagar framför oss.
Men det spelar i sanning ingen roll för mig nu, för jag har varit uppe på bergets topp. Och det har jag inget emot.
Precis som alla andra skulle jag vilja leva ett långt liv. Ett långt liv har sin värdighet. Men jag bryr mig inte om det nu. Jag vill bara följa Guds vilja. Och Han har tillåtit mig att bestiga berget.
Och jag har skådat över till den andra sidan och jag har sett det Förlovade landet.
Jag kanske inte kommer dit med er, men jag vill att ni ska veta här ikväll att vi som ett folk kommer att komma till det Förlovade landet.
Så jag är lycklig här ikväll.
Jag oroar mig inte för något. Jag fruktar ingen människa.

Mina ögon har skådat saligheten i Herrens ankomst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

 


Mina prioriteringar under 2014

1 januari, 2014

De som följer min blogg vet att jag under 2013 i stor utsträckning prioriterade kyrkovalet. I mängder av inlägg gisslade jag förhållandet att politiska partier och politiska ideologier styrde kyrkan. Jag och många med mig kallade situationen som en ockupation av Svenska kyrkan. Kritiken ledde till att jag sökte medlemskap i Frimodig kyrka. De här frågorna kommer jag också att skriva om under 2014. Allt annat vore mycket konstigt. 2014 kommer med all säkerhet att domineras av att det är valår. En del kallar det t o m för supervalår.  Valen kommer av naturliga skäl att uppmärksammas i min blogg.

Ovanstående är övergripande frågor som jag varit intresserad av under hela mitt vuxna liv och självfallet fortfarande är intresserad av. Ändå vill jag framhålla två frågor som jag alltför ofta inte uppmärksammar i tillräckligt hög grad. Jag ska försöka råda bot på de underlåtenheterna under 2014.

Jag har vid något tillfälle berört det moraliskt förkastliga i att staten genom landstingen uppmuntrar till fosterdiagnostik och abort av foster med Downs syndrom. Senast ikväll såg jag ett inslag i Rapport som fastslog att aborterna ökat när det gäller foster med Downs syndrom. I Danmark har utvecklingen gått så långt att Downs syndrom är näst intill utrotad. Allt tyder på att svenska staten har liknande ambitioner, som Danmark. De flesta partier har historiska erfarenheter av att försöka förbättra folkstammen. Nu har man de tekniska instrumenten att ta sig an uppgiften. Vi kan bara ana vilka andra ”förbättringar” av folkstammen som vi har att vänta oss. Genom åren har jag lärt mig att det som är tekniskt möjligt i ett slag också blir moraliskt acceptabelt. I den här frågan måste kritik och krav riktas mot staten, men också mot Svenska kyrkan, som inte rosat marknaden med kraftfulla uttalanden. Frågan kommer att finnas högt på min priolista för 2014 och säkert också många år efter det.

Den andra frågan, där jag oftast nöjt mig med att knyta handen i byxfickan, är förföljelserna av kristna runt om i världen. Kristna systrar och bröder trakasseras och mördas i en förfärande omfattning  och vi tiger. Om utvecklingen fortsätter får jag kanske uppleva, om livet blir tillräckligt långt, hur kristenheten utplånas från områden där kyrkan funnits sen urkristendomens dagar. En sådan utveckling får inte ske, utan att vi med kraft protesterar. Det vore inte för lite att önska sig, att vi i våra kyrkor i varje gudstjänst ber för våra förföljda trossyskon runt om i världen. I det arbetet vill jag bidra efter förmåga.

Det finns många andra frågor, där alla goda krafter behövs, men jag vill med det här inlägget peka ut de två frågor, där mitt samvete svider som mest för mina stora tillkortakommanden.

God fortsättning på 2014!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Slaget vid Little Bighorn och guldet i Black Hills.

24 augusti, 2013

Den som följt mitt bloggskrivande genom åren vet att jag då och då tagit till paralleller från westernfilmer, för att beskriva samhällsutvecklingen. Jag gjorde det t.o.m när jag skrev, att Dietrich Bonhoeffer inte ansåg sig kunna sitta i säkerhet i USA och hoppas på tyskt nederlag. Han var tvungen att dela nederlaget med sina landsmän.

De senaste dagarna har bilder från ett antal filmer, där general Custer och hans 7:e kavalleri utplånas av indianer under ledning av bl. a Crazy Horse, snurrat i huvudet. Bakgrunden till slaget är välkänd. Efter mängder av fredspipor lovar den store vite fadern i Washington, att Black Hills skulle vara fredad för intrång från vita nybyggare. I realiteten ett autonomt område efter vad jag kan förstå. Fredsöverenskommelsen förblev giltig tills det hittades guld i Black Hills. Då kastades alla fredsöverenskommelser i papperskorgen och indianerna skulle bara förflyttas. Inte var guldet deras! Vilken absurd tanke. Utvecklingen hade sin gång och vi vet hur det gick.

Jag har under ett antal veckor följt kampen i Kallak i medierna. Utländska gruvbolag tror sig ha upptäckt brytvärdig malm och med statens goda minne avser bolagen göra stora vinster. Problemet är att området sen urminnes tider har tillhört samerna. Den rätten kanske inte har erkänts i formella fredsförhandlingar med fredspipor, men ändå. En gruvbrytning skulle inkräkta på samernas rättigheter. I den meningen är kampen i Kallak en fortsättning av indianernas kamp för Black Hills. Det som förhoppningsvis skiljer striderna åt är, att vi som på olika sätt, kulturellt tillhör storsamhället, inte tar ställning för ”de våra”, utan solidariserar oss med dem som har den moraliska rätten på sin sida. Samerna.

En liten sidofundering. Kan det vara så att jag vid snart 70 års ålder upptäcker att alla de westernfilmer jag såg i ungdomsåren betytt mer för min politiska medvetenhet än Marx? Det känns så, när jag tänker efter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Mona, varför duger inte den här sången?

7 augusti, 2013

Mikael Wiehe anser att hans sång, ” En sång till modet” inte är en lämplig sång att spelas på årsdagen av mordet på Anna Lindh. Att Mikael Wiehe säger, att just ” En sång till modet” inte får spelas, har av många tolkats som att inga låtar av Wiehe får spelas. Nu säger inte Wiehe så i sin debattartikel. Han erbjuder en annan sång, som tydligen inte faller bl. a Mona Sahlin på läppen. Antingen ”En sång till modet” eller hon bojkottar Mikael Wiehe i framtiden, är hennes barska besked. Givetvis ansluter ett gäng eftersägare sig till bojkotten. Jag för min del har inte köpt alltför många skivor de senaste 20-30 åren, men nu avser jag att bli en flitig köpare av Mikael Wiehes skivor.

Nu till den text som inte passar Mona Sahlin och många andra socialdemokrater. Förklara för mig varför den inte duger?

Just i den här sekunden

Just i den här sekunden
långt bort i ett främmat land
– eller kanske man kallar det nära
på vår egen jord nånstans –
är det någon som slår nån annan
utan minsta barmhärtighet
för att han eller hon ska bekänna nåt
eller berätta om nåt dom vet
Det sker inte av hat eller ilska
Det sker inte av raseri
Det är uttänkt och kallt och metodiskt
och en del av en strategi
Och om den som man slår är oskyldig
så gör det ingenting
Det är det som gör terrorn effektiv
att den är skoningslös och blind
Jag önskar jag slapp att få höra
Jag önskar jag slapp att få se
Jag önskar jag slapp att få veta nåt
och fick leva mitt liv i fred
Men just i den här sekunden
är det någon som tigger om nåd
Som bönar och ber att få slippa
Men inte får slippa ändå
Jag mår illa vid blotta tanken
Jag vill helst inte tänka den alls
Men ibland när jag nästan har somnat
så tränger sej vetskapen fram
att just i den här sekunden
är det någon som skriker av skräck
är det nån som blir pinad och plågad
och driven från sans och vett
Det är så lite en mänska kan göra
Det är så lite en mänska förmår
Men om mänskan vill kalla sej mänska
får hon göra det lilla ändå
Och just i den här sekunden
kan lite va mycket nog:
att äntligen vända på klacken
för att stå det onda emot
Det är så lite en mänska kan göra
Det är så lite en mänska förmår
Men den som vill kalla sej mänska
får göra det lilla ändå

AB

Läs även andra bloggares åsikter om , ,