Den store vita fadern i Washington är sig lik genom historien!

25 januari, 2017

I min ungdom var jag en storkonsument av westernfilmer. Långt in på 70-talet missade jag inte många westernfilmer på Sundsvalls biografer. (Får väl säga i ärlighetens namn att jag inte missade många filmer överhuvudtaget. Under många år såg jag alla filmer som visades på Sundsvalls fem biografer.) Men westernfilmerna var favoriter.

Westernfilmerna hade ett antal bestämda teman, md en mycket fastslagen dramaturgi. Mitt favorittema var skildringarna av indiankrigen. De här filmerna hade en stor påverkan på mig i min tidiga ungdom. Det var de här filmerna som lärde mig att spontant och utan större reflektioner alltid ta ställning för de svaga och förtryckta. Deras nederlag kändes ofta, där i biografmörkret, som mina egna nederlag. Många tårar fälldes, i den turligt nog mörka biosalongen. Det tema som ältades gång på gång var att indianerna var grymma och blodtörstiga och bara ute efter att skalpera vita nybyggare. Troligtvis var det européerna  som införde metoden. Det fanns pengar att tjäna på inlämnade indianskalper. Nu ska jag inte förlänga inlägget mer, utan gå rakt på sak. I dessa filmer om indiankrigen kunde sluta med att indianerna som lidit nederlag, blev tvungna att röka fredspipa och sluta ett fredsavtal med den store vite fadern i Washington, som tilldelade indianerna reservat för evig tid. Det ansågs av de flesta som ett lyckligt slut.

En månad senare kunde en westernfilm i Sundsvall visa en film som skildrade hur det hittades guld eller något annat i reservaten och nybyggare invaderade reservatet. Indianerna försökte få rätt, men nybyggarnas intressen gick alltid före. Till slut tog indianerna till vapen och gjorde ytterligare ett fruktlöst försök att militärt hävda sin rätt. Revolten var fruktlös och det slutade med en runda av fredspipor och nya reservat och löften från den store vite fader i Washington, att nu skulle det vara för evigt. Det ansågs också vara lyckliga slut.

Så rullade det på i film efter film och år efter år i verkligheten. Den store vite fadern i Washington representerade lögn och falska löften. Från 1800-talet (som filmerna ofta tidsmässigt skildrade) till den dag som i dag är. Varje någorlunda flitig konsument av nyheter kan inte ha undgått kampen mot en oljeledning genom ett reservat. Standing Rock är ett modernt namn att lägga på minnet. Kampen mot oljeledningen blev utsträckt i tid, men var för det mesta mycket fredlig. Kampen tycktes för en tid sedan uppnått en delseger när den vite fadern* i Washington stoppade dragningen av oljeledningen genom reservatet. De som kämpat på plats var glada och vi som följt kampen på avstånd var också glada.

Men säg den glädje som varar. Det har kommit en ny stor vit fader till Washington och han upphävde beslutet och har gett tillåtelse att dra oljeledningen genom reservatet!

Det är nästan så jag påminner mig känslan där i biografmörkret i min ungdom!

*Jag vet att Obama, som person inte räknas som vit, men i sitt ämbete representerade han den historiskt vita överhögheten.

 

 

 

 

Annonser

Varför ser inte riksdagsmajoriteten till att reglera krigen, de politiska och religiösa förföljelserna och skapandet av kristna martyrer i världen?

27 december, 2016

I slutet av november hade jag många planerade inlägg för december. Tyvärr kullkastade en hjärtinfarkt med åtföljande lunginflammation och en efterföljande, svårartad, vinterkräksjuka, alla sådana planer om intet. Under de senaste veckorna har jag inte följt TV-nyheter och när jag försökt läsa tidningsartiklar eller böcker, upptäckte jag efter en stund att jag inte förstått något av det jag läst. Alla storstilade planer på mer eller mindre intelligenta blogginlägg föll platt till marken.

Nog med sjukrapporter och till sak!

Häromkvällen (i går?) blev jag påmind om ett blogginlägg jag tänkte skriva under december. Jag satt i min TV-fåtölj och slötittade på TV och hamnade i en intervju med Göran Persson, som på sedvanligt sätt uttryckte sig om allehanda företeelser, som t ex valet av Trump i USA. Det lilla jag såg av intervjun skulle väl inte gjort något större intryck om inte Göran Persson blivit tillfrågad om den svenska svängningen av flyktingpolitiken under senare delen av 2015. Att Göran Persson bejakade riksdagsmajoritetens totala omsvängning kom inte som någon överraskning, men det som fick mig att reagera var det nya ordvalet som döljer vad svängningen handlar om. Orden är ”reglerad invandring!”

Med ett liten förändring av begreppet, döljs att det handlar om flyktingar och asylsökande. Sverige har en reglerad arbetskraftsinvandring sen länge. Den invandringen har aldrig blandats ihop med asylsökande flyktingar. Det har under stor del av min politiskt aktiva liv, funnits en mycket stark åtskillnad i begreppen. Nu har partier och bl a LO börjat jämställa asylsökande som vilken invandrare som helst och döljer därför den uppenbara sanningen att Sverige vill förhindra eller mycket radikalt minska asylsökande flyktingars möjligheter att söka sig till Sverige. Sverige är t o m beredda att betala stora summor till mycket auktoritära regimer som den i Turkiet, att landet inte släpper flyktingar vidare till EU och Sverige.

Den enda reglering som skull minska antalet asylsökande flyktingar i världen och Sverige är en reglering av krig, politiska och religiösa förföljelser runt om i världen. Skulle Södertälje ha fått ta emot så många kristna flyktingar från t ex Irak om de inte ställts inför valet att fly eller dö? Hur skulle den flyktingströmmen reglerats enligt dagens riksdagsmajoritet? Genom att de tvingats att stanna i ett alltmer islamistiskt Turkiet?

Sverige, EU, USA eller Nato har ingen politik för att för att minska på orsakerna till flyktingströmmarna, utan oftast är det så, att nämnda nationer bidrar aktivt till att bevara trycket för det stora flyktingbehovet. (Se t ex på Sveriges deltagande i sönderslåendet av alla samhälleliga strukturer i Libyen.)

Jag hade planerat ett längre inlägg i ämnet, men jag orkar inte. Det får räcka med att jag skriver ett ilsket inlägg över maktens användning av nyspråk för att dölja den onda verkligheten.

 


75 år sedan Babij Jar – massakern

30 september, 2016

Jevtusjenkos dikt är en värdig avslutning på en minnesdag, som fyller mig med stor sorg, för som jag många gånger har sagt. Vi lär inte av historien, men låt oss åtminstone minnas!


Inte kommer väl Sverige kopiera den danska smyckeslagen ? Väl…?

29 januari, 2016

Ska inte bli mångordig ikväll. Skulle någon våga ta gift på, att vi aldrig kommer att få se Löfven och Romson kalla till presskonferens, där de meddelar att Sverige avser att göra som Danmark, att beslagta asylsökandes alla tillgångar?

Jag skulle inte våga mig på en vadslagning i frågan.

Dagen har en läsvärd artikel i ämnet. Artikeln ställer sig också frågande till danska kristenhetens tystnad.

I Sverige skulle väl kyrkklockorna ringa, om en sådan lag skulle godkännas av Sveriges riksdag?


Inte behöver jag någonsin fly hals över huvud från trygga Bjuråker! Eller…?

21 december, 2015

Ofta sitter jag, bildlikt. med tummen i mun och undrar storögt hur regeringens och majoriteten av riksdagsledamöters världsbild egentligen ser ut? När väpnade Daeshsoldater gav de kristna i Mosul valet: Konvertera, betala extra skatt eller dö! Då skulle de hotade, enligt makten, ledarskribenter och köksbordsvänner av ordning, de kristna lugnt packat sina väskor och plockat fram ID-handlingar och sen lämnat stan under ordnade former. Många kanske upptäckte att de inte hade giltiga pass eller andra ID-handlingar. Det är väl inget problem enligt riksdagsmajoriteten. Det är väl bara att vattenkamma håret och ta på sig gåbortkostymen och gå till närmsta polisstation och fixa ett pass! Så skulle våra riksdagsledamöter, ledarskribenter och köksbordsvänner av ordning göra. Så beter sig civiliserade människor! Eftersom det är så lätt att i en hast fixa en ID-handling, då måste det ju enligt riksdagsmajoriteten, logiskt innebära att alla asylsökande utan ID-handlingar kastat dem i havet av ren illvilja.  Alla som protesterar är bara naiva och behöver inte tas på allvar!

Riksdagsmajoritetens världsbild är minst sagt märklig!

Nu till rubriken för inlägget! Om Bjuråker skulle drabbas samma öde som Mosul, då skulle jag få stora problem. Jag har ett ogiltigt pass och ett körkort, som inte gäller som ID-handling, har jag fått veta av en besserwisser. Nu blir goda råd dyra. Mordiska soldater står på tröskeln. Hur ska jag ta mig till Hudiksvall och polisstationen för att fixa pass? Tillåter soldaterna att jag tar bilen? Går bussen från Friggesund eller Delsbo? Fungerar alla samhällsfunktionerna i Hudiksvall? Verkar inte troligt. Jag får nog ta med mig det jag orkar bära och dra och hoppas att soldaterna inte ångrar sig och skjuter! Vid en given tidpunkt under min flykt får jag höra det försmädliga: ”Komma här och komma! Inga ID-handlingar, men mobilen den fick du med dig! Erkänn, du har kastat dina ID-handlingar och vi hör på dialekten, att du inte kommer från Bjuråker. Tyvärr, sök dig till ett annat land eller så får det bli Turkiet!”

Jag tror att jag efter helgerna ser till att skaffa mig en giltig ID-handling och hoppas att jag inte behöver dra före det.

Johanna Jönsson säger det bättre än jag:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Det gick illa, när Europa och världen senast visade gemensamt ansvar!

26 november, 2015

Den senaste tiden har jag ett antal gånger blivit påmind om den internationella konferensen i juli 1938 i Èvian. Syftet med konferensen var att diskutera frågan om hur judarna i Tyskland skulle internationellt behandlas. I en artikel i Sydsvenskan skriver Patrik Svensson om konferensens innehåll och resultat. Frågan gällde Tysklands och Österikes 600 000 judar. Antalet känns inte skrämmande stort, men det gemensamma ansvaret blev att inget land behövde känna något moraliskt ansvar för judarna. De fick ingen hjälp, med känt resultat. Läs artikeln. Den är en bra historisk påminnelse, som vi kanske kunde dra lärdom av. I artikeln finns två nyckelmeningar, som det går att stanna upp inför och ta sig en eftertänksam fundering över. Patrik Svensson skriver: För de europeiska judarna innebar det först och främst en sak: problemet var inte att de inte kunde komma ut, problemet var att de inte hade någonstans att fly.” För det var ju så det var. Tyskland var mer än villiga att släppa ut alla judar, men bl a Sverige överlät åt Tyskland att efter eget kynne lösa ”judefrågan.” Som sagt vi vet resultatet av den lösningen.

Idag hittade jag ett citat av Hitler, med anledning av konferensen i Évian, i bloggen Motargument:

”Jag kan bara hoppas och förvänta mig att den andra världen, vilken har sån djup sympati för dessa brottslingar (judarna), åtminstone är generösa nog att realisera denna sympati till praktisk hjälp. Vi är iallafall redo att skicka alla dessa kriminella till dessa länder, även om vi så måste skicka dem på lyxfartyg.”

När konferensens resultat blev känt, kunde tyskarna höra nyheten från myndigheterna: ”Ingen vill ha dem!” För det var ju så det var!

Den andra nyckelmeningen i Patrik Svenssons artikel, på frågan om hur de andra EU-länderna reagerat på den svenska åtstramningspolitiken: ”Med ”respekt och förståelse”, enligt Löfven.” Jag är helt övertygad om, att både Löfven och Romson var fullt medvetna om att det svenska beslutet inte skulle innebära, att andra länder i EU skulle ompröva sin politik i en mer generös riktning. Om alla lägger sig på ”miniminivå” då behöver ingen skämmas om man inte sticker ut. Konferensdeltagarna i Évian visade rörande respekt för varandras ansvarsfulla beslut. Det samma kommer att ske också nu. Frågan, som borde störa lite, är väl ändå: Vad händer med alla de flyktingar som just nu finns i Europa och utanför Europa, när alla lägger sig på miniminivå? Jag tror risken är större, att miniminivån kommer att sänkas än att den höjs!

Jag håller på att bli en cynisk gammal gubbe. Här har jag ända sen grabb jag var, fått höra ”att det aldrig får hända igen” eller som på senare år ”om detta må ni berätta!” Nu när vi är där igen, då får jag och andra höra, när vi minns och berättar, att vi är naiva och ansvarslösa!

Jag vill också påminna, till den verkan det hava kan, att mellan åren 1914 och 1954 var det totalt inreseförbud för romer till Sverige. (Även här bemöttes det svenska beslutet av respekt från grannarna. De hade liknande inreseförbud!) Inreseförbuden innebar, att romerna var totalt innestängda, när förföljelsen startade. Även här med känt resultat! Nu när alla de stolta parollerna om ”fri rörlighet” är på utgående, är det väl inte helt orimligt att tänka sig, att vi får se en presskonferens, där statsministern och vice statsministern informerar om inreseförbud för romer. Det torde inte vara några svårigheter att komma överens om en sådan miniminivå inom EU.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


En mångårig politisk tradition hänger på en skör tråd!

18 oktober, 2015

Så länge jag har varit politiskt medveten och aktiv, det är drygt 55 år nu, har Sverige kännetecknats av en generös invandringspolitik. Självfallet tänker jag på den arbetskraftsinvandringen efter kriget. Många länder välkomnade arbetskraften, men gav inga permanenta uppehållstillstånd, vilket skapade osäker gästarbetarsituation hos människorna, och motverkade också effektivt integrationen. Sverige hade en helt annan inriktning. Vi ville inte uppmuntra  en gästarbetarsituation, utan de som kom till landet uppmuntrades att rota sig här. Den inriktningen var vi stolta över och den var lyckosam. Personligen försvarade jag med stor stolthet politiken.

Med tiden ändrades invandringsmönstret och istället för invandrad arbetskraft, vilket Sverige aktivt med LO:s stöd motverkade, fick vi flyktingar som sökte en permanent trygghet i Sverige. Den svenska principen för flyktinginvandringen var att de, vars asylskäl godkändes, fick permanent uppehållstillstånd. Skälen till det var många men två skäl kan sägas ha varit dominerande. Dels ansåg Sverige att permanenta uppehållstillstånd var det mest humana och det underlättade också integrationen till det svenska samhället. Den politiken har Sverige varit stolt över och den har haft en bred politisk majoritet bakom sig. Personligen har jag också varit en stolt försvarare av den förda politiken. Det var en genuin svensk tradition, med stor folklig anslutning. I dag (I går) har Moderaterna på sin stämma beslutat sig för att överge den svenska traditionen med permanenta uppehållstillstånd, till förmån för tillfälliga 5-åriga uppehållstillstånd. Tidigare har Folkpartiet och Kristdemokraterna antagit en politik med tillfälligt uppehållstillstånd. Troligen 5-åriga. Det ser ut som en tanke det där med 5 år. Av mängder av rapporter, har jag de senaste åren, förstått att genomsnittstiden för en flykting att få ett arbete är 7 år. Det är ett utstuderat sätt att blinka lite menande till varandra. Vi släpper in dom, men vi får kasta ut dem efter 5 år. Situationen skapar osäkerhet, försvårar integration och kommer säkert att skapa oerhörda sociala trauman, när barn som gått i svenska skolor blir avvisade ur landet.

Besluten om tillfälliga uppehållstillstånd kompletteras också med krav på att EU säkrar sina gränser. Inte mot något militärt invasionshot, utan hotet är asylsökande flyktingar. De ska minimeras! EU lovar att betala rundligt till Turkiet om de bygger upp flyktingläger i Turkiet. Och jag vet och Moderaterna vet, EU vet att flyktingläger kan bli mångåriga och inte uppmuntrar till integration. För tanken är ju inte att flyktingarna i flyktinglägren i Turkiet eller någon annanstans skall integreras i Turkiet. Lägren blir en permanent inkomstkälla för Turkiet. EU betalar! Risken är stor att de pengarna tas från stödet till UNHCR.

Det som gör mig så betryckt, så här på nattkröken, är när jag tittar på styrkeförhållandet just nu i riksdagen. Om SD agerar politiskt klokt, ansluter de sig till Moderaternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas förslag. Det skulle innebära 168 mandat av 349. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern(som vad jag förstår, står fast vid den nuvarande modellen) utgör 181 mandat. Som sagt, en lång och stolt svensk tradition hänger på en skör tråd! Det som gör mig ordentligt betryckt, är att jag misstänker mycket starkt att i en nära framtid är majoriteten för vår traditionella på invandring inte längre en majoritet. Jag tänker inte i natt spekulera över vilket parti som jag misstänker kommer att svika. Den som lever får se!

Framtiden ser deprimerande mörk ut. Om Moderaternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas politik skulle leda till att SD minskar, så grumlas den glädjen av, att de ovan nämnda partierna övertagit stora delar av SD:s politik. För det är ju ändå så, åtminstone för mig, att det är politikens innehåll som är det viktigaste. Inte vilket parti som för den. Och kom ihåg att Decemberöverenskommelsen skulle eliminera SD från inflytande vad gäller asyl-. och flyktingfrågor. Den grunden saknas numer och då föll också överenskommelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,