I Sverige äter vi fläsk!

10 december, 2011

Ända från barndomen har jag hört om språkstrider i Finland. ”I Finland talar vi finska!” lär ha varit den stora samlande parollen. Det berättades i familjen, att det var i spåren av någon sådan kampanj, som ledde till att farfar bytte sitt sonnamn till det något förfinskade norska namnet Holtter. Jag tror inte att de här språkkampanjerna någonsin var statligt sanktionerade än mindre påbjudna av staten.

Läget var radikalt annorlunda i Sverige. Staten och myndigheter påbjöd, att finsktalande barn i norra Sverige inte fick, med risk för för hugg och slag, prata finska ens på rasterna. Samma öde drabbade även de samiska barnen. De som fick statens uppgift, att se till att försvenskningen blev lyckad, var givetvis lärarna. Om någon lärare motsatte sig arbetsuppgiften av samvetsskäl vet jag inte. Skulle någon ha hävdat något sådant skulle säkert någon vän av ordning, de har funnits i alla tider, rusat till och påtalat, att det staten beordrat någon att göra, då är det bara att lyda, om det så kräver att slå barn till svenskhet. I dessa yttersta av tider, försöker människor desperat återuppliva Meänkieli och samiska dialekter, som undertrycktes av en brutal statsapparat.

Läser i Dagen om en modern uppföljare till att leva upp till en förment svensk enhetskultur. I Sverige äter vi fläsk och därför kan självklart inte Arbetsförmedling acceptera att muslimer går en kockutbildning, utan att äta fläsk. Vilken oerhörd tanke! Men vänta nu! Hur blir det med alla vegetarianer och veganer? Får de gå kockutbildningar enligt Arbetsförmedlingen? De som inte äter kött överhuvudtaget. Jag får hoppas att mitt yngsta barnbarn inte planerar att bli kock, vegetarian som han är.

Men, återigen, vänta nu! Det kanske är så, att arbetsförmedlingen anser, att äta fläsk är en del av en svensk enhetskultur och det måste alla muslimer acceptera och också aktivt anamma? I den föreställningen kanske det inte finns plats för vegetarianer eller veganer. De existerar helt enkelt inte för arbetsförmedlingen?

Nu väntar jag bara på att vän av samhällsordningen skall komma rusande, och påpeka, att tårdrypande berättelser inte ändrar något i sak. Här är det fråga om en myndighet som i demokratisk anda beslutat, att anställda inom myndigheten, ska se till att muslimska kockar måste äta fläsk! Då har de bara att lyda. Hur skulle det i annat fall bli i samhället? Kaos!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,


20 år sedan. Tänk vad tiden går!

27 november, 2011

Första advent 1991 hände det märkliga, att jag vaknade som den sekulära icketroende individ som var jag och gick till sängs samma kväll, som en troende kristen, som nu var mitt jag! Så har efteråt kan jag tycka, att det är lite märkligt, att jag inte upplevde några himlastormande känslor. Jag grubblade inte ens, utan somnade lugnt och stilla.

Jag har berättat det förr. Där satt jag med min DN och läste. Höjer blicken och tittar på min fru över tidningskanten och hör mig säga: ”Ska vi gå till kyrkan i dag?” Sagt och gjort! Vi travar väg till Tomaskyrkan i Skiljebo, Västerås. Den promenaden till en gudstjänst var nog den första på 30 år. Om man bortser från något enstaka dop och min pappas begravning i början på 80-talet. Det kändes lite främmande och minst sagt ovant. Efter gudstjänsten hamnade Gun, min fru och jag i ett samtal med Ingemar Andersson, en präst i Badelunda församling och då hör jag mig säga till Ingemar: ”Hur gör jag, om jag vill återvända till Kyrkan?” ”Om du är döpt är det är lika enkelt, som när du lämnade kyrkan. Skicka in en lapp till pastorsexpeditionen.” Så kan det gå, när den heliga Anden knackar en lite uppfordrande på axeln!

Givetvis har det hänt en hel del under de senaste åren, men utvärderingen sparar jag till i morgon. I dag ska jag ta på mig vit skjorta, slips, kavaj och stetsonhatten och åka till Norrbo kyrka. Lyssna till kören, sjunga psalmer, ta till mig dagens texter och höra Lena Funge predika. Efter gudstjänsten ska jag dricka kyrkkaffe, som centerkvinnorna bjuder på och bara känna en stilla glädje!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Eid al-Fitr är en mycket levande svensk högtid!

2 september, 2011

Jag vet, påpekandet låter lite överlägset besserwizzeraktigt och det kanske också är min avsikt? Vet inte riktigt. Reaktionerna på Peter Weiderud debattartikel i SvD att göra Eid al-Fitr till en nationell helgdag, var förväntade och de kom med blixtens hastighet. Kent Ekeroth (SD) anklagade Peter Weiderud för att vilja bygga parallella samhällen. Nu är det inte egentligen inte fråga om vad Peter Weiderud, Kent Ekeroth, eller för den delen, jag önskar oss för samhällsutveckling. Verkligheten finns där oss förutan. En mycket stor andel av Sveriges befolkning firar Eid al-Fitr. Det som skiljer Peter Weiderud och mig från Kent Ekeroth är, att varken Weiderud eller jag ser det omfattande firandet av Eid al-Fitr som ett hot. Jag för min del ser firandet som en del av den svenska kulturen.

Jag lämnar Ekeroth därhän och koncentrerar mig på Peter Weideruds förslag, för de är ur en mängd synpunkter, något märkliga. Hur jag än läser debattartikeln, får jag intrycket, att Peter menar att en helgdag innebär, att de som har anställning har rätt till ledighet. En sådan rättighet existerar inte. En allmän helgdag garanterar enbart, att den anställde har rätt till OB-tillägg. Under min barndom i Sundsvall firade vår familj julafton flera år i rad efter kl.22. Min pappa hade eftermiddagskift på en processindustri, Gränges Aluminium. Jag har stått ett par somrar i porten på samma industri och avundsjukt sett lövade bilar åka till olika midsommarfiranden. Själv hade jag nattskift och försökte trösta mig med att jag hade ett hyfsat skifttillägg. Så de som enligt Weiderud är tvungna att sjukskriva sig (vilket inte är att rekommendera) för att kunna delta i firandet av Eid al-Fitr, kanske inte skulle få någon förbättring. Det beror ju sig på vilket arbete de har.

Det här är i sig inget argument mot att göra Eid al-Fitr till en allmän helgdag. Det är nog mer ett argument mot tanken om helgbank. Om staten skulle besluta om en sådan bank, då är väl tanken att det innebär en lagstadgad rätt för anställda att besluta om när de vill vara lediga. Det skulle innebära enorma problem på arbetsmarknaden. Den friheten existerar ju inte, som sagt, idag. Vilket är fullständigt rimligt. Då är det bättre att hålla fast vid förslaget om att göra Eid al-Fitr till en nationell helgdag, som omfattar alla. Ett beslut som Sverige nog inte är moget för ännu. Jag anser det också helt uteslutet, att vi skulle kvitta nya helgdagar med att minska på nuvarande helgdagar.

Jag minns hur illa jag mådde och fortfarande mår av att annandag pingst växlades mot en helt meningslös nationaldag. Inte blev illamåendet mindre av att vi redan har en nationaldag som samlar alla och där vi dessutom slipper sjunga pekoralet ”Du gamla fria.” Jag tänker på midsommarafton! En glädje mitt i bedrövelsen är att Bjuråker-Norrbo församling framhärdar med gudstjänster annandag pingst.

Den enda långsiktigt framkomliga vägen, om vi verkligen vill det, är att plädera för att Eid al-Fitr blir en helt ny nationell helgdag. Det har vi råd med. Ett sådant beslut skulle ju omfatta alla, med de begränsningar till ledighet, som skilda arbetsuppgifter kräver. Fördelen är också, att alla oavsett tro eller icketro, delar helgdagar. Det skulle bidra till ökad samhörighet i samhället, vilket en helgbank inte gör. 

Till sist vill jag dela med mig av ett nyhetsbrev från Kairos Palestine med förslag om hur kristna bör förhålla sig till muslimer, Ramadan och Eid al-Fitr. Ursäkta svenskan. Det är inte jag. Det är Google!

Dagen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Det blir allt svårare att avgöra vad alla traditioner i juni egentligen innebär!

14 juni, 2011

I dessa skolavslutningstider har åtminstone jag, som säkert många uppmärksammat, haft lite svårt att orientera mig i alla utsagor om hur traditionerna sett ut och hur länge de varit i kraft. Undras om det är någon som kan reda ut begreppen? I Dagen beskrivs en situation, som som blir allt vanligare. Två präster gör helt skilda bedömningar av vad Kyrkans traditionella roll på skolavslutningar egentligen inneburit. Den här frågeställningen håller på att få digniteten av en tradition inom Kyrkan, om jag får skämta till det en aning.

Mikael Landgren, präst i Smögen, stänger kyrkan för skolavslutningar enligt Skolverkets regler. Skolan flyttar avslutningen till Smögengården. Ett litet påpekande vill jag ändå göra. Ofta sägs att skolavslutningar, i alla tider, skett i kyrkan. I Smögen innebär ”alla tider” tydligen 18 år.

Eva Östlund församlingens kyrkoherde gör en helt annan bedömning, än Landgren och avser att delta i skolavslutningen i Kungshamns kyrka och det utan bön och också utan välsignelse får jag väl förmoda. Östlund hänvisar till traditionen med skolavslutningar i kyrkan. Jag hoppas hon inte menar att skolavslutningarna av tradition inte innehållit bön. Det ter sig helt osannolikt.

Jag för min del, och det är väl ingen överraskning, delar Landgrens uppfattning. En skolavslutning i kyrkan utan Gud, utan bön och välsignelsen är ingen skolavslutning i kyrkan. Vill också påpeka, att när gäller välsignelsen, så har den över 3000 år på nacken! Här kan man tala om tradition! Vad är väl Smögenskolans 18 år mot det? Vad återstår om man tar bort allt det Kyrkan står för i kyrkan? Då återstår bara, enligt mitt sätt att förstå, att hålla ett välmenande tal, som vem som helst kan hålla. T o m Christer Sturmark, om han är beredd att följa Skolverkets regler och inte nämna att Gud inte finns.

Jag vill hänvisa till mitt inlägg, Låt inte Kyrkan reduceras till att enbart vara en lokal! I inlägget har jag ett förslag, som blir allt mer realistisk och kanske också helt nödvändig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Låt inte Kyrkan reduceras till att enbart vara en lokal!

30 maj, 2011

Nu fylls tidningar, radio och TV av en av de stora diskussionerna under året. Skolavslutning i kyrkan eller inte? Den andra stora frågan, som kanske mest sprids i sociala medier, är antydningarna, att skolor runt om i landet förbjuder barnen att sjunga nationalsången. Bägge frågorna tas på stort allvar av dem som deltar i diskussionerna. Den om förbudet mot nationalsången i våra skolor är en vandringssägen och skall inte tas på allvar. Diskussionen om skolavslutning i kyrkan är däremot en levande realitet.

I den samhälleliga diskussionen luftas mängder av teorier som stöd för de olika ståndpunkterna. En av det vanligaste är påståendet, att skolavslutning i kyrkan representera en lång tradition. Hur lång den traditionen är, förblir oftast något oklart. Jag är 67 år och har inte upplevt en skolavslutning i kyrkan. Mina skolavslutningar skedde under högtidliga former i klassrummet med bl. a blommor i hållaren för bläckhornet. Det som med säkerhet kan sägas är, att traditionen med skolavslutningar i kyrkan inte är allomfattande. För ett år sedan skrev jag ett inlägg om traditionen. En tradition som däremot var heltäckande var morgonbönen/morgonsamlingarna. Jag minns så väl hur vi började varje dag på Skönsmons skola i Sundsvall med att sjunga en psalm och läraren läste en bön. En av mina favoritpsalmer då och är fortfarande ”Morgon mellan fjällen.” Traditionen med morgonbön/morgonsamling försvann utan större protester och ändå hade traditionen varit kraft i över 100 år! Tror, utan att kunna belägga det, att bristen på protester berodde på att en majoritet av medborgarna ansåg morgonbönen/morgonsamlingarna vara alltför kristna.

Jag är övertygad om att diskussionen om skolavslutningar sker i kraftfältet mellan tradition och tro. Min övertygelse är, efter mängder av samtal med människor som förfäktar skolavslutningar i kyrkan, att de inte kämpar för det kristna innehållet i avslutningen, utan de tilltalas av den högtidliga inramningen. Att jag inte är helt i ogjort väder, bekräftas av att det nästan inte hörs några protester när myndigheter inskränker på det ”kyrkliga” i skolavslutningarna. Bilden förstärks, när jag lite varstans läser om präster som beklagar sig. De har tagit bort välsignelser, böner och Gud i sina sommartal till barnen och ändå är inte skolmyndigheterna nöjda! Andra präster, heder åt dem, protesterar mot att vara vitklädda pittoreska gäster i sin egen kyrka. Alltfler börjar ifrågasätta sitt deltagande i skolavslutningarna.

Jag blev mycket glad när jag i Dagen kunde läsa att kyrkorådet i Ramnäs församling sagt nej till en sekulär skolavslutning i kyrkan. I Ramnäs planerar föräldraföreningen och församlingen en skolavslutning i kyrkan efter själva skolavslutningen. Den vägen är att föredra än att församlingen är tvungen att acceptera skolans upplägg. Något som församlingen i Surahammar borde ha tagit till sig, istället för att passivt hyra ut kyrkan till skolan.

Om jag varit ärkebiskop när läste om kyrkorådet i Ramnäs, skulle jag ha utropat ”jag har en plan!” Nu är jag inte ärkebiskop, så jag får väl utropa. ”jag har en vision!” Visionen är en förhoppning, att Svenska Kyrkans församlingar, i god tid före skolavslutningarna 2012 rätar på ryggen och slutar upp att känna sig utestängda och missförstådda. Istället bör de kontakta skolorna inom sina församlingsgränser och frimodigt berätta, att från och med nu är skolavslutningarna helt skolans ansvarsområde. Skolorna får själv svara för formerna och innehåll. Kyrkan å sin sida avser att i anslutning till skolornas avslutningar anordna skolavslutningsandakter för barn, föräldrar och andra anhöriga. Innehållet i andakterna är något som församlingarna helt och fullt själva beslutar över. Fördelarna med en ordning där skolan ansvarar för sin egen avslutning, vilken är en del av skolans arbete och församlingen tar ansvar för det som tillhör Kyrkans ansvarsområde, skulle vara betydande. Både skolan och församlingen skulle slippa den förnedrande situationen, att försöka anpassa sig till en ordning där en enighet inte är möjlig. Min bestämda uppfattning är, att kravet från statsmakten på ett sekulärt innehåll på skolavslutningarna och Kyrkans självklara mål att vara Kyrka inte är möjliga att förena.

En situation där skolan tar ansvar för sin verksamhet och Kyrkan för sin borde vara möjlig att uppnå med bibehållen respekt från bägge parter. Staten bör vara sekulär och Svenska Kyrkan bör vara en kristen Kyrka som förmedlar evangelium!

Vad hjälper det en Kyrka, om hon vinner alla skolavslutningar till kyrkan, men förlorar sin själ? Svårare än så är det inte!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,


Om talesättet, att ett gott skratt förlänger livet, stämmer, då har humanister lyckats förlänga mitt liv med minst tre månader!

23 december, 2010

Läste sent i tisdagskväll en Brännpunktsartikel skriven av Patrik Lindenfors och Christer Sturmark. Det var inte innehållet i debattartikeln som lockade till skratt, utan själva tonfallet av upphetsning. De utlovar ett glatt julevangelium. Det finns ingen kristen jultradition att förstå!

 Artikelförfattarna anser sig ha upptäckt en gigantisk PR-kupp, iscensatt av kyrkliga marknadsavdelningar. Artikelförfattarnas tes är, efter vad jag kan förstå, att vi minsann inte firar Jesus födelse den 25 december. Likt författaren av Da Vinci Koden har artikelförfattarna botaniserat i Katolska encyklopedin och upptäckt att Kyrkans marknadsföringsavdelning häckat på en hemlighet, de inte velat sprida till kyrkans medlemmar. Den mörka hemligheten är, att vi inte vet när Jesus är född! Med tiden utvecklades skilda traditioner inom Kyrkan för firande av Jesus födelse. En sådan situation kunde Kyrkan självklart inte i längden leva med och nu tar några ”potentater”, som artikelförfattarna något föraktfullt döper dem till (jag personligen föredrar att säga Kyrkan), tag i frågan och beslutar att Kyrkan skall fira Jesus födelse den 25 december.

Lindefors och Sturmark berättar, att i Rom firades Saturnaliafestivalen i slutet av december och den 25 december firades Natalis Invicti – den obesegrades födelsedag.  Jag uppfattar att artikelförfattarna anser Kyrkans beslut att förlägga firandet till den 25 december, vara stöld och bedrägeri. Jag förstår inte den moraliska upprördheten. När de första kristna hävdade sitt trotsiga, Kristus är Herre! Var det en enorm utmaning i en kultur, där kejsaren ansågs vara Gud. Några hundra år senare kunde en triumfatorisk kyrka med auktoritet hävda, att Jesus var den som besegrat döden, hade uppstått och var uppstigen till himlen. Det var inte några ”potentaters” påhitt, utan hela Kyrkans tro. I det perspektivet var fullständigt naturligt att fira Jesus födelse den 25 december. Jag förstår inte det underförstådda kravet, att alla världens kyrkor skulle inleda firandet av Jesus födelse, med ett påpekande att vi inte vet när Jesus är född.

När sen kristendomen spred sig och kom till våra breddgrader, skulle det ha varit fullständigt absurt om Kyrkan, av respekt för befintliga nordiska jultraditioner, skulle bytt dag för firandet av Jesus födelse. Det naturliga var att inlemma firandet av solens ankomst, med att samtidigt fira att Gud stigit ner till oss och visat det himmelska hoppet för oss människor.

Under ca 1 600 år har kristenheten firat Jesus födelse den 25 december. Firandet sker överallt, där det finns kristna. Det är inget märkligt att hävda, att vi inte kan förstå vårt traditionella julfirande, utan att nämna Jesus. Jag ser framför mig när skolan skall undervisa eleverna om julen och dess traditioner och tar sin utgångspunkt i förkristen tid. Läraren skulle berätta om solen, mörker, mat etc, osv. Till slut skulle någon elev, det är jag övertygad om, fråga om advent, krubban, de vise männen, herdarna, Maria, Josef och Jesusbarnet. Eleven, som är en vaken och kunnig elev fortsätter att fråga om midnattsmässan och julottan. Bara för att nämna några jultraditioner.

Då skall tydligen läraren, om jag förstått Lindefors och Sturmark rätt, säga: ” jag har ett glatt budskap till er elever. Jesus är inte född den 25 december!  Det finns inga kristna jultraditioner. Det är något som kristna PR-byråer och marknadsförare försökt inbilla oss i 1600 år!” 

Det är inte ofta jag haft anledning att instämmande muttra med skolminister Jan Björklund, men i den här frågan har han mer rätt än både Lindenfors och Sturmark. Självfallet går det inte att förstå vårt julfirande, om inte den 1600-åriga kristna påverkan på firandet inte nämns. Och än viktigare, att den bars upp av en majoritet troende kristna i vårt land. Det bärande elementet i den traditionen är firandet av Jesus födelse och det oerhörda att Gud blev människa! Runt det firandet har skilda seder och bruk utvecklats. Ibland har de berikat den kristna traditionen, men ibland solkat ner traditionen. Behöver bara nämna köphysterin.

Riktigt patetiskt blir det när artikelförfattarna sturskt lovar, att berätta julens historia och merparten av innehållet handlar om hur kristenheten agerat för att göra julen till något annat än en årstidsbunden fest. Det är då en enorm tur att Lindenfors och Sturmark inte är historielärare

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,


Kan vi förvänta oss lite glad civil olydnad?

15 december, 2010

Förutsatt att jag förstått artikeln i Dagen rätt, har byn Montiers förbjudit julkrubbor på byns torg. Ett, i sig, mycket märkligt förbud. För mig är inte torg något som kommuner ”äger.” Torg är något för människorna i byar och städer. Då kan man inte förbjuda, så där rakt av, vare sig religiösa eller politiska manifestationer på torgen. Sådana förbud, dödar torgens själ och de blir en död yta.

Min förhoppning är att alla församlingar i Montiers trotsar förbudet och ställer en krubba på torget och självklart står och vaktar krubban. Jag skulle vilja se, om byns styresmän skulle våga kalla på polis för att med våld avvisa församlingsmedlemmarna, som säkert utgör en majoritet i byn, från torget. Ibland får vi kristna inte vara för mjäkiga. Vi har rätt att vistas i det offentliga rummet, som ett torg, av tradition, utgör!

I Sverige sker en något annorlunda utveckling. Här privatiseras och inglasas torgen. Privata ekonomiska intressen avgör var gränsen går för yttrandefrihet och medborgerlig aktivitet. Ägarna till dessa inglasade torg har också ofta fått äganderätten till marken utanför de inglasade torgen och kan effektivt tysta de demokratiska samtalen som förts på de öppna torgen.

Ett exempel är hur vissa ägare av köpcentra föst bort Frälsningssoldater  med sina uppfodrande ”Håll grytan kokande!” eller enbart bössor, från de privatägda affärsgalleriorna. Det som drabbar Frälsningsarmén, drabbar givetvis även andra organisationer. De politiska makthavarnas villkorslösa utförsäljning av tidigare offentliga miljöer och acceptans av att yttrandefrihet inskränks av privata ägare, måste vi alla protestera emot.

Under en stor del av mitt vuxna liv som medborgare, har jag haft torget som hemvist för min politiska aktivitet. Det har gällt insamlingar till FNL, strejkande arbetare, Chileinsamlingar, appellmöten om IB och fängelsedomarna mot dem som avslöjade maktens illegala spioneri mot landets medborgare. Bara för att ta några exempel ur högen. Under nästan 20 år var torget mitt hem varje lördag i Sundsvall och Västerås. Utan torgen, skulle mitt politiska liv varit fattigare, men än viktigare, den medborgerliga demokratin skulle varit mycket torftigare.

Torgen är folkets egendom och inte politiska makthavares eller privata ägare av inglasade köpcentra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Jag tror på gammal hederlig rättspraxis!

9 november, 2010

Det är i rättssalar skuld avgörs. Inte i tidningar eller bloggosfären.


Bjuråker-Norrbo fredspris 2010

24 oktober, 2010

För ungefär ett år sedan skrev jag i min blogg, att jag tilldelat Cindy Sheehan Bjuråkers fredspris 2009. Jag berättade också ärligt i inlägget, att jag helt enväldigt utsett Cindy Sheehan till pristagare, men jag lovade för kommande år:

Förhoppningsvis har Bjuråkers fredspriskommitté fått fler ledamöter och en fastare struktur, när priset delas ut för andra gången 2010.

Kommittén har under året fått fler ledamöter och en fastare struktur. Den har också fått ett helt nytt namn. När vi diskuterade kommittén, blev vi mycket snart eniga om, att priset skulle heta Bjuråker-Norrbo fredspris och så blev det.

I dag på FN-dagen kunde kommittén för fredspriset dela ut Bjuråker-Norrbo fredspris 2010 i Norrbo kyrka under en fredsmässa. I år fanns pristagaren, Gunnar Färnström, på mycket närmre håll än förra årets. Nämligen i Hudiksvall.

Gunnar Färnström har outtröttligt stöttat Karenerna från Burma, vilka kom till Hudiksvall som kvotflyktingar för snart fyra år sedan. Han har samlat madrasser, köksmöbler lampor, gardiner, sängkläder och sett till att barnen i familjerna fått gosedjur och andra leksaker. Han har engagerat mängder av människor i kommunen. Gunnar har inte bara sett till det materiella. Han har också sett de mänskliga behoven. Han har skjutsat till läkare, skola och utflykter när så har behövts. Gunnar har alltid dykt upp, som av en slump, där det funnits behov av hjälp, som det stod i motivet till nomineringen.

Kommittén för Bjuråker-Norrbo Fredspris skriver i motiveringen till varför Gunnar Färnström tilldelats fredspriset 2010:

Grunden för all fred är det goda och respektfulla mötet mellan människor. Gunnar Färnström har gjort en insats för freden och kämpat med fredliga medel, genom sitt arbete i Hudiksvall. Där han i sitt stöd för Karenerna från Burma, bidragit till och tagit ansvar för goda möten mellan människor. Arbetet har med all säkerhet inneburit att freden stärkts i Hudiksvall och därmed också i världen. 

Det som är sig likt från förra året är att mottagaren av priset får nöja sig med äran. Kommittén har inga pengar att ge pristagare. Däremot fick Gunnar Färnström motta ett diplom i form av en orginalakvarell, målad och skänkt av bygdens egen konstnär Bror-Eric.

Inramningen för prisutdelningen kunde inte ha varit bättre. Dagens texter, förbön, psalmer och inte minst Lena Funges predikan var som gjorda för att bekräfta valet av Gunnar Färnström till mottagare av Bjuråker-Norrbo Fredspris 2010.

Eller vad sägs om dagens GT-text:

Mose sade: ”Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.

Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. När du slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar till invandraren, den faderlöse och änkan. När du plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa.” (femte Moseboken 24:17-22)

Jag kan lugnt gå till säng ikväll och glädjas åt, att idén från en sen kväll i oktober 2009 hamnat i goda händer, vilket garanterar en ansvarsfull fortsättning och fortlevnad för Bjuråker-Norrbo fredspris.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Erkänner inte hovet republikerna Bulgarien, Grekland, Serbien och Rumänien?

19 juni, 2010

Råkade för några dagar sedan höra i någon TV-nyhet, att kungen av Grekland var en av de inbjudna bröllopsgästerna. Jag noterade uppgiften, men tänkte att nyhetsuppläsaren bara försagt sig och tänkte inte mer på uppgiften.

Döm då om min förvåning när jag läste gästlistan:

Bulgarien
Their Majesties H.M. King Simeon och H.M. Queen Margarita
H.R.H. Prince Kyril
H.R.H. Princess Rosario

Grekland
H.M. King Constantine och H.M. Queen Anne-Marie
H.R.H. Princess Alexia, Mrs. Morales och Mr. Carlos Morales Quintana
H.R.H. Prince Nikolaos och Ms. Tatiana Blatnik
H.R.H. Prince Philipos

Fd. Jugoslavien
H.R.H. Crown Prince Alexander och H.R.H. Crown Princess Katherine (Vad jag förstår är titeln kronprins Alexander II av Serbien och fd Jugoslavien).

Rumänien
H.R.H. Crown Princess Margarita och H.R.H. Prince Radu of Romania

Jag är inte någon etikettexpert, men anser det något märkligt, att någon kan kalla sig statsöverhuvud, trots att han eller ätten blivit avsatt från befattningen. Än märkligare är det, att hovet och därmed staten godkänner en konkurrerande statsöverhuvud i t ex republiken Bulgarien.

Det är väl något republikaner i riksdagen kan motionera om. Hovet kan inte tillåtas ha en egen utrikespolitisk agenda med godkännanden av allehanda obskyra tronpretendenter.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,